Hårddiet ger utarmad sjukvård

Den stränga budgetdiet landets sjukvård ordinerats under halvannat decennium har gett en vårdapparat som nu ofta består av skinn och ben, där satta budgettak skapat en kronisk stress som hindrar frustrerad personal att göra sitt jobb fullt ut.

 

Kalla fakta: 3000 personer dör varje år till följd av felaktiga diagnoser, felbehandling och felmedicinering. Trots det talas det tämligen tyst om detta problem. När landets byggfack i media slår på stora trumman över att det nu dör oacceptabelt många jobbare på landets byggen, då hamnar deras genomsnittliga siffra på 12 (döda per år). Alla dessa dödsfall är givetvis lika tragiska, men när 3000 människor om året dör helt i onödan – när de dessutom är i vårdens omsorg – borde det väl ändå skapa en och annan krigsrubrik? Föreställ er vilket ramaskri det skulle bli med 3000 döda byggnadsarbetare per år.

Problemet är på samma gång enkelt att förstå som det är svårt att lösa. Kruxet är att sjukvården lider brist på pengar, och botemedlet är att ge den mer pengar, eller snarare: att se till att varje tillgänglig krona används effektivt. När stat och landsting bevattnar sina verksamheter med pengar finns det så många hål i slangen att miljarder sipprar bort helt i onödan.

Sjukvård, ska man komma ihåg, är också politik. De sjukvårdspartier som på senare år skjutit upp som svampar ur jorden har uppkommit i reaktion mot nedskärningar i vårdutbudet. Många oroar sig för att inte kunna få adekvat vård någorlunda nära hemmet. Men även landstingen tvingas leva i den globala ekonomin, snärjda under kvartalsrapporternas damoklessvärd, och mobbas gärna i media som tärande välfärdskolosser, flummiga vänsterprojekt där bäst före datumet löpt ut.

Nu för tiden har vi vant oss vid att också vårdbudgetar orkestreras i besparingskanon. Det allmänna får inte kosta en krona mer än nödvändigt. Visst, bra, men om man årligen har 3000 onödiga dödsfall inom vården så har man en stark indikation att något har gått snett.

När man ständigt fyller igen gropar med material från de nya man just grävt håller ekan på att sjunka, för det tycks alltid finnas ytterligare ett hål att plugga igen. Medicinen heter resurstillskott, men i den beska verkligheten får vården plåstra ihop patienten med nödlösningspiller.

En giftig kombination av budgetnedskärningar och att utbränd personal säger upp sig har barskrapat verksamheter på kompetens. De som kan byter jobb. De som blir kvar får merarbete, eftersom man inte alltid kan, eller ens får, fylla igen luckorna. I sjukvårdssverige har inte snålheten bedragit visheten, utan utarmat den.

Effektivitetsstressen är heller ingen kvalitetsgaranti för patienten. Den har inget med kvalité att göra, utan handlar om att korta vårdköerna. Lösningen är fler läkare per patient, men läkarbrist råder, och stat och landsting förefaller nöja sig med att luta sig mot förhoppningen att kunna locka fler utländska läkare hit för att fylla de glesa leden. Orsaken? Det kostar mindre pengar.

Systemet uppmuntrar helt enkelt inte läkarna att ta sig tid för patienterna. Snarare pushar det dem att få dem ur händerna fortast möjligt. Varpå läkarna inte sällan – om än inte alltid – rekommenderar ett piller. Och sen ett till … Bland äldre ligger läkemedelsförgiftning ligger bakom var tredje intagen akutvårdspatient. En stressad läkare skapar helt enkelt merarbete – och i slutändan även en fördyring – genom att inte ha tid att bena ut sina patienters medicinering.

När det till exempel gäller felmedicineringar är bristfälliga kontrollprogram en stor bov i dramat. I åratal har man försökt införa ett för riket gemensamt kontrollprogram som ska övervaka och larma när läkemedel som inte fungerar tillsammans har skrivits ut på en patient. Förseningar och oförutsedda snubbeltrådar har hemsökt detta Sisyfosarbete som ständigt tickar av allt fler skattemiljarder. Kostnaden för felmedicineringar beräknas årligen äta upp tio procent av Sveriges sjukvårdsbudget, vilket i runda slängar innebär trettio miljarder kronor i sjön.

Stressade läkare och sjuksköterskor, som arbetar i ett system med många brister i läkemedelskontrollsystemet, kommer ofelbart att göra ett och annat misstag.

Men vem kan förebrå dem? De jobbar i en verksamhet där ramarna blivit satta av någon annan, med pengar som alltings måttstock. På golvet resulterar detta i att den ena handen till slut inte vet vad den andra gör. För ingen har tid att tänka efter. Och pengar har alltid bråttom.

Vården måste få bli undantagen sitt permanenta stresstillstånd, och kunna få andas, inte bara trampa på i sin instansade andfåddhet.

En klok människa (Natalie Goldberg) har en gång sagt att stress är ett dumhetens tillstånd, eftersom det skymmer vår förmåga att särskilja mellan det viktiga och det mindre viktiga; en stressad människa hinner inte utvärdera, utan försöker göra allt på stubben. När man inte ges tid att tänka efter går man runt i en dimma, och utan horisonter och landmärken är det svårt att kunna orientera sig. Vet du sen inte heller vart du är på väg tappar du också lätt sugen.

När människorna som tar hand om oss alla när vi behöver vård försöker räta upp sig och få syn på den där horisonten, då slår de huvudet i budgettaket.

Text: Christer Jansson

Tema val: Missbruksvården

I september får alla medborgare i Sverige rösta i tre val. Till kommunen, landstinget och till riksdagen. Två av våra reportrar har undersökt och frågat representanter för de olika partierna vad de vill göra inom missbruksfrågorna respektive psykiatrin. Vi presenterar därför stolt Tema Val.

ASP-bladets Jane Alsing har via nätet undersökt och frågat representanter för de olika partierna om deras nationella ambitioner för missbruksvården. Nedan följer ett samlat avtryck.

Socialdemokraterna (S) vill ha nya och fler platser inom missbruksvården. Man vill se fler uppsökarteam inom psykiatrin och särskilda boendeformer för människor som inte klarar eget boende. Socialdemokraternas Karin Berg: ”Varje människa som är sjuk har rätt till vård, omsorg och behandling. Det måste gälla alla, oavsett om man har en kroppslig sjukdom eller om man drabbats av psykisk ohälsa eller har ett psykiskt funktionshinder.

Publicerad i enlighet med Creative Commons. Rödgröna

Vänsterpartiet (V) anser att: ”Ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting när det gäller avgiftning, vård, uppföljning med mera, måste fungera bättre än idag. Vi vill ha en vårdgaranti som ger rätt till påbörjad vård och behandling inom sju dagar från det man har sökt hjälp. Fler av kriminalvårdens klienter måste erbjudas vård och behandling. Det ska finnas tydliga krav på myndigheter om att samverka för att förhindra att barn och ungdomar någonsin börjar använda narkotika.”

Tillverkning, innehav och försäljning av narkotika ska fortsätta att vara olagligt. De anser även att urinprov pekar ut missbrukaren, som får en stämpel för livet. De tycker att polisen jagar urinprov istället för att koncentrera sig på langningen. Detta gör att individen i fråga inte söker hjälp!

Lena Karlsson, kommunalrådskandidat för Vänsterpartiet anser att ”de sociala frågorna behöver få större plats i den kommunala budgeten, och där ingår missbruksvård. Sen är jag inte tillräckligt insatt för att veta vilka metoder som fungerar bäst, men det är klokt både för individen och hela samhället att satsa på missbruksvård, och ett välfärdssamhälle kan inte strunta i dem som behöver stöd allra mest!”

Miljöpartiet (MP) står för en restriktiv alkoholförsäljning och anser att detta är ett solidariskt ställningstagande för de människor som har svårt med att hantera lättåtkomliga droger eller alkohol. Exempelvis ska matserveringar med utskänkningstillstånd stå under noggrann tillsyn. Man vill även se till att människor som har ett missbruk ska få behandling utifrån sina egna förutsättningar och ges ett värdigt liv. Miljöpartiet anser vidare att det ska satsas på ungdomsverksamheter som vägleder ungdomar till ett liv utan alkohol och droger.

Moderaterna (M) säger om missbruk att: ”Det sitter för närvarande en statlig utredning (klar i november 2010) som ser över missbruks- och beroendevården, den kommer sedan att lägga förslag om förändringar som bedöms nödvändiga för att anpassa lagstiftningen till utvecklingen inom området. Målet ska vara en kunskapsbaserad missbruks- och beroendevård utifrån den enskildes behov. Vi ser fram emot utredningens resultat och en fortsatt debatt i frågan hur missbruksvården ska utvecklas.

De ideella insatserna inom missbruksvården är en stor tillgång. Det är en kraft som bör stödjas på ett positivt sätt av statsmakterna. Frivilligorganisationer har utvecklat metoder för såväl förebyggande insatser som vård och stöd. Detta måste tas till vara på ett bättre sätt.” Moderaterna anser dessutom att skattenivåerna ska anpassas så att smuggling blir mindre lönsamt, samtidigt som den restriktiva alkoholpolitiken inte undermineras.

Publicerad i enlighet med Creative Commons. Centerbilder

Folkpartiets (FP) medlem Carolina Schale svarade: ”I korthet vill vi i Folkpartiet införa en vårdgaranti i missbruksvården. Ibland faller pusselbitarna på plats – boende, jobb och motivation – och då gäller det att insatserna finns på plats innan tillfället gått förlorat. Staten bör sluta en uppgörelse med kommunerna om en månads vårdgaranti till missbruksvård. Den kan med tiden omvandlas till lag, som vi gjort med vårdgarantin. Största möjliga valfrihet bör gälla även i missbruksvården. Missbruksvård är en personlig och känslig verksamhet. Ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting för missbruks- och beroendevården är för oklar och samordningen mellan de båda fungerar för dåligt. Det gör att människor i mycket utsatta situationer hamnar i kläm och att resurserna inte används effektivt.

En väl utbyggd och kunskapsbaserad missbrukarvård är en viktig del av en liberal alkohol- och narkotikapolitik. I dag är bristerna stora.
Missbruksvård är kanske en av de välfärdstjänster där det är allra viktigast att ta hänsyn till patientens önskemål. I största möjliga utsträckning bör lagen om valfrihetssystem användas, där missbrukaren får välja utifrån det behov socialtjänsten har bedömt finns. Mindre kommuner bör samarbeta så att det finns mer att välja på.”

Centerpartiet (C) vill ”förhindra narkotikamissbruk genom förebyggande insatser. Att barn och unga prioriteras i det drogförebyggande arbetet.
Anne Lennartsson svarade: ”Centerpartiet arbetar för att missbruksvården ska kunna erbjuda helhetslösningar, där behandling, bostad och sysselsättning samordnas i en rehabiliteringskedja. Kommunernas, landstingens och frivilligsektorns insatser ska samordnas. Volontärarbete bör uppmuntras.

Det ska finnas sammanhängande rehabiliteringsprogram i flera steg som omfattar behandling, uppföljning, boende, arbetsträning och även tandvård. Detta är viktigt för att få personer att avsluta sitt missbruk, men också för att erbjuda en väg tillbaka till samhället. Centerpartiet vill också dela upp de befintliga metadonklinikerna i mindre och specialiserade kliniker – exempelvis i kvinnokliniker, ungdomskliniker eller kliniker för äldre. Det möjliggör en mer individanpassad vård. Om narkomanerna inte samlas vid en och samma klinik kan också langning undvikas.

Kristdemokraterna (KD): ”Vi kristdemokrater vill att kommunerna ska ta ett större ansvar för missbruksvården. Vi har inte något specifikt vallöfte på riksnivå eftersom det är en lokal fråga. Men vi hoppas bara att kristdemokraterna ute i kommunerna kan få gehör för en bättre missbruksvård.”

Text: Jane Alsing

Tema val: Psykiatrin

I september får alla medborgare i Sverige rösta i tre val. Till kommunen, landstinget och till riksdagen. Två av våra reportrar har undersökt och frågat representanter för de olika partierna vad de vill göra inom missbruksfrågorna respektive psykiatrin. Vi presenterar därför stolt Tema Val.

Valet till landstinget är något som berör alla brukare och de som någon gång behöver stöd för sin psykiska hälsa. ASP bladet varit i kontakt med ett antal representanter för de olika politiska partierna för att fråga dem hur de vill utveckla psykiatrin i länet. Vi träffade miljöpartisten Asso Zand på Stora Torget. Öriga representanter svarade via mejl.

Ulric Andersson, Socialdemokraterna:

Psykiatrin har under de senaste åren utvecklats från att ständigt ha varit ifrågasatt till att fungera allt bättre: Det finns en tydlig inriktning och det har skapat framtidstro hos såväl personal som patienter. De stora satsningarna som nu görs på ett nytt psykiatrihus i Karlstad har naturligtvis bidragit till detta. Vi är idag inte beroende av hyrläkare i samma omfattning som tidigare utan har nu lättare att rekrytera fast personal. Jag är väl medveten om att inte allt är till belåtenhet hos alla men inför framtiden står vi väl rustade att klara behoven inom psykiatrin på ett bra sätt. Inflyttning i det nya psykiatrihuset kommer att ske under våren 2010.

Monica Ekström, Vänsterpartiet:

Det händer ganska mycket inom psykiatrin de närmaste åren eftersom ett nytt psykiatrihus kommer att stå klart i början av 2011. Detta kommer självklart att bli ett stort lyft för psykiatrin då all slutenvård samlas ”under ett tak”. Vänsterpartiet anser vidare att öppenvårdspsykiatrin måste vidareutvecklas, dvs. att man tar hand om människor med psykisk sjukdom ute i sina hemmiljöer på ett sådant sätt att de slipper inläggning så långt det är möjligt. Vi vill också se till att personer med ätstörningar får ett bättre omhändertagande.

Förutom detta är det också viktigt att psykisk ohälsa förebyggs på ett bra sätt. Här pågår ett arbete tillsammans mellan landstinget och länets kommuner. Det är också viktigt att samverkan med RSMH utvecklas på ett bra sätt. Här tror jag att det finns mycket att göra.

Asso Zand, Miljöpartiet:

ASP bladet träffade miljöpartisten Asso Zand på torget. Inom psykiatrin vill Asso satsa på utvecklingsinsatser, uppdatera sig på nya metoder, satsa på medicinsk forskning och utveckla stödet till anhöriga. Asso anser vidare att det är bra att psykiatrin koncentreras till det nya psykiatrihuset i Karlstad, men att alla småkommuner ska fortsätta få ha sina kliniker tillgängliga. Tidiga diagnoser är viktiga för det minskar samhällets kostnader, han anser även att en större statlig finansiering behövs. Han vill även se mer personal inom psykiatrin.

Följande representanter ur den borgerliga Värmlandsalliansen gav oss ett gemensamt svar:
Fredrik Larsson (M), Eskil Johansson (C), Erik Jansson (SIV), Gert Ohlsson (FP), Elisabeth Kihlström (KD)

Under många år har den psykiatriska vården varit eftersatt. Alltför många har inte fått den vård och det stöd som de har behövt. Ansvaret för att komma till rätta med bristerna måste tas gemensamt av stat, kommuner och landsting. För patienter med psykisk ohälsa är det nödvändigt att snarast få möta personal med rätt kompetens. Det kan vara en psykoterapeut, psykolog, psykiatrisjuksköterska, kurator eller sjukgymnast som vidareutbildats inom psykiatrin.

Vi vill öka den psykiatriska kompetensen på vårdcentralerna, samtidigt som dessa får ett utvidgat uppdrag att behandla psykisk ohälsa med särkskilt fokus på ungdomar och unga vuxna. Detta torde avlasta de öppenpsykiatriska mottagningarna och troligtvis även den psykiatriska slutenvården. Framför allt skulle det psykiska lidandet minska och vården effektiviseras.

Det bor idag människor i kommunala boenden eller för sig själva som skulle behöva ytterligare stöd på grund av att de mår psykiskt dåligt. Det är viktigt att även närstående får det stöd de behöver. Människor ska inte heller bli kvar inom den slutna psykiatriska vården längre än nödvändigt men för att de ska klara sig utanför slutenvården behöver öppenvården stärkas och få större befogenheter för behandling.

Ett boende där landsting och kommun delar ansvaret kan ge människor med psykisk sjukdom eller psykisk ohälsa möjlighet att klara av sin livssituation på ett bättre sätt. Vi vill därför, i samarbete med kommunerna i Värmland, skapa mellanvårdsplatser för personer med psykisk sjukdom eller psykisk ohälsa.

Text: Olle Stagnér

Regeringen presenterar sin politik i en psykiatriskrivelse

Under 2009 satsar Regeringen 900 miljoner kronor på psykiatrins område. Den 23 april tog regeringen beslut om skrivelsen, En politik för personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. I skrivelsen berättar man om de olika satsningar som vi i förra numret redogjorde för och att Regeringens psykiatrisatsning fokuserar på fyra områden: barn och unga, arbete och sysselsättning, kompetens och evidens samt kvalitet och utveckling.

Förväntade effekter
Vilka effekter hoppas man då att uppnå genom sin politik i psykiatrisatsningen? I den skrivelse man nu beslutat om presenterar man dessa, som bland annat är:

Att väntetiden för barn och ungdomar att få tillgång till specialistpsykiatrisk vård ska vara högst 30 dagar för nybesök och ytterligare högst 30 dagar till påbörjad behandling.

Att självmorden under en pågående vårdkontakt ska ha minskat med 30 procent.

Att kvalitetsregister ska finnas som täcker en majoritet av de patientgrupper som den specialiserade psykiatrin möter.

Att tillgången till anpassad sysselsättning, rehabilitering eller arbete för personer med psykisk funktionsnedsättning ska öka och vara bättre anpassad till mottagarnas behov.

Att kompetensen bland personal som i sitt arbete kommer i kontakt med personer som har en psykisk sjukdom eller en psykisk funktionsnedsättning gällande rehabilitering ska stärkas.

Att antalet sociala företag och ideella organisationer som kan erbjuda alternativa arbetsformer anpassade till personer med psykisk funktionsnedsättning ska öka.

Att fler kommuner ska införa fritt val-system för sysselsättning för att främja ett bättre utbud av sysselsättningsverksamheter för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Pressmeddelande 26 maj 2009

Socialdepartementet

Regeringen överlämnar psykiatriproposition
Regeringen överlämnar idag propositionen Vissa psykiatrifrågor m.m. till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen bland annat en lagstiftning för att stärka patientens rätt när patienten har insatser från både sjukvård och socialtjänst. Förslaget innebär att patienter ska få en individuell vårdplan, där bland annat ansvarsfördelning och kostnadsansvar för hjälpen tydliggörs.
– Det här kommer att betyda mycket för de personer som får vård och stöd från både sjukvård och socialtjänst. Det kan handla om äldre personer, psykiskt sjuka eller personer som fastnat i ett missbruk. Det är alltför vanligt att de hamnar mellan stolarna och inte får den hjälp som de har rätt till, säger socialminister Göran Hägglund.

Individuella planer
Den individuella planen ska innehålla de insatser som personen behöver, både på kort och lång sikt, vem som är ansvarig för att samordna insatserna och vilka insatser respektive huvudman är ansvarig för att utföra och finansiera. Även insatser från andra aktörer än kommun och landsting som kan vara av stor betydelse för den enskilde – till exempel rehabiliterande arbetsmarknadsåtgärder från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen – ska anges i planen. Patienten ska själv medverka till utformningen av planen.

Stöd till barn
Propositionen innehåller även förslag kring stöd och hjälp till barn när föräldrar exempelvis drabbas av psykisk sjukdom eller får missbruksproblem. Förslaget innebär att hälso- och sjukvårdspersonal blir skyldig att se till att barn får information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en:

•    Psykisk störning eller psykisk funktionsnedsättning
•    En allvarlig fysisk sjukdom eller skada
•    Ett missbruk av alkohol eller annat beroendeframkallande medel
•    Om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med plötsligt dör

Samarbete mellan kommun och landsting
Regeringen föreslår dessutom en lagändring för att kommuner och landsting ska förbättra samarbetet kring vård och stöd för psykiskt sjuka personer.

Propositionens förslag avses börja gälla den 1 januari 2010.