Efter avgiftningen väntar fallgroparna

Fällorna som gör att Du riskerar återfall

Är det så smart att ta sig ett återfall när man väl har nyktrat till? All den tid man har varit på avgiftning, eller avgiftat dig själv i hemmet, är helt bortkastade. Är man alkoholist gäller det att tänka efter två gånger innan man tar sig en sup.

Vad är det då som gör att man är så dum att man tar till alkoholen igen? Är det för att man har så mycket problem i privatlivet att dessa endast känns hanterbara om man dricker?

Kanske har du en sambo eller partner som också är alkoholist – då kan det kännas som fördömt att lyckas. För att klara av en nykterhetsperiod kan man inte umgås med folk som dricker – det är bara att klargöra det för partnern.

Det finns många anledningar till att återfallen kommer, och de är inte det lättaste att ta sig ur. Man är riktigt illa ute om man skapar sig anledningar till att ta till alkoholen/narkotikan – och det finns mycket att skylla på. Det kan börja krypa i hela kroppen och man känner sig helt sjuk tills dess att man har fått i sig den första ölen/supen. När man kommer hem från arbetet är det många som tar sig ett glas för att kunna slappna av.  Till slut blir det så att du mår illa när du dricker istället för att må bra.

Jag har träffat en tjej som varit på avgiftning och fått ett återfall. Nu säger hon att hon inte kan sluta själv, utan behöver köpa mediciner – så kallade ”benzo” – för att kunna sluta.

Hon kan inte gå till socialen heller, för att fråga om en ny avgiftning, för de kommer antagligen att säga nej. Sen måste man även tampas med skammen för att man trillat dit igen efter en avgiftning.

Ett annat bekymmer är att det märks i kroppen – den mår helt enkelt inte bra. Sömnen blir lidande, man vaknar upp sjöblöt av svett, får sämre kondition och man fungerar inte lika bra i samhället som tidigare eller under den tid man har varit nykter. Ändå sträcker man sig gärna efter det första glaset …

En annan tjej berättade att hon hade tagit amfetamin under en tid i sin ungdom. Hon slutade men fick ett återfall när hon träffade en kille som sysslade med amfetamin. Hon berättade att han inte ville träffa henne i ”nyktert” tillstånd, och kär som hon var tog hon amfetamin för att han skulle trivas.

Till slut gick nästan alla hennes pengar till knarket, och hon mådde mycket dåligt psykiskt. När hon ser tillbaka tycker hon inte det har varit värt besväret och kommer inte att göra om samma tabbe.

Vad ska man då göra för att inte hamna i återfall igen? Ja, en lösning är att flytta och att starta om på annan ort. Vill man inte det kan man försöka gå på AA-möten, motionera, samt skaffa sig en samtalsterapeut som man kan tala med regelbundet. Engagera gärna släkt och vänner så de kan hjälpa till när det suger som mest.

Text: Jane Alsing

Pröva aldrig narkotika! En före detta missbrukare berättar om vägen ut ur drogtillvaron

Hur kul är det att få självmordstankar veckan innan löningen kommer? Det var vad som hände mig i slutet av min heroinkarriär. När jag var 16 år gammal dog min far, vilket innebar att jag kom att ärva cirka 50 000 kronor. Med lite hjälp från banken kunde jag genom fond- och aktieinvesteringar nästan tiodubbla värdet på dessa pengar – och med hjälp av dessa var det sedan tämligen lätt att knarka, för jag slapp att jobba eller stjäla ihop slantarna för att ha råd med narkotika. När det var som värst hade jag nästan en kostnad på 1000 kronor om dagen, och har man en kostnad på 1000 kronor per dag tar pengarna till slut slut.

Vad brukar de flesta som tar droger göra i en sådan situation? Valet brukar på något sätt leda till kriminalitet. Men där hade jag min inre spärr, och jag är mycket glad över att jag inte valde att börja stjäla, råna folk, med mera. Man har många valmöjligheter när det gäller att tjäna snabba pengar. Vad det var som gjorde att jag inte gick vidare vet jag inte till hundra procent, kanske klokhet, rätt uppfostran eller feghet … jag vet inte.

Jag är en person som alltid har försökt göra rätt för mig (om vi nu bortser från att jag tagit narkotika). Min inställning var att ”det sårar väl ingen annan än mig själv”. Idag vet jag bättre – min mor och yngre bror har lidit något så inåt helvete mycket! Så här med facit i hand förstår jag inte hur det kunde gå så långt. Visst, jag är inte utbildad psykolog, men tror mig ändå ha en relativt bra känsla för vad som är rätt eller fel, eller varför det gick som det gjorde.

Det hela började med att vi yngre, speciellt jag och ”M”, såg upp till de äldre – och många av dem rökte hasch. Själv har jag skrivit dagbok sedan jag var 15, och med hjälp av den kan jag se hur det hela utvecklade sig. Det hela började tämligen oskyldigt med att jag och ”M” köpte lite hasch en fredag – vilket snart utvecklades till en vana – och under första halvåret räckte haschet oftast så att vi även kunde röka på lördagen. I dagboken kan jag se att det hände att vi efter endast ett halvår ibland även rökte under veckorna. På det här viset fortsatte det under några år. Under denna tid jobbade jag mestadels på restauranger, jag tränade regelbundet, men fortsatte ta narkotika.

Det är svårt att se tillbaka i tiden och vara ärlig mot sig själv. Jag tror man är duktig på att försköna och förvränga sitt förflutna, att vi människor har förmågan att glömma det som varit jobbigt, vilket förmodligen är bra, annars hade man väl blivit tokig.

Ett bra exempel på detta är hur man minns lumpartiden. När jag berättar för någon om hur lumpen var så är det inte de tråkiga stunderna jag minns, utan snarare de roliga. Det jag försöker säga är att det givetvis fanns stunder med narkotikan som var positiva, men de överväger inte alla negativa saker som den förde med sig.

Jag skulle kunna skriva många negativa saker med att ta droger, men nöjer mig med att här endast berätta om vissa delar. En aspekt är att man får ett varierat mående: ibland tycker man sig vara bäst i världen – medan andra ser dig som en dåre. Ekonomin är permanent jobbig, du har alltid skuld och skam i kroppen, och tänderna blir bara sämre och sämre. Även överdoser ingår i missbruket. Att få ett beroende är väldigt kostsamt på många vis. Vänner dör.

Kanske tjatar jag nu, men allt jag försöker säga är att allt har två sidor, narkotika har en bitter eftersmak: efter solsken kommer regn.

Med facit i hand, var det förmodligen dumt att jag hade så mycket pengar. Jag önskar jag kunnat investera i något jag inte kommit åt, men … ingen ide att gråta över spilld mjölk.

Du som kanske varit i kontakt med, eller har vänner som håller på med någon form av narkotika, vill jag varna både en och två gånger. Pröva inte! Kanske är du killen som lyckas göra det bara någon gång, men hur vet man att man inte blir den som bara fortsätter och fortsätter? Hur vet man innan vem som blir körd i botten? Jag vet inte. Och jag tror ingen annan vet heller. Du kommer att ångra dig när du väl står där, utan bostad, utan jobb och dina riktiga vänner har försvunnit.

Förr eller senare blir man också fast för polisen, och när de väl fått upp ögonen för dig kan jag lova att de inte ger sig förrän du åkt fast. Vad det i sin tur leder till vet väl alla: fängelse. Har man tur, och det är första gången, kan man få behandlingshem.

Till slut befann jag mig vid ett vägskäl, ställd mot väggen av livet. Tanken att fortsätta droga, med alla dess konsekvenser, skrämde mig, dessutom var jag så trött på hela skiten att det blev lättare att bita ihop och motivera sig att ta fajten med avtändning och abstinens.

När man väl klarat av de här sakerna så väntar en kontroll som inte heller är så rolig. För att få lägenhet så krävs urinprover och hembesök under en längre tid.

För att få tillbaka sitt körkort krävs att man visar upp ett läkarintyg på att man varit nykter en längre tid, och det intyget är inte billigt. Med andra ord så kan det bli väldigt dyrt när man försöker återta det man en gång hade. Sedan har vi det här med skuld och skam. När jag ser tillbaka på tiden som drogaktiv, är det obegripligt för mig att jag inte tog mer hänsyn till hur min familj mådde. Hur mycket fick inte de lida och skämmas? De käraste jag har är min mor och bror. De två är de sista jag vill göra illa. Det måste ha varit ett helvete för dem att se sin son och bror gå ner sig i drogträsket. Idag, som drogfri, försöker jag gottgöra dem detta.

I början av min drogkarriär var allt mycket positivt, men med tiden, i och med att jag tog allt tyngre droger (heroin), blev allt bara dyrare och dyrare, värre och värre. Mina sparade pengar höll på att ta slut och det blev svårt att få eller behålla ett jobb, eftersom jag hela tiden var tvungen att ha heroin.

Heroin verkar på så sätt att när man har drogen i sig så fungerar man relativt bra, men tar man inget på runt åtta timmar så börjar man bli sjuk.

Det börjar som en förkylning, men blir bara värre och värre. Man blir plågsamt sängliggande i minst fem dagar. Det är med andra ord ett helvete att få avtändning. Efter att man upplevt en avtändning ett par gånger lovar man sig själv att det aldrig ska få hända igen. Jag minns att jag mådde så dåligt att självmord var ett alternativ för att slippa avtändningen, men som tur var är det långt från tanke till handling. Istället sökte jag hjälp och går sedan åtta år i ett program som heter ”Kurage”, där jag får en medicin som heter Subutex, som gör att det värsta heroinsuget försvinner.

Många tycker nog att det här är fel, att jag bara har bytt ut en sak mot en annan. Jag bryr mig inte speciellt mycket av vad andra tycker, utan är glad att denna lagliga medicin finns.

Meningen är att man ska försöka återskapa sådant man gått miste om eller blivit av med. Sådant som egen lägenhet, utbildning, körkort, med mera. Sedan är det meningen – om det går riktigt bra – att man ska trappa ner och helst klara sig utan medicin. Jag är väl inte där än, men hoppas en dag bli så stark att jag klarar mig utan Subutex.

Nå. Vad vill jag ha sagt med min text? Jo, att du ska tänka dig för både en och två gånger om du hamnar inför valet att prova droger. När jag väl testade fanns inte en tanke på att bli beroende och att det skulle leda till heroin. Nej, passa dig, hela ditt liv kan bli ödelagt.

/”C”

Varför är det så svårt att sluta?

Det är fruktansvärt svårt att sluta med droger. Oftast är enda anledningen att man blir så fysiskt och psykiskt dålig att man inte har några andra alternativ. Men ibland räcker inte ens det som anledning, för är man riktigt nere i skiten ”skiter man i allt”, och bryr sig inte om livet blir några decennier kortare, man orkar helt enkelt inte sluta.

Man är van att leva ett fartfyllt liv där något nytt händer varje dag. Plötsligt ska man leva ett Svenssonliv: vara nykter, börja arbeta, umgås med familjen och gamla vänner. Alternativen till drogerna är att sitta hemma och se på TV, växlat med AA/NA-möten, eventuellt börja träna eller ta lugna skogspromenader. Detta ska ersätta det tempo man är van att leva i. Många skakar på huvudet och tänker ”är detta verkligen det liv jag vill leva” – värre dilemma kan man knappast hamna i. Ska man fortsätta vara nykter eller börja med droger igen?

Ännu värre är det om man är van att se på TV, träna, ha ett socialt umgänge och samtidigt ta droger – kan man klara av att göra detta nykter?

Här är några av anledningarna till varför det är så svårt att sluta:

Sociala nätverk
För det mesta finns inga fungerande sociala nätverk, och mitt uppe i en drogperiod anser man sig oftast inte behöva något heller, kanhända man har någon form av kontakt med socialen (ASP/ANA) som försöker att hjälpa, men inte ens de kan hjälpa mot ensamheten/tristessen som uppstår vid en brytning med alkohol/droger.

Familj
När man kommer upp i åldern har man oftast inga föräldrar kvar i livet, resterande delar av familjen har tagit avstånd för länge sedan, man har helt enkelt ingen fast punkt att återvända till, där man kan känna sig trygg och säker.

Relationer
Partnern vill inte sluta, utan önskar fortsätta det liv man lever nu. Om man älskar sin partner är det i det läget svårt att lägga av själv, dessutom har man inte längre så många gemensamma intressen om man slutar.

Kamrater
Vänner har man oftast i massor, men är de ”riktiga” vänner? Det beror lite på hur man ser det. Oftast är även de drogberoende, och fast man känner att de är vänner räknas de inte till ”riktiga” vänner. Har man tappat de gamla kompisarna känner man dessutom gemenskap med de nya, och man vill träffa dem även när man är ”nykter”. Men hur ska det gå till när de oftast är drogade? Det är svårt att umgås med en onykter när man själv är nykter. Då ger man oftast upp och tar något själv, för att komma i samma stämning. De så kallade ”riktiga” vännerna har utbildat sig, har ett helt annat språk än en själv, man räknas nästintill som imbecill, och för att lugna nerverna i sådant sällskap behöver man ta en dos.

Bostad
Har man riktigt nått botten är man bostadslös: ingenstans att sova på nätterna, ständigt jagad av väktare som kör bort en från varenda liten plats man finner för att vila. Det är kallt ute och man behöver hålla värmen uppe. Man finner absolut ingen anledning till att sluta med droger/alkohol, för att stå ut så fortsätter man sitt missbruk. Har man tur får man plats på något boende, men även där sliter man med sitt missbruk. Man är oftast så beroende att det är jobbigt både psykiskt och fysiskt, att ta hand om bostaden, alternativt söka bostad.

Arbete
Man är så utsliten efter alla år av drickande/knarkande att man helt enkelt känner sig som en belastning för samhället, och ett jobb är inte att räkna med. Det var alldeles för länge sedan man hade ett jobb, om man nu någonsin haft ett.

Ekonomi
Är man en av dem som klarat sig lite bättre, säljer man oftast drogen man går på, så pengar blir inga bekymmer. Har man ett jobb – och klarar det – blir det heller inga penningbekymmer, då funderar man bara på varför man ska sluta! Är ekonomin dålig använder man det som ursäkt till att fortsätta missbruka, man är så nere att man helt enkelt inte orkar ta itu med vardagen.

Fritidsintressen
Man tappar oftast de fritidsintressen man hade innan, och har man egen bostad sitter man för det mesta hemma och funderar på vad man ska göra. Åka och träna kan man oftast glömma: ”man orkar inte, har ingen lust”, det enda som dyker upp i skallen är att man vill ta en öl eller en dos. Det är det största fritidsintresset man har numera, och att byta ut det mot ”normala” är näst intill omöjligt.

Fysik/psyke
Man svettas och fryser om vartannat. Tar man någon i hand kan man tro att det är ett asplöv som sträcks fram för att hälsa. Man slits mellan besluten om man ska ta eller inte ta något för att abstinensbesvären ska sluta. Kroppens inälvor är helt slut, ändå säger hjärnan ”mer”. Man har skapat sig ett beroende som är nästintill omöjligt att ta sig ur!

Sen ska man vara nog stark att klara den psykiska påfrestningen som det innebär att vara nykter. Man har kanske skämt ut sig. Man ska orka ta itu med vardagsbekymmer – vilket är jobbigt nog – utan att man skall behöva ”plågas” genom att vara nykter.

Jag har träffat några personer (anonyma) som har slutat eller håller på att sluta med droger/alkohol. Jag frågade vad de hade för anledningar att sluta:

Anders, 41 år, (fingerat namn), ärvde pengar efter sin far, så han behövde aldrig vara kriminell under den tid han gick på heroin. Men när pengarna började ta slut kom han till ett vägskäl: antingen var han tvungen att sluta knarka eller bli tjuv! Han valde att sluta med heroinet och går numera på subotexprogrammet.

– Man kan skriva en hel bok om varför det är svårt att sluta med droger, säger Anders. Dålig uppväxt, taskig utbildning och dåliga vänner spelar stor roll, fortsätter han. Han tillägger att droger är ”roligt”, speciellt i början då det inte finns så många negativa konsekvenser.

Själv hade han tröttnat på att droga, de främsta anledningarna till att han slutade var hans starka moral och hans fasta principer – han ville varken vara tjuv eller kriminell. Han säger vidare att vara heroinist i Karlstad är svårt.

– Det är ett jävla slit! Man får själv åka och fixa heroin i Oslo eller Stockholm. Ytterligare en aspekt på det hela var att jag tyckte det var jobbigt att bli jagad av polisen. De började terra oss! Sedan var det även så mycket pinsamheter i det – skam – inför mor, bror och alla andra, man fick fängelse. Hela situationen var jobbig, säger Anders, och är lycklig över att han kom med i subotexprogrammet, även om det har sina brister.

Lars, 45 år, (fingerat namn) tycker att det hela är en form av livsstil.

– Det är bara att se sig omkring! Vilka vänner har man? undrar han. Hela tiden figurerar det droger! Man kommer inte undan det faktum att större delen av bekantskapskretsen dricker eller går på någon form av drog. Jag slutade med amfetamin för sju år sedan, fortsätter Lars, och de bästa vännerna man har är de som säger: Nej, du ska inte ha något mer!

– Ensamheten är väldigt svår, säger han, och menar att man behöver närheten. Känslan av att här får du vara den du vill vara, när man kommit dit, menar han att där kan inte droger ersätta något! Kärleken är störst! Och finner man kärleken är det lättare att sluta.

Lisa, 41 år, (fingerat namn) ser tillbaka och har upptäckt att för att numera kunna gå, stå och fungera utan bekymmer, behöver man ta en dos. Annars är vaderna stumma, man blir andfådd och allting blir allmänt jobbigt. Det är väldigt svårt att hålla sig nykter då. Hon säger vidare att alkoholen är lite lättare att finna anledningar till att sluta med. Man får dålig fysik och blir oftast annorlunda i psyket efter en period.

– Jag har hållit mig ren en längre tid och tänker fortsätta med det. Jag trivs med att må bra på morgonen, att inte vara bakfull, och inte behöva skämmas över något man gjort dagen innan. Det är toppen!

Dags att tänka om!

Levnadsåldern sänks med fem år om man dricker för mycket sprit, bortsett från alla andra problem som följer på missbruk, har man dessutom Hepatit C blir man ofta inte äldre än 70-75 år gammal. Det finns behandling att få, men då måste man hålla sig nykter och drogfri i två år för att levern ska klara av den starka behandlingen.

För att klara av den första perioden av nykterheten är det nog bäst att jämföra sig med sig själv, då man är onykter alternativt nykter, och utgå från de tankarna kring det hela.

Om man ser tillbaka på de sociala punkterna kan man kanske vända på det och finna anledningar till att sluta istället för att fortsätta droga. Om inte annat så lever man ju längre …

Text: Jane Alsing