Etikettarkiv: Musiker

En skapande virvelvind

Konstnärer som målare, författare och musiker använder sin kreativitet som arbetsredskap. Deras kreativitet är det som driver dem. Den föder nya tankar, ger nya perspektiv, ett tänkande utanför ramarna som testar sig själv och sin omvärld. Vissa tillstånd av psykisk ohälsa, depression eller mani, kan för en del personer vara en kreativ källa att hämta ur.

 

En kreativ person, kreerar, skapar eller frambringar saker, ibland på nya och oväntade vägar.  Ibland krävs det att man tänker lite längre för att finna nya vägar eller lösningar på problem. Detta är inte något exklusivt för psykiskt sjuka människor med konstnärliga anlag. Alla är kreativa på sitt sätt.  Det verkar ändå vara så att människor med psykisk sjukdom har förmåga att ibland associera och tänka ett steg längre. Hur kan det komma sig?

En person som har en psykos kan oftast inte få något vettigt ur den. Strukturerna och referensramarna försvinner när hallucinationer och vanföreställningar tar överhanden.
– Psykiskt sjuka personer som är inne i en psykos saknar oftast förmågan att göra något kreativt, kan man läsa på forskning.se.

Det finns dock de som kan under tider när de mår bättre utnyttja psykosen, depressionen eller manin till kreativa lösningar. I efterhand kan man bearbeta och rent utav att skapa något bra och nyskapande.

Vikten av disciplin Disciplin och kreativitet kan tyckas vara svårförenliga, men det behövs ett viss mått av fokus för att kanalisera det kreativa utloppet. I vissa fall kan ett överflöde av kreativa utbrott vara bra för stunden. Detta kan ju visa sig vara det som man behöver just det tillfället. Men för att få en röd tråd i det man gör krävs disciplin. Det låter tråkigt men att bemästra kreativiteten är nödvändigt om man ska få något varaktigt ut av den.

Om detta ska fungera kan det behövas någon i omgivningen som hjälper till. I en grupp människor finns det kanske en överkreativ individ som har grandiosa planer och idéer.  Han eller hon får ibland ordentliga utbrott av kreativ energi. Energi som på rätt sätt kan leda till något spännande och oväntat.  Men ibland är det vulkanbrott som otyglade rinner ut i sanden och när lavan har torkat är det inte lika roligt längre.

De stora idéerna kan efter ett tag kännas obegripliga och ibland pinsamma för alla inblandade. För att det inte ska spåra ut helt behövs någon som hjälper denna överkreativa människa tillbaka på jorden igen, någon som på ett bra sätt reglera det kreativa överskottet till något koncist och fattbart. Det behövs referensramar helt enkelt, en fattlig värld att placera idéerna i.

Författaren och föreläsaren Nina Jansdotter skriver följande på sin hemsida om kreativitet och disciplin:

– I vissa fall kan det handla om regelbundenhet och disciplin som kan i vissa fall vara rätt inrutad och tråkig, säger hon. Det är ingen dans på rosor att skriva böcker, hävdar Nina Jansdotter.
Hjärnforskaren och konsertpianisten Fredrik Ullén, som är hjärnforskare på Karolinskas institutet, menar även han att det krävs disciplin för att vara kreativ.
– Jag tror en av hemligheterna med kreativitet är just att kunna växla mellan idéskapande och disciplin, säger Ullén i en intervju i Dagens Nyheter, och menar vidare att vara kreativ kräver att man hantera sina idéer på ett förnuftigt sätt.
– Är man psykotisk kan man inte arbeta över huvud taget, säger Fredrik Ullén

 

Biologiska svarKarolinska institutet i Solna har man studerat skillnader i kreativiteten hos en grupp normlafriska människor. Det man har tittat på är ett område i hjärnan som heter Thalamus som upptar en stor del av mellanhjärnan. Studien visade att de som var kreativa hade en lägre densitet av D2-receptorer, vilket kan medföra ett större informationsflöde och en ökande förmåga att associera fritt mellan olika saker. Det saknades ett filter som tar bort överflödig information. För den som vill läsa vidare om detta finns det en intervju som ASP bladet gjorde med Fredrik Ullén, verksam på Karolinska institutet.

Forskningen Ullén bedriver är intressant och viktig för förståelsen av psykiska sjukdomar som schizofreni och bipiolär sjukdom. Det är betydelsefullt för samhället att fördomar som göder felaktiga förklaringar upphör. Att negligera den biologiska aspekten är förödande som bara medför förvirring och minskad insikt. Vi måste se människokroppen som en helhet inte disparata delar. Ett benbrott ska ses lika allvarligt som en depression. Ben behöver gips likaväl som en psykisk sjukdom är i behov av exempel medicin eller psykologiskt stöd. Psykiska sjukdomar som sjukdomar i övrigt kan läka om man ger dem tid.

Alla är kreativa Man hör ibland personer säga att de inte är i kreativa. De menar oftast att de inte kan måla, sjunga, skriva eller liknande aktiviteter. Vi tenderar att förminska oss själva när vi pratar om kreativitet när resonemanget låses fast vid bara konstnärliga yrken. Alla kan inte bli en ny Michelangelo, Beethoven, Rembrandt eller Lennon. Men vi kan hitta en plats i tillvaron där vi kommer till vår rätt.

Det vi kan göra är att använda vår kreativitet, för alla är kreativa, med de egenskaper vi har. Man kan lika gärna vara en kreativ rörmokare eller sekretare som en kreativ författare. Det kreativa ligger mer underförstått i det första än i det andra exemplet där det är mer påtagligt. Likaväl handlar det om kreativa lösningar som kräver att man höjer blicken, ett tänkande utanför ramarna för att hitta lösningar på ett problem.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Relaterad läsning: www.kreativitet.biz

På fritiden: Med Country och dansband i bagaget

Jan-Olof Ekström arbetar till vardags för kommunen inom Fält och uppsökarteamet, som är en del av ASP/ANA. Bakom sig har han arbetat en lång tid som yrkesmusiker, och har spelat i flera större dansbandsorkestrar. ASP Bladet träffade Jan-Olof för att prata om musiken som yrke och fritidsintresse.

Jan Olof med den skiva han sist medverkade i. En odyssé i countrymusik som samlar ett par riktigt skickliga Torsbymusiker.

Redan i grundskolan upptäckte Jan-Olof musiken och fastnade då för trummorna. Ett instrument som har följt med honom ändå tills idag. Då var det hårdrock som gällde, inspirerad av 70-talsband som Eagles och Thin Lizzy. Nu har han en större bredd och dansband har blivit lite av Jan-Olof Ekströms signum.

Efter att i sin ungdom ha spelat med en hårdrocksorkester så flyttade han så småningom till Karlstad. I solstaden började han så att arbeta med reklam. Men han berättar att han inte kunde bortse ifrån att musiken lockade honom.
– Hela tiden låg den där drömmen och malde i bakhuvudet, att det var musik man ville pyssla med. En dag någon gång i slutet på 1989 sökte jag en heltidsband i dansbandet Sound Express. Efter en provspelning fick jag veta att jag fick en plats där. Efter det drog vi iväg till Teneriffa en månad för att spela där, berättar Jan-Olof.

Väl på plats i spanska Teneriffa fick de så spela för turistande svenskar och finnar. Schemat var ganska späckat, då de lirade sex dagar av sju möjliga. Spelpassen var inte heller de särskilt korta, utan varade ett antal timmar per kväll.  De blev ett så kallat husband.
– Det var ganska stort för mig då, och jag tänkte inte så mycket runtomkring det hela då. Det var något jag kände att jag skulle göra och det var en bra start. Jag hade spelat inför publik sedan tidigare så det var inte nytt på det sättet, men kraven höjdes givetvis, berättar Jan-Olof.

Turnélivet kan vara rätt så tufft och kan innebära en skytteltrafik genom Sverige. 30-50 mil mellan spelningarna tillhör inte ovanligheterna. En livsstil som gör att samhörigheterna med gruppen blir viktig. Allt är inte en dans på rosor, men vissa tillfällen gör att allt känns värt det.
– Ibland känns det oerhört tungt att dra iväg och man kanske inte tycker att det är så roligt alla gånger. Men så kommer en spelning som gör att allt det där negativa försvinner. Det är lite svårt att ta på, men det handlar nog om att allt stämmer den där kvällen, tycker Jan-Olof.

Vi kommer att tala om fördomar som kan finnas om musiker, som också finns om människor i andra kreativa intresse- och yrkesområden.  Man får ifrågasätta den rådande bilden, för de flesta musiker festar inte på det sättet man ibland kan få intrycket av. Rockstjärnemyten är just detta, en myt. Även om den har viss verklighetsanknytning också.
– En fråga man har fått många gånger är vad man gör ”på riktigt”. Vad jobbar man med liksom? Det är många som har trott att man har ett riktigt jobb också. Att det här med musiken inte kan vara ett riktigt jobb utan att man bara gör det för att det är roligt, säger Jan-Olof.

Den senaste gruppen han medverkade i var countrybandet The Wanted från Torsby. De har släppt ett album och en singel 2006.  Utöver Jan-Olof på trummor bestod gruppen av Marie Pettersson på sång, Kristian Blom och Niklas Eriksson på gitarr samt Morgan Eriksson på bas.
– Det finns väldigt mycket musiker i Torsby inom rockabilly, dansband, country och bluegrass.  The Wanted spelade tillsammans i drygt fem år. Just nu ligger det på is, säger Jan-Olof. Han säger att det är svårt få ihop familjeliv med musicerandet. Men i framtiden finns det säkert chans att gruppen förenas igen.

När vi pratar om framtiden berättar Jan-Olof att han ska spela i nyårsföreställningen Cabary i år, om allt går som det är tänkt. Cabary firar sitt 30 årsjubileum och lär bjuda på något alldeles särskilt.  Jan-Olof har ett tidigare engagemang i föreställning, både genom att ha hjälpt till med rekvisita och senare som deltagare i orkestern. ASP Bladet önskar honom all lycka och hoppas få höra hans rytmer i flera sammanhang lång tid framöver.

Text: Robert Halvarsson, Henrik Sjöberg Foto: Robert Halvarsson

PÅ FRITIDEN: Magnus Ejnermark

Vägen från hobbexgitarr till Tung Blues

Till vardags är Magnus kommunikatör i Karlstad kommuns regi. På fritiden är han bluesmusiker med både släppta skivor och livespelningar i bagaget. ASP Bladet träffade Magnus Ejnermark och pratade om livet som bluesbiten.  – Gitarr och sång är lite det som är min grej, berättar Magnus.

Magnus Ejnemark jobbar till vardags som kommunikatör på social och  arbetsmarkandsförvaltningen i Karlstads kommun. På fritiden kopplar han av med gitarr och sång i bandet Manco and His Blue Invitation. Ett band som idag bland annat har två egenproducerade skivor under sitt bälte.
– Jag har nog alltid varit intresserad av musik. Min syrra höll på och spelade och sjöng när jag var liten. Mina bröder var också musikintresserade och spelade mycket musik för mig. När jag var nio, tio år gammal var jag inne i en av mina brorsors rum och lyssnade på hans plattor. Jag tyckte de var jättebra, berättar Magnus om hur det en gång började.

Rocken var så småningom också inkörsporten till de uråldriga bluesrötterna. För bakom varje framgångsrikt rockband döljer sig i regel ett antal bluesmusiker som nött sina instrument dagarna i ända. I dagsläget får dock även Jazz, Soul och folkmusik plats i Magnus hjärta.
– Jag lyssnade mycket på rock när jag var yngre. Rock som hade bluesinfluenser. Det fattade jag inte då vart det kom ifrån, men Deep Purple och Led Zeppelin hade lyssnat mycket på bluesgubbar. Ju mer jag lyssnade blev jag också intresserad av deras rötter och varför de lät som de lät, berättar Magnus vidare.

Magnus är mer eller mindre självlärd på sitt instrument. Han fick dock lite hjälp från en syster och några ackordsböcker som han köpte när han var ung. När systern vid ett tillfälle kom på honom när han hade lånat hennes gitarr insåg han att det var dags att skaffa egen.
– I och med att det har varit så kul så har jag velat fortsätta. Det blev mitt stora fritidsintresse där jag satt på min kammare och nötte gitarren. Sen började jag spela med andra vilket gjorde att det blev en helt annan grej. Jag fick även sjunga eftersom ingen annan ville göra det, berättar Magnus.

När vi ändå är inne på ämnet, frågar ASP Bladet honom om han har en liknande speciell relation till sitt instrument som många andra gitarrister.
– Jag har en väldig förkärlek för strator, (Fender Statocaster, reds anm.). Min första Fender köpte jag 1977 på Hagström musik här i Karlstad. Jag tvingade med farsan så han fick skriva på en avbetalningsplan. Jag har ett antal gitarrer nu som jag nog aldrig får nog av, säger Magnus.

När det kommer till vilken gitarrist han håller som sin favorit tystnar Magnus och tänker efter en stund. Till slut finns det dock inga andra alternativ: deltabluesens fader Robert Johnsson är i en klass för sig. – Det gick rykten om att han hade sålt sin själ till djävulen för att bli så duktig. Han spelade in en massa låtar som andra artister senare blev kända genom, berättar Magnus

För närvarande består bandet Manco & His Blue Invitation av tre medlemmar. Gitarr och sång står Magnus för. Per-Arne Pettersson lirar bas och Erik Ramsell står för slagverket. Gruppen har bland annat spelat live på olika bluesföreningar, hunnit med några festivaler och lirat i Norge.
– Per-Arne Pettersson och jag har hållit på och spelat tillsammans i olika konstellationer i över 20 års tid nu. Det var på något sätt givet att han skulle med även i det här sammanhanget. Erik Ramsell träffade jag här på jobbet, säger Magnus.

Vi man se Magnus Live så speler han på Café August den 7 maj.

Relaterade länkar:
mancosblue.comyr.com

Text: Robert Halvarsson/Patrik Andersson Foto: Privat