Etikettarkiv: metod

Lågaffektivt bemötande, Att präglas av lugn

Lågaffektivt bemötande är en metod som går ut på att hjälpa individer att minska risken för problemskapande beteenden. Den utgår från att alla vill bete sig bra, om de får chansen. Man måste tro på människors förmåga att göra rätt för sig om man vill påverka dem i rätt riktning.

Metoden användes först bland personal i mötet med personer med aggressiv autism eller psykos. Nu finns varianter av metoden som kan användas även i psykiatrin och på så kallade HBV-hem. Hur kan man undvika hot och våld i Vård och omsorg? Genom ett bra bemötande, menar psykolog Bo Hejlskov, som föreläser för anställda på gruppboenden och inom psykiatrin.

Hejlskov berättar att det för några år sedan var vanligt med konflikter som slutade i fasthållande och våldsamma ingripanden på ungdomshem som han besökte vid millennieskiftet. Ofta tyckte personalen att de boende hade problem som resulterade i att de slogs och levde rövare. Hejlskov vill vända på frågan:
– Vad är det som stressar den här personen?

Det som är ett problem för personalen är en lösning för brukaren. Affekter smittar. De flesta lär sig som barn skillnad på egna affekter och andras. Men för några personer är den skillnaden diffus. Är man arg på en person blir personen arg tillbaka.

Hejlskov vill med sin metod förebygga konflikter. Bland annat måste man som personal inse att brukaren befinner sig i ett underläge och utsatt position, menar han. Att mena på att brukaren behöver ändra sig, visar på hur maktlös personalen känner sig. Man måste ha kontroll över sig själv, för att kunna påverka andra positivt och människor som kan uppföra sig gör ofta det.

– Tror brukaren att vi gör saker mot dem för att vara elaka, så är vi rökta! säger han.

Använda Kroppen
Undvik att visa din framsida mot personen du är i konflikt med, ställ dig istället snett bredvid. Sätt dig på en stol eller luta dig mot väggen så musklerna slappnar av. Hantera avståndet, gå inte efter en brukare som backar, backa istället själv lika många steg. Undvik krävande ögonkontakt.

Personer som har svårt att reglera affekt reagerar ofta med samma affekt som de presenteras för. Ingen börjar slå på personer omkring sig om de är lugna. Lugn och självkontroll hänger ihop, och vi vill att personen behåller kontrollen över sig själv så att samarbete blir möjligt. Vi måste utstråla lugn, men akta oss för att smittas av andras oro. Vi ska ha positiva förväntningar av de vi arbetar med. Metoderna är kroppsspråk, fysiskt avstånd och konfliktutvärdering.

Det lågaffektiva tankesättet tar utgångspunkt i affektteori och annan utvecklings- och neuropsykologi. Alla har rätt att säga nej, den pedagogiska uppgiften är att få personen att vilja säga ja.

Den som tar ansvar kan påverka.
Man måste ha kontroll själv för att kunna lämna över kontrollen till någon annan.
Människor som kan uppföra sig gör det.

Inom det specialpedagogiska fältet ser vi att alla inte har samma förutsättningar. Vi kan minimera våld och självskada enbart genom ett ändrat arbetssätt.

En trend som smittar
När man arbetar med barn ska vi tänka att det är lite som en bilverkstad, menar Bo Hejlskov. Vi kan inte ha en verktygslåda med ett enda verktyg som ska utföra allt. Samma sak gäller metoder. De behöver anpassas efter situation och person, berättar han. Vi säger inte att bilen kan bara den vill. Barn är i skolan, pedagogerna är betalda för att få det att fungera.  Är du lugn är barnet lugnt.

På 1990-talet var KBT inne och nu kommer en ny metod som blir allt mer populär. Om 30 år kanske inte lågaffektivt bemötande anses fungera så bra längre, det går i vågor i samhället. På samma sätt har vi färre barn som far riktigt illa idag, men vi har fler familjer som har det jobbigt, när barnen bor kvar i familjen. Vi måste ha flera verktyg och metoder för att lösa problem, inte bara ett.

Den lågaffektiva metoden får inte misstas för att vara icke-affektiv. Att backa och inte ställa krav på en medmänniska är inte ett gott exempel på lågaffektivt bemötande.

Men, man måste förhålla sig till det faktum att barn gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar, det är utgångspunkten i metoden och är en viktig insikt. Det är upp till den vuxne att få saker att fungera genom strukturer och stöd. Genom att ha ett tryggt, lugnt och positivt bemötande kan man minska stress och problemskapande beteende. Försök istället för genom frustration och ilska ”smitta” den som är i svår affekt, så som brukare, elever eller patienter, med ett mjukt kroppsspråk och ett behärskat lugn.

Text: Maria Lundby Bohlin

På Jobbet: Monica Svensson – Socialsekreterare på USB, Vuxenavdelningen

Monica Svensson är socionomen som inte hade tänkt jobba med det hon gör nu, men som ASP Bladet uppfattar det är ”rätt person på rätt plats”. Hon arbetar med utredningar och motivation riktat mot personer med missbruksproblematik.

Berätta om din bakgrund. Hur kom det sig att du började arbeta på USB?   Jag har en rätt brokig bakgrund själv. När jag utbildade mig till socionom så sa jag tidigt att det här området inte var någonting jag hade för avsikt att jobba med, men efter att jag hade varit ute på praktik på USB så blev jag kvar. Först fick jag ett sommarvikariat, sedan ett förnyat vikariat vilket i sin tur följdes upp av en fast tjänst. Rätt nyligen tog jag min socionomexamen dessutom.

Vad tyckte du om utbildningen?  Den var bra, men jag saknade vissa bitar. Det finns en viss risk när man pratar om klient- och brukarperspektiv att det stannar vid ord. Det blir bättre och bättre och jag vill inte vara alltför kategorisk och hård, men det kan se ut på så sätt att man bjuder in ”Kalle, Anders och Britta” som är brukare, och när detta är genomfört så tycker man att detta perspektiv är tillgodosett. Därför är kursen ”Perspektiv på psykiskt lidande och återhämtning”, där Karl-Peter Johansson har en viktig roll väldigt bra.

Vad har du för arbetsuppgifter?  Jag är socialsekreterare på USB, vilket som enhet jobbar med utredning, stöd och behandling. Det innehåller mycket administrativt arbete för min del. Det finns förstås olika anledningar till att människor kommer hit för utredning, men i samband med detta så jobbar jag mycket med motivering och stöd. Ett verktyg i jobbet är MI (motiverande samtal) som är en metod som jag tycker är väldigt bra.

Hur arbetar du med motiverande samtal?  Att motivera på ett bra sätt tycker jag inte handlar om att sitta och tala om för människor hur de ska göra.  Att jag säger att: ”det här blir bra” eller ”nu ska du göra det här”, utan mer att man finns kvar när det är jobbigt. Att man tål att brukaren blir förbannad på en. Samt att man har civilkurage och vågar säga ifrån i olika situationer. Ska jag kunna nå en annan människa måste jag försöka möta personen och visa respekt för denne.

Vilken är anledningen till att du valde att jobba med sociala frågor?  Alla människor har saker som man bär med sig: exempelvis kan det röra sig om psykisk ohälsa, missbruk och så vidare. Även en person som är ute och skriker på Drottninggatan är någons mamma, pappa, son eller dotter. Det som får mig att bli motiverad är att jag har möjligheten att kunna påverka andra människor, hjälpa människor hitta sin egen kraft och kunna se till att de får stöd och insatser. Det är också inspirerande att kunna se hur en människa utvecklas.

Vad har du för tankar om kommunens arbete med utsatta människor?  Rent generellt tycker jag att Karlstad är en bra kommun. Jag är stolt över att vara en del av det här sammanhanget. Jag har jobbat i en mindre kommun tidigare, och det var inte alltid lika roligt kan jag säga. Sen är det klart att vi brister också, i och med att vi är människor. Men det finns en övergripande vision och en grundsyn som är väldigt sund. Den är svår att uttrycka i ord, men man skulle kunna beskriva det som en respektfull atmosfär. Sen finns det förstås mycket som jag skulle vilja ändra på också.

Vilka förändringar skulle du vilja se kring det sociala arbetet på en mer övergripande nivå? Rent generellt så är frågan kring alla människors rätt till bostad viktig. Sen tycker jag även att våldsutsatta kvinnor i missbruk bör uppmärksammas. Att detta ska bli bättre vill väl alla förmodligen, och jag är stolt över att det går framåt här på de punkterna i Karlstad.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad