Etikettarkiv: människor

Djur + människa=sant

5464För en person som farit illa kan kontakten mellan djur och människa betyda mycket. Janni Littorin berättar om ett relationsskapande som ibland kan vara större än det mellan människor.

Vare sig man har blivit misshandlad, upplever att beröring kan kännas obe­hagligt eller har andra bekymmer, så tror jag starkt på att beröring mellan djur och människa kan ge mycket och vara betydelsefullt. Även om, iallafall när det gäller djur, de inte blivit misshandlade eller har haft någon form av negativ kontakt med någon människa innan, så kan de ändå vara väldigt skygga mot be­röring och nära kontakt. Detta eftersom de liksom människor, inte anförtror sig till vem som helst.

Allt handlar om tillit. Så är det för mig, dig och de flesta. När jag kommer i kontakt med djur, så öppnar jag mig på ett helt annat sätt än vad jag upplever att jag kan göra inför människor. Även om djur kan vara oberäkneliga, är det sällan, nästan aldrig, att de agerar med avsikt att skada eller har andra baktankar. Eftersom djur följer och agerar efter sin instinkt, är det ofta en slags reak­tion av stress, då de reagerar på ett plötsligt och oberäkneligt sätt. Djur är ärliga och raka i sin kom­munikation.

Djur kommer inte med dubbla budskap. De snackar inte bakom ryggen på en som en del människor kan göra. Inför djuren behöver du inte vara på ett särskilt sätt, inte heller ha någon specifik image. Djur ser, uppskattar och tycker om dig för den du är. Detta är därför jag starkt känner och tror på att djur är så mycket lättare att öppna sig för och ha tillit till. Tillit och i samband med detta ämne, beröring. Detta är om de tillåter dig och din närvaro, ditt sällskap och har tillit till dig.

ATT VINNA TILLIT
Om du vill vinna deras tillit så är det högst rekommenderat att du behandlar djur som de individuella personligheter de verkligen är. Djuren är inte så olika oss själva, det kommer vi märka när vi lär känna dem som individer, och ger dem både rum och uppmuntran att öppna upp sig inför oss. Deras sinnen och intelligens ska absolut inte under­skattas. Och när de märker att du förstår det och förstår dem, så vinner du deras tillit.

Det är så som det starka bandet utveck­las och skapas, som djur kan binda med dig. När det bandet bundits så har du för evigt deras kärlek och lojalitet, så länge du själv inte sviker och därmed bryter det bandet. Men tar du vara på den relationen du skapar med djuret, har du en nära kamrat livet ut.

Allt detta säger och berättar jag av egen erfarenhet. Jag har personligen alltid känt en väldigt stark koppling och sam­hörighet med djur och lärt mig mer om mig själv genom att lära känna djuren. Jag tror på att vi alla kan lära av dem, likaså när det gäller beröring.

HAR EGEN FRI VILJA
Även om djur kan ha haft en positiv bakgrund och förflutet i samspel och beröring med människor, så är de ändå som oss, att de inte öppnar sig för vem som helst. Skulle du låta en främling komma dig nära och beröra dig på samma sätt som den du verkligen litar på? En majoritet av djuren skulle abso­lut inte tillåta detta. Även djur kan vara väldigt kärvänliga och uppskattande av beröring, skulle inte anförtro de sin tillit och överlämna sig själv till någon de inte litar på. Katter är ett av de djur som utgör ett exempel på detta.

Katter är det djur jag själv har mest erfarenhet och kunskap om. Därför kan jag säga att det finns kärvänliga katter som, trots sin personlighet, inte tillå­ter beröring från vem som helst, även om de gärna vill skapa nya kontakter. Litar de inte på dig så kanske du inte ens kommer i närheten av dem.

Även om katten ofta vill vara dig nära och har full tillit till dig, så har de inte heller alltid lust för vare sig berö­ring eller umgänge vissa stunder, efter­som katter kan ses som eremiter. Detta gäller såväl människor såsom vilket djur som helst, ibland behöver man tid för sig själv. En del behöver det mer än andra, och detsamma gäller även djur.

Text: Janni Littorin
Foto: Per Rhönnstad

Njut av er tid tillsammans

3214234Beröring har stor betydelse för ett barns utveckling, det har man förstått genom forskning som bedrivs runt om i värden. Beröringen kan vara grundreceptet till ett tryggt och harmonisk liv.

Att vara en perfekt förälder, är något som de flesta önskar vara. Många gånger kommer föräldern att ta fel beslut, en del misstag lär man sig av, andra lär man sig inte av. Men vilka fel och brister den vuxne än har, så får man inte glömma att krama och bekräfta barnet, lyssna och prata med den lille. Den vuxna är med för att hjälpa till att bygga grunder­na till en trygg och stabil människa, som ska växa upp och ta över ditt beteende.

EN STÄNDIG TÄVLAN
Har man inte fått tillräckligt med kramar och bekräftelse som liten, kan det i vuxenlivet yttra sig på många olika sätt. Det märks inte bara på längtan efter kroppskontakt, personen kanske har ett behov av att vara bäst i allt den företar sig. Det kan också märkas i en osäkerhet hos individen, som kan yttra sig som en rädsla att hon/han ständigt ska välja fel beslut.

MYCKET BERÖRING
När personer som har fått för lite beröring, själv blir förälder, kan det ske, att denne vill ta igen förlusten av kroppskontakt, på sina barn, med att kramas i tid och otid. Detta kan skapa motsatt effekt för det lilla barnet, som i sin tur kan få det svårt med relationer och närkontakt senare i livet. Det kan visa sig att barnet som vuxen vill hålla en viss distans i nära relationer till andra människor i sin omgivning. Vid kropps­kontakt kan det bli stelt och konstlat, kanske har personen svårt att slappna av i sällskap med andra människor.

BRYT DEN ONDA CIRKELN?
Hur vet man att man gjort rätt i relation till sina barn, hur får man till lagom fysisk kontakt? Här bör man tro på sin egen förmåga, att man klarar av att uppfostra, respektera och älska sitt barn, uppföra sig väl mot den lilla människan. Tänka på att behandla barnet liksom du själv vill blir behandlad. Älska ditt barn med respekt och tvinga dig inte på ditt barn. Glöm heller inte att bekräfta, lyssna och krama henne. Njut av er tid tillsammans, för den går så fort.

Text: Lotta Tammi
Illustration: Janni Littorin

På jobbet – Charlotte Holmberg

Charlotte Holmberg är en av medarbetarna på SamtalsAkuten. På jobbet har i detta nummer av ASP bladet träffat Charlotte för ett samtal om hennes arbete.

Kan du berätta om din bakgrund?

– Jag har jobbat med socialt arbete i många år. 1978 var jag färdigutbildad socionom och har under mitt yrkesliv jobbat mest som kurator. Detta har jag gjort i cirka 30 år. Jag har under den tiden arbetat mest inom vuxenhabilitering men även i skolan, Familjeavdelningen och Stödcentrum Nyckeln som hjälper våldsutsatta i nära relationer. Nu är jag anställd av Karlstads kommun på Samtalsakuten och har jobbat här i snart två år.

Hur ser en arbetsdag ut?

– Jag brukar komma till jobbet kvart i åtta, kollar av telefonsvararen och tar emot första besöket kvart över åtta. Ett samtal håller på i en timme och vi har som regel fyra samtal på en arbetsdag. Det behövs ordentliga pauser mellan samtalen. Det är bra att göra andra saker, så att man laddar om till nästa besök. Vi har även telefontid där de som ringer oftast bokar möten.

Hur fungerar SamtalsAkuten?

– SamtalsAkuten är ett samarbete mellan Svenska Kyrkan, Landstinget och Karlstads kommun. Det är inte bara Karlstads kommun som är med, utan även kommunerna Forshaga, Kil och Hammarö deltar. Kommer du ifrån någon annan kommun går det inte att använda SamtalsAkutens tjänster. Första kontakten sker alltid via telefon och det går bra att vara anonym. En person får komma hit tio gånger och det kostar 120 kronor per tillfälle. Vi har även en stark sekretess som bara få brytas när misstanke om att barn far illa eller när ett brott som är begånget som ger mer än ett års fängelse. SamtalsAkuten är unik och finns inte på många plaster i Sverige. Vi som arbetar här är från olika bakgrunder och har ett stort kontaktnät tillsammans utanför SamtalsAkutens väggar. 1997 startades verksamheten och den 22:e november firar Samtalsakuten 15 år med en mingelförmiddag på Biskopsgården.

Vilka typer av terapiformer använder du?

– En sammanfattande benämning skulle kunna vara samtalsterapi. Det är samtal, inte psykoterapi i egentlig mening. De personer som kommer hit väljer själva vad de vill börja prata om och vad de vill uppnå genom att komma till SamtalsAkuten. De är inte tvingade eller remiterade hit utan kommer för att de själva vill.

Vem är det som söker sig till SamtalsAkuten?

– De som kommer hit kommer från alla samhällsgrupper och med vitt skilda bakgrunder och problematik. Vi har även samtal med människor från andra kulturer. Det är detta som gör det så spännande, för jag vet inte vem jag kommer att möta och får ta del av. Det är oerhört fascinerande Det är en gåva och jag lär mig något nytt varje dag, både om andra människor och om mig själv. När en person är i kris finns det ett stort behov av att kunna förstå och hantera det man varit med om och att då prata med en utomstående som inte är en del av släkt- och vänkretsen kan göra det lättare.

Vilka egenskaper krävs för att vara en bra samtalsbehandlare?

– Det är viktigt att tycka om att lyssna på andra människor. Det behövs ödmjukhet, respekt och en vilja att lyssna in vad personen har att berätta; att se från den människans perspektiv.

Vad i ditt arbete ger dig tillfredställelse?

– Det är att ta del av människors historier och upplevelser, på ett sätt jag aldrig skulle göra annars. Jag får förtroenden som jag bär väldigt ömt och varsamt. Det är också väldigt olika människoöden jag möter.

 Vilka är för dig de största utmaningarna i ditt arbete?

– En utmaning är att inte drabbas av en känsla av maktlöshet eller att smittas av en maktlöshetskänsla i möten med människor med mycket små möjligheter till förändring i sitt liv.

 Hur tror du verksamheten ser ut i framtiden?

– Det är mer okej nu att prata med en terapeut eller en kurator än förr. Jag tror att även i fortsättningen kommer det att finnas stora behov av att på ett enkelt och smidigt sätt, prata med någon som är utanför sitt vanliga privata sammanhang.

 Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

Ålder: 59

 Familj: Man, barn och barn-barn

 Bor: Karlstad

Senast lästa bok: Denna dödens kropp, Elizabeth George

 Senast sedda film: Mannen från Le havre

Drömresa: Fjällvandra under hösten

 Favoritmat: Grekisk

Ria ”Ett hus fullt med värme och människor med stora hjärtan.”

ria

ASP Bladet hade en pratsund med Catarina på Ria en tisdag förmiddag, innan hon öppnade för dagen. Efter över 20 år har hon sett många människor passera Ria.

Vilka är Ria?
Hela människan ria heter vi säger Catarina och berättar att det finns på riksnivå ett 100 tal lokala enheter som varje enhet är enskild, dom styrs inte av riksenheten. I Karlstad har dom som alla enheter en egen styrelse och den består av olika representanter från församlingarna som blir valda in i styrelsen. Ria är ett socialt arbete på kristen grund. En gud som vill förmedla hopp och trygghet.
Varje årsmöte är det ombud med från dom olika församlingarna så dom får en insyn i hur arbetet på
Ria ser.

Hur länge har ni funnits i Karlstad?
Det började med interimstyrelse 1973 i Karlstad så det har blivit några års hjälpverksamhet. Ria har alltid haft kafé verksamhet och det var så det började för 35 år sedan, men det har även funnits rum i huset för dom hemlösa och Ria har även drivit härbärget som fanns förr i Karlstad. Sedan fanns det ett kortidsboende som hette Ria-Ro som låg vid busstationen. Så fanns det ett projekt som hette Nya Centrum som drevs tillsammans med kommunen och vårdkedjan, då hade Ria längre öppethållande och det var för människorna som höll till i centrum. Ett sätt att försöka ge dom andra alternativ till att hänga på centrum.

Projektet pågick i tre år och Catarina säger att hon under den tiden märkte av att det var mer människor som rörde sig i Rias lokaler. I dag har Ria ett litet boendeprojekt på Sjöstad där kommunen äger ett hus, och det har varit lite stökigt där men nu är det lugnt och tryggt tycker dom boende, Ria har personal där tre timmar om dagen och det ger dom boende en trygghet och skapar ett lugn, så det arbetet har fallit väl ut. Ria har fått beviljat ekonomiskt stöd för ett år för att bedriva projektet på Sjöstad och man kan ju bara hoppas på att dom får fortsätta efter ett år har gått, för människorna som bor där uppskattar personalen mycket.
Har besökarna ökat i antal under åren?
Svårt att säga säger Catarina, men det har gått upp och ner med antalet besökare under årens lopp. Det var i slutet av 80-talet som hemlösheten blev så mycket större och helt plötsligt blev ett väl synligt problem i samhället. Innan dess så var det inte ett så stort problem men det blev det senare. I samband med att det fanns härbärge så var det mycket folk och rörelse runt och i Ria huset.

Har ni samarbete med kommunen?
Ja det har vi, säger Catarina, mellan individer och assistenter, så det finns ett nätverk av hjälpande händer som alltid gör vad dom kan när någon ber om hjälp. Viktigt att ta vara på den kraften som finns i en människa vid det tillfället som dom ber om hjälp, att stötta och lyssna är mycket värt då. Catarina har även kontakt med kommunen som kan hjälpa till i olika fall när någon vill ha hjälp.

En viktig roll som Catarina har, och med dom små resurser som Ria har så gör dom ett väldigt bra jobb. Sedan ser ju dom människorna på ett annat sätt än vad dom som sitter på socialkontoret gör, så det känns bra att veta att socialens anställda lyssnar på människor som har kontakt med dom som har det svårt i dagens samhälle. Det är ju sådana organisationer som jobbar på fältet och dagligen kommer i kontakt med dom utslagna människorna som vet vad dom pratar om, deras erfarenheter är guld värda. Ett gott samarbete med kommunen är viktigt och det fungerar bra i dag.

Hur ser du på Rias framtida utveckling och roll i Karlstad?
Det är viktigt att vi utvecklas och det är viktigt att vi har flera ben att stå på. Just nu finns boendestödet och vi kan tänka oss att utveckla den biten med flera Bostödjare.
Sen vill vi jobba lite mera utåtriktat och att vi jobbar med individer som vill ta tag i sitt liv. Det är viktigt att få dom unga att tro på att dom behövs i samhället och är viktiga, säger Catarina. Varje människa är unik och alla är lika mycket värda i Rias ögon och det är viktigt att få människorna att känna sig lika mycket värda som andra.

Det finns något som heter ”Ria plus” nu som går ut på att Rias personal går och pratar varje dag med olika människor som är i olika behov av hjälp i sitt liv. Att ha någon som finns till hands varje dag är ju ovärderligt tycker jag, det gör Ria väldigt unikt; att man kan gå till och ha personliga samtal med någon varje dag är ju guld värt, jag kan bara relatera till mej själv då jag gått den långa vägen i livet, och på Ria har man alltid varit välkommen för en stunds omsorg från personalen. Att kunna ta sig en fika och en macka i deras sällskap är något som i dom lägena sätter lite värme i kropp och själ. Det svåra är att ge människor ett litet hopp. Men det är hela samhället som behöver förändra sig anser jag själv som skriver detta, för det är en kall och hård värld som beroende människor lever i och det är en kall och hård värld våra unga ska växa upp i. Att bry sig mer om medmänniskan är ett steg på vägen.

”Ria vill ge människor ett hopp och med kristendom som grundsten är ju omtanke och budskapet om att alla människor är lika mycket värda en guldregel. Som det ska vara.”

Sen bollar vi tanken lite om hur ett natthärbärge skulle kunna se ut i Karlstad, och att ha ett natthärbärge som en bas för att motivera dom som kommer och söker en säng att sova i. Vart kan människor vara mer motiverade till att förändra sitt liv om inte på ett härbärge. Där skulle olika människor från olika enheter kunna jobba som motivatörer samt även kommunen ha sina socialsekreterare som en form av uppsökande motivatörer. Ett center för människor som är utslagna ur samhället, nog mest min egen tanke som fick form där.

Hur får du motivation efter alla år ?
Jag trivs väldigt bra på mitt jobb och tycker fortfarande att det är roligt att gå hit, säger Catarina. Jag tycker det är härligt att träffa människor och kunna ge lite av mitt liv till dem, och det är då jag känner att jag får tillbaka det jag ger. Att känna sig uppskattad är viktigt och det gör Catarina efter alla år på Ria, och hon är väldigt omtyckt av människorna som kommer dit, för hon har alltid en stund över till att prata med dem när de som mest behöver det.

Motivationen kommer från att hon får så mycket tillbaka av människorna som besöker Ria. Alla bär med sig en historia, och att det finns sådana som Catarina med övrig personal på Ria, som tar sig tid att lyssna och stötta, är beundransvärt och något som alla berörda är enormt tacksamma över. Man får hoppas att Ria kommer att finnas kvar i många år för dom fyller en varm och bra funktion i samhället i dag.

Text: Thomas Andersson