I en hjälplös värld

Idag ska vi klara oss själva. Vi säger med stolthet att jag sannerligen kan klara mig själv. Jag behöver ingen hjälp. Det är möjligen på vår dödsbädd vi ber om hjälp. Ett hårddraget resonemang, jag vet, men jag vill trycka på att det är ligger ett stort problem att enbart sätta individen i centrum i ett samhälle där vi behöver varandra för att fungera.

Det finns alltid krafter som drar åt andra hållet som gör oss till osäkra individer, lättledda offer för mörka krafter. På senare tid har det svenska samhället blivit mer egoiskt på grund av politiska missnöjesyttringar. Dessa fundamentaliska ideologier betonar likhet och egocentrism, egenskaper som skapar grund för misstänksamhet.

För många är det ett bevis på svaghet om man ber om hjälp. Helst ska man klara sig själv. Det ses som en bedrift att göra det själv. Annars är det någon som säger: Du fick ju hjälp! Jag ställer motfrågan: Vad är det för fel på det?  Att be om hjälp, är det ett så stort nederlag? Nästa gång är du som behöver hjälp.  En del ser det som en svaghet att be om hjälp. Jag vill inte sjunka så lågt, hellre drunkna med flaggan i topp istället för att falla till föga för sin egen svaghet.

Ryck upp dig! En uppmaning i all välvilja men om du är längst nere i källare med ångest och depression som enda kamrater kan de tre orden kännas som en örfil. Uppmaningen syftar till att jag eller du ska med egen kraft ta sig samman, ibland går det inte.  Då måste vi be om hjälp. Det finns inga andra alternativ.

Utan medicin fungerar jag inte, utan hjälp fungerar inte livet, utan det stöd som dessa två ger går det inte leva. För jag vet hur det när tillvaron känns som ett pussel, då bitarna inte passar och allt som bör hänga ihop inte gör det.  Det blir inget sammanhang. Då måste jag förlita mig på andra. Andra som hjälper mig i säng, för mig till en läkare som med sin expertis hjälper mig. Jag är dum som inte tar den hjälp som står till buds, när jag inte kan hjälpa mig själv. Vem är det som vill lida, lida i onödan.

Idag finns en kritik mot psykiatri som förs fram av olika organisationer. Kritik som ofta bygger på konspirationsteorier. Vi har scientologerna som står främst i ledet av psykiatri och psykofarmaka motståndare. De har sina egna modeller som de vill lyfta fram och konkurera med den konventionella psykiatrin, och menar att den missbrukar mer än hjälper.

Scientologernas behandlingsform dianetik är en introvert form av psykoanalys där jaget är överordnat allt. Scientologin är en självcentrad rörelse som i sin kritik av psykiatrin är omvedvetet självironisk med tanke på de problem deras verksamhet skapar för många människor.

Oavsett livsåskådning vi faller för, är vi människor med behov av mänsklig kontakt. Att hjälpa eller att bli hjälpt är naturliga delar av den mänskliga naturen, en del av vårt emotionella DNA. Om vi inte inser det är vi snart illa ute.

Text: Henrik Sjöberg

Nya mediciner mot alkohol

Jag har tidigare skrivit om medicin mot heroin och vaccin mot kokain, och nu kommer ännu en nyhet: medicin mot alkohol.

De flesta vuxna svenskar använder alkohol mer eller mindre regelbundet. För de flesta innebär det en källa till glädje, avspänning och fest. Sen finns det andra där alkoholen istället medför kroppsliga, psykiska och sociala skador.

Idag finns det statistik på att drygt trehundra tusen personer i Sverige har problem med alkoholen. Av dessa är drygt sjuttio tusen kända av samhället, medan färre än tjugo tusen får någon hjälp av de alternativa behandlingsmetoderna. Behandlingsresurserna är mycket begränsade.

Tyvärr så fungerar dagens läkemedel mot alkoholism endast för en minoritet av patienterna. Det som finns är antabus, som man löser upp i ett glas vatten. Men den används inte speciellt ofta, vilket nog är bra, för den sliter mycket på njurarna. Och tar man ett återfall med antabus i kroppen så blir man inte bara lite sjuk, du kan nära på dö på kuppen.

Två nyare preparat, med lovande effekter, är akamprosat (campral) och naltrexon. På den svenska marknaden finns idag endast akamprosat tillgängligt, medan naltrexon bara finns att köpa i USA och några enstaka EU-länder. I Sverige leds en utvärdering av preparatens effekter av Mats Berglund, professor och överläkare vid Alkohol och narkotikakliniken vid Universitetssjukhuset MAS i Malmö.

Hur fungerar då dessa nya medel? Akamprosat har i flera studier visat sig förlänga den helnyktra perioden. Ämnet tycks påverka suget efter alkohol, och med det minskar återfallsrisken. I en studie var femtio procent fler avhållsamma i akamprosatgruppen, jämfört med placebogruppen. Den bakomliggande mekanismen är i sina detaljer fortfarande oklar. Naltrexon, verkar genom att blockera nervcellernas opiatreceptorer och antas på så sätt kunna minska alkoholens belöningseffekt.

Stimuleringen av lustcentra i vissa områden av det limbiska systemet anses vara viktiga för alkoholens effekter och för uppkomst av alkoholberoende. Kroppens egna opiater, till exempel endorfiner, förstärker denna effekt.

Införandet av dessa två nya läkemedel  som påverkar själva beroendemekanismerna, anses av flera experter som ett stort genombrott i missbruksbehandlingen. Man betonar dock att de inte är några mirakelmediciner. För att kunna få ett bra resultat måste de kombineras med psykosociala insatser. Tyvärr räcker det alltså inte med att bara ta ett piller, och vips, så är allt bra … Istället krävs ett evigt jobb, med stora förändringar av ditt liv. Det är tufft, men det går. Lycka till.

Text: Krille A.

Lämna mig inte – jag är så ensam

Stabil instabilitet är en bra sammanfattning om vad borderline personlighetsstörning karakteriseras av. Personerna kan vara utåtagerande och oberäkneliga med ett stökigt beteende. Men också väldigt kärleksfulla och varma.

Borderline är inte en sjukdom utan en personlighetsstörning. En personlighetsstörning är när din personlighet så kraftigt avviker från normen att du får problem i vardagen. Diagnosen ställs inte före personen är 18 år eller äldre, då personligheten formas i ungdomsåren. Borderline börjar ofta i tonåren eller i tidig vuxen ålder, men man kan bli frisk från det och avdiagnosticeras.

Borderline betyder gränsland och omnämns ibland som området mellan lättare och svårare psykiska problem. Namnet borderline började användas tidigt 1900-tal och trots att man inte längre räknar det som ett tillstånd i gränsen mellan neuros och psykos, så har namnet behållits i diagnosmanualen DSM-IV. I den andra manualen, ICD-10, kallas diagnosen Emotionell instabil identitetsstörning.

Borderlinepersonen är splittrad, hon vill ha kärlek, vilken är snabb och stormande med lika snabba avslut med skarp nedvärdering. Hon klarar ofta inte av att vara i ett längre förhållande, i hennes rädsla att bli övergiven kan partnern kvävas av överdriven kärlek. Hon missförstås ofta och kan uppfattas som manipulativ och överdrivande. Jag skriver hon, då tre gånger fler kvinnor än män diagnostiseras med borderline. Borderlinepersonen har en svartvit syn på omvärlden och personer kring henne, hon ömsom älskar andra med mycket värme och ömsom hatar hon dem, vilket försvårar både sociala kontakter och en stabil terapeutisk relation.

Klicka på bilden för att se den i naturlig storlek

Självskadebeteende  Det som kanske mest brukar förknippas med borderline är självskadebeteende, alltså att exempelvis skära, rispa eller bränna sig själv, utsätta sig för riskfyllda situationer, uppvisa suicidala gester, alltså beteenden som personen garanterat inte kan dö utav, till exempel strypa sig med en strumpa, som kan vara ett symboliskt självmordsförsök. Personen kan även hota med självmord: ”får jag inte en ny dator så tar jag livet utav mig”, vilket gör att de kan uppfattas som manipulativa.

Självskadebeteendet har många orsaker, t.ex. att bli lugn, att komma ur sitt disassociativa tillstånd eller att bestraffa sig själv. Man kan också göra det för att förflytta en svårhanterlig psykisk smärta till en mer hanterlig fysisk smärta. Det är svårt för en person som inte skadar sig att förstå den enorma ångest som ligger bakom beteendet.

Borderlinepersoner upptar mycket tid och resurser inom vården. 10-20% av dem med borderline dör som resultat av självmord, om den är kombinerad med missbruk är risken ännu högre. 1-2% av befolkningen har borderline och en av fyra av dem som är inlagda på psykiatriska vårdavdelningar har diagnosen. De självskadande beteendena kan vara impulsiva, eller komma i korta perioder av nedstämdhet, irritabilitet och/eller ångest, några som hos borderlinepersonen, till skillnad från den med bipolärt syndrom, kommer i korta intensiva perioder om några timmar till några få dagar. Karakteristiskt är även den kroniska tomhetskänslan som är kvar trots alla utsvävningar.

Vid stress eller kriser kan hon få paranoida tankegångar och dissociation, där personen kan få ett tillfälligt sammanbrott. Man får svårt att skilja på jaget och omgivningen, minnet, medvetandet och tänkandet. Personen är mycket instabil i humör med snabba stormande affektutbrott, som kan te sig oförståeliga för andra som inte alltid förstår vad som triggat situationen. Personen kan explodera plötsligt av ilska och ha svårt att kontrollera sig i ilskan, vilket kan leda till upprepade slagsmål.

Hon är impulsiv och svajande i sin självbild, vilket kan leda till ogenomtänkta relationer och sexuella kontakter. Hon kan även ha instabil och impulsiv identitetskänsla, vilket gör att hon snabbt kan skifta mellan intressen, stilar och grundläggande åsikter. Exempelvis kan detta ta sitt uttryck i vårdslöshet i trafiken, användande av droger, hetsätande, att kasta saker i väggen och utsvävande shoppingbeteende, med problem med den personliga ekonomin som följd. Personerna har ofta djupa självantaganden, till exempel att hon inte är bra eller förtjänar att älskas, de är också väldigt känsliga, minsta sak kan krackelera hela deras värld.

Borderline kan ofta innebära en samsjuklighet med social fobi, depression, panikångest, bipolär, ADHD och allvarliga depressioner. Det finns ingen medicin specifikt mot borderline, men det finns för enskilda symtom, där lugnande, antidepressiva och/eller neuroleptika kan användas. Det finns en terapi, dialektisk beteendeterapi (DBT) som används framgångsrikt, som är speciellt framtagen för borderline, där personerna får lära sig konkret hur de kan hantera känslor, någonting som är bra, då de har svårt att förvandla intellektuella idéer till verklighet.

Text & illustration: Maria Lundby Bohlin

Svårt för sjuka att få tag på sin medicin

Den senaste tiden har rapporter strömmat in om ökade svårigheter att hämta ut läkemedel efter avregleringen av apoteksmonopolet. Detta på grund av tuffare krav på välskött ekonomi vid ansökan om delbetalning, samt att de olika apotekskedjorna inte samkör sina läkemedelsregister.

I ett reportage på Sveriges radio P1 morgon berättar ”Jonas” om en situation han hamnade i när han inte kunde hämta ut sömnläkemedel. Jonas lider periodvis av djupa depressioner, något som har försvårat för honom att orka hämta ut sin medicin. Sömnbrist var en bidragande faktor att Jonas fick en psykos, och blev tvungen att läggas in enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

– Jag gick till ett apotek och medicinen fanns inte där, sen gick jag till ett annat och det fanns inte där heller. Så under en veckas tid sov jag inte så mycket, sen brakade det loss på riktigt, berättar Jonas för radioprogrammet P1 morgon.

Robert Olsson, medarbetare i Mediagruppen, upplever att problemet med att få ut läkemedel är långt ifrån nytt. I det här fallet handlar det inte om psykiatriska läkemedel, utan läkemedel för att behandla hans diabetes.

– Jag som typ-1 diabetiker har inte märkt någon skillnad, det var precis lika svårt förr att få ut antingen det som stod på receptet i mängd eller sort. Vet inte riktigt när jag sist kunde hämta ut fem stycken förpackningar av Lantus eller Insulatard. Det har alltid varit tomt eller så har det fattats ett till två paket, berättar Robert Olsson för ASP Bladet.

Ekonomi före hälsa

Ett sätt som det nya systemet skulle kunna bli bättre på enligt RSMH:s Kjell Boström, är att man skulle kunna få de privata apoteken att samarbeta kring gemensamma dataregister över tillgängliga läkemedel. Samt att förmå de privata apoteken att göra som de tidigare allmänna apoteken, att skriva ut läkemedel även om kunden har betalningsanmärkningar. Särskilt relevant kan detta vara eftersom ekonomiska problem kan vara en konsekvens av psykisk sjukdom.

– Det som var bra i det gamla systemet var att man kunde få ett avbetalningskontrakt med Apoteket, och slapp gå via kreditupplysningar. De allra flesta patienter som fick delbetalningar skötte också betalningarna av sina mediciner, berättar Kjell Boström för P1 morgon.

Men Johan Wallér som är VD för Sveriges Apoteksförening, menar att personer med betalningsanmärkningar i dagsläget inte kan förvänta sig att hämta ut mediciner på detta sätt via privata apotek.

– Man ska erbjuda delbetalning till dem som kan hantera delbetalning, men kan man inte det så finns risker att personer hamnar i skuldfällor. Och det vill inte apoteken heller, säger Johan Wallér, också han för P1.

Enligt Aftonbladet har en del privata apotek backat från tidigare hårda krav, och erbjuder numera personer möjligheter att lösa individuella betalningsplaner trots anmärkningar. Två av de kedjor som uppges ha förändrat sina rutiner är Apotek Hjärtat och Medstop.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad