Karlstadsmanifestation mot utförsäkringar

”Människor ska inte ställas utan försörjning till följd av olika bedömningar av arbetsförmågan”, var en av Påskuppropets krav.

En varm och småblåsig annandag påsk i Karlstad samlades ungefär sexhundra människor för att manifestera. De var enade i ett motstånd mot vad man uppfattar som en omänsklig utförsäkringspolitik och ställde krav på en humanare sjukförsäkring.

 Som en av ett trettiotal platser i Sverige gjorde Karlstad avtryck på kartan som skådeplats för en med staden mått mätt väldigt stor manifestation. Initiativtagare i Karlstad, Agnetha Andersson, läste bland annat upp ett starkt vittnesmål om vad som hände när Anette Ivarsson blev utförsäkrad, och fann sig tvingad att söka ekonomiskt stöd från kommunen. En historia som delas av många med henne.

– Jag har förlorat flera tusen i månaden till följd av utförsäkringen, något som har inneburit att jag har varit tvungen att gå till socialen varje månad. Kampen om pengar till mat och medicin har hela tiden varit ständig och fruktansvärt jobbig, löd en bärande del av Ivarssons berättelse.

En trotsig årstid

Till Andersson sällade sig även biskop i Karlstads stift sedan 2002, Esbjörn Hagberg. Han bemötte i sitt tal bland annat uppfattningen att det hela skulle röra sig om ett partipolitiskt initiativ, något som initiativtagare hela tiden har tillbakavisat. I en poetisk betraktelse över vårdtiden och alla blommor som trotsar den gångna vintern menade Hagberg att även denna manifestation är ett uttryck för liknande kraft. Vi befinner oss i en trotsig årstid.

– Är det inte någonting av den trots som vi ser ute i världen när människor inte låter sig besegras av orättfärdiga maktstrukturer? Som på nya sätt söker kontakt med varandra, delar varandras drömmar och försöker skapa en mänskligare ordning, menade Esbjörn Hagberg.

– Det handlar om den sorts samhälle vi vill ha. Ett gott samhälle visar sig tydligast i hur det tar sig an de mest utsatta, de som livet allra hårdast har drabbat. Dessutom: ett gott samhälle tar hand om sina barn, uttryckte sig Esbjörn Hagberg vidare.

Det var inte bara tal det bjöds på, utan även underhållning i form av flera låtar framförda av Karlstadssonen Staffan Stridsberg. En man som förra året vann tävlingen ”Svensktoppen nästa” med sin låt ”Black crow”. Dagen till ära spelade han gratis. Efter arrangemanget träffades de som ville i Betlehemskyrkan för fika, umgänge och mer underhållning: denna gång i form av två äldre herrar som bjöd på en knippe jazziga evergreens framförda på sång, keyboard och kontrabas.

Exempel på organisationer som sällat sig till uppropet är bland andra: Handikappförbunden (HSO), Landsorganisationen (LO), Unionen, samt många fler därtill.

 Text & Foto: Robert Halvarsson

En överbryggande mål-tid

Den 3:e maj samlades vid lunchtid ett 40-tal personer på Stadshotellet för en överbryggande mål-tid. Måltiden var en manifestation inom ramen för kampanjen (H)järnkoll.

Vilka bjöd in?
De som bjöd in till denna lunch är Värmlands ambassadörer från den treåriga satsningen (H)järnkoll. Satsningen är initierat av regeringen och syftar till att förbättra allmänhetens attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Syftet med manifestationen var, att ge ljus åt det speciella samtal som kan uppstå när människor med olika erfarenhet fredligt delar en måltid, och den viktiga överbryggande funktion det kan ha.

Vilka kom?
Hälften, ett 20-tal, av gästerna hade själva erfarit psykisk ohälsa i någon form. Den andra hälften var personer som genom sitt arbete kommer i kontakt med sådan problematik.

På fler platser
Samma dag hade (H)järnkoll manifestationer på 23 platser runtom i Sverige.

Mål-tiden
Inledningsvis minglade man runt efter att ha fått reda på sin bordsplacering. Totalt var det fem bord. Vid varje bord fanns en attitydambassadör, vilka är: Mia Carlström, Pernilla Edberg, Lotta Lagneryd, Susanne Mellqvist och Mona Noreklint. Efter att vi hade satt oss vid respektive bord, hölls ett välkomsttal av Mona.

Hon talade om syftet med tillställningen, presenterade de andra ambassadörerna och berättade att hon själv hade erfarenhet av psykossjukdom. Hon har sedan flera år tillbaka varit symptomfri och det borde vara ett bevis för att det går att bli frisk från psykisk sjukdom, vilket är en av fördomarna hos allmänheten – att det inte går. Sedan var det dags att inmundiga måltiden.

Vid vårt bord valde vi att presentera oss för varandra; det var en präst från Svenska kyrkan, en kvinna som var engagerad i Qvinnoqulan, en psykiatrisjuksköterska, en kvinna med erfarenhet av depression, jag själv med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, en journalist från VF, en man som brukar vara på Futurum-länkarna, en kvinna som jobbar på Patient- och medborgarservice och slutligen Mona Noreklint som är en av Värmlands fem attitydambassadörer.

Presentationsrundan ledde till att vi lättare kunde samtala med varandra kring bordet, och det gav också den överbryggande funktion som var meningen. Vi möttes som människor och inte som patient eller personal. Förutom den goda samvaron och den goda maten, kunde man även avnjuta sång och diktläsning.

Ballonguppsläpp
Avslutningsvis, som en final på denna överbryggande mål-tid, släppte man vid 14-tiden upp röda heliumfyllda ballonger i skyn. På ballongerna kunde man läsa: ”Våga prata om psykisk ohälsa!”

Text: Karl Peter Johansson