Att bo på Gökhöjden

I år är det 10-årsjubileum för beroendecentret Gökhöjden. Det firade de boende och alla som har boendestöd, från Edsvalla och Vålberg, med tårta och fika. ASP Bladet har träffat Sara Kjellin som är vård- och stödsamordnare samt Eva Gylling som är behandlingsassistent, för att få reda på hur man arbetar där.

Gökhöjden är ett bostadsområde, ett kulturmärkt radhussamhälle utanför Vålberg. Beroendecentret Gökhöjden som finns där, var ett nytt koncept då det bildades 2004. Det fanns inget liknande boende i Karlstads kommun, vilket var anledning att man startade detta. ASP Bladets reporter träffade Sara och Eva på andra våningen, ovanför kontor och samlingslokal.

De berättar att det har hänt mycket hos dem på tio års tid. I början fanns det sysselsättning på området, de boende hade möjlighet att delta i något som hette Götes firma, där de fick greja, måla och fixa med utemiljön. De hade också gemensam mat, frukost, middag och ibland lunch, det ändrades lite eftersom.

Senare försvann vissa måltider och sysselsättningen. Men det fanns möjlighet att på förmiddagen och kvällen dricka kaffe i samlingslokalen. Sedan tre år tillbaka finns numera boendestöd, vilket innebär att personalen åker väldigt mycket ifrån kontoret ut till personer som har egna lägenheter. I de gemensamma lokalerna har de öppet för kaffe på kvällen.

Det är stor skillnad mellan då och nu.

TIDIGARE MODELLKOMMUN
Tidigare var Karlstad en modellkommun. Det innebar i Rehabcenters fall att de fick bidrag för att göra olika aktiviteter, såsom sysselsättning i hantverk för de boende. Resurserna i dag är lägre än de var tidigare, så det finns inte samma möjlighet att genomföra aktiviteter. Tidigare fick några av de boende laga mat i köket som serverades till de boende på Gökhöjden. Det sågs som stärkande och utvecklande att de boende hade sysselsättning och aktiviteter att göra, under dagarna.

Åldern mellan de som bor på Gökhöjden sträcker sig från 25 år till 72 år. De flesta får sin sysselsättning genom kommunen. Alla städar, lagar mat och handlar själva, mer eller mindre som att ha en egen lägenhet. Varje lördag är det handlingsresor för de som bor på området, då åker personalen med eftersom Gökhöjden ligger lite utanför centrala Karlstad.

– Det är väldigt bra att jobba här, det är väldigt kul, säger Sara och Eva. Personalen gör allting mellan himmel och jord. De följer med som stöd med klienternas myndighetskontakter, tandläkare, läkare, kronofogden, skuldsanering, veckoplanering och stödsamtal. Det är anpassat efter varje individ. De som jobbar på Gökhöjden är behandlingsassistenter och Vård- och stödsamordnare.

KLIENTERNAS DAG PÅ GÖKHÖJDEN
Det finns inget tvång för klienterna att delta i de aktiviteter som anordnas. För den som bor där måste man dock lämna urin- och utandningsprov, för att se så inget missbruk förekommer.

En del har sysselsättning, men det är inget tvång. På samma sätt kan den som vill ta en kopp kaffe med de andra gästerna och personalen. Ibland spelas kortspel, och man kan alltid hämta stöd hos varandra eller hos personalen. Att man har haft ett missbruk är själva grundkriteriet för att bo på Gökhöjden, och att man har varit bostadslös. Många har också haft olika former av psykisk ohälsa. De flesta som kommer hit har haft sina missbruk under längre tid.

DET BÄSTA I ATT VARA ANSTÄLLD
Det bästa med att jobba på Gökhöjden är enligt Sara och Eva närheten man får till klienterna. Att man känner att man hjälper någon i deras vardag. Det sämsta är avståndet till Karlstad. Vart de än behöver åka, om det så är möten med handläggare eller annat, så sker det i stan allt som oftast. Boendet har två egna bilar som de delar på. Samarbete kan givetvis alltid förbättras, men personalen tycker att de har bra kontakt med både handläggare och beroendeenheter.

EN ANDRA CHANS
De boende på Gökhöjden har stor frihet, den som vill dricka kan i dag göra det. Personalens arbetstid sträcker sig inte hela dygnet och de har inte möjlighet att i dagsläget ha kontakt med andra varje enskild dag. Men om personalen kommer på någon med alkohol eller droger så blir klienten utelåst; man tar ifrån dem nyckel eller byter låskolv.

Sen får de komma in igen när de visar att de är nyktra, de blir alltså inte utskrivna på en gång. Ofta frågar de anställda om den påverkade har någon vän de kan vara hos, ofta har de det, annars frågar de om det finns platser på Strandgården för kvinnorna. Som på Trossen eller Nordby.
– Vi låser inte ut någon till ingenting, vi ser till att de har någonstans att ta vägen, säger Sara.

ANDRAHANDSKONTRAKT
Kommunen äger husen på Gökhöjden som sedan klienterna disponerar över, så länge som de sköter sig. De har så kallade andrahandskontrakt. De får ha en egen säng om de vill, annars står kommunen för möblerna och husgeråd så som handdukar, lakan, kuddar och så vidare. De behöver bara ha egna pengar till mat, tvål och rengöringsmedel.

I princip ska man kunna flytta in, även om man bara äger de kläder man har på kroppen. Den hemlöse kan oftast betala sin hyra via kommunens försörjningsstöd, eller via pension och sjukersättning.
Det finns ungefär lika många kvinnor och män på boendet och hur länge klienterna bor där är väldigt olika; vissa bor en vecka, andra flera år. På senare år har det bott även barn på Gökhöjden, så den som har familj kan bo tillsammans med dem.

Det är lugnare nu än det har varit tidigare på Gökhöjden. Under tio år har Gökhöjden förvaltat de gamla arbetarbostäderna, som fylls av liv och rörelse. Och faktiskt numera, även hela familjer.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

Från laserklinik till det goda boendet

Från början var det ett motell, sedan höll laserkliniken till där. I slutet av Mars invigde Nordby 3, tre nya lägenheter. Personal och brukare på Nordby har även fått utökade lokaler med konferensrum, aktivitetsrum och kontor. ASP Bladets reporter var där och talade med både enhetschefen och en av de boende.

Nordby 1 och 2 har socialpsykiatriska hyresgäster, det är åtta brukare på vartdera boendet och på det tredje boendet, bor de med missbruk eller beroendeproblematik. Där är de för närvarande nio stycken. Sammantaget bor här allt som allt 25 hyresgäster. För att få leva på Nordby behövs ett beslut om särskilt boende och för Nordby 3 ett biståndsbeslut. Brukarna har personal tillgänglig dygnet runt.

Enhetschefen Anette Åberg har varit där sedan 2011, då hon efterträdde Per Johansson. Anette har jobbat som enhetschef i Karlstad kommun sedan 2007. Innan dess var hon enhetschef i Forshaga.

– Jag trivs fantastiskt bra här. Personalen är bra, brukarna är trevliga och goa, och det är sällan bråk, säger hon

Bostäderna består av ett rum och kök, dusch och toalett och är på mellan 32 och 35 kvadratmeter. Hyran är cirka 3700 kr/månaden.

– De får även betala för maten, fortsätter hon, frukost, lunch och middag kostar 89 kr/dag. Varje enhet har egna kök och matsalar. Ofta lagar personalen mat med hjälp av de boende, ibland bakar de tillsammans. Matsedeln bestäms vid de husmöten som hålls varje månad.

Nyktra gäster
Vissa lokaler är gemensamma, till exempel TV-rummet, allrummet och uppehållsrummet. Där finns det plats för att se film, kanske hålla en gemensam fest, någon gäst som håller föredrag och liknande aktiviteter. Det finns inga besökstider, utan meddelas personalen i förväg, kan besökare komma ”när som helst”. Men för att besöka Nordby 3 krävs att du är både nykter och drogfri.

– Vi har en fest för brukare och anhöriga kring midsommar när vi grillar och umgås allihop. I anslutning till första advent, har vi även en julfest och den är också för brukare och anhöriga.

ASP Bladet träffade även Peo som är en av de boende på Nordby.

– Jag var tidigare uteliggare, bodde på härbärge och jag blev fantastiskt glad när jag fick veta att jag skulle få bo här. Jag blev den första på kölistan. Det har också betytt att jag fått ny kontakt med min dotter. Hon hjälpte mig ordna upp det här, och numera har vi kontakt varje dag.

Tidigare har han bott på Trossen, även det ett gruppboende, men där trivdes han inte. Han var med om en svår olycka och hamnade i rullstol.

– Jag bröt ryggen och fick en kraftig infektion, sammanlagt åt jag 235 penicillintabletter och fick återvända till sjukhuset.

Det var en tuff resa, som han klarade, mot alla odds.

– I dag går jag med rullator, även om jag inte orkar gå några längre sträckor. Innan jag kom hit, bodde jag på Nypan, som även det är ett gruppboende. Det var också fint och bra, men här är det bättre. Jag har även fått några nya vänner och i stort sett kommer vi bra överens.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad

Erfarenhetsdagarna 2011

I det nya och fräscha Carlstad Conference Center anordnades Erfarenhetsdagen 2011. Den röda tråden under dagens seminarier var bemötande.

Monica Persson, förvaltningens socialdirektör, inledde dagen med att förklara att utgångspunkten för Erfarenhetsdagen är värdegrundsarbetet utarbetat i Solklart. Utifrån detta fokuserades seminarierna under dagen på bemötande. Monica menade vidare värdegrundsarbetet är vikigt eftersom det sätter fokus på hur vi behandlar varandra i arbetssituationer. Det är väldigt lätt att börja snacka skit om sina kolleger, lättare än man tror. Vi blir då en del av problemet.

Vi behöver diskussioner för att kunna förstå och gå vidare. Seminarieformen är ett bra sätt att få en förståelse, reflektera och sedan ta avstamp mot ett gemensamt mål.

Seminarieteater med reflektion  

För att illustrera de problem som kan dyka upp i mötet mellan brukare och socialtjänst, hade gruppen Seminarieteater bjudits in. Med teatern som hjälp ville de skapa reflektioner och diskussioner.

Skådespelarna Suzanne Enrup och Anders Sundqvist gestaltade på ett träffsäkert sätt tre olika situationer. Scenerna tog upp hur man tar hand om en nedbruten klient, förhållningssätt när socialarbetare känner antipati mot brukaren och hur man använder kommunikationen för att underlätta samspelet mellan brukare och socialtjänst.

Efter varje scen fick åhörarna chansen att ge sin syn utifrån bemötandeperspektiv. Från åhörarplats blir det extra tydligt, när det ligger i teaterns sätt att överdriva och vara övertydlig. Det blir lättare då att visa på problem och hur de kan lösas. Suzanne och Anders tryckte på att reflektion är mycket viktigt för att förstå de problem som klienterna står inför. Frågan är dock, finns det tid för reflektion?

Brukarna i fokus

Per Johansson, enhetschef på Nordby, talade om hur starten av Nordby-boendet har avlöpt. Det som var kärnan i hans framförande var fokus på brukare och deras deltagande.

– Glöm inte att brukarna bor på Nordby, menade han och ville genom detta mena att brukarna är det centrala i verksamheten.

Psykiatri och lågtröskelboendet Nordby drivs i en kreativ anda med brukarna i centrum. De har inflytande över alltifrån vilken mat som ska lagas till möblemang.  Oavsett bakgrund ska det finnas möjlighet till ett värdigt liv. Det gäller att fånga såväl stort som smått som förbättrar livskvaliteten.

Det är viktigt att det finns tid att reflektera med varandra hur vi ska bemöta våra brukare. Per Johannson menar att boendet måste vara något mer än en plats där man äter, sover och får mediciner. Detta är nödvändigt för att uppnå livskvalitet för den enskilde brukaren.

Jobbcenter – navet inom IFA

Titti Falkenhem och Eva Andreis, som båda arbetar vid Jobbcenter, talade om engagemang och att underlätta får den arbetssökande att nå arbetsmarknaden. Målet ska vara sysselsättning, men kan även handla om att en person kan kvalificera sig för A-kassa istället för att uppbära ekonomiskt bistånd.

Vägen mot ett arbete kan vara lång och krånglig, speciellt när fler personer har en komplex problematik som exempelvis missbruk och psykisk ohälsa.

– Vi är till för att ge verktygen som man behöver ha för att nå egen försörjning, säger Eva Andreis.

Det behövs en flexibilitet i bemötandet av den enskilde arbetssökande. Alla har sin egen högst individuella historia och Jobbcenter måste ta hänsyn till den för att göra ett gott arbete. Här pekar Titti och Eva på engagemang med deltagarna, att vara på samma sida och inte bygga murar mellan varandra.

Robert Halvarsson från Mediagruppen Karlstad berättade sin historia, präglad av psykisk ohälsa. Han har tagit sig till en plats i livet som bara för några år sedan han inte trodde var möjlig att nå.

Bemötande och tydlig kommunikation menar han är mycket viktig. En bra dialog kan leda till att man hamnar på samma sida om bordet och inte som två opponenter, som är varandras motparter. Det behövs ett perspektiv från andra sidan. En önskan att brukarens mål och behov står i centrum.

– Det finns något gott i det, viljan att se mig, säger Robert Halvarsson.

Nexus – Vardagshjältar 2011

Nexus arbetar med unga människor 16 – 26 år som har en alkohol- och drogproblematik. Snabba och tidiga stöd och behandlingsinsatser med en hög tillänglighet, kännetecknar Nexus arbete. Nexus med dess fem behandlingskonsulenter vill möta människan där den är.

– Vi har ett väldigt engagemang, vi når goda resultat och vi är till för karlstadborna, menade Sune Holmberg.

Genom ett bra bemötande vill Nexus locka fram förändring. Lyssna, bry sig och skapa en relation som bär sig, med andra ord bygga en allians mellan ungdomen och Nexus.

Tack vare deras stora engagemang fick Nexus också utmärkelsen 2011:års Vardagshjältar av Karlstad kommun. Priset går till verksamheter i Karlstad kommun som gör skillnad och skapar livskvalitet för barn och ungdomar.

Många deltagare som ASP Bladets utsände talade med tyckte att Erfarenhetsdagen var ett fint evenemang. Någon ansåg till och med att det var den bästa upplagan hittills. Det betyder att 2012 har mycket att leva upp till.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

Nordbys nya gruppboenden

ASP-bladet besökte Nordby-boendet för att se hur verksamheten fungerar efter invigningen i våras. Boendet ligger fint nära skog och gröna gräsytor. Trots att boendet ligger nära E-18 känns läget avskilt och lugnt. Enhetschefen Per Johansson möter ASP bladets utsända på parkeringen och vi går in i de nyrenoverade lokalerna.

Det luktar nytt av väggfärg och nylagt golv när vi går igenom en av korridorerna som leder till ett av samlingsrummen. Där sätter vi oss i en soffa i det ljusa och luftiga rummet.

– Nordby är tre gruppboenden under ett och samma tak, förklarar Per.

Två av dessa öppnades i början av maj och är socialpsykiatriboenden för personer med långvariga socialpsykiatriska funktionsnedsättningar. De flesta av brukarna kommer från det tidigare boendet på Norra Allén. Nordby är ett öppet boende där brukarna bor i egna lägenheter. Det finns åtta lägenheter i det socialpsykiatriska boendet.

Boende nummer tre öppnar i september och är ett lågtröskelboende. Sex stycken brukare kommer att bo här i sina egna lägenheter. De som bor i här har missbruksproblematik och omvårdnadsbehov, berättar Per.

I ett lågtröskelboende finns inga krav att de boende ska vara drog- eller alkoholfria, utan man jobbar utifrån ett långsiktigt perspektiv; en långsiktig plan som ska leda till ett drogfritt liv. Till skillnad från andra typer av boenden där man är tvungen att vara nykter och ren får de boende på Nordby komma in i värmen, utan att behöva leta efter någon annanstans att bo.

– Man ska vara välkommen hem oavsett skick, deklarerar Per.

Per berättar vidare att när verksamheten är i gång kommer det totalt att finnas 24 anställda på Nordby. Boendena är bemannade dygnet runt. Tanken var att alla tre boenden skulle öppnas samtidigt men i våras kände man att det blev för mycket på en gång. Per säger att det var klokt att dela upp det och vänta med öppnandet av missbruksboendet till september istället, eftersom det blev lite mycket på en gång, säger Per Johansson.

Eftersom det är bara några månader sedan verksamheten startades har man inte helt och hållet kommit in i rutinerna. Per berättar att det är mycket nytt på en gång, för de boende och personalen.

– När vi i gång och allt har fallit på plats ska det bli väldigt skönt, säger Per men tycker att de har fått en bra start.

Per berättar vidare att under den tid som boendet har varit öppet har man lyckats med huvudsyftet, att skapa en plats som är tryggt för brukarna. Det viktiga är att de boende kan känna sig trygga i sitt eget hem, menar han. ASP bladet fick även en guidad visning av lokalerna.  Per visade stolt oss runt i de renoverade lokalerna. Korridorerna är ljusa, fräscha och luftiga. Man tänker inte på att det är nyrenoverat utan det känns nytt och inbjudande.

De nu kala väggarna kommer att utsmyckas med konst, berättar Per. Han visar ett litet avskilt rum som ska fungera som läshörna. Där kan man sitta i lugn och ro och läsa med en rogivande utsikt mot skogen som omger Nordby. Vi går förbi ett kombinerat TV-rum och TV-spelsrum där de boende kan koppla av med spel och film.

Det finns en tydlig idé om att aktiviteter av olika slag är en viktig del av arbetet på Nordby. Exempelvis anordnas bland annat gemensamma utflykter. Det är en del av livskvaliteten att ha en meningsfull fritid, menar Per Johansson.

– Vi försöker att ta till vara de intressen som brukarna har, säger han.

– Alla är olika oavsett om man har en problematik eller inte, och man har olika behov också, menar Johansson.

För att lyckas i arbetet måste man en individuell och långsiktig approach, där brukarnas olika erfarenheter och intressen uppmärksammas på ett konstruktivt sätt. Detta märks när Per beskriver hur arbetet fungerar på Nordby inte bara när det gäller fritiden utan verksamheten som helhet. ASP bladet fick även titta in ett par lägenheter som ännu inte har några hyresgäster. Vi möttes av lägenheter som är mycket fina. De består av ett stort rum som fungerar som sovrum och vardagsrum. Lägenheterna har ett välutrustat kök och ett stort badrum.

Per hade svårt att tro att det skulle vara möjligt att renovera Nordby med tanke på hur slitet det var innan renoveringen. Det såg riktigt risigt enligt honom. När man ser hur det ser ut nu, inser man vilket jobb som ligger bakom ombyggnationen. Slutresultatet är verkligen imponerande och det kan ASP bladet intyga med eftertryck.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad