En inspirationsdag om återhämtning

En inspirationsdag under rubriken ”Återhämtning, inflytande och delaktighet” anordnades 29 maj av FoU Värmland, Inflytanderådet, Brukarrådet och Karlstads kommun. Syftet med föreläsningsdagen var att stimulera och inspirera det framtida arbetet så att det blir mer återhämtningsinriktat.

Inspirationsdagen i Bibliotekshusets sessionssal hade lockat brukare, personal och andra berörda parter till en dialog om återhämtning och brukarinflytande. Inbjudna talare var Mona Noreklint och Lotta Lagneryd, Katarina Grim samt Alain Topor. Topors föredrag behandlas i ASP Bladets skribent Christer Adrians artikeln här bredvid.

Personliga betraktelser
Mona Noreklint och Lotta Lagneryd berättade om sina erfarenheter om återhämtning efter psykoser. Med personliga betraktelser ur livet förklarade de hur psykoserna påverkade deras verklighetsuppfattning och hur återhämtningens olika faser kan se ut.

Mona Noreklint talade om tillfällen när röster i hennes huvud tog över tillvaron. Det började en dag när hon kom hem från jobbet, allt var som vanligt tills Mona såg för sitt inre en liten pinne på golvet. Helt plötsligt gjorde den en snygg parabel eller båge. När hon gick närmare såg hon att pinnen egentligen var henne själv.
– Sedan kommer rösten som säger: så där ska du göra, visst är det snyggt? Gå ut på balkongen och ställ dig på balkongräcket och sedan gör du en lika snygg parabel, berättade Mona.

Rösten fortsatte att dyka upp, men endast när Lotta var ensam, inte i sällskap med andra människor. Den manande henne att hoppa från balkonger både hemma och på jobbet. Vid ett senare tillfälle var det inte bara en röst, utan antalet röster växte och växte, vilka uppmanade henne att hoppa. Men genom att klara av att ignorera rösterna, tystnade dem tillslut.
– Det svåraste för mig är när jag inte kan skilja på vad som är vår gemensamma värld och det som är min alldeles egen värld, sade Mona.

Lotta Lagneryd berättade att hon just nu hade återhämtat sig ganska bra. Återhämtning handlar även om det som sker på längre sikt. Lotta förklarade att den lilla återhämtningsfasen som sker just nu, påminner om den längre återhämtningen fast i mindre skala.

Lagneryd fortsatte sitt resonemang med att hänvisa till en bok om återhämtning. Boken ”Rethinking madness” skriven av Paris Williams behandlar just återhämtning från psykisk ohälsa. Den nämner tre saker som är viktiga i återhämtningsprocessen. Den första är att få kontakt med livskraften. Tillit är den andra viktiga delen som handlar om tilliten till själv, sina nära och kära och personer som man inte känner.
– Den tredje delen är meningen. Att man på något sätt lär sig något, att man får en mening i det. Det här tre delarna påverkar varandra. Om det finns en mening, får man en större tillit och har större tillit till sin kropp. Då känner man sig centrerad i sin kropp och i kontakt med livskraften, förklarade Lotta.

Inflytande, bemötande och återhämtning
Katarina Grim, samordnare för brukarinflytandefrågor på FoU Välfärd Värmland, har också egen erfarenhet av psykisk ohälsa, talade om hur inflytande och delaktighet påverkar den egna återhämtningen.

Inflytande, bemötande och återhämtning är nära inflätade i varandra, sa Katarina Grim. Återhämtning är en personlig process, man kan inte återhämta någon annan.
– Samtidigt är det så att varje möte man har, inte bara de möten man har med läkaren, har betydelse för ens återhämtning. Samtliga möten och interaktioner med alla yrkesroller kan främja eller hämna återhämtningen. Man brukar säga att det går inte lära ut metoder för återhämtning, men man kan ge den en bra grogrund och vårda den som en ömtålig planta, sade Grim.

När det gäller inflytande, så ska alla ha möjligheten att påverka de verksamheter vi använder. Det rådande synsättet är att det är professionen som ska lösa brukarnas problem. Men nu har det skett en förändring mot att individen ska få mer inflytande över sin situation, att denne tar aktiv del i de beslut som rör hans eller hennes liv.
– Brukarinflytande handlar inte om att det ska ske på professionens bekostnad. Att brukarna får mera makt, behöver inte betyda att professionens status ska devalveras, menade Katarina Grim.

– Jag tror att allt beteende och alla beslut som handlar om att ta rodret i sitt eget liv, det aktiverar och stimulerar de friska sidorna i en. Så även om det är små saker man får inflytande över, är det viktigt, menade hon.

Text: Henrik Sjöberg

En överbryggande mål-tid

Den 3:e maj samlades vid lunchtid ett 40-tal personer på Stadshotellet för en överbryggande mål-tid. Måltiden var en manifestation inom ramen för kampanjen (H)järnkoll.

Vilka bjöd in?
De som bjöd in till denna lunch är Värmlands ambassadörer från den treåriga satsningen (H)järnkoll. Satsningen är initierat av regeringen och syftar till att förbättra allmänhetens attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning. Syftet med manifestationen var, att ge ljus åt det speciella samtal som kan uppstå när människor med olika erfarenhet fredligt delar en måltid, och den viktiga överbryggande funktion det kan ha.

Vilka kom?
Hälften, ett 20-tal, av gästerna hade själva erfarit psykisk ohälsa i någon form. Den andra hälften var personer som genom sitt arbete kommer i kontakt med sådan problematik.

På fler platser
Samma dag hade (H)järnkoll manifestationer på 23 platser runtom i Sverige.

Mål-tiden
Inledningsvis minglade man runt efter att ha fått reda på sin bordsplacering. Totalt var det fem bord. Vid varje bord fanns en attitydambassadör, vilka är: Mia Carlström, Pernilla Edberg, Lotta Lagneryd, Susanne Mellqvist och Mona Noreklint. Efter att vi hade satt oss vid respektive bord, hölls ett välkomsttal av Mona.

Hon talade om syftet med tillställningen, presenterade de andra ambassadörerna och berättade att hon själv hade erfarenhet av psykossjukdom. Hon har sedan flera år tillbaka varit symptomfri och det borde vara ett bevis för att det går att bli frisk från psykisk sjukdom, vilket är en av fördomarna hos allmänheten – att det inte går. Sedan var det dags att inmundiga måltiden.

Vid vårt bord valde vi att presentera oss för varandra; det var en präst från Svenska kyrkan, en kvinna som var engagerad i Qvinnoqulan, en psykiatrisjuksköterska, en kvinna med erfarenhet av depression, jag själv med egen erfarenhet av psykisk ohälsa, en journalist från VF, en man som brukar vara på Futurum-länkarna, en kvinna som jobbar på Patient- och medborgarservice och slutligen Mona Noreklint som är en av Värmlands fem attitydambassadörer.

Presentationsrundan ledde till att vi lättare kunde samtala med varandra kring bordet, och det gav också den överbryggande funktion som var meningen. Vi möttes som människor och inte som patient eller personal. Förutom den goda samvaron och den goda maten, kunde man även avnjuta sång och diktläsning.

Ballonguppsläpp
Avslutningsvis, som en final på denna överbryggande mål-tid, släppte man vid 14-tiden upp röda heliumfyllda ballonger i skyn. På ballongerna kunde man läsa: ”Våga prata om psykisk ohälsa!”

Text: Karl Peter Johansson