Etikettarkiv: Musik

20 år med Les Misérables

Foto: Mats Bäcker (pressfoto)
Les Misérables, foto: Mats Bäcker (pressfoto)

Det var 20 år sedan Wermland Opera senast satte upp Les Misérables. Då var Christer Nerfont ny i branschen och spelade en liten biroll. Han har utvecklats sen dess både som artist och person och spelar nu huvudrollen Jean Valjean.

Vad är, enligt dig, den största skillnaden mellan den nuvarande och den förra uppsättningen av Les Misérables?

– Produktionsmässigt är det tydligt. Det är en helt annan typ av ensemble, det är en mycket kunnigare ensemble när det gäller just vår genre. Produktionsteamet är mer drivet, mer konstnärligt på något sätt. Det känns mer relevant.

För min egen del så har jag mer erfarenhet som jag kan plöja ner och göra någonting som jag absolut inte hade kunnat göra för 20 år sedan. Det är väl egentligen den stora grejen, min egen personliga och konstnärliga utveckling under 20 års tid.

Du har hyllats för din roll som Jean Valjean. Hur känns det?

– Man får naturligtvis hålla sig ödmjuk inför det, det är fantastiskt att folk gillar det man gör. Det är såklart en del av drivkraften. Att man når ut till många och folk att förstår och uppskattar det man gör. Och det handlar ju lite grand om vem man är också. Därför gör det gott i själen när man läser positiva omdömen, men det gör också väldigt ont när det är tvärt om. Man får ta det för vad det är. Det är en subjektiv värdering av intrycken och det vet man ju själv när man går och ser någonting. Det handlar om ”hur vaknade jag, hur var resan, har jag ätit ordentligt, var det god mat”. Alla dagens aspekter, kanske veckans aspekter, vart man befinner sig i livet spelar in på upplevelsen. Man får hitta någon nyansläsning i det, känna efter lite grand och tänka; ”ok, är det över huvud taget rimligt att det är så fantastiskt, är det rimligt att det är så jävligt?”. Att det är den här rollen som blivit så positivt sedd är extra roligt eftersom det är en drömroll. Jag har plöjt ner ganska mycket svett och tårar i det här. Det har varit mycket grubblerier och det har kostat på.

Är du nöjd med din tolkning eller känner du att det finns något som du skulle kunna göra bättre?

– Det gör det absolut. Varje kväll så finns det någonting man kan göra bättre. Och jag tror att den dagen man känner att man inte kan det, så ska man nog lägga av den specifika rollen. Det finns inte perfekt framträdande. Det finns jättebra och superbra och toppklass men det perfekta där varje ton och allting sitter, den finns inte.

Det jag gjorde dåligt igår eller vad jag själv upplever inte fungerade kommer jag att fokusera på idag, vilket förmodligen gör att någonting annat kommer att bli lidande. Jag kan vara nöjd efter en föreställning men det är aldrig så att jag nöjer mig helt. Jag tror det är viktigt i alla typer av yrken, att man aldrig nöjer sig. Det ögonblick man gör det tror jag det är dags att titta på någonting annat.

Finns det några andra roller som du skulle vilja testa i Les Misérables?

– Les Misérables har väldigt många fina karaktärer. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig Herr Thénardier och hade jag haft tonerna och djupet i rösten så hade jag gärna gjort Javert också. Det är en väldigt fascinerande roll. Den kan vara väldigt mäktig om man fokuserar på att göra den sådan. Philip (som spelar Javert) har de förutsättningarna. Han har en stor röst och en stor person. Då blir det en mäktig man, en stor uppenbarelse. Hade jag gjort den rollen så hade jag fått tänka om. Det är så med Valjean också. Jag har fått gå en annan väg än den gängse bilden av honom utifrån mina fysiska förutsättningar.

Det handlar inte om styrka utan det handlar om att ha vinnarskalle och det är där gudstron finns. Javert och Valjean har två ingångar i gudstron. Javert har den straffande guden under tiden som Valjean har den förlåtande guden. Där någonstans så krockar de. Javert fattar inte vad som händer, så den karaktären skulle jag inte ha något emot att spela. Och kanske kan man göra det om 10 år när rösten satt sig lite ytterligare. Jag skulle kunna tänka mig att spela biskopen också, men då får jag vara i Björn Eduards (som spelar biskopen) ålder.

Christer Nerfont, foto: Sandra Thimfors
Christer Nerfont, foto: Sandra Thimfors

Skulle du kunna tänka dig att göra fler uppsättningar av Les Misérables?

– Absolut. Inte nästa vecka eller om ett år eller två års tid. Men om 10-15 år, absolut! Men nu räcker det ett tag.

Vid tillfället för vårt möte så är det bara några timmar kvar till föreställning 100 av Les Misérables och ytterligare 21 stycken står på schemat. Aldrig förr har Wermland Opera haft så många föreställningar i rad av en och samma produktion. Endast musikalen Evigt Ung har haft fler föreställningar. Då med imponerande 160 stycken, men de har varit uppdelade i flera omgångar med andra evenemang däremellan.

I skrivande stund är det bara 18 föreställningar kvar och platserna börjar sina så de som vill se Christer Nerfont spela i Les Misérables får skynda sig eller vänta i minst tio år till.

Text och foto: Sandra Thimfors

Hip-hop musik i mitt liv

Arpad Bihary
Arpad Bihary

Låt mig presentera vem jag är. Jag kallas för Arpad B. och jag har gjort Hip-hopmusik i drygt 10 år, framför allt som låtskrivare och rappare, men jag har även producerat den senaste tiden. Jag vill berätta om musiken, både generellt, och hur det påverkat mitt liv.

Hip-hopmusiken började under 1970-talet i de fattiga delarna av Bronx, New York, på kvarterskalas som var populära bland afrikanska amerikaner. Den har utvecklat mycket och idag är den en av de populäraste musikgenrerna i hela världen. Hip-Hopmusik är oftast en blandning av stiliserad rytmisk musik och en rimrik rytmisk blandning av prat och sång.

Den mest kände rapparen hette 2Pac, som var aktiv under 1990-talet. I dagsläget är artisten Drake mest populär. I åratal har Hip-hop gått genom jättemånga olika artister, producenter och trender; den har alltid förändrats på olika sätt. De flesta säger nog att glansperioden var 1990-talet, men det finns självklart olika uppfattningar om detta.

Jag hörde Hip-hop först när jag var ungefär 10 år gammal och jag älskade den direkt, jag har lyssnat på genren sen dess. Vid slutet av gymnasiet började jag skriva egna texter och sen spelade jag in min första låt. Att skapa min egen musik blev mitt främsta intresse 2009, det är då jag började ta det seriöst, hade min första spelning och började göra låtar regelbundet.

Sen dess har jag släppt mer än 50 låtar på olika internetsidor och musiktjänster (i början på Myspace, sen YouTube och på Soundcloud och i dags läge även på Spotify, iTunes, Tidal, Deezer med flera). Jag har också uppträtt i Sverige, Ungern och Rumänien på olika ställen och evenemang. Min största spelning någonsin var i Karlstad på Kronoparkensdag 2015, då bland annat stora svenska artister som Molly Sandén och Dani M uppträdde samtidigt. Idag befinner jag mig på ett litet skivbolag som heter Import Music Group och är på gång att arbeta på mitt första projekt i skivbolaget.

Jag kommer fortsätta med vad jag gör, att skapa Hip-Hopmusik, det har blivit mitt liv. Jag hoppas bli känd, göra musik på heltid, turnera och skapa många nya låtar. Oavsett om det händer eller inte, är jag jätteglad att ha Hip-hop i mitt liv, för att jag kan uttrycka mina känslor och tankar på ett artistiskt sätt och sprida ett positivt budskap till de som lyssnar. Jag vill tacka alla som har stöttat min karriär hittills och alla som kommer att göra det i framtiden, det betyder mycket mer för mig än ni kan förstå.

Text: Arpad Bihary
Foto: Ylva Alsterlind

Arpads musik
Besök honom på Soundcloud för att lyssna på hans låtar: https://soundcloud.com/arpadbmusic

Hans hemsida hittar du på:
http://arpadb.com/

Tomtebloss & glädjekarameller

mindreJag hör mig själv på radion. I skrivande stund, hör jag min singel, The Humming Air, strömma ut ur radion som en surr-ealistisk dröm hämtad ur mitt förflutna. Jag ler och klappar mig själv på axeln. Just idag, här och nu, smakar livet sött som sockerbiten i den mörka koppen.

Jag har hört låten tusentals gånger. Jag borde vara ganska trött på den, vilket jag också är, men låten fungerar ändå som en glädjebägare för mig. Allt slit, de många timmarna och de sena nätterna. Jag blir glad när jag tänker på att det har betalat sig. Jag har skrivit musiken. Jag har själv rattat spakarna bakom hela produktionsledet, förutom den sista finputsningen som jag överlät till professionella ljudtekniker. Finputsningen kallas mastering och innebär att frekvenserna maximeras för att musiken ska uppträda på bästa sätt genom all världens olika högtalarsystem.

Jag har sedan på egen hand, genom mitt lilla skivbolag, släppt singeln. Och jag har på egen kraft, med små medel, även skött marknadsföringen. Min vattenstämpel flyter genom radions högtalare.

Belöningen
Att låten nu spelas i riksradion fungerar för mig som en kvittens på att jag har lyckats med något som jag långt tillbaka bestämde mig för att genomföra. Ett ljudbevis. Som en karamell att suga på när man vacklar i sin ambition och strävan. En brygga av ljus över trötta tankars avgrundsdjup. Ett litet tomtebloss som lyser upp i mörkret och gör livet surt för de där besvärliga gråtrollen som ständigt ränner omkring i vårt inre med målet att sprida mörker, lögner och dålig stämning. Ljus varde här!

Valet
Nu, och i liknande ögonblick, känner jag mig stolt över att jag lyssnar på mig själv, att jag tagit mig tiden att lyssna. Långt tillbaka fattade jag ett beslut. Ett avgörande val. Jag känner trygghet i det. Jag känner att jag valde rätt. Jag gör något som jag verkligen vill, kan och tror på. Detta känner jag, trots att vägen mestadels varit en otrampad, ringlande stig. Jag har hamnat på sidospår och irrat omkring. Trampat snett och ömsom skuttat och snubblat. Men jag har lärt mig massor längs vägen.

Valet. Jag måste lyssna till mitt inre, annars hör jag inte min egen röst. Och om jag inte lyssnar, så sviker jag mig själv. Vem kommer då att lyssna på vad jag har att säga? Vem kommer då att tro på det jag säger och gör?

Tändvätskan
Tro på dig själv och det du gör. Omfamna glädjebägaren. Häll tändvätska på din slumrande glöd och sug länge livets glädjekarameller. De innehåller inget socker, men dess sköna kickar finns där och du blir inte fet av dem. Så proppa i dig en hel påse emellanåt och ge dig själv duktigt med beröm, så fort tillfälle ges. Håll fast vid din dröm och dina mål. Det är bara du som vet vad du vill och varför. Du kan och du är begåvad. Ge inte upp. Ge aldrig upp! Belöningarna kommer. Tomteblossen är många.

Text: Ulf Puhls
Foto: Stefan Ek

Musik spelar på känslorna

23423423442Att musik påverkar oss är ingen hemlighet. Olika delar av hjärnan aktiveras när melodier av känslor når våra öron.

Musik kan betyda olika saker för olika människor. För mig är musik någonting jag blir stärkt av inombords. Hela tiden, överallt. Vare sig det är hemma när musiken släpps fri genom högtalare eller på en tågresa via hörlurar kopplade till mobilen. Den hjälper mig att fly bort från världens alla sinnesintryck. Lugnar ner mig när jag känner mig upprörd eller stressad.

Enligt forskaren Stefan Koelsch påverkar musik oss mer än vad vi tror. I en artikel från Dagens Nyheter står det bland annat om att personer med afasi kan få en förbättrad talförmåga genom musiklyssnande. Engelsmannen Nick van Bloss har Tourettes syndrom och utför 40000 tics om dagen, men när han väl sätter sig vid pianot försvinner alla ticsen.

Jag tror verkligen på teorin om att musik påverkar våra känslor och vårt mående. Det är mycket tack vare musik som jag har växt som person och vågar stå för den jag är. Men minns ni de gånger som man känt sig förargad och lite irriterad då man suttit på bussen utan hörlurar för att de är kvar hemma…? För mig är just ett sådant tillfälle extra jobbigt, eftersom jag har behov av att kunna stänga av ljuden utifrån.

På hemsidan ”den kulturella hjärnan” står det att forskare nu kommit fram till att musik som innehåller känslor aktiverar olika delar av hjärnan. Glad musik kan få oss att andas snabbare och skratta, medan sorglig musik kan få oss att känna vemod och gråta. Men varifrån kommer dessa känslor? Vi vet vilken slags musik det rör sig om, redan innan signalerna har skickats upp till hjärnan. Därefter anpassar kroppen rörelserna efter musiken. På så sätt kan även olika slags känslor, kopplade till det vi hör, komma fram.

Vilken sorts musik blir ni glada av? Jag blir glad av musik som innehåller ett snabbt tempo, eller en låttext med ett tydligt budskap. Men även låtar som man känner igen, tycker jag om, för då kan jag sjunga med och slipper tänka vad som kommer härnäst. Men vilken slags musik blir ni sorgsna av? För min del är det mest ballader, eller låtar där artisten har en kraftfull röst och sjunger om ett aktuellt ämne, som gör mig lättare berörd när jag är ledsen.

Som avslutning har det visat sig att barn med autism reagerar väldigt starkt på just känslosam musik. Musikterapi kan därför vara en bra hjälp för barn, att lättare sätta ord på sina känslor och få bättre kontakt med andra. Musikterapi har därför visat sig ge ett positivt resultat i de flesta fall, detta kan man läsa på ”den kulturella hjärnan”.

Källor: Dagens Nyheter 2009-03-20
kulturellahjarnan.se 2014-03-18

Text & foto: Ellen Berner

Glädjen är att leva

12. Photographer Johnny Törnkvist
Foto: Johnny Törnkvist

ASP Bladet var i kontakt med Lena Maria Klingvall, för att få en liten pratstund om livet och karriären som konstnär, sångerska och författare. Samt om stiftelsen ”Lena Marias vänner,” som hjälper handikappade barn ute i världen.

Trots att det är en telefonintervju, känner man av värmen och glädjen från denna kvinna. Hon älskar livet, hennes funktionshinder stoppar henne inte från att pröva på olika saker hon har intresse för eller är nyfiken på.

– Allting bottnar i att man älskar sig själv, att man ser sig själv som värdefull, det i sin tur kommer sig utav att man omger sig med människor man tycker om som familj och goda vänner. Jag hade aldrig gjort det jag gör i dag om jag inte känt mig älskad, säger Lena Maria.

Lena Maria, föddes utan armar och det ena benet var kortare än det andra. Det har aldrig hindrat henne från att göra olika saker genom livet. På 80-talet simmade hon fjärilsim där hon blev uttagen till Svenska handikapplandslaget. Lena Maria blev dubbel guldmedaljör och slog dubbla världsrekord. År 1988 deltog hon även i OS i Seoul. Allt detta grundar sig i att familjen och vänner tror på det hon gör.

15. Sewing, private
Foto: Privat

– Skulle jag bara se på det jag inte har, skulle jag inte göra nåt med mitt liv, istället ser jag alla tillgångar och möjligheter och ser alla människor, då blir det så roligt. Jag brukar säga att jag har två handikapp. Det ena är att komma ihåg namn, det andra är svårt att få tiden att räcka till för allt roligt det finns att göra, berättar Lena Maria.

Musiken
Lena Maria gick i musikhögskolan för att utbilda sig till sångerska. Hennes genre är både jazz, gospel och klassiskt. I september i år, var Lena Maria på turné i Korea. I december åker hon till Japan i två veckor för att hålla konsert. Första gången hon for till USA på turné var 1991, samma år som hon tog studenten från högskolan. Året där på for hon till Japan för att sjunga, sedan har det rullat på med flera resor. Det har blivit cirka femtio turnéer med hundratals konserter i Japan och över tjugo turnéer i andra asiatiska länder samt även en hel del turnerande till USA.

– Varje människa har ett enormt värde, hon är unik och viktig. Ofta ser man det man inte har, i stället för att se det man har. Skulle människan se alla möjligheter man har i livet skulle inte tiden räcka till att göra allt på, så mycket som det finns att göra. När vi börjar tänka på andra och inte bara ser oss själva skulle vi börja ha det så mycket bättre och få så mycket tillbaka, berättar Lena Maria.

17. Organlesson, private
Foto: Privat

Egen butik
Lena Maria äger en butik där hon säljer presentartiklar som keramik, linne, föremål i stål, järn och trä samt fair trade varor. Hon säljer även mun och fotmålarnas reproduktioner som vykort, brickor, pussel, almanackor, böcker med mera. Hon har också sina egna producerade saker i butiken som cd-skivor, böcker och tavlor. Tavlorna målar hon i egna ateljén hemma i huset. När Lena Maria befinner sig ute på turné jobbar hennes mamma i butiken.

– Vi som är handikappade i Sverige, har det bra i jämförelse med många andra länder jag rest i. Jag har rest i länder där man gömmer undan, överger och även binder handikappade hos kreaturen. När jag var ute på turné och mellanlandade i Peking vägrade mannen som körde min rullstol att prata med mig hur mycket jag än försökte få uppmärksamhet. Jag var inte värd ett ruttet öre för honom. Visst finns det saker här i Sverige som kan bli bättre men vi har kommit långt vad gäller människosyn och mänskliga rättigheter. Vi lever integrerade i det svenska samhället.
Lena Maria fortsätter:
– De finns stunder då jag också känner av motgångar. Då försöker jag spendera så mycket tid jag kan med familjen, undviker att vara för mig själv. Jag lyssnar mycket på musik, det hjälper. Jag försöker tänka på allt bra jag har och fokuserar på det. Min tro på gud stärker mig också i svåra stunder.

Lyfta
Det är inte alla praktiska saker Lena Maria klarar av, som att lyfta lådor, åka skidor eller cykla. Men det är inget som bekymrar henne, hon gör det hon klarar av och grämer sig inte över detta. Hon inriktar sig på det hon kan göra så mycket mer i stället.

– Hur man mår beror ofta på hur man fokuserar och vilken inställning man har i vardagslivet. Ser man bara det man inte kan blir man ledsen och och kanske till och med deprimerad till slut. Att kunna vara nöjd och tacksam för det man har ger glädje. Förnöjsamhet är ett ord som jag tycker om, avslutar hon.

Starten
Lena Maria fick friheten att pröva på att utforska vad hon klarade av med sitt handikapp som barn. Föräldrarnas kärlek och deras tro på henne som en egen individ har stärkt henne. Hon har aldrig fått höra att hon inte klarar av att göra olika saker utan alltid fått stöd i det hon gjort och trott på. Tack vare att hon inte blivit överbeskyddad, utan fått klarat saker själv, har det stärkt hennes självförtroende och självkänsla.

– Det är många i vårt land som mår dåligt i dag, som går till doktorn för att de är deprimerade. Man har ingen lust eller ork. Jag tror vi har det för bra. Man har allt man behöver och man har inga drömmar eller mål. Man behöver inte kämpa för det man vill ha. Jag tror det bottnar i att man inte ser sig själv som tillräckligt värdefull, säger Lena Maria.

Vänner
”Insamlingsstiftelsen Lena Marias Vänner” startade efter hon hjälpt en handikappad kille i Rumänien med pengar till en lägenhet. På sina konserter samlar hon in pengar för att hjälp människor med olika handikapp som behöver hjälp som inte samhället ställer upp med. Dessa människor möter Lena Maria under sina turnéer runt om i värden, eller genom brev som hon får. Insamlingsstiftelsen har bland annat hjälpt en pojke från Uganda med en ”Bodaboda- motorcykel” eftersom han blev för tung att bära fram och tillbaka från skolan. Nu kör hans föräldrar honom varje dag. Hjälpen kan bestå av olika saker, som hjälp till operation för två små flickor i Indien som behövde operera sina knän för att de skulle kunna gå. Stöd går också till ett barnhem i Bangkok där det bor barn med olika handikapp.

Min önskan vore att jag vann massvis med pengar. Då skulle jag vara ekonomiskt oberoende och kunna ägna mig mycket mer åt mänskliga rättigheter och att hjälpa människor.

– Om någon skulle vilja stödja det arbetet Insamlingsstiftelsen Lena Marias Vänner gör, får ni gärna sätta in pengar på kontot som står här nedanför. Hälsar Lena Maria.

http://www.lenamaria.com
Bg. 209-8648

Text: Lotta Tammi
Foto: Privat och Johnny Törnkvist

När musik blir mer än en hobby

SONY DSCMusik är ett fritidsintresse som för många är en underhållande och uppiggande hobby. Roger Trondsen är en av de som inte bara har musik som en älskvärd hobby, den är mycket mer.

Roger Trondsen har sysslat med musik sedan 4-årsåldern, då han för första gången kom i kontakt med det. Då gällde det barnvisor, glad musik med vackra och lätta melodier. De bidrog till en positiv upplevelse som skapade goda minnen. Musik har sedan dess suttit som en fullträff för Roger, därifrån har det vidareutvecklats och blivit en viktig del i hans liv. Från det där första mötet med musiken visste han att det var hans kall och passion.

– Musik, det är otroligt viktigt. Den skapar glädje och är nästan livsnödvändig för mig. Den ger både positiva och ibland mer negativa känslor, säger han.

Förutom att han alltid lyssnar på musik, så spelar han själv en hel del. Hans huvudinstrument är gitarr, som han lärt sig sedan han som 11-åring började ta lektioner i klassisk gitarr. Därifrån har han fortsatt spela och på egen hand utvecklat sin instrumentspelande förmåga.

Några andra instrument han spelar är bas, mandolin och lite banjo. Han spelar också trummor, piano och munspel. Han beskriver sig själv som lättlärd inom instrumentspelande och musik i övrigt. Han skulle väldigt gärna vilja lära sig att spela piano, men i dagsläget finns det inget annat instrument än gitarr som han spelar flytande.

– Jag har försökt, men det är tidskrävande och svårt att lära sig utan någon lärare. På pianot kan du både kompa och spela melodi. Det är ett sådant komplett och bra instrument att skriva musik på. Det låter vackert också, säger han och fortsätter:

– Är du duktig på piano då behövs det inget mer, du får igång både komp, melodi och sång. Det är ett ganska komplett instrument om man behärskar det.

Drömmar om musik
I huvudsak spelar Roger idag gitarr, komponerar och sjunger sin egen musik. Förut spelade han som trubadur, vilket nu är ett avslutat kapitel. Nu för tiden övar han åtminstone en timme om dagen på sitt huvudinstrument. Det gör honom gott, berättar han för ASP Bladet. Han tycker det är kul att utvecklas och lära sig mer.

Men även själva lyssnandet är viktigt för Roger. Han lyssnar numera mycket på klassisk musik och tycker det är både trevligt och avslappnande.

Ett drömyrke för honom vore att ha en egen musikstuga och studio där han kan komponera och göra musik på beställning, att få komponera till exempelvis filmprojekt, reklam och så vidare. Han har ingen strävan efter kändisskap, men att få jobba i bakgrunden med detta är en framtidsdröm.

Roger beskriver sin musiksmak som väldigt bred, men att hans favoritgenre är 70-tals rock och hårdrock. Genrer är heller inte så noga för honom, men det ska vara musik med bärande melodi.

Musikens inspiration
För många av oss kan det vara helt uppenbart att musik har en djup påverkan. Musik har stor betydelse och mening, den kan både prägla och inspirera oss genom livet på många olika vis.

För Roger har musiken både påverkat och inspirerat honom så djupt att den är livsnödvändig för honom. Han berättar om att han under 20 år, i vuxen ålder, aldrig riktigt kände sig tillfreds.

Han hade trängt undan musikspelandet och komponerande fullständigt. Det blev så mycket ansvar och yrkesstress att han tvingats lägga undan sin musikaliska fritidssyssla. En uppoffring som stod hans mående mycket dyrt. Trots att han hade andra saker i livet att vara glad för, så var det ändå som om något fattades.

– Jag var inte nöjd där jag var, men jag visste heller inte vad det var som var fel. Jag sökte någonting okänt. Just då förstod jag inte att musiken var så viktig. Förträngningen har gjort stor skada, säger han.

Men under den destruktiva perioden, såsom han beskriver den, så har musiken ändå på något vis försökt säga till honom att sluta med det han tvingade sig själv göra. Musiken hade försökt leda honom tillbaka till det som han mådde bra av. Först efteråt insåg och förstod han, hur viktig och läkande musiken verkligen var för honom.

Hur skulle han känna ifall musik försvann fullständigt ur hans liv? På den frågan har han svårt att svara på om hur det då skulle bli.

– Ett liv utan musik har jag svårt att tänka mig. Det är lätt och säga att det skulle bli väldigt svårt, men hur svårt? Det vet jag inte, men att det är så stort och starkt för mig. Det skulle påverka mig otroligt mycket, säger han.

Tror han att musiken kan ha läkande kraft som kan användas av samhälle och sjukvård? Han tror att rätt sorts bakgrundsmusik kan påverka omgivningen som helhet. Han tror också att musik kan ge positiv påverkan som läromedel och inlärning i skolor.

Roger menar att musik kan ha en lugnande effekt. Men även om musik är jätteviktigt, så tror han också att det är viktigt för var och en att lyssna på sig själv och hitta sitt eget kall. Det som man brinner för och helst vill syssla med, det är det viktigaste.

De flesta av oss kan nog hålla med om och inspireras av detta. Musik är livsnödvändigt eftersom en sådan hobby kan bli till en drivkraft som kan påverka, inspirera och vägleda genom livets gång. För Roger är det musiken som är hans stora kall och livsnödvändiga drivkraft.

Text: Janni Littorin
Foto: Kid Overgaard

Recensioner

TheWolfofWallStreet_iTunesPre-sale_1400x2100FILM
The wolf of wall street
(Bio) Text: Kajsa Jansson
Martin Scorseses nya film baseras på den sanna historien om börsmäklaren Jordan Belfort, spelad av Leonardo Di Caprio. Vi får följa Belforts uppgång via hans vilda leverne som yuppie på Wall Street till hans fall som kantas av olaglig aktiehandel och korruption.

Filmen har ett högt tempo och de tre timmarna flyger förbi i ett huj. Det är rappa dialoger med rå jargong och filmen frossar i det som hör den tidens kapitalistiska era till. Drogerna flödar, kvinnorna flockas och pengar har för länge sedan förlorat sitt värde för de inblandade.

Blir det ytligt? Ja, ibland men samtidigt speglar det den tid som var då. Eventuell överdos av svordomar och kokain vägs upp av Leonardo Di Caprio som, i mitt tycke, gör en fullkomligt lysande rollprestation. Även Jonah Hill bör nämnas som gör en väldigt bra roll som Belforts sidekick Donnie. Sammantaget blir de här ingredienserna till en mycket god karamell att suga på i biomörkret!

4001035_640pxMUSIK
After forever – invisible circles
(CD) Text: Janni Littorin
År 2004 släppte Symphonic-Metal bandet After Forever ett koncept-album, Invisible Circles. Sander Gommans, gittarrist och growlare i After Forever, berättar i en intervju i Dutch Progressive Rock Page, om vad albumets titel betyder och refererar till. Sander menar att det finns livscirklar som fungerar som negativa, uppslukande virvelströmmar. Livscirklar man omedvetet dras med i och kan få svårt att ta sig ur igen. Albumet är också en story som, ihop med titeln, är albumets koncept.

Storyn berättar om en ensam flicka som försöker överleva sin svåra livssituation och dystra tillvaro i hemmet med föräldrarna. I hennes vuxenålder börjar hon också förstå hur hon egentligen är ännu ett omedvetet offer i en negativ livscirkel, så som hennes föräldrar. Albumets story tar upp mycket om en brusten familjerelation, förbleknad kärlek och hur barn och tonåringar påverkas av såna här livssituationer. Konceptet var Sanders ide, en inspiration han tog från sitt lärarjobb där han fick se en hel del barn och tonåringar i liknande situationer, så som flickan i albumets story, går igenom.

Själva storyn och konceptet är bara en del av albumet. Det är musiken, dess stämning, sången och sångtexterna som utgör den riktiga tjusningen. Känslor och budskap beskrivs både djupt och med skicklighet i musiken i alla albumets låtar. Floor Jansen (sångerskan i ’After Forever’), gör också sin del och inverkan genom sin starka sång som växlar mellan både sopran, klassiskt och bland annat rock/pop. All den känsla hon har i rösten kompletterar perfekt varje låts stämning. Floors sång får också en fin kontrast till Sanders growling, som bjuder på en mäktig och aggressiv känsla ihop med varje låts flöde och stämning, där gör också musiken verkligen sitt.

Det som gör albumet till ett koncept-album är berättar-känslan, det är i nästan varje låt så att är sångtexten som riktiga dialoger. De dialogerna både sjungs och growlas av både Floor och Sander, de båda gör det väldigt skickligt och inlevelsefullt. I ett par låtar så finns det också talande dialoger. De talande dialogerna är det enda som är mindre bra med albumet, de saknar inlevelse och glöd. Alla talande dialoger görs av Amanda Somerville och Jay Lansford, enligt albumets CD-häfte. Hade däremot Floor och Sander gjort dialogerna så hade det kunnat bli väldigt bra. Själva sångtexterna är inte så poetiska, men ändå bra skrivna. I det stora hela så är det ett väldigt bra album som går på djupet på sitt egna vis. Albumets produktion känns också väldigt engagerat gjort av After Forever. Det tragiska är dock att samma band tyvärr upplöstes år 2009.