Etikettarkiv: politik

Hellre fler än färre anmälningar

Hur ska vi få ner anmälningsfrekvensen när det gäller sexualbrott? Det verkar vara den stora frågan just nu. Debattören Karl Andersson vänder på steken och menar att beskrivningen är skev och kvinnofientlig.

Varför skulle vi vilja få ner anmälningsfrekvensen? Jag anser att den behöver att öka!

Problemet är inte att kvinnor anmäler sexualbrott för ofta i Sverige, utan att kvinnor anmäler sexualbrott för sällan i alla länder, inklusive Sverige. Jag menar dock att man tydligare ser ett mindre mörkertal i Sverige jämfört med andra länder, detta eftersom vi har en bredare lagstiftning här, även om mörkertalet fortfarande är på tok för högt.

Men om vi nu ska gå efter anmälningsfrekvens – vilket de ultranationalistiska grupperingarna gör – så är Saudiarabien himmelriket på jorden för kvinnor, för landet har inte ens någon anmälningsfrekvens att tala om. I flera länder finns inte våldtäkt som brott i lagstiftningen, mannen får kräva sex och kvinnan måste lyda.

Det är bisarrt!

Lek med tanken. Om vi legaliserar alla typer av sexualbrott, så får vi också en låg anmälningsfrekvens. Sedan kan vi använda de låga siffrorna för att ljuga om verkligheten i politiskt syfte, såväl inrikes som utrikes. Problemet är då löst. Eller?

Det värsta är att det idag finns hundratusentals vuxna människor som saknar förmåga att förstå hur ett sämre samhälle hänger ihop med färre anmälda brott. Att ett samhälle där kvinnor har det bättre också innebär att kvinnor oftare anmäler män för sexuella ofredanden och våldtäkt.

Alltsammans är korkat. För som det ser ut nu påstår grupper långt ut på högerkanten att Sverige är våldtäkternas himmelrike, när allt tyder på att det är tvärtom. Vi talar om samma grupper som historiskt menade att kvinnorna aldrig borde fått rösträtt till att börja med.

Är inte det ironiskt?

Text: Karl Andersson

Politik i Sverige, lätt som en plätt?

IMG_6745Att hänga med i politiken är inte alltid lätt. Hur är politiken i Sverige uppbyggd och vilka begrepp/ord är bra att känna till?

Ordet politik kommer från grekiskan och betyder ”det som rör staten”. I Sverige har vi parlamentariskt demokratiskt styre, vilket betyder att de som styr landet är valda av folket.

I vårt land har vi val vart fjärde år. Sedan 2013 genomförs valet den andra söndagen i september. För att ha rösträtt måste man ha fyllt 18 år senast på valdagen, vara svensk medborgare och någon gång ha bott i Sverige.

Ett politiskt parti är en grupp människor som har samma värderingar, mål och idéer (ideologier) om hur samhället ska styras. I Sverige finns det många politiska partier, och alla som vill kan starta ett parti.

Riksdagen beslutar
Den svenska staten består av en rad olika personer och enheter. Vi har en statschef, riksdag, regering och domstol. Statschefen, det vill säga kungen, har ingen politisk makt, utan har en representativ roll.

Riksdagen utgörs av 349 personer (ledamöter). Deras uppgifter är att besluta i viktiga frågor och stifta nya lagar. För att en person ska kunna sitta i riksdagen krävs det att man är 18 år, svensk medborgare och medlem i ett politiskt parti. De 349 platserna, som kallas för mandat i riksdagen, fördelas utifrån hur de röstberättigade röstar i valen.

32234234För att få komma in i riksdagen måste ett parti få minst fyra procent av rösterna i ett riksdagsval.
Efter valet utser riksdagen en talman, som är en person som sedan leder riksdagens arbete. Talmannens första uppgift är att ge förslag på en person i riksdagen som ska bli statsminister. Förslaget godkänns eller ogillas av Riksdagen genom röstning. Statsministern utser regeringen, som består av ministrar för olika poster t.ex. utrikes-, jämställdhets- och finansminister.

Statsministern bestämmer själv vilka poster och personer han vill ha i sin regering. Regeringens arbetsuppgifter är att ge förslag eller propositioner på lagändringar och göra en statsbudget som Riksdagen måste ta ställning till. Om en enskild person eller grupp i riksdagen ger ett förslag till Riksdagen kallas det motion.

Regeringen utför
Regeringen styr Sverige genom att genomföra de beslut som riksdagen har tagit, som till exempel att höja eller sänka skatten. Regeringens uppgifter är också att utse generaldirektörer till statliga myndigheter, såsom Försäkringskassan, Polismyndigheten med flera, och att arbeta med internationella relationer.

32234234Efter valet 2014 finns det åtta partier i riksdagen. De är Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna (före detta Folkpartiet), Centerpartiet, Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Regeringen består av Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Vänsterpartiet stödde regeringens budget, de andra partierna sitter i opposition (regeringens motståndare). Det är viktigt att ha oppositionspartier i riksdagen, för att granska och kritisera regeringens förslag och beslut.

Rösta
Utöver dessa partier som sedan valet 2014 utgör vår riksdag, finns det många fler partier med olika åsikter och idéer. Nästa gång vi har val är 2018, och på politiskapartier.se finns lättläst information om olika partiers ideologier. Att välja är enligt FN en mänsklig rättighet och det är varje individs förmån att uttrycka sin åsikt genom lika rösträtt för alla.

Text: Ylva Alsterlind
Illustration: Maria Lundby Bohlin
Foto: Melker Dahlstrand/
Riksdagsförvaltningen

Karlstadsmanifestation mot utförsäkringar

”Människor ska inte ställas utan försörjning till följd av olika bedömningar av arbetsförmågan”, var en av Påskuppropets krav.

En varm och småblåsig annandag påsk i Karlstad samlades ungefär sexhundra människor för att manifestera. De var enade i ett motstånd mot vad man uppfattar som en omänsklig utförsäkringspolitik och ställde krav på en humanare sjukförsäkring.

 Som en av ett trettiotal platser i Sverige gjorde Karlstad avtryck på kartan som skådeplats för en med staden mått mätt väldigt stor manifestation. Initiativtagare i Karlstad, Agnetha Andersson, läste bland annat upp ett starkt vittnesmål om vad som hände när Anette Ivarsson blev utförsäkrad, och fann sig tvingad att söka ekonomiskt stöd från kommunen. En historia som delas av många med henne.

– Jag har förlorat flera tusen i månaden till följd av utförsäkringen, något som har inneburit att jag har varit tvungen att gå till socialen varje månad. Kampen om pengar till mat och medicin har hela tiden varit ständig och fruktansvärt jobbig, löd en bärande del av Ivarssons berättelse.

En trotsig årstid

Till Andersson sällade sig även biskop i Karlstads stift sedan 2002, Esbjörn Hagberg. Han bemötte i sitt tal bland annat uppfattningen att det hela skulle röra sig om ett partipolitiskt initiativ, något som initiativtagare hela tiden har tillbakavisat. I en poetisk betraktelse över vårdtiden och alla blommor som trotsar den gångna vintern menade Hagberg att även denna manifestation är ett uttryck för liknande kraft. Vi befinner oss i en trotsig årstid.

– Är det inte någonting av den trots som vi ser ute i världen när människor inte låter sig besegras av orättfärdiga maktstrukturer? Som på nya sätt söker kontakt med varandra, delar varandras drömmar och försöker skapa en mänskligare ordning, menade Esbjörn Hagberg.

– Det handlar om den sorts samhälle vi vill ha. Ett gott samhälle visar sig tydligast i hur det tar sig an de mest utsatta, de som livet allra hårdast har drabbat. Dessutom: ett gott samhälle tar hand om sina barn, uttryckte sig Esbjörn Hagberg vidare.

Det var inte bara tal det bjöds på, utan även underhållning i form av flera låtar framförda av Karlstadssonen Staffan Stridsberg. En man som förra året vann tävlingen ”Svensktoppen nästa” med sin låt ”Black crow”. Dagen till ära spelade han gratis. Efter arrangemanget träffades de som ville i Betlehemskyrkan för fika, umgänge och mer underhållning: denna gång i form av två äldre herrar som bjöd på en knippe jazziga evergreens framförda på sång, keyboard och kontrabas.

Exempel på organisationer som sällat sig till uppropet är bland andra: Handikappförbunden (HSO), Landsorganisationen (LO), Unionen, samt många fler därtill.

 Text & Foto: Robert Halvarsson

På jobbet: Daniel Berghel, ordf. Arbetsmarknads- och Socialnämden

I månadens ”På jobbet” får vi möta Daniel Berghel. En man som har växlat roll från vice ordförande i nämnden till ordförande.  Med det har han fått en större ansvarsroll, något som han trivs med. Huvuduppgift är att arbeta med förvaltningens framtid.

Hur känns det att tagit över som ordförande i nämnden efter Ingela Wretling? Det är förstås roligt. Har man ett politiskt intresse och drivs av att vara med och förändra vill man jobba i en majoritet och kunna ta beslut. Jag känner också det ansvar som kommer med ett sådant här uppdrag och vill gärna ta det. Jag har redan under den här korta tiden hunnit runt i en del av förvaltningens verksamheter och besökt många enheter. Där har jag träffat och pratat med personal, för att på så sätt få en gedigen bild av vad som sker inom förvaltningen.

Vad blir skillnaden för dig från att ha varit i opposition till att vara en del av den politiska majoriteten? Den stora skillnaden blir att jag nu får mycket mer kontakt med förvaltningens tjänstemän. Jag kommer att vara på fler möten och träffa exempelvis avdelnings- och förvaltningschefer samt personal. Eftersom jag vill fatta kloka beslut vill jag träffa så mycket personal som möjligt för att få en större förståelse kunskap om verksamheterna. Jag tror att de vill träffa mig också för att få veta vem jag är och hur jag ser ut, för då är det lättare att ta kontakt om det behövs.  En stor förändring är också att jag kommer att ha det yttersta ansvaret. Det är ingenting jag får ont i magen av, utan jag ser det som en möjlighet.

Vad fick dig intresserad av sociala och arbetsmarknadspolitiska frågor? Det går tillbaka rätt långt i tiden. Ända sedan jag gick i skolan, i femtonårsåldern, har jag haft ett stort samhällspolitiskt intresse. Det blev då klart för mig att det viktigaste ett samhälle har i uppgift är att hjälpa de människor som av ett eller annat skäl har svårt att klara sig själva. I mitt samhälle vill jag att man får den bästa hjälp som finns att få om det blir nödvändigt. Ekonomin begränsar förstås, men det är här man bör satsa: på människor som exempelvis har trassel i sin familjesituation, missbruksproblem, utsätts för våld i nära relationer eller har ekonomiska bekymmer. Klarar vi inte av att hjälpa de mest utsatta så är det mycket annat som går fel.

Hur ser du på förvaltningens arbete med utsatta människor? Jag tycker att förvaltningen gör ett gediget arbete och ett gott jobb. Man har ett stort engagemang och jag ser det bland den personal jag har träffat. Jag var nyligen på Ullebergsgården och träffade personal där som visste att de gjorde skillnad och vill göra och gör ett gott jobb. Det känns väldigt bra att se. Sen är det så att förändring är ett tillstånd. Vi måste hela tiden försöka utveckla oss och bli ännu bättre. I den här processen hoppas jag kunna vara en del.

Ekonomins roll i förvaltningen har varit på tapeten i flera skeden, vad är din syn på den? Den är central. Vi hade ett mycket stort underskott i fjol. Den budget vi har lagt nu hoppas vi ska gå plus minus noll. Vi jobbar med det som kallas för ekonomiska ramar. Kommunfullmäktige tilldelar oss en summa pengar, en ram, utifrån vilket vi gör det bästa vi kan. Idag är det ca 420 miljoner kronor. En förändring jag har pratat med kommunledningen om är att arbeta med två ramar. En för vår verksamhet och en annan för det ekonomiska biståndet. För när det ekonomiska biståndet ökar, ska vi inte tvingas att dra ner i verksamheten i det löpande och förebyggande arbetet. Det sociala arbetet kostar och här ser jag också ett uppdrag, att jag måste kommunicera mot allmänheten och mot politiken och förklara det viktiga arbete vi gör inom förvaltningen.

Finns det förändringar som den nya majoriteten vill genomföra, som du vill lyfta fram här? Det finns många saker vi är tydligt överens om. Bland annat vill vi införa det som kallas för ”Housing first”. I denna modell utgår man ifrån att människor ska ha tak över huvudet först, sedan kopplar man på sysselsättning och behandling. Det hjälper inte hur mycket vi behandlar en person för missbruk, om hon/han saknar en säng att gå hem till på kvällen. Jag vill även att vi skapar förutsättningar för fler sociala företag i kommunen, samt för brukarkooperativ och personalkooperativ.

Text & Foto: Robert Halvarsson

Hårddiet ger utarmad sjukvård

Den stränga budgetdiet landets sjukvård ordinerats under halvannat decennium har gett en vårdapparat som nu ofta består av skinn och ben, där satta budgettak skapat en kronisk stress som hindrar frustrerad personal att göra sitt jobb fullt ut.

 

Kalla fakta: 3000 personer dör varje år till följd av felaktiga diagnoser, felbehandling och felmedicinering. Trots det talas det tämligen tyst om detta problem. När landets byggfack i media slår på stora trumman över att det nu dör oacceptabelt många jobbare på landets byggen, då hamnar deras genomsnittliga siffra på 12 (döda per år). Alla dessa dödsfall är givetvis lika tragiska, men när 3000 människor om året dör helt i onödan – när de dessutom är i vårdens omsorg – borde det väl ändå skapa en och annan krigsrubrik? Föreställ er vilket ramaskri det skulle bli med 3000 döda byggnadsarbetare per år.

Problemet är på samma gång enkelt att förstå som det är svårt att lösa. Kruxet är att sjukvården lider brist på pengar, och botemedlet är att ge den mer pengar, eller snarare: att se till att varje tillgänglig krona används effektivt. När stat och landsting bevattnar sina verksamheter med pengar finns det så många hål i slangen att miljarder sipprar bort helt i onödan.

Sjukvård, ska man komma ihåg, är också politik. De sjukvårdspartier som på senare år skjutit upp som svampar ur jorden har uppkommit i reaktion mot nedskärningar i vårdutbudet. Många oroar sig för att inte kunna få adekvat vård någorlunda nära hemmet. Men även landstingen tvingas leva i den globala ekonomin, snärjda under kvartalsrapporternas damoklessvärd, och mobbas gärna i media som tärande välfärdskolosser, flummiga vänsterprojekt där bäst före datumet löpt ut.

Nu för tiden har vi vant oss vid att också vårdbudgetar orkestreras i besparingskanon. Det allmänna får inte kosta en krona mer än nödvändigt. Visst, bra, men om man årligen har 3000 onödiga dödsfall inom vården så har man en stark indikation att något har gått snett.

När man ständigt fyller igen gropar med material från de nya man just grävt håller ekan på att sjunka, för det tycks alltid finnas ytterligare ett hål att plugga igen. Medicinen heter resurstillskott, men i den beska verkligheten får vården plåstra ihop patienten med nödlösningspiller.

En giftig kombination av budgetnedskärningar och att utbränd personal säger upp sig har barskrapat verksamheter på kompetens. De som kan byter jobb. De som blir kvar får merarbete, eftersom man inte alltid kan, eller ens får, fylla igen luckorna. I sjukvårdssverige har inte snålheten bedragit visheten, utan utarmat den.

Effektivitetsstressen är heller ingen kvalitetsgaranti för patienten. Den har inget med kvalité att göra, utan handlar om att korta vårdköerna. Lösningen är fler läkare per patient, men läkarbrist råder, och stat och landsting förefaller nöja sig med att luta sig mot förhoppningen att kunna locka fler utländska läkare hit för att fylla de glesa leden. Orsaken? Det kostar mindre pengar.

Systemet uppmuntrar helt enkelt inte läkarna att ta sig tid för patienterna. Snarare pushar det dem att få dem ur händerna fortast möjligt. Varpå läkarna inte sällan – om än inte alltid – rekommenderar ett piller. Och sen ett till … Bland äldre ligger läkemedelsförgiftning ligger bakom var tredje intagen akutvårdspatient. En stressad läkare skapar helt enkelt merarbete – och i slutändan även en fördyring – genom att inte ha tid att bena ut sina patienters medicinering.

När det till exempel gäller felmedicineringar är bristfälliga kontrollprogram en stor bov i dramat. I åratal har man försökt införa ett för riket gemensamt kontrollprogram som ska övervaka och larma när läkemedel som inte fungerar tillsammans har skrivits ut på en patient. Förseningar och oförutsedda snubbeltrådar har hemsökt detta Sisyfosarbete som ständigt tickar av allt fler skattemiljarder. Kostnaden för felmedicineringar beräknas årligen äta upp tio procent av Sveriges sjukvårdsbudget, vilket i runda slängar innebär trettio miljarder kronor i sjön.

Stressade läkare och sjuksköterskor, som arbetar i ett system med många brister i läkemedelskontrollsystemet, kommer ofelbart att göra ett och annat misstag.

Men vem kan förebrå dem? De jobbar i en verksamhet där ramarna blivit satta av någon annan, med pengar som alltings måttstock. På golvet resulterar detta i att den ena handen till slut inte vet vad den andra gör. För ingen har tid att tänka efter. Och pengar har alltid bråttom.

Vården måste få bli undantagen sitt permanenta stresstillstånd, och kunna få andas, inte bara trampa på i sin instansade andfåddhet.

En klok människa (Natalie Goldberg) har en gång sagt att stress är ett dumhetens tillstånd, eftersom det skymmer vår förmåga att särskilja mellan det viktiga och det mindre viktiga; en stressad människa hinner inte utvärdera, utan försöker göra allt på stubben. När man inte ges tid att tänka efter går man runt i en dimma, och utan horisonter och landmärken är det svårt att kunna orientera sig. Vet du sen inte heller vart du är på väg tappar du också lätt sugen.

När människorna som tar hand om oss alla när vi behöver vård försöker räta upp sig och få syn på den där horisonten, då slår de huvudet i budgettaket.

Text: Christer Jansson

Tema val: Missbruksvården

I september får alla medborgare i Sverige rösta i tre val. Till kommunen, landstinget och till riksdagen. Två av våra reportrar har undersökt och frågat representanter för de olika partierna vad de vill göra inom missbruksfrågorna respektive psykiatrin. Vi presenterar därför stolt Tema Val.

ASP-bladets Jane Alsing har via nätet undersökt och frågat representanter för de olika partierna om deras nationella ambitioner för missbruksvården. Nedan följer ett samlat avtryck.

Socialdemokraterna (S) vill ha nya och fler platser inom missbruksvården. Man vill se fler uppsökarteam inom psykiatrin och särskilda boendeformer för människor som inte klarar eget boende. Socialdemokraternas Karin Berg: ”Varje människa som är sjuk har rätt till vård, omsorg och behandling. Det måste gälla alla, oavsett om man har en kroppslig sjukdom eller om man drabbats av psykisk ohälsa eller har ett psykiskt funktionshinder.

Publicerad i enlighet med Creative Commons. Rödgröna

Vänsterpartiet (V) anser att: ”Ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting när det gäller avgiftning, vård, uppföljning med mera, måste fungera bättre än idag. Vi vill ha en vårdgaranti som ger rätt till påbörjad vård och behandling inom sju dagar från det man har sökt hjälp. Fler av kriminalvårdens klienter måste erbjudas vård och behandling. Det ska finnas tydliga krav på myndigheter om att samverka för att förhindra att barn och ungdomar någonsin börjar använda narkotika.”

Tillverkning, innehav och försäljning av narkotika ska fortsätta att vara olagligt. De anser även att urinprov pekar ut missbrukaren, som får en stämpel för livet. De tycker att polisen jagar urinprov istället för att koncentrera sig på langningen. Detta gör att individen i fråga inte söker hjälp!

Lena Karlsson, kommunalrådskandidat för Vänsterpartiet anser att ”de sociala frågorna behöver få större plats i den kommunala budgeten, och där ingår missbruksvård. Sen är jag inte tillräckligt insatt för att veta vilka metoder som fungerar bäst, men det är klokt både för individen och hela samhället att satsa på missbruksvård, och ett välfärdssamhälle kan inte strunta i dem som behöver stöd allra mest!”

Miljöpartiet (MP) står för en restriktiv alkoholförsäljning och anser att detta är ett solidariskt ställningstagande för de människor som har svårt med att hantera lättåtkomliga droger eller alkohol. Exempelvis ska matserveringar med utskänkningstillstånd stå under noggrann tillsyn. Man vill även se till att människor som har ett missbruk ska få behandling utifrån sina egna förutsättningar och ges ett värdigt liv. Miljöpartiet anser vidare att det ska satsas på ungdomsverksamheter som vägleder ungdomar till ett liv utan alkohol och droger.

Moderaterna (M) säger om missbruk att: ”Det sitter för närvarande en statlig utredning (klar i november 2010) som ser över missbruks- och beroendevården, den kommer sedan att lägga förslag om förändringar som bedöms nödvändiga för att anpassa lagstiftningen till utvecklingen inom området. Målet ska vara en kunskapsbaserad missbruks- och beroendevård utifrån den enskildes behov. Vi ser fram emot utredningens resultat och en fortsatt debatt i frågan hur missbruksvården ska utvecklas.

De ideella insatserna inom missbruksvården är en stor tillgång. Det är en kraft som bör stödjas på ett positivt sätt av statsmakterna. Frivilligorganisationer har utvecklat metoder för såväl förebyggande insatser som vård och stöd. Detta måste tas till vara på ett bättre sätt.” Moderaterna anser dessutom att skattenivåerna ska anpassas så att smuggling blir mindre lönsamt, samtidigt som den restriktiva alkoholpolitiken inte undermineras.

Publicerad i enlighet med Creative Commons. Centerbilder

Folkpartiets (FP) medlem Carolina Schale svarade: ”I korthet vill vi i Folkpartiet införa en vårdgaranti i missbruksvården. Ibland faller pusselbitarna på plats – boende, jobb och motivation – och då gäller det att insatserna finns på plats innan tillfället gått förlorat. Staten bör sluta en uppgörelse med kommunerna om en månads vårdgaranti till missbruksvård. Den kan med tiden omvandlas till lag, som vi gjort med vårdgarantin. Största möjliga valfrihet bör gälla även i missbruksvården. Missbruksvård är en personlig och känslig verksamhet. Ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting för missbruks- och beroendevården är för oklar och samordningen mellan de båda fungerar för dåligt. Det gör att människor i mycket utsatta situationer hamnar i kläm och att resurserna inte används effektivt.

En väl utbyggd och kunskapsbaserad missbrukarvård är en viktig del av en liberal alkohol- och narkotikapolitik. I dag är bristerna stora.
Missbruksvård är kanske en av de välfärdstjänster där det är allra viktigast att ta hänsyn till patientens önskemål. I största möjliga utsträckning bör lagen om valfrihetssystem användas, där missbrukaren får välja utifrån det behov socialtjänsten har bedömt finns. Mindre kommuner bör samarbeta så att det finns mer att välja på.”

Centerpartiet (C) vill ”förhindra narkotikamissbruk genom förebyggande insatser. Att barn och unga prioriteras i det drogförebyggande arbetet.
Anne Lennartsson svarade: ”Centerpartiet arbetar för att missbruksvården ska kunna erbjuda helhetslösningar, där behandling, bostad och sysselsättning samordnas i en rehabiliteringskedja. Kommunernas, landstingens och frivilligsektorns insatser ska samordnas. Volontärarbete bör uppmuntras.

Det ska finnas sammanhängande rehabiliteringsprogram i flera steg som omfattar behandling, uppföljning, boende, arbetsträning och även tandvård. Detta är viktigt för att få personer att avsluta sitt missbruk, men också för att erbjuda en väg tillbaka till samhället. Centerpartiet vill också dela upp de befintliga metadonklinikerna i mindre och specialiserade kliniker – exempelvis i kvinnokliniker, ungdomskliniker eller kliniker för äldre. Det möjliggör en mer individanpassad vård. Om narkomanerna inte samlas vid en och samma klinik kan också langning undvikas.

Kristdemokraterna (KD): ”Vi kristdemokrater vill att kommunerna ska ta ett större ansvar för missbruksvården. Vi har inte något specifikt vallöfte på riksnivå eftersom det är en lokal fråga. Men vi hoppas bara att kristdemokraterna ute i kommunerna kan få gehör för en bättre missbruksvård.”

Text: Jane Alsing

Tema val: Psykiatrin

I september får alla medborgare i Sverige rösta i tre val. Till kommunen, landstinget och till riksdagen. Två av våra reportrar har undersökt och frågat representanter för de olika partierna vad de vill göra inom missbruksfrågorna respektive psykiatrin. Vi presenterar därför stolt Tema Val.

Valet till landstinget är något som berör alla brukare och de som någon gång behöver stöd för sin psykiska hälsa. ASP bladet varit i kontakt med ett antal representanter för de olika politiska partierna för att fråga dem hur de vill utveckla psykiatrin i länet. Vi träffade miljöpartisten Asso Zand på Stora Torget. Öriga representanter svarade via mejl.

Ulric Andersson, Socialdemokraterna:

Psykiatrin har under de senaste åren utvecklats från att ständigt ha varit ifrågasatt till att fungera allt bättre: Det finns en tydlig inriktning och det har skapat framtidstro hos såväl personal som patienter. De stora satsningarna som nu görs på ett nytt psykiatrihus i Karlstad har naturligtvis bidragit till detta. Vi är idag inte beroende av hyrläkare i samma omfattning som tidigare utan har nu lättare att rekrytera fast personal. Jag är väl medveten om att inte allt är till belåtenhet hos alla men inför framtiden står vi väl rustade att klara behoven inom psykiatrin på ett bra sätt. Inflyttning i det nya psykiatrihuset kommer att ske under våren 2010.

Monica Ekström, Vänsterpartiet:

Det händer ganska mycket inom psykiatrin de närmaste åren eftersom ett nytt psykiatrihus kommer att stå klart i början av 2011. Detta kommer självklart att bli ett stort lyft för psykiatrin då all slutenvård samlas ”under ett tak”. Vänsterpartiet anser vidare att öppenvårdspsykiatrin måste vidareutvecklas, dvs. att man tar hand om människor med psykisk sjukdom ute i sina hemmiljöer på ett sådant sätt att de slipper inläggning så långt det är möjligt. Vi vill också se till att personer med ätstörningar får ett bättre omhändertagande.

Förutom detta är det också viktigt att psykisk ohälsa förebyggs på ett bra sätt. Här pågår ett arbete tillsammans mellan landstinget och länets kommuner. Det är också viktigt att samverkan med RSMH utvecklas på ett bra sätt. Här tror jag att det finns mycket att göra.

Asso Zand, Miljöpartiet:

ASP bladet träffade miljöpartisten Asso Zand på torget. Inom psykiatrin vill Asso satsa på utvecklingsinsatser, uppdatera sig på nya metoder, satsa på medicinsk forskning och utveckla stödet till anhöriga. Asso anser vidare att det är bra att psykiatrin koncentreras till det nya psykiatrihuset i Karlstad, men att alla småkommuner ska fortsätta få ha sina kliniker tillgängliga. Tidiga diagnoser är viktiga för det minskar samhällets kostnader, han anser även att en större statlig finansiering behövs. Han vill även se mer personal inom psykiatrin.

Följande representanter ur den borgerliga Värmlandsalliansen gav oss ett gemensamt svar:

Fredrik Larsson (M), Eskil Johansson (C), Erik Jansson (SIV), Gert Ohlsson (FP), Elisabeth Kihlström (KD)

Under många år har den psykiatriska vården varit eftersatt. Alltför många har inte fått den vård och det stöd som de har behövt. Ansvaret för att komma till rätta med bristerna måste tas gemensamt av stat, kommuner och landsting. För patienter med psykisk ohälsa är det nödvändigt att snarast få möta personal med rätt kompetens. Det kan vara en psykoterapeut, psykolog, psykiatrisjuksköterska, kurator eller sjukgymnast som vidareutbildats inom psykiatrin.

Vi vill öka den psykiatriska kompetensen på vårdcentralerna, samtidigt som dessa får ett utvidgat uppdrag att behandla psykisk ohälsa med särkskilt fokus på ungdomar och unga vuxna. Detta torde avlasta de öppenpsykiatriska mottagningarna och troligtvis även den psykiatriska slutenvården. Framför allt skulle det psykiska lidandet minska och vården effektiviseras.

Det bor idag människor i kommunala boenden eller för sig själva som skulle behöva ytterligare stöd på grund av att de mår psykiskt dåligt. Det är viktigt att även närstående får det stöd de behöver. Människor ska inte heller bli kvar inom den slutna psykiatriska vården längre än nödvändigt men för att de ska klara sig utanför slutenvården behöver öppenvården stärkas och få större befogenheter för behandling.

Ett boende där landsting och kommun delar ansvaret kan ge människor med psykisk sjukdom eller psykisk ohälsa möjlighet att klara av sin livssituation på ett bättre sätt. Vi vill därför, i samarbete med kommunerna i Värmland, skapa mellanvårdsplatser för personer med psykisk sjukdom eller psykisk ohälsa.

Text: Olle Stagnér