Etikettarkiv: På jobbet

På jobbet – Torbjörn Tetzlaff, Alkoholinspektör

Torbjörn

På jobbet har träffat Torbjörn Tetzlaff, Karlstads kommuns alkoholinspektör. Han berättar om sitt arbetes utmaningar och sina tankar kring arbetsuppgifter och motivation.

Vad har du för bakgrund?

Jag har jobbat inom det mesta när det gäller socialförvaltningen förutom familjerätt. Jag är utbildad handledare i Socialstyrelsens regi, har gått familjeterapiutbildningar och har även chefserfarenhet. För ett par år sedan gick jag en magisterutbildning i samhällelig riskhantering. Jag gjorde detta samtidigt som jag i Göteborg läste en mastersutbildning i tillsyn och jobbade heltid. Det var mycket på en gång men jag gjorde det av ren nyfikenhet. Detta har medfört att jag är mer delaktig i förvaltningens riskarbete med bland annat personskydd.

Vad består dina arbetsuppgifter av?

Det jag och min kollega gör är att utreda ansökningar angående serveringstillstånd. Förutom att utreda är tillsyn en viktig arbetsuppgift. I utredningen försöker vi alltid lägga in en hög grad av service. Det vi gör är att vi hjälper, informerar, utbildar och är tillgängliga för att hjälpa de som ansöker om serveringstillstånd, så allt ska bli så bra och rätt som möjligt. När det gäller tillsyn är det vi som ska se till att restaurangerna och krogarna gör som det är tänkt att de ska göra. Om man följer lagen, då har man aldrig några problem med oss. Om man inte följer lagar och bestämmelser, då ser vi till att de lär sig åtfölja lagen eller så återkallas serveringstillståndet. Erinran, varning och indraget tillstånd är de delar som processen består av. Vi har också utökad tillsyn som består av arvoderade privatpersoner som agerar vanliga gäster. Efter restaurangbesöket fyller de i ett protokoll som bland annat bedömer berusningsnivå. Det innebär att vi har tillsyn nästan varje helg under hela året. Vi får sedan protokollen men vi kan inte ha de som ett underlag för en åtgärd, eftersom de som gör tillsynen är privatpersoner, men vi får nyttig kunskap om restaurangerna.

De uteställen som inte följer lagen ska inte finnas på marknaden. Utan tillsyn är det inte givet att krögarna följer lagstiftningen, men med våra verktyg; erinran, varning och återkallning, som redskap kan det få konsekvenser för krögarna. Sedan är det viktigt att det är lika villkor för alla aktörer i restaurangbranschen, oavsett restaurangernas storlek.

Hur ser du på alkoholsituationen vad gäller Karlstads restaurang och krogliv?

De sista femton till tjugo åren har antalet restauranger ökat från cirka 45 till närmare 120 stycken. Det vi vill få bukt med idag är överserveringen. Det innebär att folk blir för berusade på serveringsställena. Detta är det största problemet och det måste det göras någonting åt. Det är inte bra för de berusade personerna och dåligt för krogarna, man tjänar inga pengar på en berusad besökare. Uteställena blir inga trevliga miljöer och krogarna förlorar gäster. Om man på ett allmänt plan tittar tillbaka femton år har det blivit oändligt mycket bättre. Idag har det blivit mycket mer ordnat, trevligt och behagligt på restaurangerna. Personal och krögare har fått mer kunskap och det har de fått tack vare våra utbildningar som vi erhåller. Vi har personalutbildningar varje år och det finns krav i lagen på kunskap kring dessa frågor. När det gäller krogarnas öppettider är 01:00 den lagstiftade stängningstiden, allting annat är ett undantag. Jag kan inte personligen se vad som blir roligare klockan 02:00. I mitten av 1980-talet hade vi ett försök med att stänga klockan 04:00. Tretton krogar ansökte om detta, två restauranger använde det, de andra avstod, eftersom det blev för kostsamt. Det blev en ren förlustaffär för uteställena. Med tanke på den nya diskussionen om öppettider, ser jag inga som helst skäl med förlängda öppettider.

Hur ser samarbetet ut med restaurangerna och krogarna?

Vi pratar mycket med våra krögare och har en dialog med samtliga restauranger. Om krogen vill så kan vi anordna en utbildning utan kostnad. De får kunskap och det ser vi som en vinst. Det förebyggande arbetet är jätteviktigt och medför att krogarna gör ett bättre arbete. Vi samarbetar också mycket med polismyndigheten. Samarbete och kommunikation är honnörsord för mig.

Det sägs på karlstad.se att alkoholserveringen ska ske med omdöme och ansvar. Hur arbetar du för att genomföra det?

Det genomförs genom utbildning, information och kommunikation med våra krögare. Om en krog vill göra någon förändring när det gäller alkoholfrågor, ser vi att de ringer oss, så vi kan prata om det och hitta en bra lösning som ligger inom lagens gräns.

Vad motiverar dig?

Jag tycker barn och ungdomar är det viktigaste som finns. Det är de som är vår framtid. Vi lever i ett samhälle, där vi har möjligheter ge barn och ungdomar en bra uppväxt och goda uppväxtvillkor. Detta driver mig och är både en privat och yrkesmässig åsikt. Det är viktigt att de får det bra och inte exempelvis blir försupna eller misshandlade, om det lyckas kan vi fortsätta att ha en bra besökskultur, vilket gynnar Karlstad som helhet. Det blir en god spiral och i detta arbete är det jätteviktigt med våra ungdomar.

Vilka är de största utmaningarna i ditt arbete?

Att få folk att förstå att människor är viktigare än pengar. Det är den största utmaningen. Ett möte är viktigare än ett mejl. Tekniken kan hindra de personliga mötena och isolerar människan till ett jag-tänkandet istället för ett vi-tänkandet. Mobiltelefoner och datorer ska se som ett komplement, inte istället för det mänskliga mötet. Detta är också en utmaning.

Vad är dina tankar kring framtiden?

Det här jobbet är ett processarbete och det innebär att det är på ett visst sätt idag, utifrån gällande lagstiftning och normer. Naturligtvis kommer det att förändras med nya trender och lagar. Lev här idag och planera såsom du ska leva för evigt. Man ska inte vara rädd för förändring utan ta den till sig, och tro på att det kan bli ännu bättre.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Per Rhönnstad

Korta frågor:

Familj: Fru och fyra barn

Bor: Gustafsberg, Karlstad

Senaste lästa bok: Harry Potter

Senaste sedda film: en barnfilm

Drömresa: Amazonas

Favoritmat: falukorv i alla former

På jobbet: Thomas Forsman, Arkivarie, Socialarkivet

I månadens På jobbet har vi besökt Socialarkivet i Karlstad (socialförvaltningens arkiv), där arkivarien Thomas Forsman huserar. Han berättar här om sitt yrke och vad en arkivarie egentligen sysslar med.  

Kan du berätta om din bakgrund?

Jag har en humanistisk bakgrund med universitetsstudier i filosofi, idéhistoria, religionsvetenskap och lingvistik. Med min akademiska bakgrund är det svårt att hitta ett yrke. Antingen blir man lärare, bibliotekarie eller som i mitt fall arkivarie. Jag har jobbat i Socialarkivet i drygt ett år.

Innan min tid som arkivarie var jag väktare. På skoj brukar jag säga att arkivarien är demokratins väktare.

Vad gör en arkivarie?

En arkivarie arbetar med informationshantering. Det innebär att ha koll på flödet av informationen i förvaltningen. Arkivariens uppgift är att göra informationen sökbar, lätt att hitta, gallra när det behövs och bevara det som ska bevaras. Handlingarna finns kvar i arkivet så länge personen eller brukaren är aktuell i förvaltningen. Fem år efter personens sista anteckning tas dokumentet bort. Informationen som finns i det här arkivet kommer ifrån hela förvaltningen. Man kan säga att arkivarien är spindeln i verksamheten. Arkivariens jobb är en viktig del i förvaltningen men tyvärr arbetar han eller hon i det dolda, och märks inte så mycket utanför arkivets väggar.

Vilka är din viktigaste arbetsuppgift?

Förvaltning, dvs. att förvalta arkivet. Det är en viktig arbetsuppgift. Innehållet i arkivet är en kulturbärare samtidigt som det är en beskrivning av myndigheten och förvaltningen.

Vilka egenskaper krävs för att bli en bra arkivarie?

Noggrannhet. Sedan ska man inte vara rädd för att jobba ensam. Detta är inget socialt yrke. Här är vi två som jobbar men så är det inte alltid. Oftast är man ensam på ett förvaltningsarkiv. För noggrannhetens skull är det bra om man inte är ensam. Det är alltid bra att ha någon att diskutera svåra frågor med, som exempelvis sekretess.

Vad motiverar dig i arbetet?

Att jobba med förvaltning och bevarandesyfte av information är intressant och motiverande.  Bevarandet är ett spännande sätt att reflektera över, när det gäller att göra handlingar sökbara och hanterbara i framtiden. Även om vi har informationen lagrad i USB-minnen, kan de läsas av om tjugo år? Drivkraften ligger i att kunna göra det läsbart i framtiden. Människor ska kunna ta del av informationen i tider som kommer. En annan aspekt av mitt arbete är att det inte finns något slut på informationen. Så länge den uppstår och inkommer till förvaltningen, har vi alltid något att arbeta med.

Sker arkiveringen elektroniskt?

Nej. För att det ska ske måste informationen konverteras till elektronisk media. Det har vi inte möjlighet till ännu. All information finns än så länge i pappersform. Tids nog kommer skiftet från papper till digitalt, även Karlstad kommun måste spegla samhället. Information uppstår idag i digitala filer och då måste vi anpassa oss till det.

Hur arbetar ni med sekretessbelagda uppgifter?

Förvaltningen har fått en ny jurist som vi arbetar tillsammans med när det gäller sekretessbelagda uppgifter. Men oftast är det handläggarna som sköter den hanteringen. Äldre ärenden som är över tio år hanterar vi själva. Medan aktuella fall sköts av aktuell handläggare.

Vad är din största utmaning i ditt arbete?

En utmaning är att stå upp mot fördomarna mot arkivarieyrket. Det är inte så många som vet vad vi gör. Många frågar sig om det är ett jobb, om det krävs akademisk utbildning eller om det bara handlar om att vända papper.

Hur ser på din yrkesroll i framtiden?

Rollen som arkivarie kommer definitivt att fortsätta att vara densamma i framtiden. Det som förändrar arbetet är nya tekniska hjälpmedel. Det elektroniska intåget kommer tids nog, men hur det blir i Karlstad kommun vet ingen nu. Det kommer bli en stor utmaning när det sker.

Text: Henrik Sjöberg

Foto: Per Rhönnstad

Ålder: 38 år

Familj: Fru och två barn

Senaste lästa bok: Ondskans filosofi, Lars Fr. H Svendsen

Favoritfilm: Cape Fear

Drömresa: Japan

Favoritmat: Sushi

På jobbet: Carolyn Isaksson, verksamhetsutvecklare, öppenpsykiatrin

Carolyn Isaksson är verksamhetsutvecklare inom öppen psykiatrin. Hon har lång erfarenhet inom psykiatrin som bl.a. chef på psykosenheten.

Vad gör en verksamhetsutvecklare?

– Mitt uppdrag som verksamhetsutvecklare är att tillsammans med ledningsgruppen arbeta med patientsäkerhet och kvalitetsfrågor, förmedla i organisationen de nationella riktlinjer som Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) utfärdar. Jag sköter också implementeringen i verksamhetens arbetsgrupper.

Jag är även med på arbetsplatsträffar där implementeringsarbetet är riktat till personalgruppen. Min erfarenhet inom psykiatrin är till god nytta för mig i det arbetet.

Hur ser din arbetsdag ut?

– Det kan se väldigt olika ut. Jag kan vara på arbetsplattsträffar då jag träffar personal där jag informerar om nya riktlinjer från socialstyrelsen, om t.ex. hur vårdplaner ska formuleras. Jag träffar även arbetsgrupper med brukare och anhörigrepresentanter.

Kan du berätta om dina drivkrafter?

– Jag drivs av att göra saker tillsammans. Det gäller att hitta lösningar ihop men det måste alltid finnas någon som fattar besluten, någon som tar ett övergripande ansvar.

Samverkan är mitt honnörsord och som ger mig väldigt mycket. Efter 20-års erfarenhet på psykosenheten är jag van med samverkan mellan olika parter. Kicken av samverkan, när det fungerar bra, är något som man vill ha mera av. I rollen som verksamhetsutvecklare får jag samma kick av att samarbeta. Det finns många parter i mitt jobb som man måste jobba ihop med, då krävs

Hur har omställningen från att vara chef på till psykosenheten till verksamhetsutvecklare gått?

– Omställningen har varit väldigt positiv för mig. Jag var tidigare enhetschef på psykosenheten, för 2,5 år sedan flyttades enheten till Bryggaregatan. Samtidigt som detta skedde upphörde mitt förordnande som chef. Jag fick då möjlighet att jobba i min nuvarande funktion

Nu jobbar jag med kärnfrågor, rena psykiatrifrågor och verksamhetsfrågor. En chef har mycket ansvar i arbetsmiljöfrågor, budget och så vidare.

Hur ser du på förändring?

– Jag tycker det är stimulerande att det pågår en ständig förändring. Det är också viktigt att man samlar verksamheten, så att alla är med och känner sig delaktiga.

Det gäller att göra förändringen i en vettig takt. Sedan är också inställningen till förändringen eller problemet avgörande. Är något omöjligt eller går det att lösa? Det är frågan.

När det gäller förändringar rent generellt arbetar vi med Lean-modellen. Grundtanken kommer ifrån industrin, närmare bestämt 1970-talets bilindustri i Japan.

Lean (engelska: smal) innebär att organisationen ska vara smidig och flexibel. Tanken är att manska se flödena i en organisation och identifiera var någonstans det blir stopp i flödet. I sjukvården leder stoppen till att patienten får vänta på vård. Målet är att minska köerna.

Förändringen ska komma från personalen på golvet som ser problemen med egna ögon. De är de som har kunskap hur problemen ska lösas. Det gäller att hitta felet och fråga sig varför det blivit så här.

Alla berörda chefer i verksamheten har gått en utbildning i Lean- modellen. Det är även förankrat bland politikerna i landstinget.

Hur ser framtiden ut för öppen psykiatrin?

– Vi är en specialistverksamhet och det kommer vi att fortsätta vara. Planen är att allmän medicin och distriktsläkare ska ge första linjens vård för en patient som sedan får kontakt med psykiatrin.

Vi måste tillhanda ett smörgåsbord av möjligheter, för vi har olika behov.

Sedan måste vi också bli mer flexibla och lyhörda. En starkare betoning på att vi måste göra rätt saker i rätt tid.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

Frågor:

Ålder: 56 år

Bor: Centralt i Karlstad

Familj: Två vuxna barn

Senaste lästa bok: Om inte nu så när, Annika Thor

Favoritmusik: Allt utom hårdrock

Favoritmat: Janssons frestelse

På jobbet: Cecilia Eriksson, Socialsekreterare på USB-enheten, Vuxenavdelningen

Nyfikenhet kring hur människor fungerar är själva grunden till varför Cecilia Eriksson har valt att jobba med det hon gör. På USB-enheten har hon därför hamnat rätt, och får här möjligheten att ständigt utvecklas.

Berätta om din bakgrund, hur kom det sig att du började arbeta som socialarbetare?

– Innan jag började studera till socionom jobbade jag inom vården, som vårdbiträde för handikappsomsorgen. Sen fick jag för mig att jag skulle bli lärare ett tag, men det visade sig att det skulle jag inte alls. Sedan 2006 har jag jobbat som socialsekreterare.

Vad har du för utbildningsbakgrund?

– I grund och botten är jag socionom och har en sådan utbildning. Men som så många andra har jag ändrat mig flera gånger i livet kring vad jag vill göra. Tidigare ville jag bli lärare och funderade även på att bli bagare. Jag studerade till undersköterska en tid och jobbade med det, men ändrade mig igen. Till slut blev det socionomutbildning, vilket var förutsättningen för mig att jobba här.

Fick du bra verktyg genom din utbildning?

– Det tycker jag. Men det är en sak att läsa om något och en annan att göra det. Det är svårt att föreställa sig hur det är att verkligen jobba med något förrän man gör det, hur allt är runtikring och hur det ser ut i verkligheten. Man plockar med sig kunskap längs med vägen. Man lär sig något vid varje tillfälle, då alla människor är olika.

Hur känner du att du har utvecklats sedan du började som socialsekretare?

– Om man lyssnar på andra är det klart att man utvecklas. Det vore nog svårt om man inte lärde sig nya färdigheter under tiden man jobbade, om det inte skedde något med en själv. Det tror jag är en förutsättning. Som tur är så händer det saker med en hela tiden. Man lär sig grejer; om så inte varje dag, så åtminstone varje vecka. Om man ger andra chansen att lära en, så får man kunskap av alla runtomkring. Kollegorna stöttar en i jobbet.

Är det en bra egenskap att vara lyssnande?

– Det är en grundförutsättning. Om man inte kan lyssna på de man träffar så är det svårt att hjälpa dem på rätt sätt, det går helt enkelt inte. Jag har ett allmänt och generellt intresse för hur människor fungerar. Sen det området jag har hamnat i är något som intresserar mig särskilt mycket.

”Om man inte kan lyssna på de man träffar så är det svårt att hjälpa dem på rätt sätt, det går helt enkelt inte.”

Vilka är det du träffar i ditt dagliga arbete på USB?

– Det är lite olika faktiskt. Det är de som känner att de behöver hjälp från USB, och så är det andra som tycker att någon de känner behöver hjälp. Man kan säga att det i huvudsak är personer som behöver stöd från både kommunen och landstinget, människor med ”dubbla behov”. Behov av samordnade insatser har nog alla, men främst handlar det här om just personer som har behov av mer stadigvarande insatser av fler parter.

Vad har du för tankar om kommunens arbete med utsatta människor?

– Min övertygelse är att mycket av det kommunen gör är bra. Sen är det klart att det är mycket som kan bli bättre. Det handlar också om hur förutsättningarna för att hjälpa människor ser ut, de kan är alltid förbättras. Sedan finns det även resursfrågor och vad man väljer att satsa på. För egen del tycker jag trots allt att det finns stor möjlighet att hjälpa till samt stora möjligheter att påverka.

Vad motiverar dig i ditt arbete?

– Att man får vara med att skapa förutsättningar för att människor ska lyckas, när de vill någonting. Man får vara involverad i när det händer saker för folk. Det är riktigt roligt och naturligtvis det som är drivkraften.

Vilka tankar och förhoppningar har du kring det sociala arbetet för framtiden?

– Jag tänker en del kring min egen arbetssituation och situationen vi har här, även om det inte handlar så mycket om vad som sker på ett övergripande plan. Vi har olika sätt att jobba, men när det gäller samverkan med landstinget, så hoppas jag på ett mer strukturerad och samordnat arbete mellan oss. Även om det kan tyckas tjatigt finns det väl också kanske en orsak varför det talas om så ofta. Att man vill något annat än det som är idag, vilket är positivt!

Text och foto: Robert Halvarsson

Korta frågor:
Ålder: 33 år.
Bor: Hyresrätt i centrala Karlstad.
Familj: Särbo.
Drömresa: Kina.
Senast lästa bok: Twinkle twinkle, av Kaori Ekuni.
Favoritmat: ”Allt med ost”.