Forskning och juridik om sociala arbetskooperativ

Hur är det med de sociala kooperativen som projekt hos kommunerna? Hur går det med stöd och hjälp från kommunal och statlig sida till sociala arbetskooperativ? Vad har forskningen att säga om detta? ASP Bladet har kikat på två forskningsrapporter för att se vad de har att säga om saken.

Vad är ett socialt arbetskooperativ?

Först kanske vi ska starta med syftet. Redan här kan det bli problem för kommunerna, för vad är syftet med det sociala kooperativet? En form av hjälp att starta företag? Ett sätt att rehabilitera människor så den kan gå till vanligt arbete? Eller en social gemenskap för personer som inte kan få jobb på den öppna arbetsmarknaden?
Vi hamnar så att säga i själva definitionsfrågan av vad ett socialt företag är.

I Arbetsmarknadsprojekt som kooperativ, Erfarenheter från fyra ESF-projekt med ett kooperativt arbetssätt av Josefin Andersson för Temagruppen Integration i arbetslivet (TIA) (Andersson, 2010) tar man upp Nuteks föreslagna definition av social arbetskooperativ:

• Målet med näringsverksamheten är att människor med stora svårigheter att få ett arbete ska integreras i samhälle och arbetsliv
• De sociala företagen gör medarbetarna delaktiga (genom ägande eller annat avtal)
• Vinster investeras i den egna eller liknande verksamheter
• Företagen är fristående från den offentliga sektorn organisatoriskt (Nutek 2008:20) (Andersson, 2010)

Men det är, som de flesta ser, ett problem med detta när man använder Nuteks föreslagna definition. Det är när kommunerna använder sociala arbetskooperativ som ett verktyg i arbetsmarknadspolitiken. De blir inte till en början och kanske aldrig fristående från det offentliga, i form av kommun eller samverkansförbund. Vidare så är det på inget sätt säkert att personer som får möjligheten att gå en kommunal utbildning i kooperation i slutändan kommer att tycka att detta är en god idé. Kommunerna bär därför vara medvetna om att det där med finns en risk i att det inte blir någon nystartad verksamhet. Vilket kommunen bör acceptera.

Nutek definierar tre typer av sociala företag:

”[1]Den första har en tydlig inriktning på arbete, marknad och löneanställningar och medarbetarna arbetar ofta hårt med att utvidga och utveckla verksamheten.[2] Den andra typen är företag som har större fokus på rehabilitering som förberedelse för annat arbete eller studier. [3]Den sista kategorin är främst inriktad på att ge medlemmarna en social gemenskap och sysselsättning anpassad efter deras förmåga och behov” (Nutek 2008:22–23)(Andersson, 2010).

1. Den första typen av företag och fråga är den som kommer kräva mest utbildning av personerna som kan tänka sig att starta företaget. Företagsekonomi, Lagen om ekonomiska föreningar, Avtalslagen, med många fler är något man måste få veta innan man kan starta ett företag. För att inte tala om de lagar som kan tänkas styra den verksamhet som man nu tänker bedriva, ex: Livsmedelslagen om man ska driva restauranger eller på andra sätt hantera livsmedel. Nu gäller det inte bara de personer som kan tänka sig att starta sociala arbetskooperativet. De av kommunen anställda handledare som befinner sig på kooperativet för att hjälpa till måste också få utbildning i dessa lagar.

2. Är företaget till för att rehabilitera personer så måste det finnas en bas att ta av så att medlemmarna fylls på allt efter som de, förhoppningsvis, blir bättre och lämnar kooperativet för att gå till annat arbete eller till studier. Där är det viktigt att ge medlemmarna strukturerna i föreningens organisations så att föreningen överlever rotationen av medlemmar. I det här fallet så blir det, förmodligen, kommunens personal som kommer att utgöra en fast struktur i föreningen.

3. I den sistnämnda typen så är det viktigt att organisationen är enkel nog att förstå. Vidare att kommunen inser att det är en verksamhet där handledarna från kommunen kommer att ha den största rollen. Det kommer att ligga på dem att den dagliga verksamheten och föreningens åtaganden sköts på ett korrekt sätt.

Vanligt är att kommunen/samverkansförbundet har en eller flera handledare där för att ge hjälp och stöd till det nystartade kooperativet. Vidare så är handledare där för att tillvarata kommunen intresse i företaget.

Kommunernas juridiska problem

Det är viktigt att kommunen inser att det finns vissa problem med att kommuner är med och startar arbetskooperativ. Ekonomiska föreningar är en juridisk person, med andra ord ett företag så som alla andra företag, oavsett ifall de är aktiebolag eller någon av de andra företagsformerna.
Därför kan man vid första anblick anta att kommunen bryter mot kommunallagen då man ger stöd till sociala arbetskooperativen. Det finns dock ett visst svängrum som man kan hävda, vilket Kommunala stöd till enskilda näringsidkare av Magnus Reiborn (Reiborn, 2010) visar på.

”De stöd som medges i enlighet med 2 kap. 8 § 2 st. KL kräver synnerliga skäl. Hur de dessa två rättsliga konstruktioner är ämnade att fungera och vad de leder till i praktiken ska behandlas genom följande exempel på stöd till privata näringsidkare:
Allmänt främjande i form av borgensåtaganden,
Arbetsmarknadsåtgärder, allmänt främjande som leder till enskilt stöd, synnerliga skäl, Synnerliga skäl i avknoppningsprocesser med underprissättning,
Hyresrättsomvandling som parallell till avknoppningar,
Stöd till näringsidkare som utför kommunal kompetensenlig syssla,
Synnerliga skäl genom vikande servicenivå för stöd till enskild näringsidkare”.

I den uppräckningen så är det särskilt: Arbetsmarknadsåtgärder, allmänt främjande som leder till enskilt stöd, synnerliga skäl samt Stöd till näringsidkare som utför kommunal kompetensenlig syssla som man kan hävda att kommunen använder för att försvara sitt stöd till de sociala arbetskooperativen.

Kommunerna har ett problem, de har sett sociala arbetskooperativ som oproblematiska sätt att lösa arbetsmarknadens ovilja eller oförmåga att anställa personer med svårigheter. Det har dock visat sigatt kommunerna har agerat trots att det saknas lagrum som reglerar de sociala arbetskooperativen. Ett sådant lagrum skulle kunna vara att erkänna de sociala arbetskooperativen som en särskild företagsform.

Nu börjar kommunerna och samarbetsorganen få problem. Detta för att det börjar gå upp för deras jurister att stöd och hjälp kan betraktas som oförenligt med kommunallagen, lagen om offentlig upphandling samt kompletterande lagar. Därför kan det nu bli nödvändigt att lyfta de sociala arbetskooperativens juridiska status och det offentligas förhållande till de sociala kooperativen till Riksdagen för att reda ut förhållandena.

Litteraturförteckning

Andersson, J. (2010). Arbetsmarknadsprojekt som kooperativ. Linköping : Temagruppen Integration i arbetslivet (TIA), Linköpings universitet.

Reiborn, M. (2010). Kommunal stöd till enskilda näringsidkare.Stockholm: Stockholms Universtet .

Text: Johan Holst

Socialt Företagande – En Vinst För Samhället

Ett av regeringens mål är att så många människor som möjligt ska kunna ha ett arbete, och eftersom de är positivt inställda till socialt företagande i olika former gav de Nutek i uppdrag att undersöka hur situationen ser ut i Sverige för att kunna stötta denna företagsform.

ASP BLADET intervjuar Eva Johansson från Nutek som varit aktiv i utredningen om vad de kommit fram till.

Kan du berätta vad Nutek är?
Nutek är en statlig myndighet som ska verka för att det blir fler företag, fler företag som växer och för att alla regioner i Sverige blir starka och konkurrenskraftiga. Nutek ska verka för en hållbar ekonomisk tillväxt. Det betyder att utvecklingen ska ta sociala och miljömässiga hänsyn också. Vad är din roll i Nutek? Min uppgift är att arbeta för att det ska kunna bli fler och växande sociala företag, det vill säga företag som är till för att skapa arbetstillfällen för grupper som har svårt att få arbete av olika skäl. Man kan kalla de här företagen för ”arbetsintegrerande sociala företag”.

Berätta om regeringsuppdraget Nutek fick om att undersöka socialt företagande?
Nutek har varit projektägare för ett nationellt projekt inom programmet Equal, en del av Europeiska socialfonden. I det projektet samarbetade många organisationer och personer från olika delar av landet för att göra det lättare att starta och driva sociala företag.

Det var i det projektet som mycket av det undersökande arbetet gjordes. Då handlade det mycket om att ta reda på vilka sociala företag som finns, vad de gör, vilka problem de har haft eller har och vad de tycker skulle vara bra förslag för att underlätta för dem. Allt det undersökande arbetet gjordes i olika arbetsgrupper som skrev rapporter och arbetade fram förslag på vad till exempel regeringen skulle kunna göra. Andra förslag handlar om vad de sociala företagen kan göra själva eller tillsammans. Genom att informera om vilken viktig roll de sociala företagen har och om de svårigheter som finns så väckte vi regeringens intresse. Eftersom regeringen vill att så många som möjligt ska få arbete och också kunna vara företagare så bestämde de sig för att stötta utvecklingen. De gav då Nutek, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett förslag på hur man kan göra för att det ska bli fler sociala företag och för att det ska bli lättare att driva ett socialt företag.

Hur gick det till när ni samlade information? Åkte ni runt och besökte de sociala företagen/sociala arbetskooperativen?
Lite grand har vi åkt runt och besökt sociala företag men sociala företagare har också varit med i de arbetsgrupper som fanns i projektet och använt sina erfarenheter och kunskaper i arbetet. Sen gjorde vi en enkät genom att några personer både skrev (e.post) och ringde till alla sociala företag vi kunde hitta.

Genom enkäten fick vi en del information om problem och möjligheter men framför allt fick vi veta vilka företag som finns, vad de gör och vilka som arbetar i dem. Det finns i en skrift som heter Sociala företag i Sverige 2008. Den kan man beställa från Skoopi, som är de sociala arbetskooperativens intresseorganisation. Vi har också samarbetat med Skoopi och fått mycket information och kunskap från dem. Sen har vi haft väldigt många konferenser och möten där vi kunnat diskutera olika saker med både sociala företag och med andra myndigheter.

Vad kom ni fram till när det gäller Finansiering, konkurrens med andra företag, vilka arbetar i de sociala företagen och hur kan anställningen se ut?
Det verkar som om det finns två sätt som sociala företag vanligen startar på. Antingen så är det en redan existerande verksamhet till exempel inom kommunen som utvecklas och ”knoppar av sig” till ett socialt företag.

I de fallen behövs ofta inte så mycket extra pengar till finansiering av själva starten. Det mesta finns ju på plats så att säga och kommunen eller andra myndigheter fortsätter att delfinansiera det sociala företagets verksamhet genom att köpa platser, besluta om verksamhetsbidrag och ibland stå för kostnaderna för handledare mm.

Samtidigt säljer ju företaget varor eller tjänster och får intäkter från den verksamheten också. Hur stor andel det är av företagets omsättning varierar mycket. Det andra vanliga sättet att starta på är som projekt, till exempel med pengar från den Europeiska Socialfonden, Allmänna Arvsfonden eller kommunen mfl. Då behövs det mer pengar för starten, till investeringar och för att utveckla och marknadsföra verksamheten. Projektmedel kan oftast inte användas till att köpa saker som datorer, maskiner eller fastigheter och då behöver företaget låna pengar i bank eller på annat sätt. Det har visat sig vara svårt för många sociala företag eftersom de då ofta är nystartade, har en annorlunda affärsidé, medlemmar/delägare som inte har fasta jobb eller andra säkerheter och dessutom valt att jobba som ett kooperativ.

Det är ganska många som oroar sig för att sociala företag ska ha fördelar i konkurrensen med andra företag. Det man då oroar sig för är att samhället stödjer företagen med skattepengar. Det man inte tänker på är att alla företag kan anställa personer med till exempel funktionsnedsättning och få stöd för det. I praktiken har det sällan uppstått problem. De sociala företagen samarbetar med andra företag lokalt och ofta har man affärsidéer som inte konkurrerar med andra företag. Men kanske kan det komma att se annorlunda ut om några år när sociala företag och andra företag i högre utsträckning kan konkurrera om att utföra tjänster åt Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Det är viktigt att de sociala företagen inte konkurrerar med låga priser utan med kvalitet på varor och tjänster. De som arbetar i de sociala företagen är i första hand personer som av olika skäl haft riktigt svårt att få och/eller behålla ett arbete under en lång tid. Den yttersta orsaken kan man säga är att arbetsmarknaden idag utestänger människor av många olika orsaker. Ibland för att en person inte kan jobba lika fort och länge på grund av en funktionsnedsättning eller om att det kostar tid och pengar för ett företag att ge extra stöd till anställda. Men ofta handlar det om en rädsla eller oro för det man inte känner till eller vad som skulle kunna hända om man till exempel anställer någon som tidigare missbrukat eller suttit i fängelse.

Anställningarna i sociala företag är allt oftare lönebidrags- och trygghetsanställningar. Då har personen en ”vanlig” anställning men företaget får stöd från samhället till lön och arbetsgivaravgifter mm. I många sociala företag ”arbetar” personer som en del av sin rehabilitering eller i stället för att delta i daglig verksamhet/sysselsättning. I de fallen har man oftast kvar sin ersättning från Försäkringskassan. Sen finns det en massa olika varianter på hur samhället och de sociala företagen tillsammans hittar lösningar.

Finns det vinster för samhället när det gäller sociala företag och sociala arbetskooperativ?
Ja, det finns stora vinster för samhället. Hur stora de är beror lite på vilken bakgrund de har som arbetar i det sociala företaget, om de har anställningar med eller utan anställningsstöd och hur bra det går för företaget ekonomiskt.

Den största delen av samhällsvinsten beror på att samhällets kostnader för de personer som nu arbetar har blivit mindre eller helt försvunnit. Det handlar till exempel om kostnader för sjukhusvård, öppenvård, kriminalvård, försörjningsstöd mm. Även om samhället har kvar kostnader för till exempel lönebidrag eller annat stöd så är det mycket lägre kostnader.

Genom att ordentligt undersöka och jämföra kostnaderna ”före och efter” i några sociala företag så har man kunna beräkna samhällsvinsterna för just de sociala företagen. Då visar det sig att samhället får betydande vinster men att det varierar mycket beroende på medarbetarnas bakgrund. I ett socialt företag där medarbetarna tidigare varit aktiva narkomaner och kanske kriminella kan samhällsvinsten vara 1 miljon kronor per person och år. I ett annat där medarbetarna har arbetshinder på grund av långvarig psykisk ohälsa är vinsten kanske ”bara” 125 – 250 000 kr per person och år. Men även det är mycket pengar i en kommuns budget.

Sen får man ju aldrig glömma att det i första hand handlar om möjligheterna till ett värdigt liv, ökad livskvalitet och möjlighet att välja liv för medarbetarna i företagen.

Vilka skillnader finns det mellan sociala kooperativ och socialt företagande? Fördelar och nackdelar? Vad har de gemensamt?
Egentligen kan man nog inte prata om skillnader på det sättet. Sociala företag är ett lite vidare begrepp som vi bestämt oss för att definiera så här:

Sociala företag driver näringsverksamhet
– med ändamål att integrera människor i samhälle och arbetsliv
– skapar delaktighet för medarbetarna – empowerment
– återinvesterar sina vinster
– är fristående från offentlig verksamhet

Sociala arbetskooperativ är ett sätt att organisera och driva sociala företag och i praktiken så är de allra flesta sociala företag just sociala arbetskooperativ. Fördelen med det vidare begreppet socialt företagande är att det gör det möjligt att välja lite olika former i olika situationer.
Till exempel så kan en redan existerande förening vilja starta ett socialt företag och då kan man välja att bilda ett aktiebolag som ägs av föreningen.

Då finns det fortfarande ett demokratiskt inflytande i företaget men i lite andra former. De sociala arbetskooperativen tycker jag har stora fördelar i att det blir så påtagligt och viktigt att alla har möjlighet och skyldighet att påverka och ta ansvar för företaget. Jag tror att den möjligheten och känslan av att det jag gör och tycker är viktigt har så stor betydelse för hur vi mår och utvecklas som människor.

Vad tycker du om de sociala företag/sociala kooperativ som finns nu; 2008? Finns det förändringar/förbättringar att göra?
Jag tycker att de sociala företagen/kooperativen gör ett jätteviktigt och bra arbete för att se till att fler kan få möjlighet att arbeta, 100 % av sin förmåga. Tyvärr finns det fortfarande alldeles för få sociala företag och alltför få som känner till att de finns och vad de gör. Framför allt skulle fler som arbetar med arbetsmarknads- och rehabiliteringsfrågor behöva veta mer.

Det finns mycket att göra för att det ska bli fler sociala företag och för att de som finns ska kunna utvecklas och bli ännu bättre. Till exempel så behövs det satsas på utbildning till dem som startar, driver och arbetar i sociala företag. Så att man kan bli kunnigare som företagare men också utvecklas i yrket och affärsverksamheten i företagen. Det behöver finnas tillgång till pengar att låna till exempel till investeringar och utveckling. I en del fall är de sociala företagens verksamhet väldigt nära knuten till exempelvis kommunen och gränser och uppdrag blir otydliga. Det tror jag skulle vara bra att förändra på sikt så att det blir tydligare att sociala företag utför ett uppdrag åt samhället och ska ha betalt för det.

De som handlar upp tjänster och varor i kommuner och andra myndigheter skulle kunna vara bättre på att göra upphandlingar så att fler små företag och sociala företag kan vara med och konkurrera om uppdragen. Sen behöver vi alla mer kunskap om de sociala företagen, deras verksamhet, vad som är bra och mindre bra och inte minst vad som skiljer mot andra verksamheter med liknande målsättning. För att vi ska få det så behövs pengar till forskning under längre tid och ett samarbete mellan forskare inom olika områden.

En hel del av detta finns med i det programförslag som jag berättade om tidigare så nu får vi se om regeringen tycker likadant och bestämmer sig för att avsätta pengar till att underlätta utvecklingen av fler och växande sociala företag.

Text: Eva Johansson & Sofia Lagerkvist

Brillianten Besöker Borlänge

 

Intresset för arbetskooperativ har väckts i Dalarna och under en seminariedag i Borlänge visade Brillianten upp sig. Samma dag, den 30 maj fyllde Brillianten 18 år; det är ett av de äldsta sociala arbetskooperativen i Sverige.

Jessica Schelin, kooperatör och Lena Merayo, handledare på Brillianten steg upp ur sängen tidigt för att åka till Borlänge. Solen sken och nervositeten behandlades med mycket skämt och skratt.

Seminariet började med att ordföranden i Coompanion i Dalarna, Alf Johansson hälsade alla välkomna. Socialutskottets ordförande Kenneth Johansson fanns på plats och visade stort intresse för den sociala företagsformen, och frågan om hur man kan integrera människor som står långt bort från arbetsmarknaden.  Regeringen har gett Nutek i uppdrag att undersöka och ta fram fakta om socialt företagande. Eva Johansson visade upp vad som kommit fram i undersökningen. Till att börja med fick de ringa runt och fråga sig fram för att få reda på hur många sociala företag och sociala arbetskooperativ som finns, göra en inventering.

År 2007 fanns det ungefär 150 sociala företag i Sverige som tillsammans sysselsätter ca 4000 personer. Många sociala företag är organiserade som kooperativ, och den vanligaste företagsformen är ekonomisk förening, näst vanligast är ideell förening men även stiftelser och aktiebolag förekommer.

Eftersom det råder ett hårt klimat på arbetsmarknaden idag så får inte alla en chans till att komma in i arbete, trots att de både kan och vill utifrån sin egen förmåga. Många personer som av olika skäl inte får den här möjligheten kan i ett socialt företag få chansen att jobba i en miljö där arbetsuppgifterna är anpassade till kooperatörernas egen förmåga. Eftersom de som blir kooperatörer  förändrar sin livssituation kostar de inte längre samhället lika mycket i välfärdstjänster. Sociala företag har en rad särskilda mål, människor ska må bättre, arbetsförmågan ska öka och företagen ska drivas på ett demokratiskt sätt. De mänskliga vinsterna med sociala företag är omätbara och kan endast förstås när man pratar med kooperatörerna om deras resa från utanförskap till arbetsgemenskap.

Dalarna har väldigt få kooperativ, därav seminariedagen, men ett av dem presenterades av Berit Sissel. Hon företrädde Arbets- och utbildningskooperativet Glimten i Idre. Kooperativet driver bland annat ett café som är välbesökt, särskilt under skidsäsongen när många busschaufförer kommer in för att äta eller fika. Antalet medlemmar är också stort men alla är inte kooperatörer. Hon berättade bland annat att många kommer dit för att komma hemifrån och bryta isoleringen.

Innan lunchen höll  Jessica och Lena sitt föredrag där de berättade om arbetskooperativets struktur, vilka arbeten/aktiviteter de har och hur utvecklingen sett ut under årens lopp. Som avslutning visade de en informationsfilm om  Brillianten.

Efteråt berättade Lena om sina intryck av dagen:
”Det är bra för oss att regeringen vill satsa på arbetskooperativ, stötta nystartade kooperativ och hjälpa gamla att expandera med hjälp av ekonomiska bidrag. Nutek lägger ju fram sitt förslag om att det behövs startkapital o.s.v. till regeringen, och jag hoppas att det syns i höstbudgeten.”

Text: Sofia Lagerkvist

BRA RESPONS

Jessica Schelin kooperatör på Arbetskooperativet Brillianten och Lena Merayo handledare var i Borlänge och höll föreläsning om sociala företag. Vi fick bra respons efteråt många tyckte att vi var välorganiserade och att det kändes att vi jobbar efter de kooperativa principerna demokrati och deltagande där empowerment blir en naturlig del i företaget.

Eva Johansson Nutek instämmande under våran föreläsning när vi pratade om Brillianten som ett kooperativt socialt företag, där styrelse- och föreningsmöten är en del av arbetslivet.

Kenneth Johansson Socialutskottets Ordförande var mycket intresserade av sociala företagformen att integrera människor som står längst bort från Arbetsmarknaden. Brillianten har ju med sina år stor erfarenhet på många områden, tyckte han.

Text: Lena Merayo