Med sin närvaro minskar Molly ångest och oro

Hunden Molly och hundföraren Yvette Berg

Tänk dig en hund som kommer springande mot dig, den är glad och viftar uppmuntrande på svansen. Du lutar dig ner och rufsar om henne i pälsen och känner hur beröringen sprider värme i din kropp. Det är rena terapin! Tidningen Revansch träffade nyligen terapihunden Molly.

Molly är åtta år gammal och tillhör rasen Gordon setter, under ett halvårs tid har hon jobbat som terapihund på Ytterö psykosavdelning.

Med sin närvaro skapar Molly både lugn och stabilitet skriver tidningen, hon dämpar både ångest och oro hos flertalet av patienter som följer med på hundpromenaderna på sjukhusområdet några gånger i veckan.
– Jag tycker att det känns mer som en vanlig promenad, inte som en sjukhuspromenad, den är mycket trevligare så här, säger en av patienterna till Revansch.

Känslan
För att bli terapihund måste Molly gå en utbildning där hon får lära sig olika saker, till exempel får inte Molly bli rädd för höga skrik eller när människor kommer rusande mot henne som när larmet går.

Hundar har ett känsligare sinne och känner lättare av när andra människor mår dåligt. Genom att känna av detta är Molly lugn och stillsam tillsammans med patienter.

På grund av allergirisken kan hunden inte vistas inne på avdelningarna, men om det skulle vara möjligt någon gång finns positiva effekter av det. Någon kanske skulle önska sova med en hund i närheten, man mår generellt sett bättre av den närhet djuret kan ge.
– Vi jobbar verkligen i hop som ett team, säger hundföraren Yvette Berg Colhoun till Revansch.

Resultat
Ibland kan resultaten bli så goda att en patient kan minska på sin medicinering, däribland mot ångest. Hundterapi är ett bra komplement till psykvården, men området är relativt nytt.

Det är nummera inte bara inom psykiatrin som idéer om djur har gjort sig gällande,  inom skolvärlden och äldreomsorgen återkommer djuren så sakteliga. Däribland för patienter med demens.

Text och foto: Lotta Tammi

Tidningen Revanch är en medlemstidning för Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH). Tidningen utkommer fem gånger per år, och du kan läsa den här:
http://rsmh.se/revansch-menu/revansch/

Hur nås bättre resultat i missbruksvården?

Maria Branting, Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys.

Vilka resultat är viktiga för personer med alkohol eller narkotikamissbruk? Under Socialchefsdagarna pratade Maria Branting om detta utifrån frågeställningen: Missar vi målen för missbruks- och beroendevården?

Maria Branting är utredare för Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys. Hon berättar hur brukare och patienter uppfattar de insatser och den omsorg som riktas mot dem i en särskild rapport som nyss givits ut, liksom hur kunskapsuppföljning ser ut.

Det finns tolv viktiga områden för de patienter och brukare som blivit intervjuade i denna studie. Dessa områden som uppfattas som viktiga är, utan inbördes rangordning: grad av missbruk och beroende, fysisk och psykisk hälsa, boendesituation, ekonomisk stabilitet/försörjning arbete/sysselsättning, kriminalitet, trygghet och säkerhet, närstående, socialt nätverk, självständighet, stigmatisering, sammanhang.

– De här områdena går in i varandra och påverkar varandra. En övergripande slutsats man kan dra är att hela livssituationen är viktig och att uppföljningen i större utsträckning borde ta hänsyn till helheten, berättar Maria Branting.

Vårdanalys-intervjuer har varit kvalitativa och bestått av ett antal djupintervjuer. Utifrån det urval man har, drar de inte några slutsatser kring skillnader i attityder mellan könen, inkomstnivåer och vilka områden som är viktigare än andra.

För att nå framgång med bättre resultat för denna grupp, tänker Vårdanalys att det behövs mer kunskap och bättre strukturer genom alla nivåer för att följa upp vilka effekter insatserna ger. Såväl på lokala, regionala som statliga nivåer. De betonar också behovet av helhetsperspektiv som återspeglar brukarnas perspektiv.

– Vi tror att det är viktigt att fler använder sig av de verktyg som redan finns, för att samla in uppgifter på ett systematiskt sätt. Det är också viktigt att länka samman resultaten med hela kedjan av processer. Vi ser också ett behov av att man ser över de juridiska förutsättningarna för insamling av kunskap, med hänsyn till den personliga integriteten, säger Maria Branting.

Vårdanalys övergripande rekommendation utifrån sin rapport är att det behövs ett större grepp för hur man följer upp det arbete som redan sker mot de som missbrukar eller missbrukat:

”En övergripande rekommendation är att Rådet för styrning med kunskap tar initiativ till en struktur för en gemensam uppföljning av resultat inom missbruks- och beroendevården – en struktur som förtydligar vad som ska följas upp, vem som ska göra det, när det ska göras och på vilket sätt.

Text & foto:
Robert Halvarsson

---

Läs Vårdanalys rapport här:
http://vardanalys.se/Rapporter/2016/Missar-vi-malen-med-missbruks–och-beroendevarden/
”Uppskattningsvis har 800 000 personer ett missbruk eller är beroende av alkohol. 55 000 personer har ett missbruk eller är beroende av narkotika, och 45 000–65 000 personer har ett läkemedelsrelaterat missbruk eller beroende”, sammanfattar Vårdanalys läget i rapporten. Då anhöriga som har släkt eller vänner som missbrukar är antalet drabbade personer långt fler än så.

VAD ÄR: MEDICINSKT FÄRDIGBEHANDLAD?

Vi har under detta år en artikelserie som vi kallar ”Vad är?” Här förklarar vi olika saker. Denna gång ska vi reda ut begreppet ”Medicinskt färdigbehandlad”.

Föråldrat begrepp
Själva termen ”medicinskt färdigbehandlad” används inte längre, utan man säger istället ”utskrivningsklar”. Den tidigare termen var missvisande ansågs det, eftersom man lätt kunde tro att inga fler insatser behövdes, att det inte skulle kunna gå att nå längre i ett tillfrisknande.

Vad menas då med ”utskrivningsklar”?
När en person, som är inlagd på en avdelning, bedöms av den behandlande läkaren inte längre vara i behov av sluten vård, så är den personen utskrivningsklar. Med andra ord kan man säga att patienten är klar för utskrivning.

Inför en utskrivning av en utskrivningsklar patient, så ska en vårdplanering genomföras. I Socialstyrelsens föreskrifter om samverkan vid in- och utskrivning av patienter i sluten vård (3 kap. 1-4§) kan man läsa följande:

1 § Den behandlande läkaren i den slutna vården skall efter samråd med patienten, närstående och företrädare för berörda enheter fastställa hur vårdplaneringen skall genomföras.

2 § I vårdplaneringen skall sådan personal från berörda enheter delta som besitter den kompetens som behövs för att tillgodose patientens behov av insatser efter utskrivningen.

3 § Under vårdplaneringen skall respekt för den enskildes integritet och värdighet visas.

4 § Av vårdplanen skall det tydligt framgå vilka insatser efter utskrivningen från den slutna vården som behövs för att en hälso- och sjukvård och socialtjänst av god kvalitet skall uppnås. […].

Den behandlande läkaren är alltså skyldig att samarbeta med patienten och dennes anhöriga i arbetet med vårdplaneringen. Vidare, ska den personal från berörda enheter som deltar i vårdplaneringen ha tillräcklig kompetens.

Kommunens betalningsansvar
I de fall där en person är utskrivningsklar och en vårdplan är framtagen, så har kommunen 30 dagar på sig att genomföra de åtgärder som behövs. Tar det längre tid, blir kommunen betalningsskyldig för patientens vårdplats. Dessa 30 dagar gäller för psykiatrisk slutenvård, för övrig slutenvård har kommunen 5 dagar på sig.

Text: Karl-Peter Johansson