Etikettarkiv: petalite

Ett liv i balans

Litium är en humörstabiliserande medicin som hjälper personer med bipolär sjukdom att leva ett normalt och balanserat liv som är möjligt.

1800 upptäcktes bergarten petalite av den brasilianska kemisten José Bonifácio de Andrada i en gruva på ön Utö i Stockholms södra skärgård. Den svenske kemisten Johan August Arfwedson 1817 upptäckte sedemera att det gick att utvinna litium ur petalite.

Litium är ett spårämne som finns i växter, i många bergarter och även i människokroppen. I sin renaste form är litium en mjuk och silvervit metall. I fast form är den lättaste metallen i naturen.  Andra egenskaper som litium uppvisar är en stark elektrisk ledningsförmåga. Den används även ibland som beståndsdel i tvåltillverkning, elektriska batterier, smörjmedel och gör legeringar starkare. Det finns en mängd användningsområden men det är som läkemedel den är mest känd, i synnerhet för behandling av bipolärsjukdom.

Det var på 1870-talet som litium först kom att användas som läkemedel och då för att behandla maniska tillstånd. I slutet av 1800-talet avtog andvändningen av litium på grund av att läkemedelsindustrin inte ville satsa på ett läkmedel som det var svårt att få patent för.

Det var sent 1940-tal som litium igen togs upp i forskningen. 1970 godkände Food and Drug Administration(FDA) i USA litium för läkemedelsanvädning. FDA har ansvar för bl.a. läkemedelsfrågor och fungerar ungefär som Läkemedelsverket i Sverige.

The British Journal of Psychiatry rapporterade 2009 att forskare i Japan har funnit ett samband mellan naturliga halter av litium i dricksvatten och lägre självmordstal. Forskningen i Japan visade att det fanns tecken som tydde på att självmordsfrekvensen kan sjunka av naturliga halter av litium i dricksvattnet. I Wikipedia-artikeln om litiumbehandling nämns att det finns indicier som pekar på att källvatten med halter av litium i användes i behandling av manier.

Vetenskapliga rapporter ska tas med en nypa salt. Studierna är inte heltäckande utan beskriver i det här fallet en begränsad population i Japan.

Litiumbehandling

Det går inte bota bipolärsjukdom. Eftersom bipolärsjukdom är en biologisk betingad sjukdom går det heller inte att lindra symtomen med exempelvis enbart psykoterapi. Terapin kan vara ett bra komplement men litiumbehandlingen är en viktig faktor som minskar sjukdomens verkningar. Behandlingen skyddar inte bara mot symtomen utan litiumet skyddar också hjärncellerna från effekterna av sjukdomen.

Litium har först och främst effekt på de maniska perioderna men även i enstaka fall används det i behandling mot depression. En långvarig litiumbehandling kan förebygga nya perioder av mani eller depression.

Bipolärsjukdom kommer och går men den finns där under ytan. Vid de rätta betingelserna, när exempelvis livet är extra stressigt, mycket händer på en gång, kan sjukdomen märkas mera. Det är viktigt att regelbundet ta medicinen annars finns risken att hamna i emotionell oreda.

Även under litiumbehandlingen kan sjukdomens symtom märkas. Litiumet gör inte att livet blir linjärt utan kapar både toppar och dalar.

Utan medicinen skulle symptomen vara mycket, mycket värre. I perioder där mani märks extra tydligt är det också särskilt viktigt att ta litium, annars är risken stor får förvärrad sjukdomsbild.

När litiumet sätts in görs detta långsamt. Det gäller att hitta en nivå som passar individen, för att få ett fullgott skydd mot sjukdomen. Litiumprov tas regelbundet för att hålla kolla på litiumnivåerna i blodet. Sköldkörtel och njurar kontrolleras också. Även i perioder då livet inte störs av sjukdomen är det lika viktigt att ta sitt litium som under de sjuka episoderna.

Många människor som inte står under medicinering, medicinerar sig själva med droger och alkohol. Det dämpar ångesten men är på längre sikt förödande, därför att alkohol och drogmissbruk kan förvärra sjukdomsförloppet, även manier kan utlösas.

Text: Henrik Sjöberg

Fakta om biverkningar:

Litium har som alla andra läkemdel biverkningar. Överdosering av litium är livsfarligt och kan leda till döden men de vanliga biverkningarna är tämligen ofarliga.

Vanliga biverkningar vid inledning av behandling:

– lätt illamående

– lös avföring

– matthet i kroppen

Efter två veckors behandling brukar dessa biverkeringar försvinna men muntorrhet och darrhänthet kan bestå under behandlingens gång.