Hur nås bättre resultat i missbruksvården?

Maria Branting, Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys.

Vilka resultat är viktiga för personer med alkohol eller narkotikamissbruk? Under Socialchefsdagarna pratade Maria Branting om detta utifrån frågeställningen: Missar vi målen för missbruks- och beroendevården?

Maria Branting är utredare för Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys. Hon berättar hur brukare och patienter uppfattar de insatser och den omsorg som riktas mot dem i en särskild rapport som nyss givits ut, liksom hur kunskapsuppföljning ser ut.

Det finns tolv viktiga områden för de patienter och brukare som blivit intervjuade i denna studie. Dessa områden som uppfattas som viktiga är, utan inbördes rangordning: grad av missbruk och beroende, fysisk och psykisk hälsa, boendesituation, ekonomisk stabilitet/försörjning arbete/sysselsättning, kriminalitet, trygghet och säkerhet, närstående, socialt nätverk, självständighet, stigmatisering, sammanhang.

– De här områdena går in i varandra och påverkar varandra. En övergripande slutsats man kan dra är att hela livssituationen är viktig och att uppföljningen i större utsträckning borde ta hänsyn till helheten, berättar Maria Branting.

Vårdanalys-intervjuer har varit kvalitativa och bestått av ett antal djupintervjuer. Utifrån det urval man har, drar de inte några slutsatser kring skillnader i attityder mellan könen, inkomstnivåer och vilka områden som är viktigare än andra.

För att nå framgång med bättre resultat för denna grupp, tänker Vårdanalys att det behövs mer kunskap och bättre strukturer genom alla nivåer för att följa upp vilka effekter insatserna ger. Såväl på lokala, regionala som statliga nivåer. De betonar också behovet av helhetsperspektiv som återspeglar brukarnas perspektiv.

– Vi tror att det är viktigt att fler använder sig av de verktyg som redan finns, för att samla in uppgifter på ett systematiskt sätt. Det är också viktigt att länka samman resultaten med hela kedjan av processer. Vi ser också ett behov av att man ser över de juridiska förutsättningarna för insamling av kunskap, med hänsyn till den personliga integriteten, säger Maria Branting.

Vårdanalys övergripande rekommendation utifrån sin rapport är att det behövs ett större grepp för hur man följer upp det arbete som redan sker mot de som missbrukar eller missbrukat:

”En övergripande rekommendation är att Rådet för styrning med kunskap tar initiativ till en struktur för en gemensam uppföljning av resultat inom missbruks- och beroendevården – en struktur som förtydligar vad som ska följas upp, vem som ska göra det, när det ska göras och på vilket sätt.

Text & foto:
Robert Halvarsson

---

Läs Vårdanalys rapport här:
http://vardanalys.se/Rapporter/2016/Missar-vi-malen-med-missbruks–och-beroendevarden/
”Uppskattningsvis har 800 000 personer ett missbruk eller är beroende av alkohol. 55 000 personer har ett missbruk eller är beroende av narkotika, och 45 000–65 000 personer har ett läkemedelsrelaterat missbruk eller beroende”, sammanfattar Vårdanalys läget i rapporten. Då anhöriga som har släkt eller vänner som missbrukar är antalet drabbade personer långt fler än så.

I fokus: Arbetsmarknads- och socialnämnden

I månadens ”I fokus” får vi stifta bekantskap med socialdemokraten Christian Norlin, förste vice ordförande i Arbetsmarknads- och socialnämnden. Han berättar för ASP bladet hur nämndens arbete fungerar och om de utmaningar som finns.

I Karlstads kommun finns det tretton nämnder och deras politiska sammansättning styrs av majoritetsförhållandet i kommunfullmäktige. Christian Norlin förklarar att det i Karlstad tillämpas målstyrning. Det betyder att nämnden en gång om året antar en strategisk plan. Det är ett måldokument med tillhörande budget som beskriver riktningen för förvaltningens arbete.

– Nu i april behandlade nämnden förslaget från förvaltningen, så nu har samtliga nämnder skickat i sina äskanden eller önskemål om vilken budget man vill ha nästa år. I juni tar kommunfullmäktige beslut om detta, förklarar Christian Norlin.

Efter att beslutet är tagit i fullmäktige, är det upp till varje nämnd att hålla sina budgetar. Arbetsmarknads- och socialförvaltningen har en budget på ungefär 550 miljoner kronor. Pengarna fördelas bland annat på försörjningsstöd som särredovisas och på de olika enheterna i förvaltningen. När det gäller enheterna budgeteras de efter behov.

– Behov tenderar alltid att överstiga tillgångarna, eftersom behov och önskemål är nära besläktade. Nu har vi valt att lägga mer pengar på Vuxenavdelningen, eftersom vi ser väldigt kraftigt växande behov av missbruksvård, säger han.

Arbetsmarknads- socialnämnden har elva sammanträden om året. Inför varje nämndmöte har man alltid ett arbetsutskottsammanträde som bereder ärendena. Ett nämndmöte brukar börja halv nio på morgonen och avslutas vid fyratiden på eftermiddagen. Sammanträdets utformning bestäms av ordföranden och skiljer sig från nämnd till nämnd.

– Vi brukar ofta ha information på förmiddagarna, då kommer antingen personal från vår egen verksamhet och informerar oss om deras verksamhet, eller organisationer utifrån. Under eftermiddagen har vi beslutsärenden, förklarar Norlin.

Förutom de allmänna sammanträdena som alla nämnder i kommunen genomför, har Arbetsmarknads- och socialnämnden även enskilda sammanträden. De här mötena tar upp sekretessbelagda individärenden som rör Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och Lag om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Christian Norlin och nämndens ordförande Johanna Larsson brukar turas om att sitta ordförande.

– Minst varannan vecka om året om har vi ett sammanträde med enskilda ärenden, säger han.

De enskilda ärendena kräver mycket arbete. Det är mycket påfrestande att läsa genom handlingar som beskriver människors utsatta situationer.

– Du får läsa om sånt som du bara kan fantisera om förekommer. Människor lever i misär och det finns ingen samhällsklass som du kan peka ut är värre än den andra. Det finns bakom alla fasader, menar Christian.

Norlin menar att nämnden och förvaltningen är samhällets sista skyddsnät. När det inte finns någon annan hjälp att få ska kommunens hjälpande finnas till hands.

– Om du har trillat igenom andra skyddsnät, så kan du alltid komma till Socialkontoret och be om hjälp, inte utan förpliktelser, men vi är alltid skyldiga att i den utsträckning vi kan att hjälpa dig, menar han.

Christian säger att det ökande utanförskapet är ett mycket stort problem. Det är något som blir påtagligt i arbetet i nämnden.

– Sitter du i Arbetsmarknads- och socialnämnden kommer du mycket närmare utanförskapet. Andra politiker i andra nämnder, de kanske läser i tidningen om hög arbetslöshet. Men vad vet man om konsekvenserna att så oerhört många personer lever i sådana utsatta situationer? säger Norlin.

När det gäller framtiden, hoppas Christian Norlin att hans parti hamnar i styrande position efter valet i höst, och att de tack vare det ska kunna få igenom sin politik. Om man lyfter blicken från det partipolitiska planet menar han att nämndens arbete aldrig blir färdigt.

– Vi kan aldrig säga att vi blir klara, samma stund som vi betar av en punkt, så kommer det en ny punkt på listan. Även om vi skulle klara av att ha en verksamhet som täcker dagens behov, så har vi jättemycket som vi kan göra i förebyggande syfte, menar Norlin

Gällande förberedande arbete pekar han till exempel på de LVU-placeringar som har genomförts. Han tror de hade varit mindre om insatser gjorts i tid. I skolan gäller samma sak, Christian menar att förebyggande åtgärder kunde hjälpt barn med problem i ett tidigare skede. Det handlar om att agera i förväg för att förhindra utanförskapet.

– Det jag hoppas på är att vi kan bryta arbetslösheten så att försörjningsstödet sjunker, det är pengar som vi istället kan använda i verksamheten, avslutar Christian Norlin.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Strategier för samarbete

ASP bladet fick en pratstund med RFHL:s representanter Camilla Svennious och Louise Hemingsson.  Vi talade om vilka strategier som krävs för att få ett samarbete mellan olika aktörer gällande brukarinflytande.

– Det behövs en dialog mellan kommuner och landsting därför att missbruksvården har två huvudmän: Landstinget och kommunen, säger Camilla.

För att det ska fungera krävs det ett bra samarbete där alla berörda myndigheter är med.

Det krävs dessutom strategier som är anpassade efter varje kommun, län och landsting, hävdar Svennious. Ofta bli det inte likvärdig vård överallt i Sverige och det är inte bra, menar hon.

Strategin ligger i att hitta vägarna till myndigheterna i den region där du är verksam och att gå ihop med olika organisationer, säger hon. Styrkan sitter i att gå ihop med många olika organisationer. Det gör sammanslutningen av organisationer starkare.

Vi på RFHL vill också på sikt arbeta med psykiatriorganisationerna för att nå en ännu större bredd, eftersom det är många i de organisationerna som är direkt berörda av missbruksfrågorna, menar Louise Hemingsson.

– Det är en ödesfråga för landet eftersom 50 % av befolkningen är beroende av att missbruksvården fungerar, avslutar Camilla Svenious med.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

Förkortningsskolan: LVM & LVU

Under detta år har vi en artikelserie som heter Förkortningsskolan. Här förklarar vi vanligen förekommande förkortningar. Dessutom ger vi en faktabelysning till begreppet som förkortningen betyder.

LVM

Förkortningen står för Lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Den stiftades 1988 och med tiden har en del ändringar i lagen gjorts, senast 2005. Lagen är en komplettering till socialtjänstlagen, för att möjliggöra tvångsvård när vård inte kan ges på frivillig basis.

I 4 § LVM står följande:

Tvångsvård skall beslutas om,
1.    någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
2.    vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och
3.    han eller hon till följd av missbruket
a)    utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
b)    löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
c)    kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.

Om någon för kortare tid ges vård med stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård hindrar detta inte ett beslut om tvångsvård enligt denna lag. Lag (2005:467).

I 3 § LVM kan vi läsa:  Tvångsvården skall syfta till att genom behövliga insatser motivera missbrukaren så att han eller hon kan antas vara i stånd att frivilligt medverka till fortsatt behandling och ta emot stöd för att komma ifrån sitt missbruk. Lag (2005:467).

Enligt LVM är tiden då tvångsvård ges maximerad till sex månader. Vården skall inledas på sjukhus, om förutsättningarna är uppfyllda och det är lämpligt i övrigt, för att sedan fortsätta vid ett så kallat LVM-hem. Det finns två typer av LVM-hem; dels ”vanliga” och dels sådana som är anpassade för särskilt noggrann tillsyn.

I 30 § LVM står:  Socialnämnden skall aktivt verka för att den enskilde efter vårdtiden får bostad och arbete eller utbildning samt se till att han eller hon får personligt stöd eller behandling för att varaktigt komma ifrån sitt missbruk. Lag (2005:467).

LVU

Denna förkortning betyder Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Lagen stiftades 1990 och den senaste ändringen i denna lag gjordes 2006. Även denna lag är ett komplement till socialtjänstlagen.

Vård enligt LVU kan i stort ske utifrån två aspekter. Det är dels miljöfall och dels beteendefall.

Med miljöfall menas när miljön kring den unge brister.

I 2 § LVU kan vi läsa:  Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406).

När det gäller beteendefall, så syftar det på när den unges eget beteende utgör en skadlig risk för honom eller henne. I första stycket 3 § LVU står följande:

Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Insatser enligt socialtjänstlagen bygger på frivillighet och samtycke. Vård enligt LVU kan ske om detta samtycke saknas. Detta gäller ifall vårdnadshavarna inte ger sitt samtycke och har den unge fyllt 15 år ska samtycke även saknas från honom eller henne. Vård enligt LVU kan även ges den som fyllt 18 men inte 20 år om samtycke saknas från den personen.

I övrigt reglerar LVU hur olika former av beslut får ske för att vård enligt lagen ska kunna ges. LVU innehåller också bestämmelser om vårdens genomförande och hur LVU-ärenden ska handläggas.

Text: Karl-Peter Johansson