En guide för bättre arbetsträning

Inom ramen för utbildningen ARC har intresseföreningen SKOOPI gett ut en ny trycksak, vid namn Guide till arbetsträning och rehabilitering i sociala företag.

Tanken är att den ska fungera som en lättläst guide för sociala arbetskooperativ i Sverige – och ge läsarna tips och råd om olika saker man kan behöva veta om man jobbar med just arbetsträning och rehabilitering i sina respektive verksamheter.
– Jag tror att det finns ett stort behov av utbildning och kompetensutveckling generellt bland de arbetsintegrerande sociala företagen. Problemet är att man ofta inte avsatt pengar för detta och därför är man beroende av att det finns kompetensutvecklingsprojekt där man kan följa utbildningarna gratis, berättar Ebba Sellström, redaktör för skriften.

I skriften tar man upp ämnen som egenmaktsprocesser, situationsanpassat ledarskap, arbetsmiljö, rehabilitering och arbetsledares roll i en kooperativ organisation. De tipsar också om sätt att kvalitetssäkra verksamheten genom exempelvis något som på engelska kallas för supported employment och motiverande samtal (MI). Dessa arbetsmetoder används inte bara av kooperativ, utan även kommunala organisationer och offentliga verksamheter.

I skriften har det funnits flera skribenter och bidragsgivare, Ebba är nöjd med resultatet:
– Det har varit ett jättebra samarbete. Det är alltid roligt och stimulerande att arbeta med Inuti2, som gör ett fantastiskt professionellt arbete.

ARC-utbildningen är nu över så vitt jag vet, är detta det sista offentliga arbetet som kommer ut ur SKOOPI:s utbildning?
– Ja, detta var det sista som kom ut från ARC-projektet. SKOOPI genomför dock nya utbildningar, exempelvis supported employment, som ju kan ses som en fördjupning av de utbildningar som genomförts inom ARC och som också kan ses som en kvalitetssäkring av arbete med rehabilitering.

Avslutningsvis hoppas Ebba Sellström att skriften ska göra det enklare för arbetsintegrerande sociala företag att samverka med myndigheter.
– Jag hoppas också att den ska inspirera till att söka kurser och kompetensutveckling så att man blir än mer professionell i sin verksamhet.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Kid Overgaard

Illustrationerna i skriften är gjorda av kooperativet Inuti2, Hugo Karlsson och Henrik Pätzke. Den är utgiven av SKOOPI med stöd från Allmänna arvsfonden. Guide till arbetsträning och rehabilitering i sociala företag kostar 40kr styck och går att beställa från info@skoopi.coop.

MI och våld i nära relationer

Inom Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun har medarbetarna i uppgift att ge stöd till personer som utsatts för våld i nära relationer. Därför erbjuds utbildning i hur man motiverar personer att ta viktiga beslut att förändra sin livssituation, för att på så sätt få ett liv fritt från våld och kränkningar.

Ett av de verktyg som stor del av personalen i förvaltningen har är MI, vilket står för Motiverande Intervju/samtal. Genom att kombinera kunskap om våldets mekanismer och MI kan personalen bättre erbjuda motiverande samtal till de personer som lever i våldsamma förhållanden. ASP Bladet har träffat två av Vuxenavdelningens medarbetare som fått gå utbildningen under våren.

De två, Lena Olofsson och Maria Ohlson-Björlin, var på en utbildning i Stockholm under ett par dagar för att fördjupa sig. Kursledare var Liria Ortiz, leg psykolog och leg psykoterapeut och som arbetar som handledare, författare och är verksam inom motiverande samtal (MI) och kognitiv beteendeterapi (KBT). Till vardags är hon verksam i Klara kyrka i Stockholm.

Lena hade hört talas om henne innan, vilket inte Maria hade. När de sedan fick inbjudan till kursen, tvekade de inte, utan gick direkt till chefen och bad att få delta. Något de inte ångrar i dag.

– Ortiz var otroligt inspirerande, engagerad och kunnig i det hon talade om. Hon frågade varje deltagare hur de upplevde kursen. Härom veckan fick jag ett vykort som jag skrev till mig själv när jag gick kursen för ungefär ett halvår sedan och vad jag skulle ta med mig, berättar Lena.

Människan i centrum
MI går i korthet ut på att klienten sätts i centrum. I stället för att sätta in en hjälpinsats, så ställs frågorna: Vad vill du? Varför vill du ha hjälp? Och tanken är att klienten själv ska formulera sitt problem och föreslå en lösning. Det handlar om att försöka hitta ett samarbete där båda möts på samma nivå och att visa empati.

– Det primära är att lyssna på vad personen har att säga! Det är också viktigt att behärska ”rättningsreflexen”, att inte gå in och hjälpa till eller komma med goda råd. Lika lite går vi in och styr samtalet, utan allt sker efter personens egna behov och önskemål. Det är även angeläget att inte ställa direkta frågor, utan kanske att linda in dem. Men för den sakens skull, är det är ändå viktigt att våga fråga och bli uppmärksam på olika signaler, säger Lena och Maria.

– Vi fick veta att den här metoden går att tillämpa inom andra områden, inte bara kring våld, avslutar Maria.

Kursen gav mersmak, och de kommer att fortsätta med MI-övningar och gå fler kurser i fortsättningen.

För de inom förvaltningen som är intresserade, så kommer Liria Ortiz att hålla kursen två gånger under nästa år.

Text: Liselotte Frejdig

På Jobbet: Monica Svensson – Socialsekreterare på USB, Vuxenavdelningen

Monica Svensson är socionomen som inte hade tänkt jobba med det hon gör nu, men som ASP Bladet uppfattar det är ”rätt person på rätt plats”. Hon arbetar med utredningar och motivation riktat mot personer med missbruksproblematik.

Berätta om din bakgrund. Hur kom det sig att du började arbeta på USB?   Jag har en rätt brokig bakgrund själv. När jag utbildade mig till socionom så sa jag tidigt att det här området inte var någonting jag hade för avsikt att jobba med, men efter att jag hade varit ute på praktik på USB så blev jag kvar. Först fick jag ett sommarvikariat, sedan ett förnyat vikariat vilket i sin tur följdes upp av en fast tjänst. Rätt nyligen tog jag min socionomexamen dessutom.

Vad tyckte du om utbildningen?  Den var bra, men jag saknade vissa bitar. Det finns en viss risk när man pratar om klient- och brukarperspektiv att det stannar vid ord. Det blir bättre och bättre och jag vill inte vara alltför kategorisk och hård, men det kan se ut på så sätt att man bjuder in ”Kalle, Anders och Britta” som är brukare, och när detta är genomfört så tycker man att detta perspektiv är tillgodosett. Därför är kursen ”Perspektiv på psykiskt lidande och återhämtning”, där Karl-Peter Johansson har en viktig roll väldigt bra.

Vad har du för arbetsuppgifter?  Jag är socialsekreterare på USB, vilket som enhet jobbar med utredning, stöd och behandling. Det innehåller mycket administrativt arbete för min del. Det finns förstås olika anledningar till att människor kommer hit för utredning, men i samband med detta så jobbar jag mycket med motivering och stöd. Ett verktyg i jobbet är MI (motiverande samtal) som är en metod som jag tycker är väldigt bra.

Hur arbetar du med motiverande samtal?  Att motivera på ett bra sätt tycker jag inte handlar om att sitta och tala om för människor hur de ska göra.  Att jag säger att: ”det här blir bra” eller ”nu ska du göra det här”, utan mer att man finns kvar när det är jobbigt. Att man tål att brukaren blir förbannad på en. Samt att man har civilkurage och vågar säga ifrån i olika situationer. Ska jag kunna nå en annan människa måste jag försöka möta personen och visa respekt för denne.

Vilken är anledningen till att du valde att jobba med sociala frågor?  Alla människor har saker som man bär med sig: exempelvis kan det röra sig om psykisk ohälsa, missbruk och så vidare. Även en person som är ute och skriker på Drottninggatan är någons mamma, pappa, son eller dotter. Det som får mig att bli motiverad är att jag har möjligheten att kunna påverka andra människor, hjälpa människor hitta sin egen kraft och kunna se till att de får stöd och insatser. Det är också inspirerande att kunna se hur en människa utvecklas.

Vad har du för tankar om kommunens arbete med utsatta människor?  Rent generellt tycker jag att Karlstad är en bra kommun. Jag är stolt över att vara en del av det här sammanhanget. Jag har jobbat i en mindre kommun tidigare, och det var inte alltid lika roligt kan jag säga. Sen är det klart att vi brister också, i och med att vi är människor. Men det finns en övergripande vision och en grundsyn som är väldigt sund. Den är svår att uttrycka i ord, men man skulle kunna beskriva det som en respektfull atmosfär. Sen finns det förstås mycket som jag skulle vilja ändra på också.

Vilka förändringar skulle du vilja se kring det sociala arbetet på en mer övergripande nivå? Rent generellt så är frågan kring alla människors rätt till bostad viktig. Sen tycker jag även att våldsutsatta kvinnor i missbruk bör uppmärksammas. Att detta ska bli bättre vill väl alla förmodligen, och jag är stolt över att det går framåt här på de punkterna i Karlstad.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad