Skoopis elvapunktsprogram för att stödja och utveckla sociala företag

ASP Bladet har gått igenom SKOOPIs viktigaste krav till myndigheter och politiker på både riks- och kommunalnivå när det kommer till att stödja och utveckla sociala företag. Nedan följer en sammanfattning och belysning av de punkter som vi vill lyfta fram lite extra.

SKOOPI anser att en personlig ”peng” bör följa med personen som har någon form av arbetshinder. Personen bör ha rätt att själv bestämma om en plats på Samhall eller ett arbetsintegrerande socialt företag (ASF) är rätt för vederbörande.

Organisationen anser att lönebidragsnivån har legat stilla i många år. En höjning behövs så fler arbetsgivare tar på sig uppdraget att anställa. Idag får verksamheterna lägga emellan pengar så den anställdes lönenivå är i takt med kollektivavtalen. De ASF som inte klarar att fylla ut den ersättningen, går antingen i konkurs eller får anställa färre.

Oavsett olika former av praktik och arbetsträning borde det enbart kallas arbetspraktik enligt SKOOPI. Det ska vara lika för alla så långt det går, för att inte dela in personer i olika grupper. Praktiklängden ska vara efter den specifika personens behov – inte ett visst antal månader.

En annan sak De betonar är att det är viktigt att få betala skatt. Genom att få lön istället för bidrag, betalas skatt vilket innebär att praktiken ger en ingång i socialförsäkringssystemet och en bättre pension så småningom. Detta kommer att motivera människor att komma till praktiken och sköta närvaron, då följderna av att missköta sig leder till mindre pengar i plånboken både nu och senare i livet.

Inget körkort inget jobb – inget jobb, inget körkort. Människor utan körkort har många gånger mycket svårt att få jobb, men kan heller inte få ihop pengar för att ta körkort enligt SKOOPI. Körkort bör ses som en utbildning för att vara anställningsbar. De anser även att det skall ges möjlighet att finansiera körkortsutbildning under praktiktid genom att ta studielån via CSN.

SKOOPI tycker att det är viktigt att få fler kommuner men även större företag, att ha med sociala krav i sina upphandlingar. Det kan ge fler ASF möjligheten att komma ifråga för att leverera tjänster och produkter.

Organisationen anser att utbildning och information om socialt företagande behöver ges till personer som jobbar med ASF på myndigheterna lokalt, som till ex AF, FK och kommunens socialförvaltning. De tycker att det finns stora brister i kunskaper om socialt företagande. Mer kunskap om arbetsintegrerande sociala företag gör det smidigare och enklare i det gemensamma arbetet.

Inte alla som startat, eller är med och driver ett socialt företag, har haft hjälp av företagsutvecklare som gett en grundkurs i företagande enligt SKOOPI. Det behövs alltså löpande bättre kunskaper om att leda företag, om ekonomi och bokföring, personalansvar och arbetsmiljö, om lagar och regler och om handledning, upphandlingar och avtal.

Slutligen anser SKOOPI att RUT-avdraget skall utökas med fler slags tjänster. Skatteavdraget behöver vara kvar för hushållsnära tjänster och inte minska, utan utökas med fler typer av tjänster. De anser också att RUT-avdraget även bör gälla organisationer och småföretag.

För hela listan:

SKOOPI_ståndpunkter_1114 (1)

Text: Kajsa Jansson

På jobbet – Meta Fredriksson Monfeld

Meta Fredriksson Monfeld jobbar som  finansiell samordnare i Samordningsförbundet Samspelet där Karlstad kommun är en av parterna. Det är viktigt att det är den enskilda medborgaren som kommer i fokus och inte den egna organisationens kostnader, eventuella vinster eller besparingar. Individens nytta och samhällets nytta är huvudfokus.

Vad innebär ditt jobb som finansiell samordnare? Det innebär att försöka förvalta dom pengar som arbetsförmedling, försäkringskassan och kommunerna som i dag är både Karlstad, Hammarö, Grums och Kristinehamns kommuner samt Landstinget bidrar med för att få åtgärder till personer som i dag inte kan få hjälp via dom här respektive myndigheterna.

Det är för att få dom som i dag inte har möjlighet att komma in i arbete till att få hjälp med åtgärder för en arbetslivsinriktad rehabilitering så att dom ska kunna slussas ut i arbete eller studier efter det här.

I dag kan personer tyvärr bollas fram och tillbaka mellan olika myndigheter för att ingen har ett helhetsansvar men det är här vi kommer in och samordnar kontaktnätet för individen så att det blir så bra som möjligt för den enskilde. Som finansiell samordnare har jag en pott med pengar som styrelsen beslutat om vad pengarna skall vara till, sen för personen som är med i det här så kan en del ha sjukersättning eller aktivitetsersättning, samt försörningsstöd. Sen finns det dom som inte har någon ersättning men då dom börjar hos oss så kan kanske tex arbetsförmedlingen gå in och lägga på ersättning.

Meta tillägger att hon har väldigt mycket kontakt med IFA och Solareturen samt Gemet och andra olika platser som kan hjälpa till med att få ut personen i sysselsättning. Jag är ansvarig inför styrelsen för de projekt vi startar.  Futuro startade i november 2008 och Växtkraft startar nu i början av februari. Jag ansvarig inför styrelsen att rapportera hur det fungerar samt sen är jag den som sätter igång och köper upp åtgärder till deltagarna, så jag handlar ganska mycket..

Jag har möjlighet att köpa en plats på Solareturen, Gemet eller tex Solatassen, jag kan även köpa nerupsykiatriska utredningar samt samtalskontakt. Allt utifrån vad individen behöver för stöttning för att komma vidare.

I dag har vi tyvärr inte möjlighet att finnas till för alla men innan sommaren så planerar vi att starta upp mer verksamhet.. Som det ser ut i dag så kommer klienterna från handläggare inom ovan nämnda myndigheter då dom känner att deras klienter behöver denna form av åtgärd.

I dag kan personer tyvärr bollas fram och tillbaka mellan olika myndigheter för att ingen har ett helhetsansvar men det är här vi kommer in.

Vad har du för mål med ditt jobb? Mitt mål är att via Samspelet (www.samspelet.se) som vi kallar det ska kunna stötta människor till att dom mår bättre, samt förhoppningsvis ska kunna jobba eller studera i slutändan och vara egenförsörjande.

Vad har du för svårigheter som du stöter på i ditt jobb? Det som jag upplever som svårigheter är när dom fyra parter som jag jobbar tillsammans med ser till sitt eget intresse i stället för att se till individen som behöver hjälp. Det är viktigt att det är den enskilda medborgaren som kommer i fokus och inte den egna organisationens kostnader, eventuella vinster eller besparingar.

Hur skulle du beskriva dej själv?
Som en sann optimist, målmedveten, Trygg och Arbetspositiv.

Vad har du för yrkesbakgrund?
Jag är narkos sköterska från början och jobba som det i 20 år. Tröttnade tillslut på det för avsaknaden av mänskligt tänkande. Sen började jag 97 som processledare på nåt som dom kallade för hälsofrämjande sjukhus och samtidigt började jag på att läsa på universitetet mycket mera.

Sen har jag jobbat väldigt mycket med hälsa mot då patienter och medborgare och anställda inom Lanstinget, på sista tiden höll jag bara på med rehabilitering inom Lanstinget. Så det har blivit mer och mer hälsa och mindre och mindre med sjukdom. Sen har jag reflekterat över att förr fanns det inte så mycket forskning inom nerupsykiatrin men det har kommit mycket mer i dagens läge inom det området säger Meta.

Vad har du för framtidsvisioner inom ditt jobb? Att kunna hjälpa så många personer som möjligt att komma in i samhället. Många lever i dag i utanförskap av en eller annan anledning och det är viktigt att kunna nå ut till dom med den hjälpen vi har att erbjuda. Våra visioner är att vi ska kunna hjälpa å många som möjligt.

Text: Thomas Andersson

Invigning av Barnahus

– samordnade insatser för brottsutsatta barn

Den 29:e januari invigdes Barnahus i Värmland som är placerat i Karlstad. Under ett och samma tak möter barn som misstänks vara utsatta för övergrepp utredare och övrig personal i en trygg och anpassad miljö. Utredningarna är särskilt anpassade och barnet slipper slussas mellan myndigheter och förhöras vid flera tillfällen. Invigningstalade gjorde Staffan Janson, barnläkare och forskare, Monika Ekström (v), landstingsråd och ordförande i Folkhälso- och tandvårdsutskottet inom landstinget i Värmland samt Ingela Wretling (s), ordförande Arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstad.

På Barnahus finns specialister från de samverkande myndigheterna, åklagare, socialsekreterare, polis, läkare och kurator. Förhören hålls i en miljö som snarare påminner om ett hem än en kontorsmiljö. I anslutning till förhörsrummet finns ett medhörningsrum där åklagare, utredare och ombud förutom att lyssna på förhöret kan ställa frågor. Detta gör att barnet inte behöver upprepa sin berättelse i onödan.

Under perioden 2006-2008 har försöksverksamhet pågått i Umeå, Stockholm, Sundsvall, Göteborg, Linköping, och Malmö. En utvärdering gjord av forskare från rättssociologiska enheten och Lunds universitet visar på positiva effekter av Barnahus.

Barnahus i Värmland är ett samarbete mellan länets sexton kommuner, landstinget, polis och åklagare. Verksamheten är bemannad av två samordnare som är socialsekreterare med lång erfarenhet.

Socialt Företagande – En Vinst För Samhället

Ett av regeringens mål är att så många människor som möjligt ska kunna ha ett arbete, och eftersom de är positivt inställda till socialt företagande i olika former gav de Nutek i uppdrag att undersöka hur situationen ser ut i Sverige för att kunna stötta denna företagsform.

ASP BLADET intervjuar Eva Johansson från Nutek som varit aktiv i utredningen om vad de kommit fram till.

Kan du berätta vad Nutek är?
Nutek är en statlig myndighet som ska verka för att det blir fler företag, fler företag som växer och för att alla regioner i Sverige blir starka och konkurrenskraftiga. Nutek ska verka för en hållbar ekonomisk tillväxt. Det betyder att utvecklingen ska ta sociala och miljömässiga hänsyn också. Vad är din roll i Nutek? Min uppgift är att arbeta för att det ska kunna bli fler och växande sociala företag, det vill säga företag som är till för att skapa arbetstillfällen för grupper som har svårt att få arbete av olika skäl. Man kan kalla de här företagen för ”arbetsintegrerande sociala företag”.

Berätta om regeringsuppdraget Nutek fick om att undersöka socialt företagande?
Nutek har varit projektägare för ett nationellt projekt inom programmet Equal, en del av Europeiska socialfonden. I det projektet samarbetade många organisationer och personer från olika delar av landet för att göra det lättare att starta och driva sociala företag.

Det var i det projektet som mycket av det undersökande arbetet gjordes. Då handlade det mycket om att ta reda på vilka sociala företag som finns, vad de gör, vilka problem de har haft eller har och vad de tycker skulle vara bra förslag för att underlätta för dem. Allt det undersökande arbetet gjordes i olika arbetsgrupper som skrev rapporter och arbetade fram förslag på vad till exempel regeringen skulle kunna göra. Andra förslag handlar om vad de sociala företagen kan göra själva eller tillsammans. Genom att informera om vilken viktig roll de sociala företagen har och om de svårigheter som finns så väckte vi regeringens intresse. Eftersom regeringen vill att så många som möjligt ska få arbete och också kunna vara företagare så bestämde de sig för att stötta utvecklingen. De gav då Nutek, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag på hur man kan göra för att det ska bli fler sociala företag och för att det ska bli lättare att driva ett socialt företag.

Hur gick det till när ni samlade information? Åkte ni runt och besökte de sociala företagen/sociala arbetskooperativen?
Lite grand har vi åkt runt och besökt sociala företag men sociala företagare har också varit med i de arbetsgrupper som fanns i projektet och använt sina erfarenheter och kunskaper i arbetet. Sen gjorde vi en enkät genom att några personer både skrev (e.post) och ringde till alla sociala företag vi kunde hitta.

Genom enkäten fick vi en del information om problem och möjligheter men framför allt fick vi veta vilka företag som finns, vad de gör och vilka som arbetar i dem. Det finns i en skrift som heter Sociala företag i Sverige 2008. Den kan man beställa från Skoopi, som är de sociala arbetskooperativens intresseorganisation. Vi har också samarbetat med Skoopi och fått mycket information och kunskap från dem. Sen har vi haft väldigt många konferenser och möten där vi kunnat diskutera olika saker med både sociala företag och med andra myndigheter.

Vad kom ni fram till när det gäller Finansiering, konkurrens med andra företag, vilka arbetar i de sociala företagen och hur kan anställningen se ut?
Det verkar som om det finns två sätt som sociala företag vanligen startar på. Antingen så är det en redan existerande verksamhet till exempel inom kommunen som utvecklas och ”knoppar av sig” till ett socialt företag.

I de fallen behövs ofta inte så mycket extra pengar till finansiering av själva starten. Det mesta finns ju på plats så att säga och kommunen eller andra myndigheter fortsätter att delfinansiera det sociala företagets verksamhet genom att köpa platser, besluta om verksamhetsbidrag och ibland stå för kostnaderna för handledare mm.

Samtidigt säljer ju företaget varor eller tjänster och får intäkter från den verksamheten också. Hur stor andel det är av företagets omsättning varierar mycket. Det andra vanliga sättet att starta på är som projekt, till exempel med pengar från den Europeiska Socialfonden, Allmänna Arvsfonden eller kommunen mfl. Då behövs det mer pengar för starten, till investeringar och för att utveckla och marknadsföra verksamheten. Projektmedel kan oftast inte användas till att köpa saker som datorer, maskiner eller fastigheter och då behöver företaget låna pengar i bank eller på annat sätt. Det har visat sig vara svårt för många sociala företag eftersom de då ofta är nystartade, har en annorlunda affärsidé, medlemmar/delägare som inte har fasta jobb eller andra säkerheter och dessutom valt att jobba som ett kooperativ.

Det är ganska många som oroar sig för att sociala företag ska ha fördelar i konkurrensen med andra företag. Det man då oroar sig för är att samhället stödjer företagen med skattepengar. Det man inte tänker på är att alla företag kan anställa personer med till exempel funktionsnedsättning och få stöd för det. I praktiken har det sällan uppstått problem. De sociala företagen samarbetar med andra företag lokalt och ofta har man affärsidéer som inte konkurrerar med andra företag. Men kanske kan det komma att se annorlunda ut om några år när sociala företag och andra företag i högre utsträckning kan konkurrera om att utföra tjänster åt Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Det är viktigt att de sociala företagen inte konkurrerar med låga priser utan med kvalitet på varor och tjänster. De som arbetar i de sociala företagen är i första hand personer som av olika skäl haft riktigt svårt att få och/eller behålla ett arbete under en lång tid. Den yttersta orsaken kan man säga är att arbetsmarknaden idag utestänger människor av många olika orsaker. Ibland för att en person inte kan jobba lika fort och länge på grund av en funktionsnedsättning eller om att det kostar tid och pengar för ett företag att ge extra stöd till anställda. Men ofta handlar det om en rädsla eller oro för det man inte känner till eller vad som skulle kunna hända om man till exempel anställer någon som tidigare missbrukat eller suttit i fängelse.

Anställningarna i sociala företag är allt oftare lönebidrags- och trygghetsanställningar. Då har personen en ”vanlig” anställning men företaget får stöd från samhället till lön och arbetsgivaravgifter mm. I många sociala företag ”arbetar” personer som en del av sin rehabilitering eller i stället för att delta i daglig verksamhet/sysselsättning. I de fallen har man oftast kvar sin ersättning från Försäkringskassan. Sen finns det en massa olika varianter på hur samhället och de sociala företagen tillsammans hittar lösningar.

Finns det vinster för samhället när det gäller sociala företag och sociala arbetskooperativ?
Ja, det finns stora vinster för samhället. Hur stora de är beror lite på vilken bakgrund de har som arbetar i det sociala företaget, om de har anställningar med eller utan anställningsstöd och hur bra det går för företaget ekonomiskt.

Den största delen av samhällsvinsten beror på att samhällets kostnader för de personer som nu arbetar har blivit mindre eller helt försvunnit. Det handlar till exempel om kostnader för sjukhusvård, öppenvård, kriminalvård, försörjningsstöd mm. Även om samhället har kvar kostnader för till exempel lönebidrag eller annat stöd så är det mycket lägre kostnader.

Genom att ordentligt undersöka och jämföra kostnaderna ”före och efter” i några sociala företag så har man kunna beräkna samhällsvinsterna för just de sociala företagen. Då visar det sig att samhället får betydande vinster men att det varierar mycket beroende på medarbetarnas bakgrund. I ett socialt företag där medarbetarna tidigare varit aktiva narkomaner och kanske kriminella kan samhällsvinsten vara 1 miljon kronor per person och år. I ett annat där medarbetarna har arbetshinder på grund av långvarig psykisk ohälsa är vinsten kanske ”bara” 125 – 250 000 kr per person och år. Men även det är mycket pengar i en kommuns budget.

Sen får man ju aldrig glömma att det i första hand handlar om möjligheterna till ett värdigt liv, ökad livskvalitet och möjlighet att välja liv för medarbetarna i företagen.

Vilka skillnader finns det mellan sociala kooperativ och socialt företagande? Fördelar och nackdelar? Vad har de gemensamt?
Egentligen kan man nog inte prata om skillnader på det sättet. Sociala företag är ett lite vidare begrepp som vi bestämt oss för att definiera så här:

Sociala företag driver näringsverksamhet
– med ändamål att integrera människor i samhälle och arbetsliv
– skapar delaktighet för medarbetarna – empowerment
– återinvesterar sina vinster
– är fristående från offentlig verksamhet

Sociala arbetskooperativ är ett sätt att organisera och driva sociala företag och i praktiken så är de allra flesta sociala företag just sociala arbetskooperativ. Fördelen med det vidare begreppet socialt företagande är att det gör det möjligt att välja lite olika former i olika situationer.
Till exempel så kan en redan existerande förening vilja starta ett socialt företag och då kan man välja att bilda ett aktiebolag som ägs av föreningen.

Då finns det fortfarande ett demokratiskt inflytande i företaget men i lite andra former. De sociala arbetskooperativen tycker jag har stora fördelar i att det blir så påtagligt och viktigt att alla har möjlighet och skyldighet att påverka och ta ansvar för företaget. Jag tror att den möjligheten och känslan av att det jag gör och tycker är viktigt har så stor betydelse för hur vi mår och utvecklas som människor.

Vad tycker du om de sociala företag/sociala kooperativ som finns nu; 2008? Finns det förändringar/förbättringar att göra?
Jag tycker att de sociala företagen/kooperativen gör ett jätteviktigt och bra arbete för att se till att fler kan få möjlighet att arbeta, 100 % av sin förmåga. Tyvärr finns det fortfarande alldeles för få sociala företag och alltför få som känner till att de finns och vad de gör. Framför allt skulle fler som arbetar med arbetsmarknads- och rehabiliteringsfrågor behöva veta mer.

Det finns mycket att göra för att det ska bli fler sociala företag och för att de som finns ska kunna utvecklas och bli ännu bättre. Till exempel så behövs det satsas på utbildning till dem som startar, driver och arbetar i sociala företag. Så att man kan bli kunnigare som företagare men också utvecklas i yrket och affärsverksamheten i företagen. Det behöver finnas tillgång till pengar att låna till exempel till investeringar och utveckling. I en del fall är de sociala företagens verksamhet väldigt nära knuten till exempelvis kommunen och gränser och uppdrag blir otydliga. Det tror jag skulle vara bra att förändra på sikt så att det blir tydligare att sociala företag utför ett uppdrag åt samhället och ska ha betalt för det.

De som handlar upp tjänster och varor i kommuner och andra myndigheter skulle kunna vara bättre på att göra upphandlingar så att fler små företag och sociala företag kan vara med och konkurrera om uppdragen. Sen behöver vi alla mer kunskap om de sociala företagen, deras verksamhet, vad som är bra och mindre bra och inte minst vad som skiljer mot andra verksamheter med liknande målsättning. För att vi ska få det så behövs pengar till forskning under längre tid och ett samarbete mellan forskare inom olika områden.

En hel del av detta finns med i det programförslag som jag berättade om tidigare så nu får vi se om regeringen tycker likadant och bestämmer sig för att avsätta pengar till att underlätta utvecklingen av fler och växande sociala företag.

Text: Eva Johansson & Sofia Lagerkvist