Gazing at butt cheeks

I understand that each generation has to create the world in its own image. That means that us old people can be seen as conservative. Especially with clothing. Yet I do think that this generation has something to consider. Why are you all showing your underwear?

Ok, I will leave the women alone. Women are often the centre of men staring. Is it possible that men stare because women are showing their underwear? Maybe. But if it is comfortable then wear it. The same with the niqab. I say, if it is comfortable then wear it. Men stare while the State tries to control women’s bodies.

It is time to stare at men’s clothing! If the State wants to tell women what they cannot wear then there should be restrictions on men’s clothing as well. Both because of cultural factors and gender. The State can decide what everyone should wear. Equality!

For equality we should stare at men as much as we do at women. In this case at least it is something I have personal experience with. I wear men’s clothing and I know what is comfortable. I also know what is not comfortable.

When I was growing up there was a stereotype of plumbers working under the kitchen sink. Clearly visible was half of their butt. The top half! It was a crack that never disappeared.

Today that crack is coming back. But not with tradesmen. Instead it is with normal boys walking down the street. It is now a fashion style to wear jeans that are two sizes too big. And no belt! This means that the top of the jeans are closer to the knee than the hips.

How is it possible to walk like that? Consider what happens when you run out of toilet paper. With pants around knees you must waddle like a penguin across the bathroom, into the hall and take a new roll out of the cupboard. And then go back.

This is not comfortable!

And yet boys today wear pants like this. With their pockets fully loaded with phone, house-keys, second phone, wallet, bike keys, tablet… As the list goes on the pants get lower. First the top of the underwear, then the lower butt, and finally the crack.

To preserve Swedish dignity the State must solve the problem of preventing visible butt crack. It is not pleasing to look at and it is not comfortable to walk in. As such the clothing is clearly an oppressive item that is designed to control men’s bodies.

Visible underwear on men is not part of our culture and the government must pass a law to prevent this clothing from being worn. If men’s ability to choose their own clothes is not controlled soon then the democratic society we live in will be lost.

Society and the government must stare at men’s underwear before it is too late!

Text: Kevin Anderson
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Stress och psykisk ohälsa allt vanligare hos män

Sveriges Radio P4 rapporterar att allt fler män upplever stress och psykiska besvär på grund av jobbet. Samtidigt är stressbesvär på jobbet nästan dubbelt så vanligt bland kvinnor. De fysiska besvären minskar medan de psykiska blir allt vanligare.

Arbetsmiljöverket har på uppdrag av Statistiska Centralbyrån (SCB) genomfört en telefonundersökning på 15 000 personer om hur de upplever arbetsrelaterade besvär. Resultatet visar att mer än var femte person (motsvarande en miljon invånare) som är sysselsatt har arbetsrelaterade psykiska eller fysiska besvär. Personer som arbetar inom vård och omsorg, sociala tjänster och utbildning står för den högsta andelen av arbetsrelaterade besvär.

Det är fortfarande vanligare att kvinnor har arbetsrelaterade problem men andelen av män har under de senaste åren stadigt ökat.

– Det har visat sig att också män som arbetar under samma villkor; såsom hög arbetsbelastning, brister på resurser, ohälsosamma arbetstider och kränkande särbehandling, drabbas i samma utsträckning som kvinnor, säger Erna Zelmin-Ekenhem, generaldirektör på Arbetsmiljöverket, i ett pressmeddelande.

Sömnproblem, ångest och depression
De vanligaste problemen bland kvinnor är sömnproblem, oro, ångest, depression och andra psykiska besvär. Bland männen är det problem med ryggen som är mest förekommande och därefter oro, ångest, depression och andra psykiska besvär.

– För att kunna angripa arbetsrelaterad psykisk påfrestning, oavsett kön, behöver arbetsgivare arbeta förebyggande, på samma sätt som man gör med den fysiska belastningen. Orsakerna finns oftast i hur arbetet är organiserat och i det sociala samspelet på jobbet, säger Erna Zelmin-Ekenhem.

Text: Ylva Alsterlind
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Ge ditt hjärta en timme om dagen

En ny studie visar att det krävs mer motionstid än vad man tidigare har räknat med, för att motverka hälsoskadligt stillasittande. Istället för två och en halv timmes motion per vecka, krävs det en timme per dag, skriver Dagens Nyheter.

Den aktuella rekommendationen från Världshälsoorganisationen (WHO) är två och en halv timmes motionstid per vecka, medan experterna i Sverige råder minst en halvtimme per dag. Nu visar en ny studie, presenterad i tidskriften The Lancet, att det krävs en timmes motion varje dag, för att minska bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes.

Ett team av internationella forskare står bakom den nya studien. De har analyserat data från 16 tidigare studier som främst omfattar personer över 45 år från USA, Västeuropa och Australien. Studierna som haft en uppföljningsperiod på 2 till 18 år, visar att risken för dödsfall i förtid, var 9,9 procent för de som satt stilla i åtta timmar eller mer per dag. Som jämförelse, hade de som satt stilla i mindre än fyra timmar per dag, endast 6,8 procent risk att dö i förtid.

Professor Ulf Ekelund, forskningsledare vid Norwegian School of Sports Sciences and Cambridge University, berättar för The Guardian att man inte behöver sporta eller gå till gymmet. Det räcker med att ta raska promenader. Om man vill, kan man dela upp promenaden med att till exempel ta en kort promenad på morgonen, under lunchen och på kvällen, för att få samma goda hälsoeffekt.

– Men du måste åtminstone hålla på i en timme per dygn, fortsätter Ulf Ekelund.

Förbrukar mer energi vid rörelse
Du förbrukar ungefär 40 procent mer energi, när du tar en långsam promenad (5 kilometer per timme), än vad du gör när du sitter stilla. När du går i trappor, förbrukar du ungefär 15 procent mer än om du åker i en hiss.

Det går att motionera trots arbetstid
Många hittar dock ingen tid till att röra på sig, dels på grund av stillasittande jobb. Det går att ta fem minuter per timme under en arbetsdag, för att få samma resultat, som när man motionerar en timme per dag.
För att få in mer rörelse på arbetsplatsen, krävs det en ändrad attityd. Att förbättra hälsan borde hur som helst ligga i allas intresse. Ett par bra motionstips, är att ta trapporna istället för hissen, och att gå av bussen eller tåget en eller flera hållplatser tidigare.

– Den genomsnittliga tiden för TV-tittande hos vuxna, är ungefär tre timmar, säger Ulf till The Guardian. Då kanske det inte är för mycket begärt att ägna en del av den tiden åt motion.

Nyttiga tips
Kalendern är ett bra sätt att bli påmind genom. I den kan du planera in att du ska motionera en timme varje dag. Om du inte vill gå ut själv, kan du alltid försöka få med någon vän. Börja dock inte hårt direkt, utan börja mjukt. Motion gör bland annat att du blir piggare, får mer ork och blir gladare.

Text: Erik Edgren
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Tre röster om adoption

Frågorna kring adoption kan vara stora, men vad har personer som själva blivit adopterade för tankar kring ämnet? ASP Bladet har varit i kontakt med tre personer, som alla har berättelser som cirkulerar kring hur det är att vara adopterad.

Det är soligt då ASP Bladets reporter träffar 70-talisten Maria Shiromi som har rötter från Sri Lanka, men har levt nästan hela sitt liv i Sverige. Som äldst bland de ASP Bladet träffade, har hon stor erfarenhet av hur det kan vara att växa upp i en annan familj än sin biologiska.

– Idag så vet man ju mer om utländsk bakgrund, man pratar mer öppet om det. Så det är säkert en stor skillnad från hur det har varit, berättar Maria Shiromi.

I diskussioner kring adoption har det ibland förekommit inlägg som handlar om splittring, identitet och hemhörighet. Dessa tankar kommer inte alltid från de adopterade själva, utan vilken attityd som samhället runtikring har. Det går dock att finna ett klokt förhållningssätt till dessa frågor.

– Jag är stolt över att jag har två hemländer. Det kan upplevas tjatigt när folk frågar, men det är ju ändå av nyfikenhet och man vill lära sig och förstå. Det är det som är nyckeln, att man har frågor och ställer dom, berättar Maria.

Maria hoppas att människor kommer fortsätta vara villiga att adoptera barn, vars föräldrar av olika skäl inte kan ta hand om dem.

– Jag hoppas att människor fortfarande kan vara intresserade av att adoptera barn och unga med utländsk bakgrund, så att det inte försvinner. Tänk att den adopterade kommer ha två hemländer och var intresserad av barnets eller barnens bakgrund och rötter, säger Maria.

ASP Bladet har också träffat Roman, som är 25 år gammal. Han är 90-talist och härstammar från Polen. Han befinner sig i södra Sverige och har kontakt med adopterade från flera generationer.
– Jag har gemenskap med andra som blivit adopterade. Vi är ett gäng på sex personer som kommer från samma barnhem i Polen, som en gång om året träffas, pratar och umgås med varandra, berättar Roman.

Det är viktigt att konstatera att svenska är modersmålet för en person som blivit adopterad, men om adoptionen sker i tidig ålder kanske man inte kan ett ord från det land man härstammar ifrån. Det är heller inte ovanligt med nyfikenhet kring sina rötter. Roman tycker det är viktigt med språkfrågorna, och att samhället stödjer adopterade i deras språkbehov.

Positivt med annan bakgrund
Den yngsta av de som blivit intervjuade är Linnéa, 23 år gammal. Hon är 90-talist och har sin bakgrund i Kina.

– Personligen tycker jag det är intressant att ha bakgrund från en annan plats, där det inte är på samma sätt som där man själv bor. Jag tycker det är bra att ha den erfarenheten, berättar Linnéa.

Idag finns det olika sätt att skaffa barn. Alla kan inte få barn, även om de skulle vilja det. Att det finns flera möjligheter idag tycker Linnéa är positivt.

– Personligen ser jag det som en fördel att det finns flera alternativ på hur man skaffar barn. Jag vet inte om jag kan skaffa barn, för jag vet inte hur min biologiska mamma var. Så adoption från ett annat land är väldigt bra, anser Linnéa.

Sedan finns det förstås hinder, det är inte vem som helst som får adoptera idag.

– Ja, det är ju det här med ålder. De som ska adoptera måste ha en viss ålder. Man får inte vara för ung och inte heller för gammal. Jag tror att jag och andra som kommit hit på det här sättet, kan göra reklam för det här. Det kanske kan göra att fler kan bli intresserade, tror Linnéa.

Adoption väcker också uppmärksamhet i media. Underhållningsprogrammet Spårlöst letar upp biologiska släktingar till adopterade och gör TV på det. Det fokuseras på frågor kring hemhörighet och rötter, åsikterna går isär om det är en bra idé.

Roman har själv blivit tillfrågad om att delta i programmet, men tycker att upplägget är problematiskt.

– Jag vill inte klanka ner på programmet, men när man vet hur det funkar bakom kameran så tänker man efter. Man kan säga att halva programmet är falskt och halva programmet är äkta.

Maria Shiromi berättar att hon har varit skonad från att bli förfrågad och har enbart tittat på programmet. Linnéa känner inte till det och är inte intresserad av att själv delta, men kan se en poäng för andra. Maria tror att det kan vara viktigt att känna tacksamhet över det som är bra i det landet man befinner sig i.

– Se det som en välsignelse att du har kommit till ett nytt land som vill dig väl, med föräldrar som längtat efter att få barn och har planerat sina liv runtomkring det. Tänk inte att du blivit övergiven, utan att någon velat ta hand om dig, oavsett vem det är, avslutar hon.

Text: Shanta Eriksson
Foto: Stefan Ek
Illustration: Martin Bäckström-Ledin