Etikettarkiv: NPF

IDROTT OCH MÅNGFALD

2Konferensen Idrott och mångfald syftar till att öka kunskapen om mångfaldsfrågor inom idrotten. Årets tema är ”Dolda funktionsnedsättningar – kan alla vara med?” Intresset för konferensen är stort.

Deltagarna kommer från idrottslivet, skolor, kommuner och frivilligorganisationer i hela Sverige. Upplägget är en mix av forskning/fakta, föreläsningar, goda exempel och diskussioner. UR Samtiden i Kunskapskanalen kommer dessutom att filma konferensen och sända den under våren.

Dolda funktionsnedsättningar kan vara någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). De vanligaste diagnoserna är ADHD, Aspergers syndrom, autism, Tourettes syndrom och OCD (tvångssyndrom). Konferensen arrangeras av Värmlands idrottsförbund, Karlstads kommun och Karlstads universitet i samarbete med ett flertal andra organisationer.

Halv nio på morgonen börjar Susanne Wolmesjö, som är fil. mag. i pedagogik och jobbar på Bosön Idrottsfolkhögskola, med sitt ämne ”Rörelse är en underskattad medicin”. Hon inleder med en order till den morgontrötta publiken:

– Stå upp! Bra. Varsågoda och sitt!

3SNASK I BARNENS MATLÅDA
Hon berättar att hon brinner för ämnet idrott och att hon varit rörlig sedan barnsben. Hon utbildade sig till sjukgymnast, blev friskvårdare och idrottslärare. Senare fick hon även ett volleybollstipendium för att bli proffs i USA. Dagisfikat i USA var Snickers, Coca-cola, jordnötssmör och sylt.

De barn med dålig motorik i skolan, så kallade Spider kids, har 20 år senare sämst hälsa och sämst social kompetens. Det behövs rörelseträning.
– Plocka äpplen! Det är lättare att koncentrera sig om man har fysisk aktivitet. Det är jobbigt och farligt att sitta stilla.

SAMARBETE
Markus Blomqvist, verksamhetsansvarig på People and Technology AB i Stockholm, pratar om Fritidsnätet, som han säger är ett lyckat samarbete över kommungränserna. Passion för människor och teknik. Aktivitet för en meningsfull och mer stimulerande fritid, samt fler sociala kontakter.

AKTIVA, FÖRÄLDRAR OCH LEDARE
Anna Wennerlund Cruickshan är mor till ett aktivt barn med Aspergers syndrom. Det är viktig med trygghet.
– Jag är extra hönsig!

4Vad ska personer med osynliga funktionshinder träna? Inom ridsporten så finns ett säkerhetstänk, både andra och hon själv kan skadas om hon får ett utbrott bland hästarna. Mindre grupper är bra, då varje enskild kan få mer hjälp. Nackdelen är att hon då får rida med vuxna med Downs syndrom.

Sociala missförstånd i lagsporter kan uppstå. Detta har lett till en rak höger på en lagkamrat i volleyboll. Det behövs ibland särbehandling även om man i grunden inte vill att det skall vara särbehandling alls. Folk vet för lite.

FÖRST MEN SIST
Azita Iranipour har två barn. En son på 14 år som tränar sex dagar i veckan som målvakt i ishockey. Han har ADHD och mild Asperger. Det är utmaningar varje dag. Planering och struktur är väldigt viktigt. Varje dag får de skriva upp exakt vad som skall göras och vilken tid. Saker måste flyta, är handduken glömd? Man måste lotsa och mentalt förbereda inför varje match.

Sonen är beroende av en ledare. Han är först på träningen, men är ändå alltid sist på isen. Konflikter minskar med förståelse. Det bästa för en person med NPF (neuropsykiatriska funktionshinder) är att få brinna för något i något sammanhang. Var inte rädda för att be föräldrarna om hjälp. Fysiskt självförtroende! Idrott är en medicin, en livförsäkring.

IDROTTARE ELLER KRIMINELL
Helen Wesström är en sprinter och har själv Aspergers syndrom och ADHD. Hon simmar mycket. Helen säger att hon är galet dum-envis. Att hon har en overdrive som inte finns hos andra. – Jag tror på vad folk säger och är bolldyslektiker. Jag måste få utlopp för rörelserna, och om jag inte tränar blir jag deppig. Antingen skulle jag blivit idrottare eller kriminell.

5Aila Ibanez på Riksidrottsförbundet, har bara haft ADHD-diagnosen i två månader. En klassisk replik från föräldrar till barn med NPF-problematik är ”skärp dig!”, vilket sällan leder till något gott. Man måste vara öppen med diagnosen i idrotten annars fungerar det inte. Att vara aktiv i ett positivt sammanhang.

TALANG I ALLA
Idrotten ska inte hitta talanger. Idrotten ska finna talangen i alla. Alla har rätt att vara med i idrotten. NPF-symtom som hyperfokus, koncentration, kreativitet och snabbhet är bra att ha i idrotten. Bra idrott har många vinster.

För mer information, besök gärna: http://www.idrottochmangfald.se

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Lotta Tammi

”Mer respekt och förståelse är önskvärt”

När Helenas dotter Maja, då 6 år, höll på med idrott kom hon i konflikt med sin tränare. Tränaren förstod inte varför Maja betedde sig som hon gjorde. Denna brist på förståelse gjorde att hon kallade Maja bortskämd.

Men Helena visste att dottern inte var bortskämd, utan bara tänkte annorlunda. Detta hade framkommit ganska tidigt, så Maja gjorde en utredning för att se om hon hade Asperger eller något annat neurologiskt funktionshinder. Strax efter incidenten fick Maja, hennes storasyster och deras föräldrar veta att Maja hade diagnosen Aspergers syndrom. Storasystern hade svårt att ta in det, men Helenas systerdotter har också samma diagnos och när de berättade att kusinen också hade Asperger, sa hon:

– Det är ju inget fel på henne!

Sen var det inga mer problem med det.
– Det var denna händelse som fick mig att börja fundera, berättar Helena, får inte tränarna någon utbildning i hur de ska hantera barn med särskilda behov? Det behöver inte bara gälla Asperger, det kan handla om DAMP, ADHD eller något annat funktionshinder.

Har din dotter bara hållit på med friidrott?
– Hon har provat på fotboll och innebandy, men det var friidrotten hon fastnade för. Kanske mest för att hennes storasyster också tränar, även om det är fotboll. Speciellt när jag kom in i klubben och började träna henne, istället för den person som varit dum mot henne.

Tror du att det är likadant för andra barn med neurologiska funktionshinder? Eller passar olika träning olika diagnoser?
– Det är viktigt för alla barn att röra på sig för att må bra, om det sedan sker individuellt i en klubb eller i grupp, till exempel ett fotbolls- eller innebandylag, är inte det viktigaste. Jag tror till exempel att barn med Asperger trivs bäst med ”ensamidrotter”, medan de med exempelvis ADHD söker sig till fotboll eller innebandy. Sysslar de med ensamidrott är det kanske karate eller boxning där de kan få utlopp för sin överskottsenergi.

Har du kontakt med andra föräldrar i samma situation?
– I dagsläget har jag kontakt med en mamma till en son med ADHD som spelar fotboll och innebandy. Hon skulle egentligen ha varit med här i dag, men fick förhinder i sista stund. Trots att våra barn har olika diagnoser, har vi föräldrar samma problematik med våra barn. Vi ska försöka starta ett projekt för att utbilda tränare hur de ska hantera barn som inte är som ”alla andra”. Det behöver inte bara vara funktionshinder, utan kanske sexualitet, annat könsuttryck och andra saker, kanske mer ett fysiskt funktionshinder. Vi hörde att det går att söka pengar via Arvsfonden till det här projektet, så det ska vi göra.

Innan din dotter fick diagnosen, hände det att barnen var dumma mot henne?
– Det var speciellt två flickor som var dumma. De skrattade åt Maja när hon hade dålig finmotorik och det gjorde henne ledsen. Det var Maja själv som berättade det för mig, jag såg det inte själv.

Hur har det blivit nu, efter diagnosen? Bättre? Sämre?
– Jag inbillar mig att det har blivit bättre. Men, jag vet inte om det beror på att de har fått en ökad respekt för Maja, eller om de tar sig i akt eftersom jag finns där och ser/hör allt.

Låter ni Maja tävla?
– I början ville hon inte det själv och då respekterade vi det givetvis. Maja blev generad och tyckte att alla stirrade på henne, bara för att hon var annorlunda. Men så kom hon en dag och sa: ”Mamma, jag vill tävla!” och då anmälde vi henne till en mindre tävling. Efter det har skamkänslorna mer eller mindre försvunnit och hon tävlar, ofta och gärna numera. Kanske föräldrarna till de andra barnen som också tittade på träningen gjorde att hon insåg att det var inte så ”farligt” att andra tittade på henne.

Slutligen, har du några tips eller råd till andra föräldrar i samma situation?
– Våga var öppna! Varken de eller deras barn har gjort något fel! Respektera barnens vilja och lyssna på dom! En pappa kanske vill att sonen ska bli fotbolls- eller hockeyproffs, men sonen kanske vill hålla på med något helt annat!

Tack för att du tog dig tid.
– Tack själv.

Text: Liselotte Frejdig
Foto: Lotta Tammi

Äntligen körkort

Eric Donell har ADHD och Tourettes syndrom så det känns genuint det han berättar om att ta körkort om man har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF). Detta är ingenting han bara har läst sig till. Han har personlig erfarenhet.

Tänk dig att du kör på en väg. Snön yr så du ser bara några meter framåt. Tänk dig samma väg en vacker solig sommardag. Det kan vara skillnaden att en person med NPF kör bil och att en ”normal” person gör det. För att vara en god bilförare skall man ha exekutiva funktioner, det vill säga bland annat att man kan fatta snabba beslut och anpassa sig efter omgivningen. Med detta inleder Eric Donell sin föreläsning.

För ett par år sedan var det ett förslag, enlig media, att personer med ADHD inte skall få köra bil framöver. Detta är inte så klokt. Man bör bland annat betänka att personer har olika grava former av ADHD, några är utmärkta bilförare, medan andra bör lämna fordonet hemma. Vissa passar, andra inte.

Det är viktigt att veta att NPF ökar risken för att hamna i olyckor. NPF kan påverka ens färdighet att köra bil, några av områdena som kan påverkas är bland annat: omdöme, erfarenhet, attityd bakom ratten, att kunna behålla lugnet i stressiga situationer, att kunna planera framåt och simultankapacitet. Det är graden av funktionshinder som spelar roll.

LIKA FARLIGT SOM FYLLA

Eric berättar att det finns en rapport som kommit fram till att medel till svår ADHD är lika farliga i trafiken som en rattfull. Personer med ADHD mister körkortet tre gånger oftare än ”normala”, de får tre gånger så ofta böter, de är en trafikfara då de oftare missar skyltar, gör impulsiva manövrar och har en utåtagerande körning. Men, personer med ADHD kör oftare bil än ”normala”, detta kan vara en delförklaring till överrepresentationen.

Personer med Aspergers syndrom liknar personer med ADHD, men de har också svårt med att vara flexibla i trafiken. Det är viktigt att intuitivt utgå från trafikreglerna om det finns en fara. Aspergare behöver särskilt öva trafiksituationer som rondeller och stora parkeringsplatser där regler ofta inte följs och man måste vara fokuserad på att kunna frångå reglerna och tänka sig in i andras tankar.

För personer med Tourettes syndrom kan man öva sig på att skjuta upp eller ersätta tics. Man kan använda sig utav Habit reversal för att ”släcka ut” ticsen med en motrörelse. Man kan också prova en medicin som inte ger ökande tics som biverkan.

Lars Englund som är chefsöverläkare på Transportstyrelsen menar att minst 90 % av alla personer med NPF kan ta körkort, det är väldigt individuellt. Några kan ha en svår variant och ändra en lätt variant av samma diagnos.

MEDICINER OCH MEDPASSAGERARE

Personer som medicineras mot ADHD kör långsammare. Om man tar medicin under en bilfärd så skall man dock se till att den räcker hela färden, annars kan symtomen till och med bli värre.  Vid bussfärder står det ibland en skylt att ”Samtal med föraren under färd förbjudet”. Eric säger att samtal under bilfärden kan vara livsfarligt. Han berättar leende om en episod där han själv körde med två kompisar i bilen.

– Kompis ett sa ”sväng vänster”, kompis två sa ”sväng höger”, vad gjorde jag? Körde rakt fram och ner i diket förstås!

OM, NÄR, HUR KÖRKORT?

Det är viktigt att vänta med att ta körkort till personen är mogen. För att få ett övningskörningstillstånd vid NPF måste man kryssa i rutan att man har ett NPF och skicka med ett läkarintyg där det står att personen är lämpad att börja övningsköra. Man kan få detta intyg av en läkare på vårdcentralen, eller, om man medicinerar, hos den läkare som skriver ut medicinen.

Normalt tar det bara en till två veckor att få pappren om de är rätt ifyllda och om läkarutlåtande medskickas, för personer med nedsatt syn krävs även en synundersökning. Utan läkarintyg börjar inte saken behandlas. Nu och då skall man skicka in ett nytt intyg så länge man medicinerar. Undanhåller man att man har en diagnos så kan man fällas för vårdslöshet i trafik vid en eventuell olycka. Vad gör man då om tillståndet avslås? Om det är på grund utav en faktor som kan göras något åt, ta de nödändiga stegen. Sök igen om du har ny information, eller överklaga.

 Text: Maria Lundby Bohlin

Jag är en dålig bilförare

När man ska ta körkort är motivationen a och o. Man måste vilja lära sig. Föräldrar kan gärna stödja träningen, men de får inte påtvinga sonen eller dottern ett krav att ta körkort.

Ska man ta körkort är det viktigt att vara motiverad. Om det bara är föräldrarna som pushar så är projektet ofta dömt att misslyckas. Om personen har svårt att använda manuell växel, så kan man övningsköra med automatväxel. Detta innebär att man bara har tillstånd att köra med automatväxlade bilar, men man har alltid en möjlighet att komplettera med manuell växel senare när man blivit mer trygg i trafiken.

Fråga gärna trafikskolor om de tar erfarenhet av personer med just din diagnos, hur många elever med NPF de haft och körskolans syn på bilkörning och NPF. För att köra privat måste stödpersonen ha en introduktions/handledarintyg, som man får efter minst tre timmars övning med till exempel mål, innehåll och trafiksäkerhet. Efter det får men en blankett som man ska skicka in till Transportstyrelsen som ger tillåtelsen som räcker fem år.

Många korta lektioner är bättre för personer med NPF än få långa. Det är extra viktigt för personer med NPF att få öva på delmoment och att ha många körtimmar. Hos ”normala” personer krävs cirka 50 timmars övningskörning, medan det kan behövas upp till 150 timmar för en del personer med NPF. Det är viktigt för den övningskörande att få motivation på ett bra sätt.

Det är bra att diskutera körningen efteråt, inte under körningen och låt eleven styra diskussionen. Det är en god träning att den som kör kommenterar högt sin egen körning kontinuerligt; ”Nu blinkar jag vänster, nu byter jag fil, nu stänger jag av blinkers…” Det kan även vara en god träning för små barn att höra föräldrarna kommentera på detta sätt, då tänker föräldrarna efter under färden, och risken för att de t.ex. ska köra för fort eller slarva med blinkers minskar.

Man kan ansöka om ett anpassat teoriprov, antingen med förlängd provtid, eller muntligt om man har svårt att göra provet på en dator. Vill man göra provet muntligt så får man dock utgå ifrån en väntetid på tio veckor. Muntligt prov tycker de flesta är svårare, förutom om man har ett NPF.

Körkortet är bara början, man måste följa upp trafiksäkerheten. När en person nyligen tagit ett körkort så kör de ofta klanderfritt, då de fortfarande har ”trafikläraren på axeln”, men det tar bara få månader före en del börjar köra utåtagerande, kör för nära framförvarande bil, slarvar i rondeller, skriker och gestikulerar. För en tonåring med en passagerare ökar risken för bilolycka med dödlig utgång med ytterligare 39 %, och med tre passagerare ökar risken med 182 %

– Få skulle säga om sig själv att ”jag är en riktigt dålig bilförare!” säger Eric, men det är jag!

Föräldern är viktig, de vet oftast om barnet är lämpat eller ej. I publiken sitter Thomas som jobbat som ambulanssjuksköterska i 30 år, han säger att hans erfarenhet är att rattfulla och äldre är mer farliga i trafiken än NPF. – Kontrollera alla förare över 60 år! Säger han.

ADHD-light utgör inga större trafikrisker, även det statistiskt sett är svårare att mäta. Mognad är viktigt, men måste ha i åtanke att inte vänta för länge; för om en person i början av 20-åren inte har körkort, så väljer en del att köra utan.

Text: Maria Lundby Bohlin