Etikettarkiv: Peter Sundström

Grundskolans elevhälsa HBTQ-certifieras

Karlstads och Hammarös kommunala gymnasieskolor är HBT-certifierade sedan några år tillbaka. Nu kan man läsa på Karlstad kommuns hemsida att arbetet med att utbilda och certifiera även grundskolans elevhälsa har inletts.

Efter att Karlstad och Hammarö varit först i Sverige med att HBT-certifiera gymnasieskolornas elevhälsa går man nu vidare i arbetet när man siktar in sig på grundskolan. Ambitionen är att Karlstad ska bli en av landets bästa kommuner ur HBTQ-perspektiv.

Certifieringen syftar till att förse elevhälsan med den kompetens som krävs för att kunna ge alla ett lika respektfullt bemötande, och möjligheten att känna sig sedda och hörda.

Alla som jobbar inom elevhälsan, gott och väl 100 anställda, ska genomgå utbildningen.

Text: Peter Sundström

Fakta HBTQ-certifiering:
HBTQ står för homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner.

I korthet går en HBTQ-certifiering ut på att öka kunskapsnivån hos samtliga anställda inom en verksamhet.
Certifieringsprocessen erfordrar ett aktivt arbete för en förstående, inkluderande miljö där anställda såväl som kunder bemöts respektfullt oavsett bakgrund och sexuell läggning. En tydlig plan måste finnas för hur standarden ska upprätthållas efter utfärdat certifikat.

En HBTQ-certifiering tar sex till åtta månader att genomföra och är giltig i tre år innan den måste förnyas.
(Källa: RFSL)

81 miljoner i kompenserad fritidspeng

På uppdrag av regeringen kommer Socialstyrelsen betala ut 81 000 000 kronor till Sveriges kommuner. Medlen ska kompensera för stegrade utgifter under 2015, till följd av införandet av fritidspeng för barn i hushåll med försörjningsstöd, står att utläsa i regeringsbeslutet.

Den 1 Juli 2014 trädde en ny bestämmelse i socialtjänstlagen i kraft. Detta efter att riksdagen beslutat att förverkliga en proposition från den tidigare regeringen.

Den nya bestämmelsen ger barn i åldrarna 10-15 år rätt till fritidspeng, om de ansökande hushållen har- och har haft försörjningsstöd under minst sex månader det senaste året.

Fritidspengen är en ersättning från socialnämnden, som täcker kostnaderna för barnens deltagande i vissa typer av fritidsaktiviteter. I regeringsbeslutet formuleras kriterierna som att ”Barnets fritidsaktiviteter ska vara regelbundna och ledarledda samt främja ett aktivt deltagande i samhällets gemenskap”.

Kostnaderna för fritidsaktiviteter får inte överstiga 3000 kronor per barn och år, enligt socialtjänstförordningen. Under 2015 förväntas dessa kostnader att uppgå till totalt 81 000 000 kronor, och kommunerna ska nu kompenseras.

I Värmlands län får kommunerna dela på drygt 1,6 miljoner, varav 688 000 kronor går till Karlstad.

Text: Peter Sundström

Den inre domaren

2345Som talar om för dig i förväg vad du kan och inte kan göra

Som hjälper dig att bygga upp en precis så hög förväntansångest att du inte kan slappna av och bara ge dig i kast med saker och ting

Som berättar för dig att du inte duger, hur mycket du än kämpar

Som lyssnar flitigt på andras nedlåtande ord och gör dem till sina egna

Som övertalar dig att dra dig undan, isolera dig

Som lurar dig att den kortsiktiga avslappningen du får när du undviker jobbiga situationer, är någonting bra

Som skrämmer dig så effektivt för livet att du överger dina vänner

Som blir arg när du lyckas med någonting och manipulerar dig i efterhand till att tro att det ändå inte var värt något

Som får dig att tro att alla skrattar bakom ryggen på dig

… honom hatar jag!

Text & illustration:
Peter Sundström

Balansgång på bräcklig lina

12364567Jag befinner mig just nu i en situation där det står mig fritt att förutsättningslöst både skriva och teckna. Egentligen borde det vara själva definitionen av det jag alltid velat.

På tidigare arbets- och praktikplatser har jag tyckt att jag blir så understimulerad av att utföra endast fysiskt krävande uppgifter dag ut och dag in. Jag har tänkt att jag nog skulle må bättre av att få använda hjärnan istället. Skapa någonting. Kunna känna att jag är behövd för det jag har ovanför axlarna.

Nu när jag har möjligheten att slippa kröka rygg om dagarna, så känner jag märkligt nog inte riktigt den där lättnaden jag hade hoppats på. Det är som om jag blivit rädd för att göra det jag egentligen vill. Förr var det inte svårt att teckna och skriva. Det tog en minut eller femton, sen var man i full gång och skapade.

Jag hade liksom idéer på den tiden. Nu känner jag mig helt dränerad i huvudet. Blir rädd för det tomma papperet. Det enda jag kan tänka på just då, är hur skönt det hade varit om jag bara hade haft några soffor att bära upp till övervåningen, eller ett förråd att tömma. För på ett sätt är ju det lättare. Att stänga av huvudet och bara ta i med kroppen. Då behöver man inte ta tag i den mentala processen att skapa något. Jag vet inte vad som passar mig bäst. Det är som att jag ständigt flyr nuet, som att jag alltid vill bort.

Det enda jag egentligen vill är att överleva. Jag vill ha något att göra i en lagom omfattning. Ett jobb på deltid, som jag klarar av utan att få för hög ångest. Jag vill bara slippa arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Då är jag nöjd. Jag klarar mig på halv lön. Ingen stämpling. Vill inte riskera att samhället ser ned på mig.

Vad politikerna och samhället tycker om en sådan som jag, har på senare år framgått väldigt tydligt – jag är en parasit. Jag förstör för alla andra och är därför inte önskvärd. Jag blev sjuk på mitt första jobb, brände ut mig och fick panikångest och depression. Klarade i perioder inte ens av att gå till affären. Efter det kom jag aldrig riktigt tillbaka. Jag kan tyvärr inte längre bara ”bita ihop och köra”,utan att krascha. Livet känns som en ständig balansgång. Då är man inte längre värd något. Sådana som jag ska städas undan. Det vore skönt att komma bort från det tänket. Att slippa känna så.

Det kanske inte är så konstigt ändå, att jag drabbas av en sådan osäkerhet och ångest var jag än hamnar – det är ju så mycket som står på spel. Jag vill bort från situationen jag befinner mig i, göra rätt för mig. Men samtidigt vill jag inte trötta ut mig själv och hamna där jag befann mig när jag hade det som svårast, för den sinnesförfattningen väcker ingen nostalgi.

Då när det kändes som att bestiga ett berg, bara att behöva gå till affären och köpa en limpa. När ångesten förlamade varenda aspekt av mitt liv. När jag låg vaken om nätterna och det kändes som om någon drog åt ett rep runt mitt bröst. När allt var svart. Dit vill jag inte igen.

Däremot vill jag tillbaka till tiden då det fortfarande kändes självklart att jag hade en framtid. Till tiden då jag trodde att allt skulle bli bra, bara jag tog modet till mig och sökte hjälp. Till naivitetens förtröstan.

Text & illustration:
Peter Sundström