”Det här är ju hur bra som helst!”

– Låt blicken svepa över färgerna. Ögonen kommer att vila på en eller två färger, välj dem. Orden är Edith Jordans, som återger ett möte med en patient. Ämnet är konstterapi.

I september hölls två föreläsningsdagar för blivande volontärer till EBL-skolan. Detta för att man gärna vill ha lokalerna öppna för socialt umgänge även under tiden som inte utbildning bedrivs. För de som är daglediga och vill arbeta ideellt några timmar i månaden finns erbjudandet att vara ledare och hålla öppet på EBL-skolan. Det är viktigt för människor med psykisk ohälsa, långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa att få ökad möjlighet till aktiviteter och umgänge med andra. Eva och Helene önskar alla i Värmland välkomna till skolan, både som deltagare och som presumtiva ledare.

Från ilsken röd till lugnt grönt
Edith Jordan är fysioterapeut, det som tidigare kallades sjukgymnast, och dessutom uttryckande konstterapeut utbildad i KBT, Kognitiv beteendeterapi. På EBL-Skolans volontärutbildning föreläste hon under rubriken ”Psykisk hälsa – Se det friska.” Hon visar upp Ångest-memes, alltså ett vitt papper med en naken kropps konturer, framifrån, bakifrån och under fötterna som man kan måla i olika färger för olika känslor. Patienterna får välja färger och känslor, varje färg skall tillhöra en speciell känsla. Hon visar upp hur olika patienter har målat, vilka färger de använt och vad de lägger för betydelse i färgen. Ofta startar personen med svart och ilsket rött, senare blir färgerna mildare och lugnare, som grönt och ljusblått.

Hon jobbar mycket med Mindfulness, att vara här just nu. Hon berättar om en man som känt sig som i en båt mitt ute på ett vatten utan att se land någonstans, utan åror.
– Tecknar man ser man sina problem bättre än om man bara tänker på dem? frågar sig Lotta, en deltagare.

Lek på fullaste allvar
– Till och med personer som sitter i fängelse får permission ibland, så varför skulle inte andra också få det? säger Edith.
Om man vill komma i terapi hos Edith, så kan man remittera sig själv eller genom annan till vuxenpsykiatrin. Där tas ärendet upp av en remissgrupp, som beslutar om man få börja. Terapiformen finns även på andra ställen i Karlstad, till exempel på Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), på Centret för traumatisk stress, på Barnhabiliteringen, i kyrkan och på studieförbundet Sensus.

En förutsättning är givetvis att personen är intresserad och nyfiken. Edith berättar om ”Tysta trummor” att man med trummans hjälp kan ge röst till sina inre röster, först tyst och sedan starkare.
– Det är en lek, men en lek på fullaste allvar, säger hon.

Konstterapi
– Men det är ju hur bra som helst! citerar Edith en patient hon haft.
– Jag vill att du beskriver för mig ditt problem med hjälp av de här färgerna, säger Edith i en återgivning av mötet med patienten. Jag föreslår att blicken får svepa över färgerna. Blicken kommer ta en eller två färger. Ta dem, säger hon.

Patienten börjar med det svarta, sen kom den röda färgen. Vad ser vi för någonting?
– Det här är jag. Hon pekar på det röda. Och den svarta muren runt omkring är ångest. Senare får patienten göra en bild till. Den liknar den första, men det röda i mitten har blivit rosa, och muren har spruckit på flera ställen så hon kan nå ut i friheten lite. På den sista bilden är hon orange utan mur.
– Det fina är att man kan se en process. Det är inte jag som gjort något, det är personen själv. Jag har bara startat resan, är Edith noga med att påpeka.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Per Rhönnstad

När livet är ett krig

”Har du någonsin känt dig så hudlös att alla känslor stormar och inte kan hållas på plats? Har du känt det som att du går och bär en mask? Har du någonsin känt att det gör för ont att leva? Det har jag och många med mig.”

När jag fick min borderline diagnos för några år sedan kom det mest som en lättnad. Äntligen fick jag ett namn på det jag i så många år levt med. Mitt ständiga krig mot livet fick en benämning och jag kunde äntligen börja att förstå vad det egentligen innebär att vara emotionellt instabil. Under tidigt 1900-tal kategoriserades patienter med psykisk ohälsa antingen som psykotiska eller neurotiska. Patienter med borderlineproblematik passade inte in i något av facken utan befann sig i en sorts gränsland vilket ledde till att begreppet myntades.

Denna uppdelning är ju inte längre aktuell men begreppet har bibehållts även om man numer oftare kallar människor, främst kvinnor, med borderline personlighetsstörning (BPS) för emotionellt instabila. Eftersom personen med den här sårbarheten befinner sig i ett gränsland mellan sjukt och friskt så kan man inte säga att BPS är något man har eller inte har. Det är ett pendlande och flytande tillstånd och det kan mildras eller växa bort med tiden – många med de här problemen ”läker ihop” i 30-40års åldern. Det senaste året känner jag att min läkning har börjat ske. Jag kan se på mig själv utifrån och mer och mer förstå de svårigheter jag har och haft.

Men det har inte alltid varit så. Jag levde, och lever fortfarande, under många år med flertalet av de symtom som BPS ger. Den största svårigheten som vi med BPS har är att reglera känslor, vi har det inte med oss i bagaget. Det i sin tur leder till att vi får svårt att skapa och upprätthålla goda relationer av alla de slag, främst på grund av vår starka rädsla för separationer. En rädsla så stark att vi ofta framkallar dessa separationer själva – hellre vara den som lämnar än den som bli lämnad – och på så vis blir det en självuppfyllande profetia. En profetia som i sin tur leder till att känslan av ångest, värdelöshet och maktlöshet ökar och det stora tomrum inom oss som vi har växer allt mer. Ett tomrum vi gång på gång försöker fylla på de mest dramatiska och destruktiva sätt med hjälp av den enorma kreativitet vi oftast besitter.

Kreativiteten är en stark kraft. Så stark att vi blir väldigt duktiga på att vara självdestruktiva på olika sätt. Det kan ske genom att vi svälter oss, vi skär oss, vi bränner oss, vi shoppar, vi missbrukar sex och relationer, vi tar droger eller dricker alkohol. För min del har min destruktivitet främst yttrat sig genom att jag tagit tabletter. Jag fastnade i ett missbruk av värktabletter för 10 år sedan och sedan dess har tabletterna alltid varit mitt sätt att fly verkligheten. En flykt som alltför många gånger resulterat i överdoser, planerade och icke planerade, samt flertalet inläggningar på psykiatrisk klinik. Impulsiviteten som följer med borderlineproblematiiken gör att vi ofta, utan att tänka efter före, tar till drastiska metoder för att slippa ångesten och stå ut med det självförakt vi lever med.

Det finns ingen medicin som hjälper mot borderline eller andra personlighetsstörningar men det man kan göra, och ofta gör, är att medicinera mot symtomen. Antidepressiva mediciner kan hjälpa mot de depressioner som följer med problematiken och även ångestdämpande preparat kan ha effekt för att få bukt med den värsta ångestkänslan. För att däremot bli ”frisk” krävs det terapi, oftast i flera år, och den terapiform som visat sig vara bäst är så kallad DBT (dialektisk beteendeterapi). Tyvärr finns inte den terapiformen att tillgå här i Värmland och det är något jag tycker är väldigt ledsamt. Vad det beror på förstår jag inte riktigt och jag hoppas att finns framtida planer på att utveckla DBT även här.

Jag har valt prata lite om DBT med den person som hjälpt mig allra mest med mina problem: Min kurator Victoria Thurfors som arbetar på öppenpsykiatriska mottagningen i Karlstad. Hon är inte utbildad DBT-terapeut men hon arbetar ofta utifrån det arbetssättet.

Vad är DBT?

– DBT står för dialektisk beteendeterapi och är en kombination av inlärningsteori, kognitiv teori samt dialektisk filosofi. Det är en utveckling av kognitiv beteendeterapi. Terapin skapades först av Martha Linehan eftersom hon såg behovet av en terapiform som riktade sig till just personer med BPS. Ingen tidigare terapiform hade direkt fungerat och med tanke på det stora lidande och den höga suicidrisken som finns hos de här människorna behövdes något nytt komma till. I Sverige är det Åsa Nilsonne och Anna Klåver som vidareutvecklat den.
Vad strävar man efter inom DBT?

– Eftersom den stora svårigheten när det gäller borderlineproblematik är förmågan att reglera känslor så strävar man efter att finna en balans. En balans mellan att acceptera verkligheten men samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar.
Hur är terapiformen uppbyggd?

– Den består av tre delar: individuell terapi, gruppterapi med färdighetsträning samt en slags dygnet runt service. I färdighetsträningen arbetar man med olika verktyg för att kunna hantera sina känslor och olika situationer. Strävan efter en sinnesnärvaro där patienten är medveten i nuet (mindfulness) finns alltid med.
Idag är mitt liv som sagt på rätt väg. Jag har en underbar pojkvän sedan drygt ett år tillbaka, jag har ett bra nätverk runt mig, mycket bättre kontakt med mina nära och kära samt en sysselsättning som jag trivs väldigt bra med. Livet har slutat var som en berg- och dalbana och jag ser fram emot kommande tider med stor tillförsikt.

Kajsa Jansson