PÅ FRITIDEN: Ola Paulakoski

Ola har alltid haft ett stort filmintresse, inte bara som tittare utan även som filmskapare och regissör. I bagaget har han en vinst i Värmländska raketfilm för kortfilmen ”En töcken där – Böttennapp” bland annat.

– Jag har alltid haft väldigt mycket fantasi. Jag satt och ritade egna serietidningar när jag var liten. Det har varit väldigt kreativa grejer, berättar Ola apropå hur det en gång började

Filmen i Centrum

Ola är en doldis bland 80-talistgenerationens filmskapare. Till vardags arbetar han på mediagruppen, i ASP/ANA:s regi för Karlstads kommun. Han klipper, redigerar och andas visuell media på jobbet. På fritiden utvecklar han filmidéer och regisserar i en helt annan stil och stuk än under sitt vardagsjobb.

Olas intresse uppmuntrades av hans familj vid tidig ålder. Han tecknade bland annat och var kreativ på fler än ett sätt som barn. När han ser sina serier idag tycker han att de påminner honom om de bildmanus som han arbetar med i dagsläget.
– Jag såg väldigt mycket film när jag var liten. På 80-talet brukade mina föräldrar hyra en videobox, då mina föräldrar inte hade någon. Min mamma var väldigt mycket för att se på film. Hon hade läst på filminstitutet så vi pratade mycket om det hemma. Pappa var också han filmintresserad, berättar Ola.

Familjen skaffade en egen videokamera senare, vilket Ola fick låna. Intresset kom dock igång på allvar under tiden han studerade på grundskolan. I mellanstadiet fick han pröva att göra en egen gangsterfilm med skolans kamera. När han sen såg en dokumentär kring skapandet av dödligt vapen 3 var det klippt.
– De visade hur man spelade in en scen där huvudpersonerna var gömda bakom en bil, där de satt och sköt på ett par skurkar lite längre bort. Jag trodde innan att allting skedde i realtid, men det var uppdelat och det var väldigt fascinerande, säger Ola.

Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Någonstans verkar nyfikenheten fortfarande vara i centrum dock. Hans motto i dagsläget är att göra filmer som han själv vill se. Han har hunnit figurera i en dokumentär på SVT och hans verk har synts på en rad filmfestivaler. Dokumentären visades senare i hela norden.
– Det var lite kul när SVT gjorde sin dokumentär för helt plötsligt blev man som en mini-kändis ett tag. Jag träffade en finsk kille på Augustibuller som kom fram och ville prata om min film. Det är ju rätt roligt ändå, säger Ola och skrattar.

Filmen som åsyftas är The Werewolf Cult Chronicles: Vietnam 1969, vilket enligt Ola kan beskrivas som en lekfull äventyrsfilm. Den var ett samarbete mellan honom och manusförfattararen J. Pingo Lindström och har fått kultstatus bland vissa filmentusiaster. I filmen befinner sig tre män i Vietnam på hemligt uppdrag där de får stifta bekantskap med en varulv som är ute efter hämnd. Nog är det också en sjukt unik filmidé att för en Värmlandsgrabb realisera helt utan budget.
– Jag gick till film i Värmland för att söka pengar till filmen, där skrattade de åt mig när jag berättade storyn. De trodde det var omöjligt, vilket sporrade mig ännu mer. Så jag var verkligen motiverad att göra den. Det var tröttsamt att höra att någonting var omöjligt att göra, säger Ola.

Ola är själv allätare som filmälskare och kan kolla på såväl drama som action, bara det inte är för pretentiöst och djupt. J.R.R Tolkiens boktrilogi Härsskaringen plågade han sig igenom för att skräckfilmsregissören Peter Jackson gjorde filmer på dem.
– Många försöker vara djupa för det är så man gör en karriär på i Sverige. Om man satsar för mycket på att bli en ”omnämnd regissör” skiter det sig, tror Ola.

Just nu håller Ola på och klipper den ännu ej publicerade skräckfilmen Some digging to do. Om framtiden är han dock något förtegen. Klart är i alla fall att det finns två starka filmidéer som han än så länge väljer att hålla hemliga. Som ny filmare är det bara att köra, anser Ola. Själv är hans egen inställning glasklar.
– Man måste nog behandla varje projekt man gör som det sista. Annars riskerar det att bli mediokert, tror jag. Ibland syns det när en person inte bryr sig så mycket när de gör sin film. Den blir tråkig. Man måste ge allt man kan, berättar Ola Paulakoski.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

En samverkan som lämnat skisstadiet

Samverkan är ett ord som ständigt är på tapeten. ”Vi måste ha bättre samverkan”, kan en politiker säga angående ett område som kommun och landsting har gemensamt. Vad innebär detta i praktiken? ASP-Bladet besökte ett snörikt Molkom för att se en utbildning som syftar till att låta samverkan lämna skisstadiet och bli verklighet.

Med intervjun som verktyg

ASI är en engelsk förkortning för ”addiction severity index”, och är ett verktyg som personer inom social psykiatri använder för personer som behöver hjälp med sitt missbruk. ASP-Bladet har pratat med Ann-Sofie Nordenberg för ASP-ANA för att ta reda på exakt vad denna intervju går ut på.

Tänk en sådan härlig septembermånad vi haft!

Och då menar jag alltså att det varit många soliga vindstilla och regnfria dagar (sen finns det ju andra delar i tillvaron, t.ex i arbetet, som varit mer påfrestande …).
Men jag har i princip alla dagar efter jobbet tagit med mig hunden ut i skogen, fått rensa huvudet från frågor och bekymmer, njutit av vår vackra natur och den frid som finns där, plockar mängder av svamp och en hel del lingon. Sen kom den första oktober med kyla, regn och rusk! Så nu får man verkligen tillvarata varenda solgnutta som man kan få i dessa allt mörkare dagar.

Och vad innehåller jobbet just nu?

Budgetarbete och verksamhetsplan inför år 2010 – hur ska vi klara avdelningens ekonomi med den ökande ärendemängden, med högre personalkostnader och med en mindre budget på grund av det ansträngda ekonomiska läget i Karlstad och Sverige? Ett intensivt arbete pågår med för att minska möjliga kostnader och öka möjliga intäkter. Kommunens utgångspunkt är att vi ska behålla vår personal trots sänkt budget, och det ser vi ju som nödvändigt också på ASP-ANA, eftersom efterfrågan och behov hos brukare/klienter ökar.

Jag vill upprepa det som jag skrev i föregående ASP-blad, nämligen att när samhället har lågkonjunktur så har socialtjänsten högkonjunktur. I motsats till många andra kommunala verksamheter är vår förvaltnings budget inte baserad på siffror om befolkning eller antal ärenden eller behov. När den ekonomiska situationen för människor försämras på grund av arbetslöshet och förändrat socialförsäkringssystem, så påverkas livets alla områden: Det blir besvärligare i familjen med barnen och ungdomarna, den psykiska ohälsan ökar och missbruket tilltar också.

Fält- och uppsökargruppen håller på med en delrapport om sitt arbete hittills under året, där det klart framgår vilket stort behov det finns av sådan verksamhet. Människor som har mycket svåra livsomständigheter saknar ofta förmåga att söka den hjälp som finns att få. Därför behöver socialtjänsten finnas utanför ”byråkratins rutiner” så att de som har det svårast också kan få vård och stöd genom ett aktivt uppsökande arbete.

Mediagruppen gör ett stort arbete för att vår förvaltning ska nå ut med information om vår verksamhet. Filmer och broschyrer möter uppskattning vid studiebesök och föreläsningar på det nationella planet. Karlstads kommun har rutiner och riktlinjer för information som ska användas av all verksamhet inom koncernen, och vi kommer därför att se över presentationen och formerna för Mediagruppens arbete. För oss är det viktigaste att kunna erbjuda människor goda möjligheter till återhämtning och rehabilitering, via utvecklande och självständiga arbetsuppgifter!

Vill passa på att gratulera Mediagruppens Robert Olsson och Ola Paulakoski, som vann Raketfilms förstapris i en tävling av Värmlands Filmförbund i samarbete med film i Värmland och Filmstaden i Karlstad. De fick priset för bra klippning, humor och en överraskande handling i filmen ”En tôcken där – Bottennapp”.
Stort grattis!

Inger Granhagen
avd chef