Etikettarkiv: Neuropsykiatriska Funktionshinder

Behandlingsarbete med unga som rökt cannabis eller Spice

Under konferensdagen föreläste Thomas Lundqvists bland annat om tidiga interventioner för ungdomar i riskzonen. Han uppmärksammade särskilt lärarna och skolans roll i att tidig upptäcka ungdomar som missbrukar cannabis och Spice.

Han menar att det är viktigt att identifiera riskgrupper. Den största riskgruppen är de med neurologiska och sociala problem som inte har fått adekvat hjälp i livet. Särskilt viktigt är det att det finns en förtroendeingivande person som kan kompensera för de brister som ungdomen kan ha på grund av sina problem. Denna person ska kunna fungera som stöd för ungdomen som har neuropsykiatriska och/eller sociala bekymmer.

Forskningen ger en bild av att ungdomar som tar cannabis och andra droger har en hög samsjuklighet i form av depressioner, beteendestörningar och trotssyndrom.

Lundqvist menar även att man måste arbeta med värderingar på ett aktivt sätt.

– Det är viktigt att man skapar allianser, och hur man skapar dessa, påstår Lundqvist.

Vi har ett annat kulturklimat idag, menar Lundqvist. Det kan betraktas som negativt, men i och med att kunskaperna har ökat – så har vi större förståelse för fungerande metoder och behandlingsarbete.

Goda råd

I möten med yngre cannabisrökare menar Thomas Lundqvist att man kan anamma ett antal konkreta råd för socialarbetare, vårdarbetare och andra som kommer i kontakt med dessa yngre personer.

Det är bland annat viktigt att spräcka den bubbla eller luftslott missbrukaren har byggt upp till följd av sitt användande av cannabis. Korttidsminnet blir ofta försämrat, därmed måste man vara tålmodig och upprepa den information man vill ska förmedlas. I och med att kognitiva funktioner som t ex koncentration, uppmärksamhet och minne är försämrade finns det förklaringar varför man missköter rutiner och tider.

– Ta diskussionen med den unge. Var konkret, rekommenderar Lundqvist.

Vill den unge generalisera om cannabis som medicin, bör man själv konkretisera. Att skära genom några av missförstånden men också styra över diskussionen till det som är relevant. Han exemplifierar detta med en hypotetisk diskussion med en ung cannabismissbrukare, som går igenom alla de uppfattningar som legaliseringsförespråkare använder.

– Du kan ju stå upp utan käpp. Du verkar inte sjuk, så varför ska du ha medicin? frågar Lundqvist retoriskt. Verkligheten är helt enkelt mycket mer komplicerad än vad den unge vill göra gällande.

Viktigt är också att i detta att inte hamna i argumentation men att vara konkret när diskussion uppstår.

Text: Johan Holst & Robert Halvarsson

NSPH

Nationell samverkan för psykisk hälsa (NSPH) är ett nätverk bestående av patient-, brukar- och anhörigorganisationer inom de psykiatriska områden. NSPH ser patient, brukare och anhöriga som en oumbärlig resurs i vården, stödet och behandlingen. Huvudkravet är att deras medlemmar ska ha ett större inflytande över de beslut som fattas inom området.

NSPH:s uppgift.
Nationell samverkan för psykisk hälsa, är ett nätverk för organisationer som var för sig representerar människor med psykisk ohälsa och sjukdom, neuropsykiatriska funktionshinder, beroendeproblematik och suicidalitet samt deras anhöriga. NSPH och deras medlemsorganisationer engagerar sig, påverkar och strävar efter att nå resultat i frågor som är viktiga för deras medlemmars psykiska hälsa och livsvillkor.

NSPH:s grundläggande värderingar utgår från FN-deklarationen om alla människors lika rätt och värde oavsett ålder, kön, etnisk ursprung eller funktionshinder. Det innebär att alla medborgare utifrån sina egna unika förutsättningar ska ha möjlighet att själv utvecklas samt kunna bidra till samhällets utveckling. NSPH värnar om ett rättvist och solidariskt samhälle där de ger varandra ömsesidigt stöd.

Inflytandefrågor.
För att gå framåt i arbetet med att uppnå ökad patient-brukar- och anhöriginflytande har nätverket tillsatt olika prokejktgrupper. Alla projektgruppers arbete syns inte utåt, det kan handla om kartläggning, kontaktarbete och kunskapsinhämtning. Vissa ägnar sig åt utbildningsfrågor eller opinionsbildning på kort och lång sikt, andra arbetar mycket utåtriktat med arrangemang av möten och seminarier och framtagning av informationsmaterial.

Lokala och Regionala nätverk.
Hittills har regionala NSPH-nätverk bildats i Jönköpings,  Uppsalas , Norrbottens och Örebro län. I Göteborgs kommun finns ett lokalt NSPH-nätverk, Lokal samverkan för psykisk hälsa i Göteborg. Malmö nätverksförbund för psykisk hälsa är ett lokalt nätverk i Malmö kommun.

Text: Per Rhönnstad

Hur kan man underlätta arbetslivet för personer med NPF?

mimi-darbo-webMimmi Darbo berättar mer om vad MISA är och hur man jobbar.

Hur kommer man i kontakt med er som klient? Man kan höra av sig till oss och så kan man boka en tid för ett studiebesök. Ett första möte där man träffas och pratar om hur vi på misa jobbar.

Måste kommuner köpa era tjänster och sen förmedla kontakten till klienten? Vi har ju inget mot att folk betalar ur egen ficka men vi brukar rekommendera att man går via kommunen och söka genom dem, eftersom man har ganska stora möjligheter att få hjälp som klient. Oftast är det handläggarna som tar beslut utifrån LSS eller SoL och därför är det bra att man har med sig en handledare när man kommer till oss, så att det blir en bra kommunikation mellan berörda parter. Det skapar dom bästa förutsättningar för klienten.

Hur ser ett möte ut mellan er och klienten och vilka aktörer är med på mötet? Vi brukar fråga klienten vilka som man är intresserad av att ha med sig, så det kan se väldigt olika ut. Det kan vara en anhörig, kompis eller en handläggare från kommunen. Sen kan man ta det stegvis så man själv går in och pratar lite och känner sig för. Nästa gång kan handläggaren från kommunen vara med.

Jobbar ni över hela landet? Vi finns i Stockholm och Malmö för dagen, men är intresserade av att finnas på flera ställen, men då måste det finnas ett intresse för att betala för våra tjänster för det är ju det vi lever på.

Vad har ni för utbildning ni som jobbar inom MISA? Vi är socionomer, arbetsterapeuter, pedagoger, beteendevetare. Vi är även intresserade av att anställa människor med NPF problematik men det är lite svårt att få till det. Men vi har nog en på gång nu tror jag, säger Mimmi.

Har ni fått positiv respons från kommuner, lansting och försäkringskassan med flera? Man är ju ofta väldigt nöjd med resultatet men klagar på att vi kostar pengar. Det syns inte inom kommunens budget om dom går in med sådana resurser som man själva har, men när man tar in våran tjänst så blir det ju en synbar kostnad. Sen är det viktigt att man har ett bra samarbete så att kommunen får helheten klar för sig., och ser hur vi jobbar med klienten. Vägen till ett arbete är en resa som innehåller så otroligt mycket, allt från att gå ut och fika, till att bowla och hjälpa till med att vardagens innehåll. Det är viktigt att dom förstår hur resan till ett jobb går till. Alla klienter är olika och kräver att man anpassar sig efter dennes förmågor och det är det som handläggaren måste förstå på kommunen.

Hur hittar ni arbetsmarknad till era klienter? Vi ser det som en stor del av vårt jobb, och vi lägger mycket energi på just det området. Vi tycker inte att det är så svårt att få tag på arbetsgivare som är intresserade, men då måste man få tid på sej, och det har vi inom vårt uppdrag.

Hur ser resultaten ut hittills med dom som ni fått ut i arbetslivet? I starten av MISAs utveckling så var det en lite annorlunda syn från samhällets sida. Man var ofta nöjd med att bara ha en verksamhet för klienten, så vi fick ut alla. I dag 14 år senare har vi folk som går till anställning, som dåförtiden ibland vart LSSade, har haft en utredning som sagt att dom kan inte jobba och har ingen arbetsförmåga. Dom personerna har vi fått ut i anställning. Vi har 16 stycken i dag, vilket kan tyckas lite av dom ca 300 personer vi jobbar med, men om man tänker sig vilka personer det handlar om så är det bra gjort ändå.

Hur ser ni på framtiden inom MISA och vad har ni för mål och visioner? Vi hoppas att vi kan starta en filial i Karlstad, säger Mimmi och skrattar gott, sen tillägger hon, att hon hoppas att det finns fler kommuner som vågar satsa på alternativ. Kommunerna måste våga tro på att det finns andra som har kunskaper i att starta och bedriva den här typen av verksamheter. Det känns positivt i dagsläget, men man ska inte tro att det är så enkelt som att bara byta regering för att kommunerna ska bli intresserade av att söka hjälp inom privata verksamheter. Det är snarare tvärtom.

Vad har ni för framgångsfaktor och hur jobbar ni för att lyckas med era ambitioner? Det finns  forskning som vi tittar på, där det tydligt synliggörs vilken typ av stöd som behövs och vilka behov som finns. Man måste bli medveten om att det här behöver jag för att fungera, för att få en av framgångsfaktorerna synliga. Det andra är att man har möjlighet att ha en person som stöttar i situationer då man behöver det. Ibland kan det vara intensivt och andra gånger mindre intensivt. På en arbetsplats handlar det mycket om kunskapen hos arbetsgivaren. Min erfarenhet är att när man kommer ut till en arbetsplats så vill man inte veta så mycket, men sen när man går in i ett anställningsförfarande så vill man ha en kurs. Då måste vi på MISA vara redo att ge den kunskapen, säger Mimmi. Det är viktigt att ha god kommunikation med arbetsplatsen för arbetssituationen förändras hela tiden.

Detta ingick i tredje föreläsningen av Attentions och IFAs föreläsningsserie om människor med NPF*.

MISA är ett företag som jobbar med att coacha människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så att de kommer in i arbetslivet utifrån sina egna förutsättningar. Man är med på möten med arbetsgivare så att klienten får ut så mycket som möjligt av mötet utifrån sin egen situation. Man lyfter även fram klientens situation och ser om den går att utveckla på ett positivt sätt. Coachens roll blir att stötta och hjälpa klienten, så att dennes egen medvetenhet blir tydlig. Det är viktigt att påverka och förändra det som skapar problem, hjälpa till med kommunikation och göra scheman så arbetslivet blir lättare för klienten. Det är viktigt att vi som har NPF* problematik får känna att vi är lika mycket värda som alla andra och att vi duger som vi är. Vi gör det bästa vi kan utifrån vår situation. Coacherna som jobbar på MISA bygger sin stödfunktion på tidigare upplevda erfarenheter samt håller sig pålästa inom området.

Jag som skriver tycker MISA har framtiden för sig, då området i sig expanderar hela tiden och tur är ju det. Om du är intresserad av att veta mer kan du gå in på www.misa.se och läsa om hela deras verksamhet.

Text: Thomas Andersson

Fotnot *NPF= Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

IFA’s Höst/Vinter Föreläsningsserie

npfFöreläsningsserien anordnas av IFA (Avdelningen för intregration, försörjning och arbete).

VAD ÄR NPF? & MITT LIV MED ADHD

NPF (neuropsykiatriska funktionshinder)

Jag har i många år intresserat mig för NPF och dess negativa och positiva sidor. I mitt arbete i kommunen har jag sett och förstått att kunskapen skiftar väldigt mycket hos personalen. Detta medför att personerna med den här problematiken som vi möter i vårt dagliga arbete får väldigt olika bemötande och olika förutsättningar till en bra steg förflyttning och en kvalitativ vardag.
Vi gör misstag som i slutänden drabbar personen ifråga mest men också gör vår arbetsdag mer komplicerad. Personen känner sig kränkt och misslyckad och det är inte ok.

Ju mer jag lärde mig om NPF och vilka behov det finns desto bättre förstod jag hur jag skulle göra för att undvika misstag.  Då jag pratat högt och lågt om detta fick jag frågan av Pia Andersson om jag kunde få ihop en utbildningsserie. Jag sa ja och satte mig genast och försökte tänka till.

Jag funderade på hur det skulle läggas upp, då kunskapen och intresseområdena skiljer sig hos alla anställda. Mitt största intresse är kopplingen mellan missbruk och NPF. Jag tänkte på vilka diagnoser vi oftast stöter på i vårt dagliga arbete och kom fram till att det är ADHD, Asperger och Tourettes. Tourettes tänker många och menar att det ser vi aldrig. Nej just det, men det finns där och vi bör uppmärksamma det mer.

Utbildningsserien är grundläggande information om ovannämnda diagnoser och jag är fullt medveten om att för vissa kommer det vara ren repetition men för vissa något helt nytt.

Jag kom fram till att det blir bra med två föreläsare vid varje tillfälle och att den ena skall vara en forskare, läkare och den andra en person med egen erfarenhet.

Då jag tröttnat på att höra hur dyrt det är med utredningar tänkte jag att det måste komma en föreläsare som har räknat ut vad en person som INTE får hjälp kan kosta. Jag ville även ha en föreläsare som kan ge oss tips på hur vi får till bättre möten och hur vi med små medel kan förbättra/underlätta i våra verksamheter.

När jag fått ihop ett utkast tog jag kontakt med Attention Värmland (intresseorganisation för personer med dolda funktionshinder) och frågade om de hade något intresse av att hjälpa mig att få fram föreläsare. Det hade dem och jag har haft otroligt mycket hjälp av dem att göra detta möjligt.

Förhoppningsvis leder detta till att fler vill ha mer kunskap och att personerna vi möter får bättre livskvalitet.