Sandbäckens jul

ASP Bladet har besökt Sandbäcken i Killstad, som ligger cirka 6 km öster om Forshaga. Där har det under de sista veckorna i november förberetts febrilt inför den välbesökta och uppskattade julmarknaden.

Lördagen den 12 december vid 12:00, öppnar Sandbäcken upp lokalerna för den årliga julmarknaden. Årets tema kommer att vara miljö och natur, och det märks i färgnyanserna; brunt, koppar, toner i vitt och den svarta färgen som de har pyntat med.

– En del har vi tagit med hemifrån och resten är från närområdet, säger Petra Reijers, samordnare på Sandbäcken.

Hon berättar om allt som sker när det gäller förberedelserna, vad som kommer att erbjudas och vad som sker innan allt är klart. Allt som de använder, är odlat vid Sandbäcken och andra ställen ute i naturen. När vi går runt i lokalerna, visar hon upp allt som redan är klart och vad som kommer att erbjudas.

Deltagarna (som är från både inom Killstad och utanför byn) tycker att det är roligt att få göra något annat under dagarna. De har varit delaktiga i vad som ska göras och både deltagarna och samordnarna hjälps åt tillsammans. Just nu kör hantverksgruppen och smedjan på maxfart, för att producera blompinnar, läderarmband, smideskrokar och smycken i olika former, i silver eller annat material.

Det är mycket mer på gång. Bland annat ska deltagarna baka olika sorters kakor. Petra och deltagaren Theresia berättar att de har gjort oljor och visar torkade blad från olika örter som de använder i oljorna. De berättar även att de har gjort gelé med egenodlade bär.

– Alla stationer är viktiga för att detta ska fungera. Alla hjälper verkligen till, säger Petra, med ett glatt leende.

När vi går runt i lokalerna, så får vi se när grupperna hjälps åt att göra allt från julkransar, till gjutningen av bollar för ljuslyktor i olika storlekar. Ljuslyktorna kommer även ha olika former och utseende med LED-lampor. De som vill hjälpa till, får vara med.

Det som kommer att erbjudas är bland annat julgodis, egenproducerad glögg, varm choklad på burk, ljuslyktor av trä, samt oljor. Oljorna kommer att ha en innehållsförteckning, där det beskrivs vad de innehåller och var de är producerade. Det kommer även att finnas vimplar (som är gjorda av papper) med sångtexter, samt julkulor, som är inbäddade med tidningsblad.

Om man går ut på gården, kan man titta på alpackor. Till alla barnens stora förtjusning, kommer även tomten att finnas på plats, för att ta emot deras önskelistor. Inne i växthuset Kristallen, som för övrigt ser ut som en kristall, kommer man att kunna köpa julkransar och julgrupper.

Deltagaren Theresia visar oss var allt kommer att vara, och berättar på ett ungefär hur det är tänkt att fungera, när marknaden är öppen.

– Det är kul att få vara med och förbereda inför julmarknaden, och det är bra att det normala bryts mot något annat ibland. Det är ett mycket bra tillfälle att köpa julklappar till sina anhöriga, eller något nytt att pynta upp med hemma. Alla är välkomna, säger hon och fortsätter.

– Vill man sätta sig ner en stund, så kan man gå till caféet. Där kan man köpa något värmande, som kaffe eller glögg. Man kan även köpa kakor, och det finns vanlig dricka till de som vill ha det.

Tycker man om skönsång i form av julmusik, kommer det att finnas en julkör på plats.

Julen ska vara en glädjehögtid, men så är inte fallet för vissa. Då är det bra att Sandbäcken finns, där alla är välkomna.
– Inget av det vi säljer kommer att gå med vinst. Deltagarna får uppskattning för det de gör och har gjort. Man får känna gemenskap samt vad julen innebär, säger Petra.

Text: Jimmy Thuresson
Foto: Robin Malmqvist

Ett svärmande hem

Det är en varm sensommardag i Överstebostadens gamla trädgård, där människor och djur stretar och gnor. Här finns numera ett par prydliga bikupor omgivna av sina trogna arbetare. ASP Bladet tog sig en närmare titt på dem.

I en rabatt skymtar en kvinna fram vars mål verkar vara att rensa bort vissna blommor. Under ett träd ligger en hund och iakttar några män som befinner sig en bit bort.

Med en vandrande blick söker vi våra arbetsamma vänner. Snart uppenbarar de sig, tätt intill en stor buske. För ett år sedan hade deras närvaro varit skrämmande. De är många, ett samhälle kan bestå mellan 60 till 80 000 invånare. I dessa bostäder är siffran okänd. För en vanlig människa, är detta en svindlande siffra. Trots det är deras situation i vår värld kritisk och hotad. Utan deras hjälp stannar pollineringen upp, växterna slutar att växa och till slut så kommer vi inte ha vår färgsprakande natur kvar.

Bina. Naturligtvis är det dessa hårt arbetande bin vi betraktar. Länge har olika rapporter om deras situation sköljt över oss, men det är först nu ASP Bladet beger sig ut på en upptäcktsfärd, för att få veta mer om deras liv på Sandbäcken. Samt att ta reda på hur de kom hit.

Kärlek till bin
Vi talade med Annica Olsson, handledare för trädgårdsgruppen. Hennes kittlande entusiasm för bina är påtaglig och medryckande. Många andra har också smittats av kärleken till våra vänner. Christina Malmström, kooperatör på Grön Rehab, som varsamt vårdade blommorna mötte upp oss följd av Susanne Lersten, handledare på Kilstad Gård med hunden Molle. Snart var vi samlade i den japanska trädgården, även Petra Reijers, IPS- vägledare, hade tagit sig tid för att delta i samtalet.

Annicas intresse för bin vaknade när hon såg en dokumentär och hennes historia om upplevelsen berör. Bina är viktiga för oss men ibland är vår okunskap om dem ett stort hot. Det behövs inte mycket för att intresse och kamp ska ta fart. Annica berättar:

– Efter att jag sett en film om hur bin i Amerika transporteras genom halva landet i lastbilar, grät jag och blev chockad. De är misskötta och misshandlade. Bina är hotade av sjukdomar och besprutning. En tredjedel av maten vi äter är beroende av att bli pollinerad av bin. Eftersom jag går runt i en vacker trädgård med blommor, växter och vatten, så vaknande mitt intresse och idén dök upp. Även vår chef blev eld och lågor av idén, vilket ledde till att vi fick bikupor.

Lugn vid kupan
Under tiden som bina har funnits på Sandbäcken, har man lärt sig att de kan fungera i rehabiliterande syfte. Många finner ro i att sitta och titta på bin när de arbetar. Hur de flyger in och ut ur kupan. De berättar att det finns utomstående personer som varit utbrända, men att de genom att se på bisamhället har funnit sig själva och hittat inre ro. Petra delar med sig av hur funderingarna kring trädgården har förändrats sedan bikuporna kom:

– Man får ett nytt sätt att tänka. Bina behöver ju hämta pollen och nektar under hela säsongen. Det gör att man tittar på sin omgivning på ett annat sätt. Vad har vi för träd, vad är det för buskar, vilka blommor har vi i trädgården. Vad är det vi behöver odla? Det blir ett helt annat helhetstänk.

På Sandbäcken har man ännu inte pratat så mycket med deltagarna om bina, men alla vet att de finns där. Förhoppningarna är att bikuporna ska bli en del av arbetsträningen och även att deltagarna ska få lära sig mer om hur bin sköts.

Man planerar även för kupor på Kilsta Gård, som är en del av samma verksamhet. De funderar på att försöka producera honung så småningom, den kommer man då använda i verksamheten. Man värnar om att ta hand om bina och deras skörd.

Bin behövs
Glädjefylld entusiasm lyser i deras ögon, liksom hoppet om binas framtid. De hoppas att fler ska ta sig an biodling i sina trädgårdar. Om man inte vet hur man gör så finns det kurser att gå.

– Man håller koll på bikuporna under hela året, något händer hela tiden, berättar Christina glatt.

Trots glädjen i gruppen framför oss finns det ett allvarsamt budskap i samtalet. De tänker mycket på miljö och närproducerad mat i verksamheten. Vilket blir tydligt när vi blickar ut över deras egenodlade grönsaksland. När frågan kommer om de skulle vilja uppmuntra människor att skaffa egna kupor svarar Petra spontant:

– Ska man göra något för miljön kan man skaffa ett bisamhälle, det är världens insats!

När vårt möte börjar gå mot sitt slut har många tankar och idéer färdats från mun till öron. Till sist är det dags att ta farväl. Men en sista tanke från Susanne låter sig höras:

– I levande trädgårdar och landskap så behöver vi bin!

Text: Theresia Axelgård
Foto: Stefan Ek

Träna till jobb direkt på plats

Vad är det som gör IPS så unikt? Jo, att man träna med personen direkt på arbetsplatsen. Med stöd från en handledare och personens insats, hjälper det till att komma i anställning direkt på plats.

Individual- placement and support (IPS-modellen) är importerad direkt från USA. Under ett år har försöksverksamheten pågått på trettiotvå olika platser i landet. Projektet avslutas den 31 december 2013 för en utvärdering. IPS, innebär att man ska försöka få ut människor med psykisk funktionsnedsättning i arbete med anställning. I Karlstad drivs försöket av Martin Seppänen som är projektledare. Detta gör han med Petra Reijers, som är vägledare i projektet.

IPS-modellen
Arbetsrehabiliteringsmetoden är framprovad för att hjälpa personer, med psykiska funktionsnedsättningar till ett liv i arbete. Efter olika andra projekt under åren, verkar det som IPS är en av de mest effektiva just nu. Verksamheten går ut på att erbjuda hjälp och stöttning till personer med psykisk ohälsa. Deltagaren i projektet får träffa en vägledare, tillsammans arbetar de fram en individanpassad plan. Det görs en utvärdering av personens hälsa och arbetsförmåga, om det finns någon utbildning eller arbetslivserfarenheter eller några andra önskemål. Genom bra kontakter med olika arbetsgivare, är det dags att bege sig ut på arbetsmarknaden till ett liv i arbete tillsammans med en handledare, som stannar så länge personen har ett behov och önskemål om det.

Rehabilitering
IPS skiljer sig mycket från det gamla sättet att försöka skapa sysselsättning för personer med psykiska funktionsnedsättningar.
– På traditionellt vis, läggs mycket av stödet i början av processen och personen får öva på plats i en arbetsstation, för att komma igång inför ett arbete. IPS vänder på konceptet. Man övar direkt på arbetsplats, man har med sig en vägledare som ger stödet och vägledning så länge som personen behöver stödet, man går till anställning direkt, i stället för att ha en längre praktik, säger Martin.

Fördelarna med IPS
Projektet bygger på att personerna som är med får mycket stöd, både av Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, psykiatrin och kommunen. De bildar tillsammans ett nätverk, till förmån för den arbetssökande. Ett stöd som är mycket värdefullt och ger trygghet, till personer som kan har många års sjukskrivning och arbetslöshet bakom sig, det ger möjligheten att lösa problem mycket tidigare. Vägledarens roll är mycket viktig, att denne är med som ett stöd hela vägen från start till mål, tills personen känner sig stark nog att stå på egna ben. Deltagaren ska känna sig trygg och ska snabbt få rätt stöd, om personen skulle må sämre.
– Det är viktigt att personen, själv är med och förstår vad förändringen innebär och vad den betyder. Att personen vågar göra detta, säger Petra.

Samarbete
Samarbete med arbetsgivaren har stor betydelse för att projektet ska vara hållbart. Det gäller att arbetsgivaren är förstående för människor, som varit arbetslösa och sjukskrivna i många år. Personer som kanske tidigare inte vågat eller kunnat ta klivet ut i det verkliga arbetslivet. Det är mycket viktigt för deltagaren att någon vågar tro på dennes insats, att lyckas ta eget ansvar.

En revolution
IPS- Projektet sträcker sig fram till 31 december 2013. Efter det sker det en sammanställning av Socialstyrelsen, vad har skett i de trettiotvå kommunerna. Hur har det påverkat människorna som varit med i projektet och som lever med psykisk ohälsa.
– Projektet kommer inte att stanna upp, för nu har vi kunskapen. Det kommer att stärka de alternativa rehabiliterande arbetsinsatserna, förhoppningsvis kommer Socialstyrelsens rapport att hjälpa till att påskynda tänket på arbetsrehabiliteringsmetoderna. IPS är en revolution, säger Petra Reijers.

Text & Foto: Lotta Tammi

Modellen består av åtta punkter:
Broschyren Stöd i arbete genom IPS-modellen, som Karlstads kommun ger ut, visas de åtta punkterna som modellen stöder sig på:
”(1) Anställning på den vanliga arbetsmarknaden är målet. (2) Lämpligheten baseras på personens egen vilja att arbeta. (3) Arbetssökandet inleds tidigt, inom cirka, 1 månad. (4) Dina önskemål är viktiga. (5) IPS är integrerad med den psykiatriska behandlingen. (6) Tillgång till kontinuerligt stöd som inte är tidsbegränsad. (7) Bidragsrådgivning och ställningstagande till ekonomi i ett tidigt skede. (8) Arbetsgivarkontakter.”
Information hämtat från broschyren Stöd i arbete genom IPS-modellen.

Killstad gård – Gemets senaste arbetsstation

Sedan ett år tillbaka driver Gemet arbetsinriktad rehabilitering ute vid Killstad gård, strax norr om Karlstad. Personer som kommer till Gemets verksamhet kan exempelvis ha erfarenheter av psykisk ohälsa och får här en chans att både återhämta sig och lära sig nya färdigheter.

Här sker arbetsträning för att deltagarna på sikt ska kunna återgå i arbete eller studier. Nio personer arbetstränar, varav en är tjej. Ytterligare åtta personer ingår i annan verksamhet på Killstad gård som centreras kring att man får en yrkesutbildning via Nobelgymnasiet.

I ett stort rött hus finns Gemets lädertillverkning och i ett mindre hus finns också en smedja. Arbetsträning sker även i köket.

Det hela är ett samarbetsprojekt mellan Arbetsmarknads och Socialförvaltningen samt Gymnasieförvaltningen och Individuella programmet på Nobelgymnasiet.

Markus Tempelman, som är utbildad konstsmed, anställdes för ett år sen på Gemet för att arbeta som handledare vid lädertillverkning och smideri. Det Markus gör är att visa hantverket så att deltagarna kan prova på och se om det är något för dem. Man tillverkar till exempel ljusstakar, arbetsknivar och enkla gårdssmiden. – Vi försöker hålla en grundläggande nivå på det vi tillverkar här, säger Markus.

Smedjan – som går under namnet Solasmedjan – tog ett par månader att bygga. Man ägnar sig åt både silversmide och vanligt smide, men silversmidet är i samma hus som lädertillverkningen.

På lädertillverkningen tillverkas armband och man har dessutom renoverat en packväska för motorcyklar. Det man tillverkar säljs på Sandbäcken eller så köps det av eleverna.

Petra Reijers arbetar som samordnare och ser till att rätt insatser finns runt personen. Ingen tidsgräns finns på hur länge man kan vara på Gemet (alla har en individuell planering och rehabiliteringsplan). Man får ingen yrkesutbildning, men man kan använda sina kunskaper som en hobby eller söka till en utbildning.
Vi pratar med en av killarna som kom till Gemet i mars 2007, han var utbränd. Han hade arbetat som kundmottagare på en bilverkstad. Nu har han praktik två dagar i veckan på ett företag i Karlstad och resten på Gemet.

– Arbetsträningen är kanonbra och det är bra kamrater här, säger han.
Han tycker att han har utvecklats mycket på arbetsträningen, speciellt när det gäller dagliga rutiner. Det träningen lär dem är bland annat att skapa rutiner, få arbetsdisciplin och att känna sig produktiva. Och att trivas med det.

Flera säger att de denna verksamhet hade funnits så hade de gett upp. Några menar att detta ger dem en mening med livet, de tror att alternativet hade varit att befinna sig i djup depression. De säger att de är ett bra gäng med god stämning, och påpekar att jämlikhet råder i gruppen.

Text: Olle Stagnér
Foto: Per Rhönnstad