Etikettarkiv: På jobbet

På jobbet: Maria Frisk, Friskvårdssamordnare på Haga Motion

Ålder: 57 år gammal.
Bor: Laxdalen på Rud.
Familj: Är gift och har en vuxen son med sambo, samt två barnbarn.
Drömresa: Till Jokkmokk och se marknaden.
Senast lästa bok: Mindfulness – medveten närvaro som levnadsstrategi av Viktoria Konterios.
Favoritmat: Fiskrätter.


”Vi behöver stötta och hjälpa varandra och inse att vi är viktiga och betyder någonting.”

Maria Frisk är personen som lagt grunden för Haga Motion. En verksamhet som hon har arbetat med över 20 års tid. Här finns mer än bara konditionsträning och en hel del olika aktiviteter för kommunens personal.

Berätta om din bakgrund, hur kom det sig att du grundade Haga motion?

– För 21 år sedan startade jag Haga Motion. Innan dess jobbade jag på som badmästare på Sätters vårdhem, som var ett hem för utvecklingsstörda. I min kontakt med personalen där märkte jag att det fanns de som inte tänkte på vikten eller ansvaret kring den egna hälsan. I ansökan för att starta ett friskvårdsprojekt för personalen där betonade jag tre saker i min ansökan: vikten av att ge handledning till personalen för att ta ett eget ansvar för sin hälsa. Att personalen behöver stöttas med hälsofrämjande åtgärder, för de är ju den stora resursen. Att förebyggande insatser har en samhällsekonomisk vinning och att ge handledning till personalen om vikten att ta eget ansvar för sin hälsa.

Var det ett medvetet val för dig att arbeta med motion och träning?

– Jag har alltid rört mig, idrottat och tävlat i gymnastik. Jag kommer ifrån ett mindre brukssamhälle tio mil norr om Karlstad som heter Lesjöfors. Det var mycket idrott där och det fanns inte så mycket annat att göra. Jag var inte heller särskilt intresserad av teori i skolan utan det som var viktigt för mig var rörelse. Det var nog därför jag kom in på den här banan. Sen har jag också intresserat mig för vart vi politiskt lägger resurserna i samhället. Det finns som sagt en samhällsekonomisk vinning i friskvård.

Hur förlorar samhället om man glömmer friskvården anser du?

– Vi skulle få fler sjukskrivningar. Vi har ju sänkt dem i samhället, men hur mår personer på arbetsplatserna och hur mår de som inte får ett arbete? Det blir hårdare och hårdare och det sker också en utslagning av människor. Det mår ingen bra utav. Vi behöver stötta och hjälpa varandra och inse att alla vi är viktiga och betyder någonting.

Vad motiverar dig i ditt arbete?

– När jag möter människor och märker att jag kan vara till stöd. Sedan är det alltid motiverande när det sker en a-ha upplevelse och personen förstår att man får lov och kan göra någonting själv. Jag tycker det är väldigt viktigt att utgå från varje individ när vi gör vår friskvårdssatsning här på Haga Motion. Vi säger att det här är ett friskvårdscenter där vi försöker ha ett bredare tänk. Jag känner också att man faktiskt kan göra en insats i samhället. Det driver mig att känna att jag faktiskt kan påverka, ge stöd till människor och påverka politiskt.

Jag har förstått att du är ute och föreläser också?

– Nu senast har jag föreläst om mindfulness. Förutom den dagen var det dock längesedan jag var ute på det här sättet. De sista två åren har jag haft kurser och utövat det själv under fyra års tid. Det är lite speciellt, för mindfulness är uppmärksamhetsträning och upplevelsebaserat. Det är därför inte helt enkelt att föra ut det genom en föreläsning, men jag tror att det gick bra! Det handlar om ett förhållningssätt till livet med en del grundstenar och verktyg till det som livet för med sig.

Har du märkt ett förändrat intresse för friskvård över åren?

– Ja, många är mer medvetna idag när det gäller hälsa. Förr stod friskvård mer för fysisk aktivitet och kost. Nu är det mer en helhetssyn. Men visst svänger det, nu behöver många lugnare alternativ, som mindfulness, uppmärksamhetsträning, yoga med mera. På senare år handlar det mycket mer om vad vi har i sinnet. Att man glömmer bort kroppen. Man kan säga att vi har blivit huvudfotingar, tankeströmmen är stor och vi blir bombarderade av intryck. Vi är mycket i dåtiden och ältar det som har skett eller befinner oss i framtiden. Att vi befinner oss här och nu tappar vi därför ibland lite grepp om. För 20 år sen var det mer tyngd på rehabilitering. Nu handlar det mer om förebyggande och hälsofrämjande insatser.

Vad är du mest stolt över att kunna erbjuda här på Haga Motion?

Att vi har en helhetssyn på människan är mest stolt över. Vi jobbar mycket för att folk ska känna sig välkomna. Du ska kunna komma hit precis som du är och behöver inte ha de senaste kläderna. Jag tycker vi har ett ödmjukt förhållningssätt och våra kunder känner sig bekväma här hos oss. Naturligtvis är jag också stolt över att Karlstads kommun har ett eget friskvårdscenter.

 

Text: Robert Halvarsson

Foto: Henrik Sjöberg


På jobbet: Madelene Skoglund, Handledare på Gemet

Berätta om din bakgrund, hur kom det sig att du började arbeta på Gemet?  – Anledningen till att jag jobbar här är att jag gillar att arbeta med människor. Det är antagligen en kvalitet som man måste ha för att vara just här. När jag var yngre hade jag inte studiemotivationen, så jag gick massa omvägar för att prova på olika saker. Men jag har alltid varit intresserad av funktionshinder och psykisk ohälsa, hur man möter människor professionellt men ändå är nära. För två år sedan började jag så att jobba på Gemet.

Du är utbildad behandlingsassistent, vad tyckte du om studierna?   – Jag trivdes som fisken i vattnet. Jag var en del av första årskullen i Forshaga som började 2002, vi gick ut två år senare. Jag hade mycket gratis i och med att jag redan hade jobbat mycket och visste vad jag behövde ha med mig. Vi var många personer med olika erfarenheter. Det var otroligt givande men samtidigt väldigt tufft.

Vad är det du arbetar med här på Gemet?  – Jag får kombinera alla mina färdigheter här. För första gången har jag hamnat på en arbetsplats där jag också får använda mitt matintresse. Min roll i detta är att erbjuda deltagarna en arbetsliknande situation och att de ska få möjligheten att få finnas i ett socialt sammanhang. Jag lär ut, går före och ibland finns jag bara med dem. Emellanåt inte ens det, då deltagarna är så självgående att de vet precis vad som ska göras. Det är en del av det som är så fint när man jobbar kring caféet eller köket.

Ibland säger man ”vägen till hjärtat går genom magen”, är det så även i det sociala arbetet?  – Det är mitt ledord och det är så jag närmar mig människor, och det funkar faktiskt. De som väljer att vara i våra arbetsstationer har ofta ett stort intresse kring mat eller bakning. Alla har olika typer av förkunskaper, en del har redan mycket med sig när de börjar här, under tiden som andra är mer intresserade.

Vad motiverar dig i ditt arbete?  – Det är glädjen i att följa en människas resa. Den utveckling en person gör som kliver in på studiebesök och kanske är tveksam till det stora huset och alla människor som rör sig här. På något sätt hoppas jag att vi lyckas förmedla en arbetsglädje som gör att de kommer vidare. Det är oerhört spännande! Jag brukar säga: här finns det möjlighet att våga prova, här kan man få finnas med både ont i magen och ångest. Vi tänker hela tiden individuellt, min roll i det hela är att se människan.

Är anledningen att deltagarna är i centrum som gör att det funkar så bra?  – Jag hoppas att det är på det viset. För det hänger inte på personalen, vi är bara ett redskap som ska finnas tillgängligt. Hela personalstyrkan är väldigt engagerad, för vad vore vi utan deltagarna? Det ligger i mitt intresse att folk som är här ska trivas, för när de kliver ut och ska göra något annat blir de ambassadörer för oss. Mitt mål är att folk som går vidare ska ha fått en positiv bild av Gemet.

Hur resonerar du kring samhällets arbete med människor som är ”utsatta”?  – Det är en grupp av människor som är åsidosatta och som har otroliga resurser. Här finns det en bredd av människor med olika erfarenheter och åldrar, som samhället inte tar vara på. Det gör mig jävligt upprörd. Människor har ingenstans att ta vägen, och en del saker som erbjuds är mer eller mindre förvaring. Det är viktigt att få komma ut i ett sammanhang där man får känna sig behövd och viktig. Det här är ingen pengafråga, utan en resursfråga och hur vi samverkar över gränserna.

Känner du att Gemet kan inspirera samhället att tänka annorlunda om er målgrupp?  – Bra fråga! Vi är nu inne i en fas där vi är intresserade av att arbeta utåtriktat. Allt ifrån att visa hur vi arbetar här gentemot andra verksamheter, till att se hur man arbetar på andra platser. Nyligen åkte deltagare med personal till Karlskoga på ett studiebesök. Där fick vi med oss mycket idéer och kunde även prata om vår egen verksamhet. Vi ska även ha ”Arenadagen” snart där vi ska visa upp oss. Vi har saker som kan intressera andra och vill gärna dela med oss av detta.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

På jobbet: Daniel Berghel, ordf. Arbetsmarknads- och Socialnämden

I månadens ”På jobbet” får vi möta Daniel Berghel. En man som har växlat roll från vice ordförande i nämnden till ordförande.  Med det har han fått en större ansvarsroll, något som han trivs med. Huvuduppgift är att arbeta med förvaltningens framtid.

Hur känns det att tagit över som ordförande i nämnden efter Ingela Wretling? Det är förstås roligt. Har man ett politiskt intresse och drivs av att vara med och förändra vill man jobba i en majoritet och kunna ta beslut. Jag känner också det ansvar som kommer med ett sådant här uppdrag och vill gärna ta det. Jag har redan under den här korta tiden hunnit runt i en del av förvaltningens verksamheter och besökt många enheter. Där har jag träffat och pratat med personal, för att på så sätt få en gedigen bild av vad som sker inom förvaltningen.

Vad blir skillnaden för dig från att ha varit i opposition till att vara en del av den politiska majoriteten? Den stora skillnaden blir att jag nu får mycket mer kontakt med förvaltningens tjänstemän. Jag kommer att vara på fler möten och träffa exempelvis avdelnings- och förvaltningschefer samt personal. Eftersom jag vill fatta kloka beslut vill jag träffa så mycket personal som möjligt för att få en större förståelse kunskap om verksamheterna. Jag tror att de vill träffa mig också för att få veta vem jag är och hur jag ser ut, för då är det lättare att ta kontakt om det behövs.  En stor förändring är också att jag kommer att ha det yttersta ansvaret. Det är ingenting jag får ont i magen av, utan jag ser det som en möjlighet.

Vad fick dig intresserad av sociala och arbetsmarknadspolitiska frågor? Det går tillbaka rätt långt i tiden. Ända sedan jag gick i skolan, i femtonårsåldern, har jag haft ett stort samhällspolitiskt intresse. Det blev då klart för mig att det viktigaste ett samhälle har i uppgift är att hjälpa de människor som av ett eller annat skäl har svårt att klara sig själva. I mitt samhälle vill jag att man får den bästa hjälp som finns att få om det blir nödvändigt. Ekonomin begränsar förstås, men det är här man bör satsa: på människor som exempelvis har trassel i sin familjesituation, missbruksproblem, utsätts för våld i nära relationer eller har ekonomiska bekymmer. Klarar vi inte av att hjälpa de mest utsatta så är det mycket annat som går fel.

Hur ser du på förvaltningens arbete med utsatta människor? Jag tycker att förvaltningen gör ett gediget arbete och ett gott jobb. Man har ett stort engagemang och jag ser det bland den personal jag har träffat. Jag var nyligen på Ullebergsgården och träffade personal där som visste att de gjorde skillnad och vill göra och gör ett gott jobb. Det känns väldigt bra att se. Sen är det så att förändring är ett tillstånd. Vi måste hela tiden försöka utveckla oss och bli ännu bättre. I den här processen hoppas jag kunna vara en del.

Ekonomins roll i förvaltningen har varit på tapeten i flera skeden, vad är din syn på den? Den är central. Vi hade ett mycket stort underskott i fjol. Den budget vi har lagt nu hoppas vi ska gå plus minus noll. Vi jobbar med det som kallas för ekonomiska ramar. Kommunfullmäktige tilldelar oss en summa pengar, en ram, utifrån vilket vi gör det bästa vi kan. Idag är det ca 420 miljoner kronor. En förändring jag har pratat med kommunledningen om är att arbeta med två ramar. En för vår verksamhet och en annan för det ekonomiska biståndet. För när det ekonomiska biståndet ökar, ska vi inte tvingas att dra ner i verksamheten i det löpande och förebyggande arbetet. Det sociala arbetet kostar och här ser jag också ett uppdrag, att jag måste kommunicera mot allmänheten och mot politiken och förklara det viktiga arbete vi gör inom förvaltningen.

Finns det förändringar som den nya majoriteten vill genomföra, som du vill lyfta fram här? Det finns många saker vi är tydligt överens om. Bland annat vill vi införa det som kallas för ”Housing first”. I denna modell utgår man ifrån att människor ska ha tak över huvudet först, sedan kopplar man på sysselsättning och behandling. Det hjälper inte hur mycket vi behandlar en person för missbruk, om hon/han saknar en säng att gå hem till på kvällen. Jag vill även att vi skapar förutsättningar för fler sociala företag i kommunen, samt för brukarkooperativ och personalkooperativ.

Text & Foto: Robert Halvarsson

På jobbet: Rickard Odin – projektansvarig på ASP-ANA

Hammaröbon Rickard Odin är ett nytt tillskott för ASP-ANA och Arbetsmarknads- och socialförvaltningen här i Karlstads kommun. Han blev nyligen klar med sin utbildning till socionom via Karlstads Universitet och intresserar sig för organisationsfrågor och ledarskap, jämsides med ett människointresse som ledde in honom på den bana han nu befinner sig på.

Berätta lite vad ditt yrke går ut på?
– Just nu är jag projektansvarig för införandet av ett nytt dokumentationssystem som heter Viva IFO. Det ska börja användas inom hela förvaltningen och på ASP-ANA kommer det igång sommaren 2011. Jag är ansvarig för detta här på ASP-ANA och ska se till att det hela ska gå smidigt och flyta på som det ska. IFA är dock först och de kör igång under januari 2011.

Kan du beskriva vad Viva IFO är för något?
– Det är ett dokumentationssystem där man sköter all dokumentation kring klienter och brukare. Detta är något som exempelvis handläggare eller personal ute på boenden använder för att dokumentera saker och ting. Det finns ett system idag som heter WM IFO, så detta är egentligen ett byte av system till ett nyare som jag nog vågar påstå är mycket bättre. Jag är lite spindeln i nätet nu så att säga.

Hur kommer det sig att du valde att börja arbeta här på socialförvaltningen?
– Jag studerade till socionom och var klar i juli i år. Jag praktiserade här sedan tidigare och trivdes väldigt bra här då. På den vägen är det. I och med att jag hade varit här tidigare kände jag ju till alla på avdelningen också och visste vad jag kom till.

Är sociala frågor något som har intresserat dig länge?
– Ja, jag har alltid velat jobba med människor i den här sektorn i och med att jag har läst till socionom. Men sedan har jag också ett intresse för organisation, ledarskap och administration. Det finns många olika jobb inom det här fältet och det behöver inte bara vara riktat direkt mot brukare. Men jag vill testa på allt, nu ska jag jobba till siste maj sedan vet man inte vad det blir. Jag ska försöka samla på mig så mycket erfarenhet jag bara kan.

Vad har du för drivkraft i ditt arbete?
– Hade jag jobbat på ett ställe där jag hade direktkontakt med brukare hade det kanske varit enklare att prata om en drivkraft i form av att hjälpa människor och att förbättra situationen för folk. Just nu handlar det mer om att få saker att flyta på så smidigt som möjligt utan krångel den tid jag är här. Det handlar mycket om att göra ett så bra jobb som möjligt.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig så här i inledningsskedet på ditt jobb?
– Just nu är det väldigt mycket lösa frågor kring hur systemet ska vara uppbyggt och vad man har för önskemål på det inom avdelningen, samt vilka funktioner man vill ha och hur man vill använda det i framtiden. Så mycket handlar om att man går igenom med olika arbetsgrupper hur de vill att systemet ska vara uppbyggt. En typisk dag kan exempelvis bestå av att man har ett möte med systemförvaltarna och med projektledare från dataföretaget vi anlitar. Jag är ju ny här också så jag har många frågor om hur saker och ting fungerar. Det finns ingen ”vanlig dag”, utan alla dagar ser olika ut. Det är väl det som är lite roligt också.

Vad har du för förhoppningar inför framtiden efter att din tjänst går ut i maj?
– Jag vet inte alls vad som kommer att hända då. Men vi får se, allt är så nytt här också. Jag får säkert sommarjobba någonstans. Men nu kör jag på här så får vi se sen vad som händer i framtiden.

Text: Robert Halvarsson Foto: Henrik Sjöberg