Mindre lidande med sprututbyte

Enligt en rapport från EU:s narkotikacentrum, EMCDDA, har Sverige näst högst narkotikarelaterad dödlighet i Europa. Tvärtom vad man kanske kan anta verkar det inte främst vara brist på lag och ordning som inneburit ett dystert resultat för Sveriges räkning.

Det är istället andra metoder som kan minska dödligheten och det svåra lidandet. Därför är det glädjande att som värmlänning notera för att det nu äntligen finns en färdriktning och plan för att genom landstinget införa sprututbyte i vårt län.

Vad innebär det då att genomföra sprututbyte? Jo, det är ett sätt för samhället att erbjuda möjlighet för personer som injektionsmissbrukar att byta ut sina smutsiga kanyler och
sprutor mot oanvända. På så sätt minskas spridningsmöjligheten av svåra sjukdomar och en möjlighet för kontakt och stöd öppnas upp mot målgruppen.

Detta är ett viktigt steg att bekräfta det vi alla vet; bakom varje person som missbrukar finns en människa, med föräldrar, släkt och vänner. En person vi som samhälle vill väl.

Sprututbyte är en beprövad metod som använts länge ute i flera europeiska länder, men också under en längre tid i Skåne, en insats som förordas av Folkhälsomyndigheten och även av vår regering. Varför? Jo, för att det funkar. Smittspridning minskar till följd av sprututbyte.

Det mänskliga lidandet sådana här förändringar kan spara ska därmed inte underskattas. Att slippa allvarliga sjukdomar, att etablera en kontakt med vården, gör att fler så småningom vågar ta emot hjälp och ta steg ut ur sina missbruk mot ett bättre liv.

Det behövs förstås fler initiativ på området för att minska dödligheten. Saker som vi kan och bör göra. Däribland har Regeringen tagit initiativ till en snabbutredning för att se över möjligheten för att öka tillgängligheten utanför sjukvården till opiod- och opiatmotgiftet Naxolon, som häver heroinöverdoser.

Tillsammans med insatser som sprututbyte, visar sådana här ställningstaganden på en behövlig kursändring i synen på missbrukaren som medmänniska. En illa åtgången grupp personer ska få den vård de behöver. Värmland har tagit ställning för att minska lidandet.

Det är jag stolt över att vi gör.

Text: Robert Halvarsson

Få hjälp att hjälpa andra

Carin Wallman

Det är en gråmulen onsdag som ASP Bladets reportrar går mot en föreläsning som ska hållas vid Resurscentrum i Karlstad. Carin Wallman har jobbat med anhörigstöd sedan 2008. En givande föreläsning om anhörigstöd, riktat till de som hjälper eller vårdar en närstående.

Det kan handla om missbruk, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning. Som anhörig är det påfrestande att se på när en närstående har det svårt, fysiskt som psykiskt. Förut fanns det inte så mycket hjälp att få, men sedan år 2000 så har det blivit mer och mer hjälp som blir tillgänglig för de anhöriga. Nämligen – anhörigstöd. Med rätt stöd och vägledning så är den anhöriga bättre instruerad att hjälpa den närstående.

– Tänk på den varningen som ges ut av flygpersonalen innan man flyger, om det blir tryckförändring i kabinen så kommer syrgasmaskerna ner. Vad får man då för information? Jo att säkra sin egen syrgasmask först innan du hjälper ditt barn eller stolsgranne. Samma sak går att tillämpa när det gäller vård av närstående. Tänk på dig själv först, säger Carin Wallman på föreläsningen.

Det är väldigt vanligt med stressrelaterade åkommor som högt blodtryck hos anhöriga. Att ta hand om en närstående kan vara en väldigt påfrestande process, det är därför anhörigstödet finns. Det som erbjuds inom anhörigstödet är samtalskontakt utan journalförande, det vill säga att det som sägs där stannar där. Det hamnar inte i några akter eller journaler. Ett tryggt rum att kunna ventilera i.

Internet ett viktigt kugghjul
När det pratas om anhörigstöd så har internet en viktig funktion, anhoriga.se är en sida med väldigt mycket information. Där finns det utbildningar och annat matnyttigt att använda sig av. I Karlstad så finns det en facebooksida som är styrd av kommunen, där det läggs ut något relevant i ämnet minst två gånger per vecka.

Det är en djungel av definitioner att lära sig, ja, ett helt nytt vokabulär att bekanta sig med. Kanske är det inte just utbildningar man är ute efter, utan möjlighet att prata med andra och få en inblick i hur andra hanterar situationen. Det finns också gruppsamtal där man kan ta del av andras berättelser för att inse att det inte är ensamt i djungeln, även fast det kan verka så.

– Jag brukar prata om att ”hyvla ner tröskeln” för att lättare ta sig över den. Ungefär som en lägenhet handikappanpassas efter individen, så anpassas även det här anhörigstödet. Det läggs på den nivån som den anhöriga behöver det, berättar Carin Wallman.

Text & foto: Per Fäldt

Hur nås bättre resultat i missbruksvården?

Maria Branting, Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys.

Vilka resultat är viktiga för personer med alkohol eller narkotikamissbruk? Under Socialchefsdagarna pratade Maria Branting om detta utifrån frågeställningen: Missar vi målen för missbruks- och beroendevården?

Maria Branting är utredare för Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys. Hon berättar hur brukare och patienter uppfattar de insatser och den omsorg som riktas mot dem i en särskild rapport som nyss givits ut, liksom hur kunskapsuppföljning ser ut.

Det finns tolv viktiga områden för de patienter och brukare som blivit intervjuade i denna studie. Dessa områden som uppfattas som viktiga är, utan inbördes rangordning: grad av missbruk och beroende, fysisk och psykisk hälsa, boendesituation, ekonomisk stabilitet/försörjning arbete/sysselsättning, kriminalitet, trygghet och säkerhet, närstående, socialt nätverk, självständighet, stigmatisering, sammanhang.

– De här områdena går in i varandra och påverkar varandra. En övergripande slutsats man kan dra är att hela livssituationen är viktig och att uppföljningen i större utsträckning borde ta hänsyn till helheten, berättar Maria Branting.

Vårdanalys-intervjuer har varit kvalitativa och bestått av ett antal djupintervjuer. Utifrån det urval man har, drar de inte några slutsatser kring skillnader i attityder mellan könen, inkomstnivåer och vilka områden som är viktigare än andra.

För att nå framgång med bättre resultat för denna grupp, tänker Vårdanalys att det behövs mer kunskap och bättre strukturer genom alla nivåer för att följa upp vilka effekter insatserna ger. Såväl på lokala, regionala som statliga nivåer. De betonar också behovet av helhetsperspektiv som återspeglar brukarnas perspektiv.

– Vi tror att det är viktigt att fler använder sig av de verktyg som redan finns, för att samla in uppgifter på ett systematiskt sätt. Det är också viktigt att länka samman resultaten med hela kedjan av processer. Vi ser också ett behov av att man ser över de juridiska förutsättningarna för insamling av kunskap, med hänsyn till den personliga integriteten, säger Maria Branting.

Vårdanalys övergripande rekommendation utifrån sin rapport är att det behövs ett större grepp för hur man följer upp det arbete som redan sker mot de som missbrukar eller missbrukat:

”En övergripande rekommendation är att Rådet för styrning med kunskap tar initiativ till en struktur för en gemensam uppföljning av resultat inom missbruks- och beroendevården – en struktur som förtydligar vad som ska följas upp, vem som ska göra det, när det ska göras och på vilket sätt.

Text & foto:
Robert Halvarsson

---

Läs Vårdanalys rapport här:
http://vardanalys.se/Rapporter/2016/Missar-vi-malen-med-missbruks–och-beroendevarden/
”Uppskattningsvis har 800 000 personer ett missbruk eller är beroende av alkohol. 55 000 personer har ett missbruk eller är beroende av narkotika, och 45 000–65 000 personer har ett läkemedelsrelaterat missbruk eller beroende”, sammanfattar Vårdanalys läget i rapporten. Då anhöriga som har släkt eller vänner som missbrukar är antalet drabbade personer långt fler än så.

ADHD eller otrygga föräldrar med otrygga barn?

Allt fler barn och unga lider av psykisk ohälsa. ASP bladet har träffat psykologiprofessor Kjerstin Almqvist som anser att neuropsykiatriska diagnoser riskerar att missbrukas. Hon tycker även att den sociala miljön är viktig.

– Jag tror att barn och ungdomspsykiatrin är utsatta för väldigt starka påtryckningar att göra snabba utredningar för att korta köer och för att så många som möjligt ska få sin diagnos, säger Kjerstin.

Hon har under många år forskat om barn som lever i familjer där det förekommer våld och om hur detta påverkar deras psykiska hälsa.

Kjerstin menar att ett barns anknytning till sina närmsta vårdnadshavare har stor inverkan på hans eller hennes psykiska hälsa även i vuxen ålder. Sättet föräldrar och barn anknyter till varandra utgör ett mönster för hur barnet sedan samspelar med andra människor. Ett otryggt anknytningsmönster leder ofta till problem i skolan och svårigheter i kamratrelationer.

– Barn som växer upp med missbrukande föräldrar eller i en familj där det förekommer våld får tidigt lära sig att ”kontakt med andra kan vara farligt” eller ”det är bäst att jag själv är argsint”. Dessa barn är ofta på sin vakt och har svårt att hantera konflikter, säger Kjerstin.

Kjerstin påpekar att Sverige i sin lagstiftning har en stark föräldrarätt och att detta märks i många situationer. Hon menar att om barnet bedöms ha en medfödd dysfunktion blir det lättare för föräldrarna i kontakten med hälso- och sjukvård, barnomsorg och skola. Frågan är om barnets rätt att få det stöd det behöver då blir underordnat föräldrarnas och samhällets behov av enkla lösningar och förklaringar?

– Jag tycker att betydelsen av svåra livsomständigheter hos barn undervärderas när man tittar på anledningar till deras psykiska ohälsa. Jag är väl medveten om att man i dagens samhälle ser en neuropsykiatrisk diagnos som ett kvitto på att det är medfött, vilket jag tycker är ett missbruk av diagnossystemet, eftersom det inte säger någonting om orsaker, utan det är rena beteendebeskrivningar, säger Kjerstin.

Hon menar att barn- och ungdomspsykiatrin i större utsträckning borde göra breda kartläggningar av orsakerna till varför barn uppvisar olika symtom. Hon nämner då bland annat barn som har svårigheter att sitta stilla och koncentrera sig eller är lättirriterade och oroliga. Det behöver inte röra sig om en medfödd sårbarhet, utan det kan lika gärna bero på att föräldrarna missbrukar alkohol eller att man blir mobbad i skolan.

– Vi har till exempel de barn som jag har forskat om, som har upplevt våld inom familjen, många av dessa barn utvecklar svårigheter som gör att de får en ADHD-diagnos. Om man då säger att det här är något du får leva med och sätter igång medicinering, som man dessutom vet har ganska svåra biverkningar, så får det väldigt negativa konsekvenser, säger Kjerstin.

Hon menar att om man istället hade fått klart för sig att det här barnet har varit med om att det förekommit allvarligt våld inom familjen, så finns det behandlingsmetoder även för det som gör att man kan bli av med symtomen.

– Jag tycker att vi måste bli mer medvetna om att barns faktiska livsmiljö många gånger är det som påverkar deras psykiska ohälsa mest och miljön kan vi förändra. Om barn får skydd och bra uppväxtvillkor, så minskar den psykiska ohälsan. Sedan ska självklart de som har en medfödd sårbarhet få hjälp de också, säger Kjerstin.

Text: Therese Nilsson
Foto: Stefan Ek