Etikettarkiv: mani

Superhäxan – En viktig medicin

Zyprexa är ett antipsykotikum, neuroleptika, som används vid schizofreni mot hallucinationer. Den används även vid vanföreställningar och vid mani hos personer med bipolär sjukdom.

Medicinen är omdebatterad därför att många går kraftigt upp i vikt av den. Å andra sidan är den omtyckt, då den är mycket bra för sitt syfte utan att ha lika mycket biverkningar som de tidigare neuroleptiska preparaten har. Medicinen godkändes 1996 av Läkemedelsverket för behandling av schizofreni och andra psykoser, mani, vid bipolär sjukdom och som underhållsbehandling vid bipolär sjukdom. Den är ett neuroleptikum, alltså ett läkemedel för att behandla psykoser, hallucinationer och vanföreställningar och fungerar också dämpande, varvid den används vid uppvarvning för att få personen ner till en mer normal nivå.

Zyprexa anses tillsammans med Leponex vara de läkemedel med starkast antipsykotisk effekt, 20% bättre än liknande preparat, den förste har dock en bättre stämningsstabiliserande effekt än Leponex, som används främst mot terapiresistent schizofreni. Utöver Zyprexa används också Seroquel vid bipolär sjukdom. Kritiker menar dock att företaget Ely Lilly som gör Zyprexa, vinklat studierna till Zyprexas fördel.

Zyprexa var 2007-2008 det nionde mest sålda läkemedlet i Sverige sett i pengar och den var det enda antipsykotiska läkemedlet på listan. Zyprexa används ofta som akutmedicin då effekten kommer inom några få timmar. En del fortsätter med läkemedlet vidare och Zyprexa är den antipsykotika i Sverige som har minst behandlingsavbrott.

Biverkningar

De kommentarer jag fick vid diskussionsforum på Internet då jag skulle börja med Zyprexa var ”stackars dig, du kommer gå upp jättemycket i vikt!” Det gjorde jag, jag gick upp 15kg på två månader, därefter planade kurvan ut. Men de andra ryktena stämde också, jag fick betydligt mindre psykotiska symtom än av tidigare läkemedel och slapp också att känna mig som en Zombie. Omgivningen tycker att jag har blivit avtrubbad, men i så pass liten grad att jag nu fungerar som människa igen.

Jag lade upp en frågeställning runt min Zyprexaartikel på schizofreniforumet Viska och kommentarerna om Zyprexa var inte nådiga. Issa-Elise skriver att hon gick upp i vikt 50kg på kort tid, fick diabetes och muskelproblem. Poppy säger hon fick muskelryckningar. Ensamflickan tyckte hon blev trött och avstängd, hon gick däremot inte upp av medicinen utan snarare ner. Saara använde den en kort tid, men slutade på grund av extrema hungerkänslor, hon åt mycket utan att känna mättnad och gick upp i vikt. Koi fick muskelryckningar, hög puls och lågt blodtryck och hamnade på akuten.

En kommentar fick jag som var positiv, från killergirl; ”Har ätit Zyprexa i ca 5 år, det är den som ger mest resultat för mig. Har minskat psykoserna och dämpat rösterna lite. Dock blir jag dålig ibland trots medicinen. Har gått upp 25kg av den men det är den enda som hjälper mig just nu. […] av Zyprexa får jag enormt sug efter mat och sötsaker. Blir lite avtrubbad i mina känslor av den. Går liksom en zombie, men det är bättre än att vara psykotisk.”

Jag ställde även en öppen fråga till min artikel på Bipolärforum Chai tycker att Zyprexa var bra psykiskt; ”Jag hade inte så stökiga och konstiga tankar, inget självskadebeteende, mindre ångest och bättre sömn”, men stod inte ut längre än två månader av den snabba viktuppgången; två kilo per vecka. ”Det är tråkigt att detta läkemedel dras med den biverkningen för många (inte för alla).”

Ia på Bipolärforum säger att hon mår rätt bra av Zyprexa, hon har dock använt dem kortare perioder vid behov. ”Den samlar ihop mig om du förstår hur jag menar”. Hon tar den sällan för hon går upp i vikt snabbt av den; 7-8kg på fyra veckor. Ia säger att det är ett potent preparat med en vidrig bieffekt. ”Tänk om de kunde göra Zyprexa utan det som gör viktuppgången”

Slutligen

Zyprexa är snabbverkande och ger effekt inom några få timmar, flera säger att de bara vill ha den som vid behovsmedicin eller i akuta stadier på grund av risken för viktuppgång. Den är mycket bra mot hallucinationer och mani och har få andra bieffekter, framför allt blir man inte trött och sederad av den liksom många andra antipsykotika. Men viktigast av allt: alla mediciner fungerar annorlunda på olika personer. Vad som passar får man pröva sig fram till.

Text: Maria Lundby Bohlin

Fakta:

Enligt läkar-FASS räknas viktuppgång som en ”mycket vanlig” bieffekt vid Zyprexabehandling, vilket innebär att mer än en av tio drabbas:

Kliniskt signifikant viktuppgång observerades för alla grupper jämfört med Body Mass Index (BMI) vid studiens start. Vid korttidsbehandling (median behandlingstid 47 dagar) var viktuppgång med ≥7% jämfört med kroppsvikten vid studiens början mycket vanligt (22,2%), viktuppgång med ≥15% var vanligt (4,2%) och ≥25% var mindre vanligt (0,8%).

Under långtidsbehandling (minst 48 veckor) var det mycket vanligt (64,4%, 31,7% respektive 12,3%) att patienterna fick en viktuppgång på ≥7%, ≥15% och ≥25% jämfört med kroppsvikten vid studiens början.

Att leva livet fullt ut!

I maj 2008 hade forumet Bipolarna, en webbsajt om bipolär sjukdom, just startats av Bosse, som själv är bipolär. Han såg det som viktigt att ha en plats där bipolära kan umgås och diskutera sjukdom och medicin och annat som tillhör sjukdomen, med andra som faktiskt förstår vad det innebär.

Jag hör av mig till Bosse som driver sidan. ”Bipolarna är en kunskapsbank och mötesplats för personer med diagnosen bipolär sjukdom och deras anhöriga. I skrivande stund, mars 2011, finns 1961 registrerade medlemmar” säger han. För att vara medlem behöver man inte uppge någon information, därför är han osäker på vilka grupper som är vanligast, män, kvinnor, unga eller gamla. Alla medlemmar med diagnos är bipolära, några har utöver bipolär även samsjuklighet, ofta ångest eller ADHD. Det finns också många anhöriga på forumet.

De vanligaste frågorna i forumet är funderingar kring sjukdomen, för Bosses del är det mest frågor angående tekniska saker på sajten. När jag tittar runt på sidan är det en stor bredd på ämnena som diskuteras. Huvudämnen är förstås depression, hypomani/mani, mixed states/blandtillstånd och psykotiska tillstånd, men även andra saker diskuteras, under rubriken övriga ämnen, som musik och husdjur.

Bipolarna är numera en patientförening som jobbar för att minska lidande och lång rehabilitering för personer som lider av psykisk ohälsa. Det som ger Bosse mest glädje är den spontana responsen han möts av i tackbrev, han berättar också att två personer sagt de är vid liv i dag tack vare Bipolarna ”Det är så stort att det är svårt att ta in”. Sidan har utvecklats mycket. Numera har diskussionsforumet blivit till ett community, ett socialt nätverk, med bloggar, videoklipp, fotoalbum, personliga sidor med mera; ett Facebook för bipolära.

Bosse ber om en hand ekonomiskt. ”Det finns inte så mycket att planera. Medlemskapet är gratis och ingenting på sidan kostar någonting. Bipolarna har därför ingen ekonomi. De donationer som kommer in täcker inte ens de fasta kostnaderna för hemsidan. Utan ekonomi går det inte att utveckla Bipolarna mer.
På sin presentation skriver Bosse ”Att leva i de friskas värld är ju skittråkigt. Hur har de stått ut ett helt liv? Å andra sidan, har du inte fått (rätt) medicin än, kan det vara skönt att veta att det finns folk som fattar vad du går igenom när ditt liv tvärnitat rakt ner i avgrunden.”

Bosse ger också exempel på andra saker som forumet kan hjälpa till med ”om du kommer och tycker att du mår bara bra och säger att ’nu ska jag springa maraton och skriva en bok och regissera en pjäs och utveckla ett nytt flygplan och stoppa världssvälten och…’ Då kan det vara bra att du har folk omkring dig som kan skicka över en virtuell ostmacka välpreparerad med litium och Zyprexa.”

Forumet kan även peppa dem som ligger djupast nere, att bli pushad, att få påminnelse och stöd att det faktiskt finns en ny dag, om inte nu, så såsmåningom. ”Det är viktigt att försöka se de positiva sidorna hos sjukdomen” skriver Bosse. Bipolär innebär en stor risk för självmord, men svängningarna kan också ge mycket i kreativitet, världen får starkare färger. Det är viktigt att stötta varandra när man medicinerats ner till ”normaltillstånd” från mani.

Bosse tackar försynen för att han fått bipolär sjukdom. ”Det spelar ingen roll att jag haft perioder då min högsta önskan var att dö, jag tycker ändå att jag totalt sett har haft ett underbart liv! Ingen frisk har haft episoder i livet som varit så fantastiska som jag haft. Vi bipolära är inget annat än eliten när det gäller att ha levt livet fullt ut!”

Text: Maria Lundby Bohlin

En skapande virvelvind

Konstnärer som målare, författare och musiker använder sin kreativitet som arbetsredskap. Deras kreativitet är det som driver dem. Den föder nya tankar, ger nya perspektiv, ett tänkande utanför ramarna som testar sig själv och sin omvärld. Vissa tillstånd av psykisk ohälsa, depression eller mani, kan för en del personer vara en kreativ källa att hämta ur.

 

En kreativ person, kreerar, skapar eller frambringar saker, ibland på nya och oväntade vägar.  Ibland krävs det att man tänker lite längre för att finna nya vägar eller lösningar på problem. Detta är inte något exklusivt för psykiskt sjuka människor med konstnärliga anlag. Alla är kreativa på sitt sätt.  Det verkar ändå vara så att människor med psykisk sjukdom har förmåga att ibland associera och tänka ett steg längre. Hur kan det komma sig?

En person som har en psykos kan oftast inte få något vettigt ur den. Strukturerna och referensramarna försvinner när hallucinationer och vanföreställningar tar överhanden.
– Psykiskt sjuka personer som är inne i en psykos saknar oftast förmågan att göra något kreativt, kan man läsa på forskning.se.

Det finns dock de som kan under tider när de mår bättre utnyttja psykosen, depressionen eller manin till kreativa lösningar. I efterhand kan man bearbeta och rent utav att skapa något bra och nyskapande.

Vikten av disciplin Disciplin och kreativitet kan tyckas vara svårförenliga, men det behövs ett viss mått av fokus för att kanalisera det kreativa utloppet. I vissa fall kan ett överflöde av kreativa utbrott vara bra för stunden. Detta kan ju visa sig vara det som man behöver just det tillfället. Men för att få en röd tråd i det man gör krävs disciplin. Det låter tråkigt men att bemästra kreativiteten är nödvändigt om man ska få något varaktigt ut av den.

Om detta ska fungera kan det behövas någon i omgivningen som hjälper till. I en grupp människor finns det kanske en överkreativ individ som har grandiosa planer och idéer.  Han eller hon får ibland ordentliga utbrott av kreativ energi. Energi som på rätt sätt kan leda till något spännande och oväntat.  Men ibland är det vulkanbrott som otyglade rinner ut i sanden och när lavan har torkat är det inte lika roligt längre.

De stora idéerna kan efter ett tag kännas obegripliga och ibland pinsamma för alla inblandade. För att det inte ska spåra ut helt behövs någon som hjälper denna överkreativa människa tillbaka på jorden igen, någon som på ett bra sätt reglera det kreativa överskottet till något koncist och fattbart. Det behövs referensramar helt enkelt, en fattlig värld att placera idéerna i.

Författaren och föreläsaren Nina Jansdotter skriver följande på sin hemsida om kreativitet och disciplin:

– I vissa fall kan det handla om regelbundenhet och disciplin som kan i vissa fall vara rätt inrutad och tråkig, säger hon. Det är ingen dans på rosor att skriva böcker, hävdar Nina Jansdotter.
Hjärnforskaren och konsertpianisten Fredrik Ullén, som är hjärnforskare på Karolinskas institutet, menar även han att det krävs disciplin för att vara kreativ.
– Jag tror en av hemligheterna med kreativitet är just att kunna växla mellan idéskapande och disciplin, säger Ullén i en intervju i Dagens Nyheter, och menar vidare att vara kreativ kräver att man hantera sina idéer på ett förnuftigt sätt.
– Är man psykotisk kan man inte arbeta över huvud taget, säger Fredrik Ullén

 

Biologiska svarKarolinska institutet i Solna har man studerat skillnader i kreativiteten hos en grupp normlafriska människor. Det man har tittat på är ett område i hjärnan som heter Thalamus som upptar en stor del av mellanhjärnan. Studien visade att de som var kreativa hade en lägre densitet av D2-receptorer, vilket kan medföra ett större informationsflöde och en ökande förmåga att associera fritt mellan olika saker. Det saknades ett filter som tar bort överflödig information. För den som vill läsa vidare om detta finns det en intervju som ASP bladet gjorde med Fredrik Ullén, verksam på Karolinska institutet.

Forskningen Ullén bedriver är intressant och viktig för förståelsen av psykiska sjukdomar som schizofreni och bipiolär sjukdom. Det är betydelsefullt för samhället att fördomar som göder felaktiga förklaringar upphör. Att negligera den biologiska aspekten är förödande som bara medför förvirring och minskad insikt. Vi måste se människokroppen som en helhet inte disparata delar. Ett benbrott ska ses lika allvarligt som en depression. Ben behöver gips likaväl som en psykisk sjukdom är i behov av exempel medicin eller psykologiskt stöd. Psykiska sjukdomar som sjukdomar i övrigt kan läka om man ger dem tid.

Alla är kreativa Man hör ibland personer säga att de inte är i kreativa. De menar oftast att de inte kan måla, sjunga, skriva eller liknande aktiviteter. Vi tenderar att förminska oss själva när vi pratar om kreativitet när resonemanget låses fast vid bara konstnärliga yrken. Alla kan inte bli en ny Michelangelo, Beethoven, Rembrandt eller Lennon. Men vi kan hitta en plats i tillvaron där vi kommer till vår rätt.

Det vi kan göra är att använda vår kreativitet, för alla är kreativa, med de egenskaper vi har. Man kan lika gärna vara en kreativ rörmokare eller sekretare som en kreativ författare. Det kreativa ligger mer underförstått i det första än i det andra exemplet där det är mer påtagligt. Likaväl handlar det om kreativa lösningar som kräver att man höjer blicken, ett tänkande utanför ramarna för att hitta lösningar på ett problem.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Relaterad läsning: www.kreativitet.biz

Vad är ECT?

vad-arVi har under detta år en artikelserie som vi kallar ”Vad är?”. Här förklarar vi olika saker. Denna gång ska vi reda ut begreppet elektrokonvulsiv terapi (ECT).

Bakgrund I dagligt tal använder man inte begreppet ”elektrokonvulsiv terapi”, utan säger istället ECT (av engelskans electroconvulsive therapy) eller elbehandling. Förr sa man elchock, men den benämningen är föråldrad och dessutom missvisande. De som kom på metoden med ECT var två italienska professorer, Ugo Cerletti och Lucio Bini. År 1938 kunde de påvisa att ett epileptiskt anfall, framkallat med hjälp av elektricitet, kunde användas som ett sätt att behandla psykiska sjukdomar.

Tillvägagångssätt Behandlingen innebär att en elektrisk ström på ca 0,8 Ampere vid 450 Volt sänds genom patientens hjärna med hjälp av elektroder som placeras på huvudet. Strömmen framkallar ett epileptiskt anfall och detta förändrar balansen i ett flertal signalsubstanser i hjärnan. Patienten är sövd under behandlingen och märker därför inte av det epileptiska anfallet. Även muskelavslappnande medel ges för att patienten inte skall få den muskelvärk som annars är vanlig vid generella krampanfall.

När används ECT? ECT är den mest effektiva behandlingen vid djupa depressioner eller där självmordsrisken bedöms som stor. Den är också ett alternativ när läkemedelsbehandling inte fungerar eller orsakar svåra biverkningar. ECT kan ges vid depressioner med inslag av psykos (med vanföreställningar). Det förekommer också att man ger ECT vid mycket svåra maniska sjukdomstillstånd av livshotande karaktär. Man brukar då ge daglig behandling under tre dagar för att bryta udden av den maniska sjukdomsbilden.
Biverkningar Vissa personer kan få tillfälliga minnesstörningar efter behandlingen på grund av minskad syretillförsel till hjärnan under en kortare tid. Patienten kan då få en minneslucka som täcker behandlingstiden eller få svårigheter att minnas vad som hände strax före, under och efter behandlingen. Även tillfällig förvirring kan uppstå. Såväl minnesstörningen som förvirringen är dock ganska obetydlig eftersom narkosmetoden och tillvägagångssättet vid ECT har moderniserats. Vanlig huvudvärk förekommer hos cirka 30% av alla patienter som behandlas med ECT. Övergående muskelvärk och illamående är mindre vanliga. Ibland händer det att patienten får tandfrakturer om muskelkramperna blivit för starka.

Karl-Peter Johansson