Etikettarkiv: Nexus

Nålstick mot missbruk

3456789Sedan fem år erbjuder Vuxenavdelningen i Karlstads kommun så kallad NADA-akupunktur. Det är en komplementär insats till ordinarie behandling vid drog- och alkoholavvänjning. ASP Bladet träffade Maya Swanberg, behandlingskonsulent och akupunktör på avdelningens behandlingsenhet.

– Det är en enkel behandlingsmetod. Man behöver inte ta av sig kläderna som vid annan akupunktur. Man sitter upp och man behöver inte berätta något om sig själv, säger Maya.

NADA står för National Acupuncture Detoxification Association och metoden utvecklades av den amerikanska läkaren Michael Smith och hans team i New York på 70-talet.

Maya berättar att NADA är en form av öronakupunktur där akupunktören sätter fem steriliserade nålar på bestämda punkter i vardera öra.

Idag används öronakupunktur flitigt som en komplementär insats för personer med missbruksproblematik. Maya förklarar att NADA är en öppen insats för de som är inskrivna på Vuxenavdelningen och deras anhöriga. Metoden används även på beroendecentrum och beroendeenheten inom psykiatrin. Det är vanligt att personen i fråga parallellt går i samtalsterapi hos någon av behandlingskonsulenterna eller är inskriven på motivationsgruppen Kompassens tolv-stegs program.

– Vi använder även NADA inom ungdomsinsatsen Nexus, men där fungerar det på ett lite annorlunda sätt. Dessa ungdomar är ofta uppe i varv och får därför sitta med nålar innan samtalsbehandlingen. Det här gör dem lugnare och mer mottagliga för samtal,
säger Maya.
Hon berättar vidare att det inte är ovanligt att patienter somnar under behandlingen, som pågår i 40-45 minuter.

En långsiktig insats
Nålarna hjälper till att dämpa ångest, oro och sömnstörningar, förklarar Maya. Problem som är vanliga under den långa processen till ett nyktert eller drogfritt liv.

– Man kan komma hit i alla stadier, även en lång tid efter att man blivit fri från sitt missbruk för att boosta sig. Hur länge och hur ofta man använder NADA är individuellt. Men jag brukar uppmana mina klienter att känna efter själva, säger Maya.

765874568Hon understryker dock att öronakupunktur inte är någon ”quick fix”, det tar tid. Maya berättar att man inom traditionell kinesisk medicin, där akupunktur har sina rötter, talar om att vara balanserad eller obalanserad. Är man obalanserad blir man sjuk. Det öronakupunkturen gör är att successivt balansera upp systemet igen.

I internationella studier där man jämfört öronakupunktur med kroppsakupunktur, har den förstnämnda metoden visat sig mest effektiv när det gäller psykiska besvär.

– Statens beredning för medicinsk och social utvärdering menar att man forskat om NADA för lite, de säger egentligen ingenting om själva metoden. Det finns dock något som kallas evidensbaserad praktik som vi på golvet pratar om ibland, säger Maya.

Ett komplement till ångestdämpande?
Evidensbaserad praktik handlar om vad klienterna tycker om och mår bra av, vad de professionella tycker om att ge för behandling, och hur evidens och ekonomi ser ut. Här hamnar NADA enligt Maya högt upp. Öronakupunktur är nämligen uppskattat hos klienterna, enligt Maya. Behandlarna ser tydliga effekter hos sina klienter, samtidigt som metoden är kostnadseffektiv. Flera av Mayas kollegor på Vuxenavdelningen är också positiva till NADA. Några har tidigare själva fått behandling då och då.

Enligt Maya används öronakupunktur i mycket stor utsträckning i våra grannländer Norge och Danmark, detta även utanför missbruksvården, exempelvis vid ångestsyndrom. Hon hoppas att metoden ska bli vanligare även här i Sverige. Hon ställer sig också positiv till att flera landsting vill minska förskrivningen av bensodiazepiner.

– Det finns ingen människa som blir bättre i längden av dessa mediciner, de är dessutom beroendeframkallande och skadliga för miljön, säger Maya.

Text: Therese Nilsson
Foto: Stefan Ek

På jobbet: Christine Björkman – Behandlingskonsulent på NEXUS, ASP/ANA

Christine Björkman vill vara ett verktyg i förändringsprocesser för unga med missbruksproblematik och jobbar som behandlingskonsulent på ASP-ANA i Karlstads kommun. Månadens ”På jobbet”-porträtt är en engagerad kvinna som har Motiverande samtal (MI) i fokus.

Vad har du för bakgrund och hur kom det sig att du började arbeta på Nexus och ASP-ANA?
– Jag tog min socionomexamen år 2000. Då började jag jobba här som socialsekreterare en kortare tid och trivdes väldigt bra. Jag förstod då att det var någonting med just missbruk och beroende där jag kände att jag kunde göra en insats. Sen var jag nyfiken på att jobba med yngre så jag ”fältade” ett tag och hade även andra jobb. Det blev allt tydligare att det här med förändring är något jag går igång på.

Kan du berätta för våra läsare lite vad man gör om man ”fältar”?
– För mig handlade det då att finnas på de arenor där unga befinner sig och vara en vuxen person där. Samt även att upptäcka ungdomar som var lite på fel väg och att erbjuda dem stöd. I praktiken var jag ute på kvällar och helger där unga är och tyvärr även mycket alkohol finns. Det var en kort och intensiv tid. En lärdom jag drog var att vuxna behövs ute kring unga. Tyvärr har vi en tendens att lämna barn och ungdomar lite för mycket själva.

Berätta lite för våra läsare vad ditt nuvarande yrke går ut på?
– Jag är behandlingskonsulent och det handlar om att möta unga upp till 26 år som är i missbruk eller beroende. Unga som på något sätt har börjat fundera på om man skulle vilja förändra det här. Det bygger på att jag ser mig som ett verktyg i den unga personens förändringsprocess. För man kan ju aldrig förändra en annan människa, men man kan vara ett bollplank i den processen för att stötta personen.

Du säger att man inte kan förändra någon å dennes vägnar, är detta ett viktigt perspektiv enligt dig?
– Det tror jag absolut. Det gör en stor skillnad om man ser att personen har en egen potential och möjligheter att hitta lösningar. Vi jobbar mycket med ett instrument som heter MI; Motiverande samtal, som går ut just på det här. Där handlar det om att använda sig av ”förändringsprat”, så det ligger väl i linje med detta.

Hur ser ert konkreta stöd ut till unga som vill bort från droger?
– Det ser väldigt olika ut men det vanligaste är att man kommer hit någon gång i veckan för att träffa en behandlingskonsulent. Även det här med drogtester kan vara ett stöd. Det är faktiskt så att det är många unga som vill ha drogprover som ett stöd i behandlingen. Det absolut viktigaste är däremot samtalet. Det finns vissa som har behov av att komma hit flera gånger i veckan och en del mycket mindre.

Ni arbetar bland annat med gruppverksamheter riktade mot unga tjejer, hur ser tjejers behov ut och hur skiljer det sig från unga killar?
– Vi har hittills bara haft en grupp riktade mot unga tjejer. Men framförallt kan jag tycka att tjejer har en annan utsatthet. Det är en ganska överhängande risk om man befinner sig i miljöer där det förekommer missbruk att man som tjej utsätts sexuellt. Det är en tydlig skillnad kan jag känna. Även om det är en grov generalisering kan jag själv också uppleva att det ofta är väldigt mycket känslomässiga problem i fokus när det gäller tjejer. Mer än när det gäller killarna.

Finns det några fördomar om missbruk och tjejer som du vill passa på att ta hål på här i vår diskussion?
– I och för sig kanske det inte bara handlar om tjejer men det finns en tanke om att bara man ser till att må bra blir man drogfri. Det som är viktigt för oss är att hålla fokus på missbruket och beroendet. Sen är människor jättekomplexa och har väldigt mycket som behöver prata om. Men det är alltid missbruks- och beroendefrågorna vi pratar om här och utan den kompetensen tror jag att det kan bli svårt. Om man tänker att tjejer ofta kan ha lite lättare att uttrycka detta kring sin känslomässiga situation så kan man lätt fångas i det. Då kan man nog lätt komma in på lite fel spår tror jag.

Hur hoppas du att Nexus och kommunens arbete kommer att utvecklas i framtiden?
– I behandlingen finns det olika delar men de hör alla ihop. Det är viktigt att man får en sysselsättning och att man har ett tryggt boende. Sen har vi Gemet och det samarbetet hoppas vi kommer att fortsätta utvecklas. Det är på jätteviktigt att känna att man kan få göra nytta och att det finns möjligheter att kunna ta sig ut på arbetsmarknaden eller ut i andra sysselsättningar. Jag tror också att vi kan göra stor nytta och en insats med mindre medel i ett tidigare skede i missbruket. Vi är även sugna på att utveckla gruppverksamheter för de unga.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

Ett Nexus av Rock n’ roll

PG Öberg jobbar som alkohol- och drogterapeut på Nexus. En rådgivnings- och behandlingsenhet inom Karlstads kommun som jobbar med unga upp till 26 år. Bakom sig har PG spelat i många framgångsrika band i sammanhang så vitt skilda som dansbandsmusik till skitig blues.

PG berättade för oss att han kommer från en musikalisk familj där hans far spelade dragspel.  Han började vid tidig ålder sjunga vid Uppsala domkyrkokör. Efter en tidig sångkarriär så gick han över till trumpet, hans mor påverkade honom då hon uppskattade en artist som hete Arne Lambert, detta var dock PG helt ointresserad av då det inte fanns någon rock i det hela.

När PG blev äldre och började med träslöjd så fick han en lärare som var väldigt musikintresserad, han lät sina elever bygga egna elgitarrer i trä. PG och två kamrater byggde då sina egna, hans var ljusblå. De fick till och med sätta fast riktiga strängar på sina guror. Hans mor hade även en singel med Cliff Richards Living doll, som var en stor hit under 60-talet. Sedan kom Beatles och resten är; så att säga, historia.

Ett annat minne från PG:s barndom är när han och några andra smågrabbar startade ett band vid tidig ålder. Övriga bandmedlemmar var Håkan, Tommy och Thomas. Håkan var granne och levde i huset bredvid. Lägenheten var stor så när föräldrarna var borta passade de på att sätta upp mickar gjorda av sopkvastar. De drog ut en liten skivspelare av plast med inbyggd högtalare i locket. De mimade bland annat till låtar som Twist and shout.

En dag när PG var sjuk så kom hans mor hem med en riktig elgitarr. Där började det på allvar. Han var 13 år då de började repa på riktigt. De satte då ihop ett band som heter Craft där PG var sångare vilket resulterade att de bland annat deltog i en popbandstävling där de kom femma. Sedan gick Per vidare till dansband, något som han själv upplevde var helt otippat.

Efter en muck från lumpen bestämde sig PG att flytta tillbaka till Uppsala. Där fick han ett erbjudande att spela med ett dansband på heltid. Han tog chansen vilket resulterade i turnéer och stora inkomster.

När PG ser tillbaka på sitt yrkesliv kan han konstatera att han har haft många olika jobb. Exempelvis har han varit musiklärare, jobbat i en musikaffär samt inom restaurangbranschen ibland annat Skåne, Stockholm och Sälen. Där träffade han även sin fru 1987 vilket resulterade i ett barn 1990. Efter det kände han att det var dags att ge sig vidare vilket resulterade i att han styrde sin kos mot Värmland, där han började arbeta med ungdomar.

Ytterligare en tidshopp fram till 1994, så satte PG ihop ett nytt band. Genom en spelning inför landshövdingen i Karlstad där TV4 var med och spelade in ett program som hette Återtåget, slog de så oväntat igenom. Det resulterade i massor av spelningar över hela Sverige och Musiken spred sig oväntat långt, skivorna såldes t o m i världens största skivaffär Wave i Tokyo.

PG jobbar idag på Nexus och ser kopplingen mellan musiken och arbetet med ungdomar som naturligt.
– Att kunna ”lira ihop” och ”stämma in sig” för att skapa allians är nödvändigt, säger PG och lägger till att en strävan efter ”här och nu” är lika viktigt i arbetet med människor som förhållningssättet i och till musiken.

Text: Simo Paulakoski, Robert Halvarsson
Foto: Robert Halvarsson

NEXUS – ATT BOTA DEN EXISTENTIELLA ÅKSJUKAN

Susanne Träff Karlsson är egentligen den röda tråden i den här artikelserien. Och urin. För två gånger i veckan är Susanne på Nexus och gör provtagningar på ungdomar under 25 år. Givetvis är Susanne en större tillgång än så. Hon är också en länk från kommunen till landstinget, och är medicinskt kunnig och en otroligt bra samtalspartner och medmänniska.

Nexus är en relativt ung verksamhet med 2,9 anställda fast det är fyra som jobbar där, vilket är en matematisk paradox som bara kommunen kan formulera. Tre av dem fick jag äran att intervjua. Det var Sune Holmberg, socionom och vidareutbildad till behandlingsterapeut, som var med när Nexus drog igång för tre och ett halvt år sedan. Vidare var det Ingela Ek, som även hon är socionom i grunden men har en examen i Grundläggande psykoterapi, och som har jobbat på Nexus sedan februari, men tidigare jobbat inom familjeavdelningen här i Karlstad – och innan dess – jobbat med ungdomar i Stockholm. Med var också PG Öberg som är precis klar med sin utbildning i kognitiv psykoterapi, och har jobbat på Nexus sedan maj 2007. Har tidigare jobbat med ungdomar i Hagfors.

Tre väldigt olika människor – med tre väldigt lika utbildningar alltså, och det uppfattar de som en stor tillgång. Att man har olika bakgrund och kan se problemen på många olika sätt, vilket kan berika behandlingen och göra allt för att personerna med missbruk får en så bra stöttning som möjligt. För den viktigaste funktionen är inte att kontrollera och tvinga ungdomarna till lydnad, utan ge en stöttning, och presentera alternativa motiv till livet. På hemsidan (karlstad.se) står det lite mer i klartext vilken omfattning verksamheten har.

Nexus erbjuder bland annat:

  • Individuella- och motiverande samtal
  • Samtal där vi samarbetar för att uppnå dina mål.
  • BSF-Beteende, Samtal, Förändring
  • En samtalsserie för dig som funderar på att göra en förändring.
  • HAP-Haschavvänjningsprogram
  • Vänder sig till dig som röker hasch och vill sluta.
  • Återfallsprevention
  • En serie samtal för dig som vill bibehålla din nykterhet/drogfrihet.
  • Familj- och nätverksarbete
  • Familj och övrigt nätverk är en viktig resurs i förändringsarbetet.
  • Råd och stöd till anhöriga
  • Enskilda samtal eller parsamtal. Det finns även möjlighet att delta i anhörigskolan.

Viktigt att poängtera är att Nexus inte bara erbjuder behandling för ungdomarna, utan även för ungdomarnas föräldrar, eller, i brist på dem, någon annan anhörig eller partner. Här samarbetar man nära med Familjeenheten och mannen som älskar träd: Lennart Björk, som driver Anhörigskolan. Känner ni inte till honom så kan jag bara hänvisa några nummer tillbaka i Aspbladet.

När det rör sig om ungdomar under 18 år så är det nästan ett obligatorium att föräldrarna är med i den svåra process som väntar. Är man över 18 och därmed myndig, så får man själv välja, men givetvis är det även för dem viktigt att ha en anhörig med som stöd. För stöd behöver man. Ofta måste man bryta, inte bara ett fysiskt och psykiskt beroende av en olaglig substans, utan också bryta med sina bästa vänner. Det är måhända det svåraste av allt.

Stödsamtalen fokuserar på att vara motiverande och styrda av personens egna intressen. Det gäller att visa på att världen kan tillföra mer än bara knark, även om det kanske inte är lika konkret och enkelt. Narkotikan påverkar belöningssystemet, och gör att man tycker att allt annat är fåfängligt och ytterligt tråkigt. Vilket det kanske också är, men det är här man måste hitta saker som kan ersätta det förgängliga och livsfarliga bruket. Det handlar egentligen om en ”existentiell åksjuka” som PG Öberg pratade om, som måste botas på något sätt. När den globala samhällsutvecklingen bara accelererar, måste man i brist på annat bota själva åksjukan. Så tolkar jag uttrycket, det kanske är helt fel.

Vad är det för droger som är vanligast här i Karlstad kan man då undra. Och intrycket som Sune, Ingela och PG har så är det Cannabis främst, alkohol givetvis, och benzodiazepiner är mycket vanligt. Sedan förekommer också mycket amfetamin och olika internetdroger som tramadol och GHB. Jag frågade om drognyttjandet ökar eller minskar här i Karlstad. Och förvånad blev jag när Sune sa att tendensen är att det minskar marginellt. Däremot så ökar nyttjandet bland den grupp som nyttjar. Så skadeverkningarna och ungdomar som hamnar i djupt missbruk ökar katastrofalt. Statistiskt kan det uttryckas genom att konstatera att 10% av alla som brukar Cannabis blir beroende, medan 35% av den grupp som använder det ofta och mycket, kanhända dagligen, tillslut blir beroende. Jag frågade om det kanske fanns liknade siffror när det gäller alkohol, men det fanns det inte. Dock är jag nästan övertygad av att statistiken ser liknande ut när det gäller det. Tydligt är också att blandmissbruket ökar. Man provar fler droger kvantitativt än tidigare. Detta leder till att man hamnar i en mycket svårare situation, då givetvis.

Så vad finns det här i Karlstad som kan göra ungdomarna fria från artificiella belöningar? Själv tycker jag att det är ohyggligt tråkigt, men har fått ynnesten att få sitta här och skriva, så jag klagar inte. Och Nexus jobbar utifrån det. Man samarbetar bland annat med Gemet, som är en verksamhet som har fem olika arbetsstationer, där man utifrån intressen kan utforma en arbetsmarknadsliknande situation. Allt för att förbereda ungdomarna inför framtiden, och kanske konkretisera de drivkrafter som finns inom oss, på ett sympatiskt och trevligt sätt.

Men vad är det som driver dessa otroligt viktiga personer: Sune, Ingela och PG? Det är givetvis en väldigt stor och komplex fråga, men intrycket jag fick var att den största drivkraften var att se en människa fördriva åksjukan, och med stöd vandra in i vuxenlivet. Fördelen med att jobba med ungdomar är att det inte är hopplöst. De har framtiden för sig. Kan man bara låta de få stanna upp för en kort stund i livet, se sig om, och hitta mening i en meningslös värld, då blir denna meningslösa värld inte meningslös längre. Det finns hopp för alla människor, i alla fall när det finns personer som Sune, Ingela och PG.

Jag beklagar att den här artikeln snarare blev ett mycket bristfälligt sammandrag av en mycket intressant pratstund. Allt detta beror på tidsbrist. Jag vill gärna återkomma till Nexus, och göra en omfattande artikel. Det hoppas jag också att jag får göra; så fort jag kommit ur min existentiella åksjuka.

Kan det finnas ett drogfritt samhälle? Nej det är en utopi, säger PG. Däremot kan man göra allt för att rädda individen när kollektivet går åt fanders. Varje person som finner en naturlig glädje i livet, och kan räddas från sitt missbruk, och finner en styrka som inte är modifierad med amfetamin, är en otrolig vinst. Att rädda folk från ett helvetiskt liv, styrt av kaos och förödelse; det, är vad Nexus gör.

Text: Håkan Kristensson Foto: Per Rhönnstad

Inblick i Beroendeenheten

beroende

De senaste åren har antalet patienter som äter Concerta eller Metadon, Subutex/Suboxone ökat. Detta är ett av de ämnen som Anna på Beroendeenheten kommer att beröra i framtiden. Det är viktigt att de som äter medicin också kan känna av en gemenskap.

Hur länge har du jobbat inom beroendeenheten? Jag har jobbat som enhetschef i fyra och ett halvt år här i Karlstad, berättar Anna, varav två och ett halvt år på beroendeenheten. Innan det så jobbade hon bl. a. som chef inom rättspsykiatrin i många år i Stockholm. Så hon har sett både öppen- och slutenvård.

Har beroendeenheten förändrats mycket under tiden som du jobbat här? Ja, när jag började på beroendeenheten, som då hette Livana, så jobbade man mycket med kommunen i Basen, Credo och Kurage. Sen omorganiserade kommunen sig så halva Credo och Basen försvann. Flertalet sjukskrivningar inom personalen gjorde att vi tillfälligt var tvungna att lägga ned verksamheten. Då jobbade vi med att anställa fler sjuksköterskor och rehabilitera tillbaka de som var sjukskrivna. Som beroendeenheten ser ut i dag med sex tjänster har den sett ut i ett och ett halvt år. Kurage finns fortfarande kvar och är ett stödprogram för unga heroinmissbrukare och det drivs tillsammans med ANA. Beroendeenheten har lagt ner mycket tid på att utveckla samarbetet med ANA och ASP under Annas tid som enhetschef. Att kommunen och lanstinget har ett nära samarbete är viktigt för att alla ska få så effektiv hjälp som möjligt.

Vad har du för personligen för mål och visioner i ditt jobb? Som enhetschef är det två delar, ena är att se till att personalen som jobbar på beroendeenheten mår bra och har en bra miljö att jobba i samt att låta dem utvecklas och att kunna ge dem råd och stöd. Att personalen mår bra är viktigt. Personal som trivs i sin miljö och får möjlighet att utvecklas är till förmån för alla vårdtagare som söker hjälp. Det andra är att vi får en bredare beroendevård i hela Värmland. Mycket händer med det nya psykiatrihuset som byggs just nu. Där kommer bl. a. en ny vårdavdelning att finnas med inriktning på dubbeldiagnoser. Där kommer också att finnas en länsgemensam mottagning för läkemedelsassisterad behandling.  Jag har varit delaktig i processen under planeringen av psykitrihuset och jag och beroendeenheten kommer fortsätta att jobba för att hjälpa de olika lokala öppenvårdmottagningarna med kunskap om hur man arbetar med patienter med läkemedelsassisterad behandling, så att det blir lika för alla som bor i länet. Tillgänglighet och samverkan är viktigt i båda fallen, både för personal och klienter.

Är det något du skulle vilja förändra inom ditt yrke? Vi skulle vilja jobba mer med nätverkskontakter och anhörigbiten, den blir lite lidande i dag då trycket är så stort på oss. Det är något vi vill jobba med på våra planeringsdagar; att utveckla anhörighets-kontakten och nätverket runt klienten. Sedan är det viktigt att se över vilka tillgångar psykiatrin har inom landstinget så det går att samordna vården så att den blir så effektiv som möjligt för alla inblandade och på så sätt skapa mer resurser. Antalet klienter ökar hela tiden och vi får mer och mer att göra. Alla skall ju ha rätt till vård.

Hur ser samarbetet ut mellan kommun och beroendeenheten? Vi har delat in sjuksköterskorna i samverkans områden så att de är lite olika inriktade mot ANA och ASP, så att det ska bli lättare för båda parter att få tag på den som är ansvarig. En sjuksköterska jobbar på Nexus två eftermiddagar varje vecka, där hon träffar klienter. Sen har sjuksystrarna möte med olika delar av ANA och ASP för att underlätta samverkan. Det är viktigt att ha strukturerade möten så att vi har lätt för att få kontakt med varandra, allt för att samarbetet skall flyta på så smidigt som möjligt.

Känner du att ni lever upp till förväntningarna som era klienter har? Det tror jag, säger Anna, det känns att våra klienter är väldigt tacksamma över att få hjälp. Det är en svår fråga men det känns inte som om det finns något missnöje från våra klienter, vi får mycket bra kredit för vad vi gör, det känner vi alla på beroendeenheten. Många säger att dom är glada och nöjda för hjälpen, men det bästa, säger Anna, är att se förändringen hos patienten som växer och arbetar hårt för sin utveckling mot ett drogfritt liv.

Vad tror du om idéen att kunna starta en självhjälpsgrupp för alla som har olika mediciner, vilket inte accepteras inom vissa kretsar? Det tror jag skulle vara jättebra, säger Anna, vi har förstått att man inte riktigt känner sig accepterad på samma sätt inom vissa grupper, så det vore en bra sak. Vi har hört den önskan från flera klienter och vi hoppas att det blir av.  De senaste åren har antalet patienter som äter Concerta eller Metadon, Subutex/Suboxone ökat. I vår framtida planering kommer vi att beröra detta ämne och se hur vi kan vara med och stötta.

Vi som äter mediciner behöver ju också känna att vi kan gå till en stödgrupp där vi accepteras för de vi är. Men för mig som skriver detta så känns det som om vi med olika mediciner inte är accepterade fullt ut inom AA eller NA, och borde försöka skapa en grupp av egen kraft.

Det var en mycket givande pratstund med Anna Henriksson, som vi på ASP bladet fick. Personligen tycker jag det känns jättetryggt med Anna som chef utifrån det klientperspektiv som jag har, för hon är en varm och omtänksam människa och sådana kan vi klienter aldrig få nog av, och detsamma gäller hela beroendeenheten.  De ska ha en massa kredit för att de alltid försöker vara till hands och hjälpa alla klienter.

Text & Foto: Thomas Andersson