Kränkningar lika illa som mobbning

I Värmlands Folkblads artikel ”Nolltolerans mot kränkningar” tas det upp två olika kränkningstyper, den ena är kränkning inom skolan och den andra innefattar nätkränkning. VF nämner att kränkningar på sociala medier är lika allvarliga som all annan mobbning och att skolan alltid är skyldig att göra en utredning.

Barn- och elevombudet Caroline Dyrefors Grufman berättar att skolan har skyldigheter i och med att anmälningar från elever visar att kränkningarna sker både på nätet och i skolmiljön.

– Det är inte så att mobbning eller kränkningar sker separat från skolan. Ofta börjar det där och fortsätter kanske sedan på sociala medier när barnet kommer hem, säger Caroline Dyrefors Grufman till VF.

Hon säger också att om inte skolan uppfyller sin anmälningsskyldighet samt utreder och vidtar åtgärder mot kränkningar, så har vårdnadshavaren möjlighet att göra en anmälan till Barn- och elevombudet.
Caroline menar att det är lärarnas skyldigheter enligt lag att agera och anmäla.

– Det räcker med att en elev anser sig vara utsatt för kränkningar för att det ska göras en anmälan till rektorn.

I många fall har Skolinspektionen konstaterat att det finns skolor som brister i sitt arbete i att skapa trygghet. Om skolorna inte lever upp till kraven från inspektionen kan de som ansvarar för driften av skolan riskera att få betala skadestånd, enligt VF.

Text: Shanta Eriksson
Foto: Stefan Ek

Vi måste sluta skuldbelägga offren

Inget barn föds elak, och jag påstår också, att det inte finns några genetiska anlag som predestinerar någon till att bli en framtida översittare. Detta menar psykologen Christer Olsson, som återkommer i månadens debatt till frågan om mobbning.

Trots att inga barn föds elaka finns det elever som utför onda, maliciösa handlingar mot andra elever, medvetet och med uppsåt att orsaka sitt offer känslomässig och/eller fysisk smärta. Skändligheter som inte bara bryter mot skollagens Nolltolerans med anmälnings- och handlingsplikt, utan ganska ofta också har sitt speciella lagrum i Brottsbalken, exempelvis misshandel, olaga tvång, olaga hot, sexuellt ofredande, olaga frihetsberövande, bötning (utpressning) och/eller olika former av elektronisk mobbning.

Att förneka eller förminska detta är en farlig illusion, som i allra högsta grad försvårar möjligheterna att förändra strukturella mönster. Illgärningar som har sitt lagrum i Brottsbalken skall, enligt min mening, alltid polisanmälas av skolledare. Skolan får inte vara en frizon för brottsliga handlingar.

Det är oftast omgivningen, aktiva hantlangare, och passiva medlöpare, som möjliggör att mobbare kan hålla på i månader och år. Det krävs en ondskans ring som förstärker mobbarens destruktiva stolthet och lämnar offret ensamt med starka känslor av skam.

Några brevutdrag hämtade från min egen digra samling:
”Som en vissen blomma stapplar jag ur sängen. Jag kan inte låta bli att tänka på dagen som ligger framför mig. Dom hårda orden, slagen och sparkarna. Snälla någon hjälp mig. Snälla.”

”Jag är en tjej på tolv år, och jag har blivit mobbad i tre år. Det känns som tusen år när jag varje dag blir retad och slagen. En gång i fyran, stod jag inte ut längre, utan jag sprang till en sjö i närheten och tänkte dränka mig.”

”Under en middagsrast beordrade mina särskilda bödlar mig att klä av mig naken. Jag nekade självklart, men efter en stunds övertalning med knytnävarna, insåg jag att det var bäst att lyda. Sedan kom örfilarna, som snart byttes ut mot ett hopprep. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag försökte låta bli att gråta, men till slut kunde jag inte hålla emot.”

När mobbning och kränkning har upptäckts på en skola händer det inte så sällan att offret skuldbeläggs.

Min egen, mer än fyra decenniers erfarenhet av att arbeta med dessa frågor är; när förtvivlade föräldrar och elever kontaktar mig, så berättar de ofta att skolpersonalen tycker ”att de har sig själva att skylla”. Vid en granskning av anmälningar till Barn- och elevombudet, förekommer ofta att skolor lägger skulden på offret. Vilken helvetisk situation för den mobbade. Först bli kränkt och sedan själv få bära skulden.

Det är aldrig den mobbades fel att mobbning sker! Aldrig!

I ett positivt samarbetsklimat mellan alla berörda parter, och om arbetet – under kunnig och engagerad skolpersonals ledning – får ta den tid som krävs, har jag svårt att inte se en lösning på varje mobbningsärende.

Hur ser jag då på föräldrar, som gör sina egna barn en björntjänst, genom att de metodiskt obstruerar och vägrar att samarbeta, kanske förnekar, ja, till och med försvarar sitt barns destruktiva beteende?

Då menar jag, att beslutet inte längre är förhandlingsbart. Tyvärr finns skolor, som vid sådana tillfällen, exponerar en oförsvarbar feghet.
Skollagen ger bland annat möjlighet till:
• Tillfällig omplacering inom den egna skolan. Det kan innebära särskild undervisningsgrupp eller enskild undervisning. (Skollagen 5 kap. 12 §)
• Tillfällig placering på annan skola. (5 kap. 13§
• Elever i kommunala grundskolor och grundsärskolor kan också flyttas permanent till en annan skola. (10 kap. 30§ och 11 kap. 29§)

Sedan finns det lyckligtvis översittare i det här läget, som är mycket klokare än sina föräldrar.

”Så jag ringde till den här flickan och grät när jag bad henne om ursäkt i telefon. När hon förlät mig, så kändes det som en stor tyngd lyftes från mitt hjärta.”

Text: Christer Olsson
Leg.psykolog, föreläsare och författare bland annat till boken ”Verktyg mot mobbning och kränkning”
Illustration: Martin Bäckström-Ledin
Foto: Privat

”Speak Up” ska minska mobbning

Värmlands Folkblad rapporterar den 4 mars 2015 att mobbning på Internet blir allt mer vanligt. Samtidigt ökar självmord bland unga. Nu har Tobias Wernius utvecklat ”Speak Up”, en ny mobilapp som ska göra skolor fria från mobbning.

Mobbning har alltid funnits, men på senare år har Internet blivit ett stort forum för sådana problem. Detta innebär att trakasserierna fortsätter även på lov och helger.

De senaste sex åren har Tobias Wernius jobbat på ett internationellt företag som utvecklar programvara. Företagets projekt heter Social Vision, och just nu arbetar de med appen Speak Up.

– Det vi har tagit fram är en applikation för mobiler, där skolelever anonymt kan rapportera om de ser att någon blir mobbad, mår dåligt eller något annat, utan att behöva prata med en vuxen. Jag tror att det är enklare att säga ifrån om man slipper gå och knacka på hos rektorn eller kuratorn, säger han till VF.

– Enligt skollagen ska alla skolor ha en rutin för att ta emot klagomål, men enligt skolinspektionen så brister det ofta. Vi vill ge skolorna ett system och eleverna ett modernt verktyg för att kunna säga ifrån, berättar Tobias Wernius, utvecklare av mobilappen Speak Up, till VF.

Mobilappen Speak Up finns att ladda ner på Google play, och finns även tillgänglig på Appstore. Sedan ska Östersunds kommun testa appen för att se om den kan fungera i skolmiljön.

Om man vill veta mer om Speak Up, kan man läsa mer på hemsidan nejtillmobbning.se.

Källa: Värmlands Folkblad 2015-03-04

Text: Ellen Berner
Foto: Tobias Wernius

Mobbningsfri skola är en rättsregel och ingen utopi!

Sveriges Kommuners och Landstings stora enkätundersökning som presenterades i slutet av december 2014 visar att många elever inte känner sig trygga i skolan, men också att elever som upplever att de vuxna reagerar mot kränkningar känner sig tryggare än andra.

Det finns minst 30 000 elever som är vad jag benämner; TOTALMOBBADE. Då också många kvällar, helger och emellanåt lov blir till ett psykiskt lidande för dem, genom att mobbningen hela tiden finns med i tanke och i känsla – ibland dessutom konkret genom elektroniska giftpilar, som skickas genom cyberrymden via mobiltelefoner och datorer – och möjligheten att känna glädje är förstörd.

Därutöver tillkommer minst 20 000 elever som är MOBBADE. Då oron över vad som skall hända under veckan som följer, oftast börjar någon gång under söndagen, och varje skoldags ångest slår till på morgonen. Även dessa elever kan – av och till – utsättas för elektroniska giftpilar.

Förutom lidandet i nuet, kan mobbning leda till ett livslångt sargat självförtroende, psykisk ohälsa med depression och ångest, till ätstörningar med anorexi/bulimi och självskadebeteende.

Det finns unga människor, som genomför självmordsförsök orsakade av den mobbning som de är/eller har varit utsatta för. Det finns också unga människor som dör genom självmord.

Enligt forskning gjord vid NASP (nationellt centrum för suicidforskning och prevention av psykisk ohälsa), har en övervägande andel av de unga individer som genomför självmordsförsök blivit mobbade.

Ovanstående, ytterst skrämmande uppgifter, existerar trots att våra skolors uppdrag är kristallklart. Värdegrunden är allas lika värde, med total nolltolerans mot all mobbning och kränkning.

Vad krävs då FÖR att skapa en mobbningsfri skola?
Den viktigaste grundförutsättningen för en mobbningsfri skola är att all verksamhet genomsyras av en varm och positiv atmosfär. Jag är övertygad om att positiva krafter är mycket starkare än negativa – om de får chansen.

Det innebär givetvis att all personal – lokalvårdare, lärare, elevassistenter, vaktmästare, skolledare, skolsköterskor, bespisningspersonal, kuratorer, psykologer och andra, har den gemensamma attityden att mobbning och kränkning är något som ingen någonsin skall acceptera. Att konsekvent, och till varje pris påtala att det inte tolereras. Då blir vi ett föredöme för våra elever.

En annan grundförutsättning för en mobbningsfri skola är, att huvudmännen ger skolor resurser för att kunna genomföra skollagens krav och intentioner. Vilket också innebär kontinuerlig utbildning av all personal för att ge främjande, förebyggande och vid behov akuta verktyg mot mobbning och kränkning, också för den som sker i cyberrymden.

I detta arbete är det givetvis självklart att elever och föräldrar måste involveras.

En ytterligare grundförutsättning för en mobbningsfri skola är att huvudmännen entledigar skolledare som inte håller måttet, utan är riskfaktorer när det gäller våra elevers trygghet och säkerhet – deras fysiska och psykiska hälsa.

Ur ett elevbrev hämtar jag följande utdrag:
… ”Livet det skrämmer mig för mycket. Jag vill bara bort härifrån. Men hur? Jag orkar inte leva mer. Snälla hjälp mig. Snälla!”…
Två och en halv månad senare skriver samma tjej:
…” Livet, vad skönt det är att leva. Jag ville dö. Men nu vet jag, att livet är värt att leva. Jag är skör, men jag ska pröva att leva. För det vill jag nu!”…

Det är inte bara sagans troll som spricker i solen. Det gör mobbning också om man riktar strålkastaren rätt!

Text: Christer Olsson
Leg. psykolog, föreläsare och författare