Fanny Mendelssohn, Clara Schumann och musiken som ornament

Framgångsrika kvinnliga kompositörer i den klassiska epoken, fanns de? Eller var musiken för dem bara en utsmyckning, en förströelse i societetsmiljön, någonting förbehållet männen?

Ni känner alla till de tonsättare som vi kallar för De stora mästarna. Bach, Mozart, Chopin och de andra. De levde och verkade från mitten av 1600-talet fram till början på 1900-talet, beroende på vilka man räknar in i skaran. De var de människor som komponerade verk vi idag kallar för klassisk musik.

Tittar man utifrån dagens perspektiv, verkar det ha varit en totalt mansdominerad värld. Vi vet att det var män som tonsatte, studerade musik, höll konserter i kyrkor och andra lokaler, spelade för kungligheter och så vidare. Inte en kvinna nånstans. Tar man några cd-skivor som ”The 100 Greatest classical masterpieces” eller ”Klassiska favoriter” så finns det inte en enda kvinna representerad där heller.

Hur tusan kan det komma sig? Skrev kvinnor på den tiden inga mästerliga

stycken, eller skrev de kanske inte musik över huvud taget? Jo, visst gjorde de det.

Sänker man periskopet och börjar leta under ytan så börjar det hända grejer. Man hittar snart den ena kvinnan efter den andra som sysslade med precis samma sak som männen. Det vill säga: komponerade, studerade och höll konserter. Många av dem var också hyllade under sin livstid och idag hade vi kallat dem megastjärnor. Så varför känner vi inte till dem, hur kunde de efter sin livstid försvinna?

Den största orsaken verkar vara att musikhistorien skrevs av män, för män, och att de då ”glömde” eller utelämnade kvinnan av någon anledning. Kanske för att det fanns mer substans, mer musik att ta av på den manliga sidan. För hur det än var så skrev männen större volymer, större verk.

Kanske var det avundsjuka? Kvinnorna hade ju inte riktigt samma tid och möjlighet som männen, för de hade också sina vardagliga sysslor att utföra. Till skillnad från männen då, som var befriade från sådant. Att skriva en symfoni är inget man gör på en förmiddag direkt. Att kvinnorna ändå lyckades prestera så mycket som de faktiskt gjorde, kanske sved hos en del.

Sen har vi förstås den lilla detaljen med barnafödandet och uppfostran. Den gode J. S. Bach fick 20 barn, sju med sin första fru Maria Barbara och 13 med sin andra, Anna Magdalena. Den sistnämnda hann trots det med att vara hovsångerska, och att hjälpa Bach i hans arbete.

Uppförsbacke alltså, på alla sätt. För även om du komponerade aldrig så bra, var det svårt att få musik publicerad om du var kvinna. Det ansågs inte vara en respektabel sysselsättning. Ändå finns de där, särskilt vill jag lyfta fram två kvinnliga kompositörer. Låt oss börja med en musikalisk familj vid namn Mendelssohn.

Fanny Hensel
Född Mendelssohn i Hamburg 1805, var äldst av 4 syskon. Efter att ha fått grundläggande pianolektioner av sin mor började hon vid 11 års ålder tillsammans med lillebror Felix att studera piano hos en musiklärare vid namn CF Zelter. Han var en betydande man och nära vän med J W von Goethe. I ett brev till honom kan man läsa hur Zelter skryter över barnen Mendelssohn. ”De formligen svämmar över av musikaliska möjligheter, och i synnerhet Fanny”, som han favoriserade, ”kommer säkerligen en dag att skriva något lika bra som Bach. Hon är verkligen nåt extra”.

De två syskonen stod varandra väldigt nära under hela livet, både privat och musikaliskt. Men en dag under repetitionerna av en Berlinsk söndagskonsert 1847, kollapsade Fanny, och dog av stroke endast 42 år gammal. Felix, överväldigad av sorg och depression följde henne i graven bara 6 mån senare. De båda syskonen ligger nu begravda sida vid sida i Trefaldighetskyrkan i Berlin-Kreuzberg.

Felix rådfrågade ofta sin syster när han komponerade, lät henne spela igenom stycket och tog åt sig av hennes åsikter, medan deras far däremot visade sig vara mer tolerant än uppmuntrande, och i ett brev till Fanny på hennes 23 årsdag skrev han ”musik skulle kunna bli Felix yrke, men för dig kan det bara förbli ett ornament.”

Men hon hann att komponera mer än 460 musikstycken, och många musiker finner dem än idag tekniskt utmanande. Hennes mest kända verk anses vara Das Jahr, vilket betyder ”året” på svenska. Det är en samling stycken som skildrar varje månad av året, en musikalisk dagbok över det år hon, maken och deras son tillbringade i Rom. Huvudparten av hennes verk återfinns idag i bibliotek och privata samlingar.

Utav det fåtal verk som publicerades under hennes livstid, återfinns 3 st i opus 8 och ytterligare 3 i opus 9, båda signerade Felix Mendelssohn! Detta resulterade i en prekär situation för honom när han vid ett tillfälle besökte drottning Victoria av England. Hon ville sjunga sitt favoritstycke Italien från opus 8 för honom. Han skrev senare till sin mor att det var den vackraste version han hört av stycket, och att han känt sig tvungen att erkänna att det var hans syster Fanny som var kompositören.

Clara Schumann
Född Wieck 1819 i Leipzig, död 1896, är ett annat exempel. Hon började som femåring studera piano och språk under sin krävande och dominante far, som snabbt insåg hennes talang och lärde upp henne till virtuos. Som 11-åring uppträdde hon för första gången inför publik och senare samma år for hon till Paris, där självaste Nicolo Paganini erbjöd sig att spela med henne.

Som 14-åring började hon skriva sin Pianokonsert i A moll, och uppförde sen hela verket som 16-åring i Leipzig med Leipzig Gewandhaus Orchestra, en av de förnämsta orkestrarna i världen, dirigerad av Felix Mendelssohn. Hon ärades i Wien med titeln Royal and Imperial Chamber Virtuosa, som enligt hennes far var det högsta betyg man som lärare kunde få! Hon var en av sin tids mest framstående pianister och spelade med lätthet verk av såväl Bach och Mozart som Chopin och Brahms.

1878 anordnades en konsert i Gewandhaus i Leipzig för att fira Claras 50e år som artist. Det var ett oförglömligt tillfälle, lokalen var dekorerad med kransar i grönt

och guld och girlanger av eklöv. När Clara gick upp på scenen fylldes den av blommor från den exalterade publiken.

En kul och intressant sak med Clara är att hon under största delen av sitt liv skrev dagbok, vilket ger oss en fantastisk inblick i denna så musikaliskt intressanta period av vår historia. Den ger oss också en inblick i Claras slitsamma liv, från barndomen med en dominant fader, till tiden med den alltmer deprimerade Robert, där hon skötte hem, ekonomi, födde 8 barn och till slut också fick försörja familjen sen Robert utvecklat full sinnessjukdom efter ett självmordsförsök. Han avled 2 år senare 1856, på ett mentalsjukhus i Bonn. Efter makens död började Clara åter ge konserter och hänförde sin publik i årtionden.

Man hade kunnat önska att historieskrivarna hade gjort på annat sätt och vågat tagit med dessa fantastiska kvinnor i sitt arbete, istället för att försöka lura eftervärlden på deras verk. Att man satt musiken i första rummet, och inte brytt sig om ifall det var skrivet av en kvinna eller man.

Det kan vara svårt att skriva om och ändra på vår historia i efterhand, och det är även ett omdiskuterat ämne, men just i detta fall är det väldigt befogat. Vi kan glädjas åt att det idag finns så mycket musik av kvinnliga kompositörer utgiven, musikhistorien skrivs nu om och dessa kvinnor bör få upprättelse. Så ta chansen, upptäck och lyssna på deras musik. För den är väl värd att njutas av.

Text: Roger Trondsen

När musik blir mer än en hobby

Musik är ett fritidsintresse som för många är en underhållande och uppiggande hobby. Roger Trondsen är en av de som inte bara har musik som en älskvärd hobby, den är mycket mer.

Roger Trondsen har sysslat med musik sedan 4-årsåldern, då han för första gången kom i kontakt med det. Då gällde det barnvisor, glad musik med vackra och lätta melodier. De bidrog till en positiv upplevelse som skapade goda minnen. Musik har sedan dess suttit som en fullträff för Roger, därifrån har det vidareutvecklats och blivit en viktig del i hans liv. Från det där första mötet med musiken visste han att det var hans kall och passion.

– Musik, det är otroligt viktigt. Den skapar glädje och är nästan livsnödvändig för mig. Den ger både positiva och ibland mer negativa känslor, säger han.

Förutom att han alltid lyssnar på musik, så spelar han själv en hel del. Hans huvudinstrument är gitarr, som han lärt sig sedan han som 11-åring började ta lektioner i klassisk gitarr. Därifrån har han fortsatt spela och på egen hand utvecklat sin instrumentspelande förmåga.

Några andra instrument han spelar är bas, mandolin och lite banjo. Han spelar också trummor, piano och munspel. Han beskriver sig själv som lättlärd inom instrumentspelande och musik i övrigt. Han skulle väldigt gärna vilja lära sig att spela piano, men i dagsläget finns det inget annat instrument än gitarr som han spelar flytande.

– Jag har försökt, men det är tidskrävande och svårt att lära sig utan någon lärare. På pianot kan du både kompa och spela melodi. Det är ett sådant komplett och bra instrument att skriva musik på. Det låter vackert också, säger han och fortsätter:

– Är du duktig på piano då behövs det inget mer, du får igång både komp, melodi och sång. Det är ett ganska komplett instrument om man behärskar det.

Drömmar om musik
I huvudsak spelar Roger idag gitarr, komponerar och sjunger sin egen musik. Förut spelade han som trubadur, vilket nu är ett avslutat kapitel. Nu för tiden övar han åtminstone en timme om dagen på sitt huvudinstrument. Det gör honom gott, berättar han för ASP Bladet. Han tycker det är kul att utvecklas och lära sig mer.

Men även själva lyssnandet är viktigt för Roger. Han lyssnar numera mycket på klassisk musik och tycker det är både trevligt och avslappnande.

Ett drömyrke för honom vore att ha en egen musikstuga och studio där han kan komponera och göra musik på beställning, att få komponera till exempelvis filmprojekt, reklam och så vidare. Han har ingen strävan efter kändisskap, men att få jobba i bakgrunden med detta är en framtidsdröm.

Roger beskriver sin musiksmak som väldigt bred, men att hans favoritgenre är 70-tals rock och hårdrock. Genrer är heller inte så noga för honom, men det ska vara musik med bärande melodi.

Musikens inspiration
För många av oss kan det vara helt uppenbart att musik har en djup påverkan. Musik har stor betydelse och mening, den kan både prägla och inspirera oss genom livet på många olika vis.

För Roger har musiken både påverkat och inspirerat honom så djupt att den är livsnödvändig för honom. Han berättar om att han under 20 år, i vuxen ålder, aldrig riktigt kände sig tillfreds.

Han hade trängt undan musikspelandet och komponerande fullständigt. Det blev så mycket ansvar och yrkesstress att han tvingats lägga undan sin musikaliska fritidssyssla. En uppoffring som stod hans mående mycket dyrt. Trots att han hade andra saker i livet att vara glad för, så var det ändå som om något fattades.

– Jag var inte nöjd där jag var, men jag visste heller inte vad det var som var fel. Jag sökte någonting okänt. Just då förstod jag inte att musiken var så viktig. Förträngningen har gjort stor skada, säger han.

Men under den destruktiva perioden, såsom han beskriver den, så har musiken ändå på något vis försökt säga till honom att sluta med det han tvingade sig själv göra. Musiken hade försökt leda honom tillbaka till det som han mådde bra av. Först efteråt insåg och förstod han, hur viktig och läkande musiken verkligen var för honom.

Hur skulle han känna ifall musik försvann fullständigt ur hans liv? På den frågan har han svårt att svara på om hur det då skulle bli.

– Ett liv utan musik har jag svårt att tänka mig. Det är lätt och säga att det skulle bli väldigt svårt, men hur svårt? Det vet jag inte, men att det är så stort och starkt för mig. Det skulle påverka mig otroligt mycket, säger han.

Tror han att musiken kan ha läkande kraft som kan användas av samhälle och sjukvård? Han tror att rätt sorts bakgrundsmusik kan påverka omgivningen som helhet. Han tror också att musik kan ge positiv påverkan som läromedel och inlärning i skolor.

Roger menar att musik kan ha en lugnande effekt. Men även om musik är jätteviktigt, så tror han också att det är viktigt för var och en att lyssna på sig själv och hitta sitt eget kall. Det som man brinner för och helst vill syssla med, det är det viktigaste.

De flesta av oss kan nog hålla med om och inspireras av detta. Musik är livsnödvändigt eftersom en sådan hobby kan bli till en drivkraft som kan påverka, inspirera och vägleda genom livets gång. För Roger är det musiken som är hans stora kall och livsnödvändiga drivkraft.

Text: Janni Littorin
Foto: Kid Overgaard