Etikettarkiv: NSPH

Avdelningskonferens med socialpsykiatri i fokus

Mårten Jansson och Ing-Marie Wieselgren
Mårten Jansson och Ing-Marie Wieselgren

I slutet av oktober genomförde Vuxenavdelningen en konferens med fokus på socialpsykiatri, en fortsättning på en konferens som ägde rum tidigare under våren, som då hade tema beroende och missbruk.

– Vi som befinner oss i denna lokal har som gemensam uppgift att se till att personer med psykiska funktionsnedsättningar får det stöd de har rätt till, inledde Marita Halvarsson med att säga.

Socialpsykiatrin i Karlstads kommun riktar sig till de som är 25 år och äldre, med psykisk funktionsnedsättning vars störning är så pass omfattande att man har svårigheter att klara sitt dagliga liv och därför har behov av vård, stöd och/eller omsorg.

– Det är inom ramen för detta man beviljas stöd inom Vuxenavdelningen, berättar Mattias Hallberg, konferencier och till vardags verksamhetsutvecklare på Vuxenavdelningen.

Under dagen besökte fina gäster Vuxenavdelningens konferens. Däribland Mårten Jansson, mobiliseringsansvarig på NSPH, (Nationell samverkan för psykisk hälsa). I hans uppdrag stödjer han lokala patient-, brukar och anhörigföreningar, liksom kommuner och landsting för att utveckla dialogen om vad som behöver göras gällande psykisk hälsa. Mårtens prioriteringar är glasklara:

– Överst på listan står frågan om delaktighet och inflytande. Vi säger att personer med psykisk ohälsa måste vara mer delaktiga på alla nivåer i samhället. Vi vill få till en bra utveckling på det här området, vilket ju alla vill, inte minst staten. För att det ska bli möjligt måste personerna det rör få vara med, styra och driva på utvecklingen, berättar Mårten Jansson.

Inflytande bör inte bara handla om att kommuner bedriver så kallade brukarråd. Ett sätt att arbeta där man arbetar för brukarinflytande gemensamt med andra brukare, i samråd med de olika verksamheterna som kommunen står för.

Men inflytande kan också handla om hur man som individ upplever det stöd man får, exempelvis graden av egenmakt i en rehabiliteringskedja eller som kund i Socialtjänsten.

– Hur mycket har jag att säga till om gällande mina egna insatser? Känner jag att jag kan stå för de insatser jag blivit tilldelad, eller är det mer eller mindre något jag blivit tilldelad, illustrerar Mårten Jansson frågeställningen.

Ing-Marie Wieselgren, projektledare på Sveriges kommuner och landsting, utgick under sitt samtal från professionens utgångspunkt och vilka metoder man bör arbeta med. Hon har varit med om stora förändringar, och drar sig till minnes hur utvecklingen sett ut sedan 1983, innan psykiatrireformen genomförts.

– Skulle jag vilja backa tillbaka till det? Nä, verkligen inte. Det fanns många bra saker då som man skulle vilja ha tillbaka, men sättet vi tänkte på då, vem som visste bäst, det är verkligen jättestor skillnad idag, berättar Ing-Marie Wieselgren.

Överlag upplever Ing-Marie Wieselgren att samhället har varit bättre på att arbeta med den kroppsliga hälsan. Medellivslängden har ökat för de allra flesta. Men den psykiska hälsan har samhället inte varit lika bra på att tackla. Kanske för att det påverkar människor olika.

Ing-Marie Wieselgren pekar på de som arbetar inom socialpsykiatrin som en riskgrupp. Ironiskt nog. Ja, kvinnor i sociala yrken, så kallade ”kontaktyrken”, och människor som arbetar inom välfärden löper större risk för måttlig psykisk ohälsa.

För att hjälpa andra behöver man kanske även med andra ord hjälpa sig själv. Välmående människor i socialpsykiatrin som i sin professionalitet möter brukare utifrån deras önskemål, förutsättningar och gemensamt förverkligar det goda mötet.

Med avdelningskonferensen i ryggen hoppas Vuxenavdelningen förverkliga sin del av det sociala kontraktet.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Stefan Ek

Vi har nått framgång

12Under rubriken ”Hjärnkoll skapar dimridåer” propagerar Torsten Kindström för att projektet har desarmerat patientorganisationerna till tystnad. Kindström hävdar också att Hjärnkoll sett till att ”hålla kvar de statliga miljoner” som Socialminister Göran Hägglund lovade i valrörelsen 2010. Sanningen är att av de 900 miljoner kronor som regeringen satsade under 2010 gick 4 miljoner kronor till Hjärnkoll för att sedan öka till 10 miljoner kronor per år 2011 och 2012.

Vad har då Hjärnkoll åstadkommit för de satsade medlen under perioden 2009-2014? Vi kan stolt säga att Hjärnkoll har bidragit till att förändra negativa attityder och minska diskriminerande beteenden gentemot människor som lever med psykisk ohälsa. Här kommer några exempel på de förändringar som Hjärnkoll bidragit till. I de första tre län där Hjärnkoll påbörjade sitt arbete svarade 24 procent av befolkningen att man inte kunde tänka sig att arbeta med en person med psykisk sjukdom. Efter 5 års arbete hade andelen i befolkningen som tyckte så minskat till 15 procent.

Det betyder att drygt 40 procent av de som var negativa nu har ändrat uppfattning. På samma sätt har andelen av befolkningen i dessa län som 2009 uppgav att man är motståndare till att psykiatrisk verksamhet finns i ens bostadsområde minskat med nästan 30 procent mellan 2009 och 2014. Kanske är det detta Torsten Kindström kallar för ”positiva inslag”? För oss är det huvudpoängen med verksamheten – att minska diskriminering och negativa attityder.

Vad är det då som har bidragit till denna förändring. Jo det är Hjärnkolls ambassadörer och alla de människor inom och utanför patient-, brukar och anhörigrörelsen som valt att prata om psykisk ohälsa. Och det är nödvändigt, för faktum är att det fortfarande upplevs som skrämmande med psykisk ohälsa, trots att tre av fyra har erfarenhet av det.

Rädsla och okunskap gör att människor isolerar sig, och blir isolerade av omgivningen. Det gör att många blir diskriminerade ­och orättvist behandlade – i skolan, arbetslivet, vården, socialtjänsten, äldreomsorgen och i beslut som är avgörande för vilket stöd samhället ska ge.

Därför måste vi våga prata om psykisk ohälsa, för att öka kunskapen och få fördjupad förståelse för våra olikheter. När vi vet mer vågar vi också fråga mer. Då kan vi ta död på fördomar och bryta isolering. Det leder till bättre möten mellan människor, professionellare behandling i vården och mindre diskriminering i samhället. Något som kan minska utslagning och rädda liv.

Hjärnkoll har varit ett unikt statligt projekt på så sätt att man redan från början involverat patient-, brukar- och anhörigrörelsen i arbetet. För oss är det en självklarhet att satsningar inom området psykisk ohälsa involverar de människor som har erfarenhet av det. Nu går vi ett steg längre. I och med bildandet av Riksförbundet Hjärnkoll har Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) tagit över ansvaret i det fortsatta arbetet. Det är en utveckling som samtliga organisationer inom NSPH stödjer. En utveckling som vi menar lovar gott för det framtida arbetet med att öka öppenheten och minska den diskriminering som finns gentemot människor med psykisk ohälsa.

Text: Rickard Bracken,
verksamhetschef Hjärnkoll
Foto: Kjell Persson

Hjärnkoll skapar dimridåer

11Projektet har desarmerat patientorganisationerna till tystnad. Nu är det dags att mobilisera och kräva en mänskligare vård, menar vårddebattören Torsten Kindström.

När jag engagerade mig inom psykhälsa i slutet av 90-talet var det sällsynt i Sverige att människor offentligt berättade om sina psykiska sjukdomar. Det krävdes mod av det fåtal som vågade. Så småningom lotsade till exempel RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa, ut patienter och anhöriga i media.

Det var viktigt att värna om oerfarna intervjupersoner. Efterhand har det blivit vanligare att ”komma ut”. År 2010 tog staten grepp över hanteringen av människor som ville berätta om sina sjukdomar och sin återhämtning. Det skedde genom att via myndigheten Handisam/ NSPH, Nationell Samverkan för psykisk hälsa, skapa Hjärnkollsprojektet. Patientföreningarna fick nu kreera rollen som leverantörer av ”attitydambassadörer” till Hjärnkoll.

Hjärnkoll såg till att hålla kvar på central nivå de statliga miljoner socialminister Hägglund flaggat med i valrörelsen 2010. Efter åratal av mest verkningslösa åtgärder för patienter och personal i psykiatrin från båda de politiska blocken. På det sättet undgick regeringen risken att de efter hand välformulerade ambassadörerna skulle börja använda sin plattform för att systematiskt analysera och kritisera vården i större utsträckning – och använda sina kontaktytor i landet för att föra ut iakttagelserna.

Eller att man skulle använda ambassadörsorganisationen för att mobilisera de hundratusentals drabbade av psykisk sjukdom – patienter och anhöriga – för en mänsklig vårdorganisation. Hjärnkollsprojektet har positiva inslag, fattas bara med så mycket skattepengar – men har i princip fungerat som ett led i desarmeringen av patientorganisationerna; en process som pågått sedan mitten av 2000-talet. Hur kan vi annars förklara att nedskärningarna inom psykiatrin fått fortgå i stor tysthet – till skillnad från protesterna mot nedskärningar av somatisk vård, förlossningsvård, äldrevård…?

Intresseorganisationerna har utan hörbara protester tillåtit den kräftgång för psykiatriskan som politiker och byråkrater ansvarar för. Projektet har fyllt funktionen att dra uppmärksamheten från den på många ställen underfungerande och ibland havererade vårdorganisationen.

Nyligen kom en rapport från Ersta Sköndals högskola som beskriver hur RSMH har förändrats från att bevaka medlemmarnas intressen till att bli serviceorgan för stat, kommuner och landsting, en konsultorganisation bland andra. Nya projekt som nu startar är ofta i tidsandan individuellt inriktade: juridisk rådgivning, kartläggning av diskriminering och så vidare – projekt som når ett fåtal och har marginell opinionsbildande effekt. De är i huvudsak plåster på en sårig vårdverklighet och ändrar ingenting, utom för enstaka individer.

Idag syns många patienter och anhöriga i media utan att många tycker det är konstigt. En del startar föreläsningsföretag och kan leva på sina livshistorier. Öppenheten är viktig av olika skäl. Men den växande frimodigheten ses inte som en möjlighet att mobilisera till gemensamma aktioner för bättre vård.

Hur blir det framöver? När fler och fler representanter för psykiatriska diagnoser och funktionsnedsättningar syns i och ibland utnyttjas av klickmedia? Kommer allmänheten att avtrubbas? Finns det en gräns där medborgarnas empati riskerar att gå förlorad? Kan man jämföra med de ambivalenta känslor många kämpar med inför explosionen av tiggare framför våra fötter? Eller kan de berättartekniker som ”ambassadörerna” använder för att förmedla personliga öden utvecklas, så att medkänslan lever vidare?

När nu Hjärnkoll organiseras om till ett riksförbund finns en chans att tänka över mål och medel.

För om inte patient- och anhörigorganisationerna kan och vill återta sin identitet i förhållande till de överlägset starka aktörerna stat, kommun och landsting kommer de psykiskt sjuka som snart sagt enda grupp att stå utan självständiga företrädare.

Text: Torsten Kindström

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen SocialPolitik nr 1 2015. Torsten Kindström är vårddebattör och var tidigare ordförande i det som numera heter Riksföreningen Balans, där initierade han ett projekt med syfte att stötta patienter att berätta om sina psykiska sjukdomar i media.

Hjärnkoll på världsdag

monaDet finns många negativa föreställningar om psykiskt sjuka människor. Kan de jobba, är de mindre begåvade, blir de aldrig friska? Fördomar utestänger människor från vardagslivet och arbetslivet. Det har Hjärnkoll jobbat med för att stoppa.

ASP Bladet var på avslutningsfest på Karlstads stadshotell den 10 oktober, då Hjärnkoll hade en avslutning samtidigt som den årliga världsdagen för psykisk hälsa. Firandet av Världsdagen arrangerades i Värmland av Hjärnkoll i samarbete med Karlstads kommun och Värmlands läns landsting.

ASP Bladet passade på att ställa några frågor till Mona Noreklint, som var en av två kampanjledare.
– Hela grejen med Hjärnkoll är att vi vill gå ut och berätta och minska den negativa synen på psykisk hälsa. Du behöver inte alltid ha egna erfarenheter, du kan ha någon närstående som har eller har haft problem med psykisk ohälsa.

Mona Noreklint är även ambassadör med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Den andra kampanjledaren är Lotta Lagneryd.

Vilka står bakom kampanjen Hjärnkoll?
– NSPH, vilket står för Nationell samverkan för psykisk hälsa. Den drivs också med myndigheten Handisam, berättar Mona.

Du är ju själv en ambassadör, vad gör en sådan?
– Vi berättar om våra eller andras erfarenheter av att ha psykisk ohälsa. De berättar om sina upplevelser, erfarenheter av vården, omgivningens reaktioner och arbetet med att komma åter till ett vanligt, vänligt liv. Många av de 340 ambassadörer som finns utsprida i hela Sverige utgör ryggraden av Hjärnkoll. I Värmland finns det 14 stycken ambassadörer.

Har ni uppnått det ni ville med kampanjen?
– Vi har åstadkommit en hel del av det vi hade tänkt oss. Vi hoppas att människor våga prata i mycket större uträckning idag än förut. En stor anledning till kampanjen var att vi trots psykiska olikheter, ska ha samma mänskliga rättigheter. Vi får hoppas att den negativa synen har minskat. Den är förvisso kvar, men jag tror fler törs ta i frågorna.

Vad gör du idag och vad kommer du jobba med längre fram?
– Jag kommer förmodligen vara en del av kampanjen nästa år 2015. Jag har en tillsvidare anställning på landstinget och sen tror jag och hoppas att jag ska jobba med den nya patientlagen. Det är en lag som antogs av riksdagen 12 juni 2014, och börjar gälla den 1 januari 2015. Syftet är att stärka och tydliggöra patientens ställning samt att främja patientens inflytande av sin egen vård.

Några avslutande ord från Mona:
– Låt oss hoppas vi har rivit ett par murar och att fler kan prata om psykisk ohälsa tack vare kampanjen. Min egen erfarenhet är att många musiker och flera kändisar har gått ut och pratar både på tv och andra tillställningar. Ju fler som kan prata om detta ämne desto mindre krystat blir det. Med mer kunskap så motverkar vi fördomarna. Det finns många förställningar om sånt vi inte vet så mycket om. Man behöver inte vara expert på området för att göra skillnad. Öppenhet är en bra medicin mot mycket. Låt oss börja där.

Text: Christer Adrian
Foto: Per Rhönnstad

Hur bokar du en ambassadör? – Mona Noreklint berättar:
– Vill man boka en ambassadör för att få reda på mer om psykisk hälsa så går man ut på nätet: www.nsph.se och klickar på Hjärnkoll.
Där hittar man information så att man kan direkt boka en ambassadör.

Med koll på din rätt

3565535353hhhNyligen kom Sensus, (H)järnkoll och NSPH (Nationell samverkan för psykisk hälsa) ut med ett studiematerial som riktar sig till personer med psykisk ohälsa. Idén? Att stärka deras roll som rättighetstagare i samhället. Två huvudpersoner bakom materialet är Kerstin Selén och Madelene Persson.

– Alla människor är bärare av rättigheter. Vi vill stärka individerna. Man ska bli lite arg, få mod och samtidigt känna att man har hela FN på sin sida, säger Kerstin Selén för ASP Bladet.

Kerstin arbetar för Sensus studieförbund, och har under lång tid jobbat med rättighetsfrågor, i detta har hon specifikt fokuserat på folkbildning. I fallet med den nya skriften Din rätt har hon ”pedagogiserat” det material som hon och Madelene har skapat.

– Madelene och jag har kompisskrivit materialet, hon har fackkunskaperna kring mänskliga rättigheter och jag är folkbildare, och har strukturerat det hela. Vi har jobbat jättetight ihop, berättar Kerstin.

Inom ramen för det nationella psykiatrinätverket NSPH hittar vi Madelene Persson. Hon jobbar även som projektledare för en antidiskrimineringssatsning i Hjärnkoll.

Madelene ser Din rätt som en del av en större materialsamling för att stärka människor med psykisk ohälsa, som tidigare har skapats inom ramen för NSPH och Hjärnkoll. Rättighetsperspektivet som just denna skrift utgår ifrån, är en av flera utgångspunkter som man har valt att jobba med.

– Det är ett ganska grundläggande material, utgångspunkten har varit att personerna som läser det kan lära sig om alla diskrimeringsgrunder. Exempelvis kan du ju både vara kvinna och ha psykisk ohälsa, berättar Madelene. Få anmäler

Någonting som både Madelene Persson samt Kerstin Selén återkommer till är att det sker få anmälningar av diskriminering från personer som har psykisk ohälsa. Detta ger möjligtvis en missvisande bild om man väljer att studera anmälningsstatistiken, för att jämföra olika diskrimeringsgrunder mot varandra. Psykiskt funktionshindrade som möter diskriminering flyger så att säga under samhällets radar.

– Det här materialet har kommit till utifrån att det är så få som anmäler diskriminering utifrån psykisk funktionsnedsättning, det är många fler som anmäler utifrån kön eller etnicitet. Vi vill sprida kunskap och stärka människor så att de kan kräva sin rätt, så att man inte är en individ utelämnad på nåder till ett hjälpande samhälle, säger Kerstin.
– Det finns normer som gör att det finns en ovana att relatera diskrimineringslagstiftning till psykisk ohälsa, hävdar Madelene.

I skrivande ögonblick pågår redan studiecirklar för fullt, kring det nyligen utgivna materialet, inom ramen för studieförbundens verksamheter. Ännu har Kerstin inte fått någon respons på vad man tycker om den, av cirkelledare eller cirkeldeltagare, men den kommer nog snart in, tror hon.

Och arbetet slutar inte där. I Sensus fall kommer de att samarbeta med självskadeföreningen SHEDO framigenom. För Madelene och NSPH fortsätter arbetet mot diskriminering i andra former.

Målet har i detta samarbete varit att få ut grundläggande kunskaper till berörda parter. Men också att skapa grogrund för människor att kanalisera sitt engagemang.

– Vi vill få människor att gå med i föreningar, för att driva dessa frågor inom respektive förening. För lagen skyddar dig bara som individ, men det är viktigt att lyfta frågor om strukturerna, avslutar Madelene.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Kid Overgaard

Beställ Din rätt
Boken går att beställa i tryckt form, kontakta NSPH via mejl: info@nsph.se eller ring NSPH-kansliet 08-120 488 40, växel 08-120 488 00.
Pris: 50 kronor. Kostnad för porto/frakt tillkommer.

ATT VARA (H)JÄRNKOLLSAMBASSADÖR

Sussie vill att psykisk ohälsa ska vara lika accepterat att tala om som ett brutet ben. Psykiatriska funktionshinder är mycket vanligt och hon vill krossa fördomarna; vi är inte farliga!

Jag har träffat Susanne Mellqvist som är attitydambassadör för Hjärnkoll, vilket är ett regeringsuppdrag vars uppgift är att öka kunskapen kring psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning. Utöver sitt arbete för Hjärnkoll är hon både brukare och anhörig och även hjälpmedelsambassadör.

Uppdraget Hjärnkoll har getts till Handisam och NSPH, som gjort ett program. Visionen är att alla ska känna sig trygga trots sin psykiska ohälsa och att det ska vara lika okej att tala om detta som att till exempel tala om ett brutet ben. Människor ska kunna tala öppet utan att mötas av negativa effekter och fördomar från omgivningen.

Sussie har varit med i Hjärnkoll sedan starten i februari 2010. Hon fick information om att Hjärnkoll fanns genom Riksföreningen Attentions ordförandeseminarium i oktober 2009. Hon har varit i Sigtuna och i Karlskoga på utbildning och de har även telefonträffar, det kommer också mejlutskick där de som vill kan åta sig uppdrag. Hon har ännu inte hållit i något föredrag, hon tycker det är svårt att samla ihop vad som är relevant information att berätta om. Däremot bär hon alltid Hjärnkolls T-shirt och försöker sprida information i sin omgivning. Hon säljer också T-shirtar och pins.

De som utbildas i Hjärnkoll kallas attitydambassadörer och det finns nu 200 stycken i riket. Hela Sverige är med i projektet, men extra krut läggs på Uppsala, Västerbotten och Västra Götaland.

Sussie tycker att det roligaste är när hon lyckas förändra folks attityder, när hon får människor att inse att psykisk sjukdom inte är så farligt, att få dem att acceptera att det är något naturligt. Det jobbigaste är när de inte tror på vad hon säger, när de ser ner på dig på grund av ohälsan – och nedvärderar dig när du är sjuk.

Hon tycker att alla frågor är lika viktiga, men hon talar naturligt nog mest om sina egna erfarenheter: huvudsakligen Aspergers syndrom och ADHD. Hon tycker att stödet uppifrån i projektet är både bra och dåligt, mest bra, men hon skulle vilja ha mer push och lära sig hur man presenterar saker i en föreläsning (någonting hon tror delvis kan bero på hennes egna diagnoser).

En personlig fråga hon går igång på är att neuropsykiatriska funktionshinder såsom Aspergers syndrom, ADHD och Tourettes syndrom inte är sjukdomar, utan just funktionshinder. Vid Asperger är inte hjärnan felkopplad, den är bara annorlunda kopplad. De annorlunda kopplingarna kan ibland vara till fördel, till exempel kan de skapa nya lösningar andra inte tänker på.

Det viktigaste som allmänheten borde känna till är att psykiska problem är vanliga. En av fyra har någon form av psykisk ohälsa, därutöver är många indirekt berörda, exempelvis familjen till den sjuke. Det är också viktigt att veta att många återhämtar sig till ett bra liv! Det är viktigt att tala om detta – och var och en kan bidra.

Text: Maria Lundby Bohlin

Med rätt att förändra

I början av maj månad drog kampanjen (H)järnkoll igång. Kampanjen är en del av ett regeringsuppdrag med syfte att förändra attityderna hos allmänheten. ASPbladet har träffat attitydambassadörerna Mia Carlström (t.h) och Susanne Mellqvist (t.v).


Uppdraget
Regeringen har gett myndigheten Handisam och nätverket NSPH i uppdrag att ge kunskap till och förändra negativa attityder hos allmänheten när det gäller psykisk ohälsa. Det har visat sig i en undersökning som genomfördes hösten 2009, att åldersgruppen 25-45 år är särskilt negativt inställda till personer med psykisk funktionsnedsättning och psykisk sjukdom. En inställning som visar sig exempelvis i att var femte person inte kan tänka sig att bjuda hem någon som är psykiskt sjuk. Sådan attityd resulterar i att människor riskerar att förlora vänner, familj, kollegor och jobb. Samtidigt, lever en av fyra i Sverige med psykisk ohälsa.

Handisam
Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning, arbetar med att samordna handikappolitiken i Sverige. Man jobbar för att skynda på utvecklingen mot ett samhälle där alla kan delta jämlikt oavsett funktionsförmåga.

Deras arbete styrs av de mål och strategier för handikappolitiken som riksdagen slagit fast. Handisam är en stabsmyndighet som rapporterar direkt till regeringen.

NSPH

NSPH, Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, är ett nätverk med 13 patient-, brukar- och anhörigorganisationer som täcker de flesta psykiatriska diagnoser, (se ASPbladet nr 4-2010). Nätverket driver ett brett intressepolitiskt arbete med gemensamma frågor som till exempel bättre inflytande i vård och behandling.

Kampanjen
Utifrån regeringsuppdraget har Handisam och NSPH tillsammans dragit igång kampanjen (H)järnkoll. Kampanjens syfte är att öka kunskapen och förändra de negativa attityderna hos allmänheten rörande psykisk ohälsa.

En viktig del av kampanjen är (H)järnkolls ambassadörer. Vi ställde några frågor till attitydambassadörerna Mia Carlström och Susanne Mellqvist;

Hur ser ert uppdrag ut?
– Handisam och NSPH har stått för utbildningen av oss och vårt uppdrag är att motverka psykisk ohälsa, förändra attityder, ge kunskap, motverka fördomar och slå hål på de myter som allmänheten har.

Berätta om er roll som attitydambassadörer!
– Ytterst så representerar vi kampanjen (H)järnkoll. Det innebär att vi går ut och håller föredrag där vi berättar om vår egen erfarenhet, om vår livshistoria. Vi ger information, exempelvis att alla kan råka ut för psykisk ohälsa.

Hur blev ni attitydambassadörer?
– Det var genom Attention vi fick reda på möjligheten. För Susannes del var det på ett ordförandeseminarium inom Attention och för Mias del var det genom ett nyhetsbrev eller en tidning.

Vad är målet med uppdraget ni har fått?
– Främst att öka kunskapen och förändra attityder hos åldersgruppen 25-45 år samt vård- och stödpersonal, poliser och arbetsgivare.

Något mer ni vill lyfta fram?
– Att det är möjligt för kommuner, landsting och organisationer att beställa en attitydambassadör.

(H)järnkoll
Kampanjen pågår mellan maj 2010 till december 2011 och beräknas kosta sammanlagt 24 miljoner kronor.

Text: Karl Peter Johansson Foto: Kajsa Jansson