Etikettarkiv: Poesi

Betydelsen av vackra ord

4563Vad betyder vackra ord och dikter för själen? Hur skulle världen se ut utan poesi och lyrik? Vad är egentligen en dikt? Det kan vara en beskrivning av något som berör, eller en glömd känsla från vårt gamla liv. Kanske är det ett utlopp för själen. Vad vore jag utan ordens poetiska flöde?

Många känner nog ofta igen sig i poesins rader, om de bara vill. Vissa texter är lätta att förstå, de handlar om klara budskap och känslor vi alla upplevt. Andra är underhållande; exempelvis limericken. Sen har vi mer diffusa texter. De som kräver ett tränat öga, förståelse och analys för att förstå och uppskatta. Dessa är de jag tycker bäst om, de visar upp poetens skicklighet med ord. De har ofta ett vackert flöde, fantasifulla beskrivningar och symbolik.

Det är när insikten av vad texterna handlar om som vi kan känna igen oss i djupet av dem. Poesi uttrycker känslor som vi annars inte kan beskriva, en frihet att få ner tankar på papper utan att behöva säga för mycket, bara det viktiga. De är som vackra ord som flödar ur oss.

LYRIKEN HJÄLPER MIG
Att jag funnit lyriken har hjälpt mig. Upplevelser och känslor jag annars skulle hållit kvar inombords, som drar ner mig i mörkret, har befriats av att jag kunnat uttrycka dem i dikt. Saker jag inte kunnat sätta ord på har andra diktare skrivit, och när jag läst dem har jag känt: ”ah det finns någon där ute som förstår.” Det hjälper en att hitta de rätta orden att beskriva våra innersta tankar.

På många sätt har det hjälpt mig att komma ut ur mitt skal som jag befunnit mig i under många år. Det är en lättnad att kunna skriva om problemen som hopar sig i livet. Men självfallet gäller det inte bara negativa saker i livet. En dikt kan bevara även vackra ögonblick i livet som man vill spara. Saker vi måste få ur oss innan vi spricker av upprymdhet. När man sedan läser dem målas bilden upp av den där dagen då man var som lyckligast, stunden då allt var perfekt, minnet av den underbart förtrollande soluppgången.

GRAMMATIKENS BEFRIARE
En enkel promenad på stranden kan bli ett nostalgiskt ögonblick med hjälp av lyriken. För att inte tala om allt positivt det tillför språket. Språket idag har mycket att tacka lyriken. För hade det inte varit för lyriken hade språket inte utvecklats till det vi har idag. Till skillnad från böcker och andra texter så är dikten grammatikens befriare. Visst finns det regler även i lyriken. Men de är inte huggna i sten. Allt hänger på hur du vill förmedla ditt budskap, på att hålla den rytm som ger dikten liv.

Tänk på det nästa gång du läser en dikt. Hur hade världen varit utan de stora diktarna? Hade du med ord kunnat beskriva känslan av kärlek med rättvisa? Eller hur förtvivlad du egentligen känner dig? Hur många nya ord och meningar har vi egentligen fått av författare som använt sig av lyrik i sina beskrivningar? Och vad hade musiken varit utan dessa rytmiska texter?

Detta är anledningen till att jag alltid kommer uppskatta diktandet, och använda det när jag rannsakar mig själv under mina svåra stunder. Jag kommer alltid vara djupt tacksam för denna konstform. Så tack till er alla underskattade poeter där ute. Fortsätt i er strävan, ni har fortfarande en publik där ute som uppskattar era verk. Och tack till alla unga sorgsna själar därute som satt ord på känslor som man annars inte kunnat beskriva. Fortsätt ert sökande efter svar, era rop efter förståelse. Och slutligen till er mer skämtsamma poeter där ute, ett gott skratt förlänger livet heter det ju, att kunna underhålla andra är lika viktigt som att kunna förstå andra.

Text: Anna Pettersson
Foto: Ellen Berner

I skrivandets magiska land

12343Jag minns den magiska känslan när jag som åttaåring skrev min första berättelse. Plötsligt hade bokstäverna blivit ord och orden bildade meningar. Det var jag som bestämde vad som skulle stå skrivet och fantasin flödade. Det var som att stiga in i en annan värld, en slags vaken dröm där allting kunde hända. Jag både skapande och upplevde berättelserna.

Poesi har för mig också ett magiskt skimmer. Det magiska blir då att genom liknelser och metaforer måla en tavla av ord, som varje gång man tittar på den delvis ändrar motiv. Dikten liksom lever sitt eget liv. Det är en utmaning att försöka fånga känslor och stämningar i några få rader, få texten att andas.

Även min dagbok andas magi. Den för mig tillbaka veckor, månader, år, som en tidsmaskin, för att sedan landa i nuet. När jag skriver blir jag ett med pappret och pennan framför mig. Jag känner pennans sträva trä mot min hand, hör spetsens raspande mot pappret och känner lukten av nyligen vända blad i den bok jag gjort till min egen.

Det är som att tänka på papper, min inre värld med alla tankar, känslor, upplevelser och erfarenheter, fyller blocket utan att jag riktig vet hur det gick till. Jag får syn på mig själv på ett helt annat sätt, som om jag vore någon annan. Denna distans till mig själv som skrivandet då skapar har många gånger fungerat som en livlina, det har hjälpt mig att se saker ur andra perspektiv och bidragit till större självkännedom.

Hur vilsen och rotlös jag än har känt mig, har skrivandet alltid känts som ett hem, något att vila i. Pennan och pappret har varit en vän i alla lägen. Under perioder har jag känt mig ensam och letat efter något att hålla fast vid när det känns som om allting rasar samman, då har skrivandet funnits där som en famn att krypa upp i. Pennan och pappret har torkat mina tårar och vaggat mig till sömns. Jag har kunnat skapa ljus i en grå vardag, trollat och pusslat med ord och på så vis byggt ett inre rum där skrivandets magi från barndomen fortfarande finns kvar.

Länge höll jag mina texter för mig själv, det var som om magin skulle försvinna om någon annan fick läsa. Successivt insåg jag dock det magiska i att våga bjuda in någon annan i sin värld. Olika skrivarform på Internet blev mina oaser. Där kunde man utbyta tankar om skrivandet och lära känna andra genom deras texter. Plötsligt var skrivandet inte bara en vän i sig utan jag hittade även vänner genom mitt skrivande, men under tiden som andra vänner kommer och går finns skrivandet alltid kvar.

Den existentialistiska tanken att livet får den mening du själv ger det tror jag stenhårt på och en sak är säker, jag lever inte för att skriva, jag skriver för att leva.

Text: Therese Nilsson
Foto: Per Rhönnstad

Jag kan flyga, jag är inte rädd

ASP Bladets textförfattare Liselotte Frejdig skriver på sin fritid olika typer av dikter och poesi. Här ger hon ASP Bladets läsare en dikt, för att inspirera människor till att våga göra det alla säger är omöjligt.

Jag står högst uppe på berget

Jag ser ner på er alla som kommit för att se mig störta

Här uppifrån liknar ni små myror

Jag vet att ni skrattar åt mig, vissa öppet, vissa bakom ryggen

”Hon måste vara tokig, som tror att hon kan flyga”

Men, vad ni inte vet är att jag har några äss gömda i klänningsfållen

Under mina pappersfjädrar, som ni också skrattar åt, har jag örnens mäktiga vingar

Sorlet växer till ett vrål när de ser att jag är beredd att hoppa

Jag backar några steg, springer till kanten och kastar mig ut

Jag svävar omkring i uppvindarna en liten stund, flaxar med vingarna

Allt medan pappfjädrarna sakta singlar ner mot marken

Jag skrattar högt när jag ser era miner när ni läser på lapparna

(Det tog en vecka att skriva alla lappar

Men det var det värt, nu när jag ser era miner)

”Jag kan flyga, jag är inte rädd!!”

Text: Liselotte Frejdig

Nationalskald firad 150-åring

Gustaf Fröding hade blivit 150 år gammal om han hade varit vid liv idag. Detta har inte Karlstads kommun glömt bort utan valt att fira detta jubileum på ett flertal sätt. Genom stadsvandring, lunchpoesi, teater och musik har Karlstadsborna kunnat lära sig mer om denna mytomspunna poet.

För den med socialpsykiatriskt intresse kan Frödings liv vara intressant att studera, som var innehållsrikt men ingen dans på rosor. Hans alkoholproblem och bräckliga psyke ledde till att han vistades vid ett flertal hospital och vårdhem i Sverige, bland annat i Kristinehamn.  Om detta står det att läsa i boken ”Gustaf Fröding och kärleken – en psykologisk och psykiatrisk studie”, skriven av Johan Cullberg.

ASP Bladet fångade Sigvard Strömberg i flykten, en skådespelare som gestaltar Fröding själv under den uppskattade stadsvandring som på ett unikt sätt kombinerar poesi och teater.

Fröding gav ut flera diktsamlingar och flera av hans verk har tonsatts. En av de särklass mest kända är dikten ”Det var dans bort i vägen”, som har blivit till en visa komponerad av Henrik Lambert.

Text: Robert Halvarsson Foto: Per Rhönnstad

Nätverket RSMH-Ordmakt

Under detta år, 2010, kommer vi i ASP bladet att ha en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa.

Denna gång är nätverket RSMH-Ordmakt i fokus.

Hur nätverket kom till
Initiativtagare till bildandet av RSMH-Ordmakt är Håkan Barck från Landskrona. Han arrangerade en upptaktskurs på Löftadalens folkhögskola mellan 6-7 april 2002, och på denna kurs kom man fram till att bilda ett nätverk. Det var nämligen så att en av kursdeltagarna satt med i RSMHs förbundsstyrelse, och kursens mening var att låta denna styrelseledamot ta upp frågan om nätverket Ordmakt på ett förbundsstyrelsemöte. Den 10 april 2002 godkände förbundsstyrelsen att låta Ordmakt vara ett nätverk inom RSMH och därmed hade nätverket RSMH-Ordmakt kommit till.

Poängen med poesi- och novellskrivande
Att skriva poesi och noveller kan vara ett sätt att återhämta sig samt att bearbeta sig själv och sina känslor. Nätverket erbjuder mötesplatser där man kan och vågar prata om poesiskrivande samt novellskriveri.

Vad är RSMH-Ordmakt?
Det handlar inte om en skriverigrupp, där en person leder gruppen, utan om ett gemensamt intresse. Ordmakt innebär att öka sitt självförtroende och att utbyta olika erfarenheter. Det handlar om kamrater, vilka stöttar varandra, när det gäller skriveriverksamhet. Ett tillvägagångssätt för en lokalförening inom RSMH att öka sitt kamratstöd.

Nätverkets organisation
Sättet som RSMH-Ordmakt är organiserat på, ser inte ut på traditionellt vis. Nätverket har ingen styrelse med ordförande, sekreterare och kassör. Istället leds arbetet av en så kallad projektgrupp, och i denna grupp finns en basgrupp som utgör den innersta kärnan. Gruppens arbete leds av två gruppledare, som kan sägas motsvara ordförandeposten i en traditionell förening.

Verksamheten
Nätverkets projektgrupp har tagit fram ett workshopstudiematerial med temat ”Vad är bra poesi?”, och ett annat sådant material med temat ”Skriv dig hel! Skriv dig psykiskt frisk!” är under framställning.

RSMH-Ordmakt arrangerar också skrivarkurser, poesifestivaler och annat inom området poesi och novellskrivande. Nätverket har även en medlemsportal på Internet

Text: Karl-Peter Johansson  Foto: Per Rhönnstad