Etikettarkiv: mobbing

Livsviktigt – Att våga finnas där när det är som allra svårast

dödVad gör du om du misstänker att någon i din omgivning vill ta livet av sig?

Vanligt är att omgivningen tassar runt men inget vågar göra. Rädslan att göra fel, tro att vi genom att sträcka ut en hand ger idéer till självmord är inte helt ovanligt. Vad gör vi om vi misstänker att någon i vår omgivning går med självmordstankar? Hur ska vi agera?

Att våga fråga om en person har självmordstankar, kan rädda dennes liv. Detta i motsats till vad många tror. Den som vågar fråga en person med självmordstankar, hjälper denne att sätta ord på sin inre värld. Hon eller han kan då börja inse behovet av hjälp utifrån.
En vanlig impuls som kommer hos närstående är att stoppa huvudet i sanden. Om jag inte låtsas om de tecken jag ser, så tror jag att tankarna försvinner av sig själv – men så är det sällan. Det är bättre att göra något, än inget alls.

Om du är osäker på vad du kan göra, ta hjälp av närstående som kan ta kontakt med den som har självmordstankar. Ring och rådgör med någon på de hjälplinjer som finns, eller ring psykakuten.

Vanliga tecken
Det finns tecken att vara uppmärksam på, hos personer som är självmordsbenägna. Deras beteenden förändras, det kan handla om att man blir extra ledsen, ur balans eller tillbakadragen.

Personen kan prata om att allt är hopplöst. Det kan också komma till uttryck genom yttre faktorer, som att personen slutar vårda sitt utseende eller stannar hemma från jobb och skola. Hon kan börja ge bort personliga ting, eller skriva avskedsbrev och dikter om döden.

Ett tecken kan även vara att personen börjar leva riskfyllt och får ett självskadebeteende. Ett helt annat tecken, kan vara att personen upplevs väldigt samlad, lugn och att personen upplevs särskilt beslutsam. Detta kan vara svårt att se för omgivningen.
Det är vanligt att en person planerat sitt självmord under längre tid och också har gjort försök tidigare.

Anledningarna kan vara många
Vanliga orsaker för självmordstankar och att planera självmord är depression, psykoser, allvarliga fysiska eller psykiska sjukdomar. Det kan också handla om missbruk, en nära anhörigs död, separationer, våldtäkt, uppsägning, mobbing, misshandel eller annan kränkning.

Om det kommer till din kännedom att någon närstående lider av självmordstankar, bär det inte ensam. Ta stöd av de hjälplinjer som finns samt av vården inom psykiatrin. Ni kan behöva vara flera anhöriga som turas om att finnas där. Tysta inte ned personen genom att säga att den skall hemlighålla sina tankar.

Ge hopp
Vad kan vi som nära anhöriga göra? Det är viktigt att hålla ut. Att förmedla hopp, visa förståelse och be personen lova att söka hjälp. Det tar tid att bli av med självmordstankar. Anhörigas närhet kan behövas under en längre tid.
Enligt Karolinska institutet kan det vara viktigt att ta reda på hur länge den med självmordstankar har haft dessa. Det kan vara bra att kontrollera säkerheten genom att ställa en del frågor till den självmordsbenägne. Frågor som: Har du tänkt ut när du skall begå självmord? Har du tänkt på hur du skall genomföra det? Vilket stöd kan hjälpa dig bort från dessa tankar?

Viktigt är att ta hand om sig själv, det tar mycket kraft att vara nära någon som inte längre vill leva. Karlstads kommun, liksom andra kommuner eller landsting, erbjuder anhörigsamtal. Det kan också vara bra att söka stöd hos andra i din omgivning att samtala med.

Ibland kommer människor med påståendet att alla har rätt att bestämma när de själva skall dö.

Men när en person vill ta livet av sig, lider den ofta av en depression eller oklara tankar på grund av sorg. Efter en tid i livet, tackar ofta den självmordsbenägne sina anhöriga och kan inte förstå att den tidigare ville dö.

Text: Johanna Englund
Foto: Per Rhönnstad

Lär dig tänka positivt och må mycket bättre

Om du känner dig nere och mår dåligt kan det ta några år att ändra negativa tankar till positiva tankar, för den som mår mycket dåligt kan ”några” år kännas som en väldigt lång tid. Men tänk på alla de år som du kanske har gått och mått dåligt, är det inte bättre att bryta det negativa tänkandet, hellre sent än aldrig?

Det räcker med att betänka små saker i början, som du kan känna glädje över, exempelvis att du själv kan gå ur sängen på morgonen utan att behöva invänta hjälp. Ligg kvar i din säng och funderar över hur det skulle vara, att behöva ligga där varje morgon och vänta på att någon ska komma för att hjälpa dig, du kanske är både kissnödig och törstig, men du tar dig inte någon stans för att hjälpen inte har kommit än. Ligg och känn efter i hela kroppen och tillåt dig känna den sköna känslan över att du själv bestämmer över när du vill gå på toaletten eller gå upp för att göra ditt morgonkaffe.

Jag bröt mitt negativa tänkande genom att vandra i skogen, först sökte jag mig till skogen för att få vara ensam med mitt ältande, kring hur synd det är om mig, hur missförstådd jag är och hur allting alltid drabbade stackars mig, som redan är så trampad på. Nästan hela min vardag gick åt till att hålla lågan vid liv, över hur aldrig det var någon som förstod mig… Jag, denna utsatta stackars människa, och så vidare.

Men en dag när jag gick där i skogen och funderade så fick jag höra fåglarna som satt och sjöng i träden runtomkring mig. Det var första gången jag orkade ta in deras kvitter. Det lät så vackert så jag blev alldeles tårögd av den vackra fågelsången. Jag började tänka vilken tur jag har, som kan höra fåglarna kvittra. Det var min första positiva tanke på väldigt länge. Där började jag mitt sakta trevande, tillbaka till livet och den jag är i dag. Det har tagit cirka tio år, men för varje dag jag kunde tänka en positiv tanke, närmade jag mig mitt tillfrisknande steg för steg.

Det var många gånger som jag föll ner tillbaka i min grop, men den blev grundare, ju starkare jag blev. Till slut ramlade jag inte ner i den lika ofta och slutligen tog jag mig runt gropen istället för att falla ner i den. Jag är mycket starkare och gladare idag än jag någonsin varit i mitt liv.

Vänd perspektivet
Nu när du läser det här kanske du tänker: det är inte så lätt, jag hade ju en taskig uppväxt. Det hade jag också, men med tiden har jag lärt mig att plocka fram det positiva jag har med mig från min barndom. Den är en del av mitt liv som har format mig till den jag är i dag. Jag har många gånger tänkt: Om jag hade sluppit att vara mamma till min egen mamma. Om jag sluppit att vara mobbad och slagen i skolan, det som gjorde mig till en blyg och rädd person. Tänk om jag sluppit att vara på barnhem. Då kanske jag hade varit en välutbildad arkitekt idag.

Om jag hade förstått tidigare i livet att jag kunde tänka positivt, att det är jag som bestämmer hur jag ska må, hade jag kanske haft mitt drömyrke nu. Då hade jag lagt ner all energi på att utbilda mig istället för att lägga energi på att må dåligt. Jag valde istället en krokig väg som tog mycket energi av mig. Jag kunde inte släppa greppet om min egen smärta, därav många felval i livet av partners med mycket bråk och andra dåliga beslut. Jag ägnade dagarna till att överleva istället för att njuta av livet.

Allt på grund av hur jag mådde och jag skyllde på andra hur mitt liv var, istället för att ta tag i det och göra något åt det. Man gör det så svårt för sig, när det kan vara mycket enklare att leva. Jag kan hålla med till en viss del att allt som händer kan man inte styra över, som död och olyckor. Om du slipper sådana erfarenheter så går ditt tillfrisknande mycket fortare.

Men valet av min väg har också gjort att jag fått andra erfarenheter som har format mig. Jag kanske inte hade varit den jag är idag, om min väg varit lätt att gå. Men många av de erfarenheter jag fått skulle jag gärna varit utan, sådant som har slitit hårt på mitt huvud och min kropp. Men vem vet hur jag hade varit utan dem…

Nu är det du som har makten i dina händer, att fortsätta bygga på ditt liv på bästa sätt och att få ut så mycket som möjligt av det, så mycket du bara kan.

Tag chansen att lyckas, det är vi alla värda tycker jag. Ge inte upp om det känns motigt, du kommer ut ur mörkret mycket starkare och med mer erfarenheter än vad du hade när du började må dåligt.

Lycka till!

Text: Lisa Larsson
Foto: Lotta Tammi

Mobbing – Från ord till handling

Det borde inte vara så svårt. Det borde vara en självklarhet att få leva i frid och fred. Alla fina ord som samhället formulerar om alla likas värde faller platt ibland. Alla vill nå målet. Eller?  Vi tror att det räcker med fina formuleringar men det behövs lite mer än så. Det är som med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Fina och viktiga ord förvisso, men de tycks för vissa vara helt obetydliga.  Det behövs praktiska åtgärder, metoder och sätt för att komma till rätta med det.

 

Att helt få bort mobbing är en önskedröm, men det måste gå att minska det. Vi måste bli mer uppmärksamma på mobbing i skolor, på arbetsplatser och hemma. Det verkar saknas en hälsosam lyhördhet som lyfter upp mobbing och dess effekter på individen och samhället.

Mobbing är ett ord vi slänger oss med, kanske lite för mycket ibland?

Många gånger hör man folk säga ”sluta mobba mig”, när de egentligen inte handlar om mobbing. Det har blivit ett jargongord som vi använder på ett slarvigt sätt. Ordet devalveras och man tar det inte på allvar. Det är ingen bra utveckling.

Mobbing är nyckfull Men vad betyder mobbing?  Ordet kommer ifrån engelskans mobb som betyder folkmassa. På latin har ordet mobb betydelsen rörlig (mobil), nyckfull och att sätta i rörelse.

På forskning.se förklarar man mobbing på följande sätt:

”En person eller en grupp utsätter en person eller en grupp för återkommande fysiska skador eller andra former av kränkande behandling, t.ex. utfrysning, hot, ryktesspridning, förolämpningar och skvaller.”

Definitioner i all ära men det viktiga är ändock människan. Med definitioners hjälp kan man ringa in problemet men man måste se till individen också, låta den höras och synas, för i många fall finns det ingen ork att höja sin röst eller visa att man finns.

Alla har en relation till mobbing, mobbare, de som inget gör och offren. Vi kan inte frånsäga oss ansvar. Alla är en del av ekvationen och alla delar behövs för att hitta bra lösningar.

BRIS säger i sin årliga rapport att barnen måste få komma till tals. Enligt barnkonventionen artikel 12 har barn rätt att föra sin egen talan. BRIS skriver vidare att detta är en förutsättning för barns utveckling och psykiska hälsa. Det inte enbart inom barnens värld som mobbing förekommer. På arbetsplatser finns det många som lider av att inte bli tagna på allvar.

Det finns en oförutsägbarhet inbyggd i mobbing. Den mobbade vet inte när nästa slag eller nedsättande ord kommer. Makten ligger hos mobbaren, bara hon eller han bestämmer om det ska fortsätta eller inte. Men omgivningen kan påverka, säga till eller vara ett gott exempel, våga visa mänsklighet.

Mänsklig potential Mobbing är ett samhällsproblem som berövar människor sin självkänsla, självförtroende och framtidstro. Tänk på all möjlig potential som vi går miste om när människors människovärde reduceras till ett minimum. Har vi råd att förlora den kraft som går förlorad. Har vi det?

Det finns idag en tendens i samhället att diskvalificera olikheter. Vi söker efter strömlinjeformade lösningar.

Om vi ska få bukt med mobbing måste vi acceptera att vi är olika. Men det finns en paradox här, samtidigt som vi är olika, är vi ändå lika i den meningen att vi är människor . Det gäller att finna balansen mellan dessa två ytterligheter. Om vi gör det är vi på god väg att lösa många problem.

Text: Henrik Sjöberg