Etikettarkiv: psykisk funktionsnedsättning

Regeringen presenterar sin politik i en psykiatriskrivelse

Under 2009 satsar Regeringen 900 miljoner kronor på psykiatrins område. Den 23 april tog regeringen beslut om skrivelsen, En politik för personer med psykisk sjukdom eller psykisk funktionsnedsättning. I skrivelsen berättar man om de olika satsningar som vi i förra numret redogjorde för och att Regeringens psykiatrisatsning fokuserar på fyra områden: barn och unga, arbete och sysselsättning, kompetens och evidens samt kvalitet och utveckling.

Förväntade effekter
Vilka effekter hoppas man då att uppnå genom sin politik i psykiatrisatsningen? I den skrivelse man nu beslutat om presenterar man dessa, som bland annat är:


Att väntetiden för barn och ungdomar att få tillgång till specialistpsykiatrisk vård ska vara högst 30 dagar för nybesök och ytterligare högst 30 dagar till påbörjad behandling.

Att självmorden under en pågående vårdkontakt ska ha minskat med 30 procent.

Att kvalitetsregister ska finnas som täcker en majoritet av de patientgrupper som den specialiserade psykiatrin möter.

Att tillgången till anpassad sysselsättning, rehabilitering eller arbete för personer med psykisk funktionsnedsättning ska öka och vara bättre anpassad till mottagarnas behov.

Att kompetensen bland personal som i sitt arbete kommer i kontakt med personer som har en psykisk sjukdom eller en psykisk funktionsnedsättning gällande rehabilitering ska stärkas.

Att antalet sociala företag och ideella organisationer som kan erbjuda alternativa arbetsformer anpassade till personer med psykisk funktionsnedsättning ska öka.

Att fler kommuner ska införa fritt val-system för sysselsättning för att främja ett bättre utbud av sysselsättningsverksamheter för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Pressmeddelande 26 maj 2009

Socialdepartementet

Regeringen överlämnar psykiatriproposition
Regeringen överlämnar idag propositionen Vissa psykiatrifrågor m.m. till riksdagen. I propositionen föreslår regeringen bland annat en lagstiftning för att stärka patientens rätt när patienten har insatser från både sjukvård och socialtjänst. Förslaget innebär att patienter ska få en individuell vårdplan, där bland annat ansvarsfördelning och kostnadsansvar för hjälpen tydliggörs.
– Det här kommer att betyda mycket för de personer som får vård och stöd från både sjukvård och socialtjänst. Det kan handla om äldre personer, psykiskt sjuka eller personer som fastnat i ett missbruk. Det är alltför vanligt att de hamnar mellan stolarna och inte får den hjälp som de har rätt till, säger socialminister Göran Hägglund.

Individuella planer
Den individuella planen ska innehålla de insatser som personen behöver, både på kort och lång sikt, vem som är ansvarig för att samordna insatserna och vilka insatser respektive huvudman är ansvarig för att utföra och finansiera. Även insatser från andra aktörer än kommun och landsting som kan vara av stor betydelse för den enskilde – till exempel rehabiliterande arbetsmarknadsåtgärder från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen – ska anges i planen. Patienten ska själv medverka till utformningen av planen.

Stöd till barn
Propositionen innehåller även förslag kring stöd och hjälp till barn när föräldrar exempelvis drabbas av psykisk sjukdom eller får missbruksproblem. Förslaget innebär att hälso- och sjukvårdspersonal blir skyldig att se till att barn får information, råd och stöd om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med har en:

•    Psykisk störning eller psykisk funktionsnedsättning
•    En allvarlig fysisk sjukdom eller skada
•    Ett missbruk av alkohol eller annat beroendeframkallande medel
•    Om barnets förälder eller någon annan vuxen som barnet varaktigt bor tillsammans med plötsligt dör

Samarbete mellan kommun och landsting
Regeringen föreslår dessutom en lagändring för att kommuner och landsting ska förbättra samarbetet kring vård och stöd för psykiskt sjuka personer.

Propositionens förslag avses börja gälla den 1 januari 2010.

Hjälpmedel till psykiskt funktionshindrade

Catarina Brun, Monica Rydén och Annie Persson träffade Inger Olsson och Gunilla Barse-Persson som är HumanTeknik i Karlstad för att prata om hur dem ska kunna samarbeta.

hjälpmedel web45 miljoner kronor anslås från regeringen till Hjälpmedelsinstitutet, med uppdrag att sprida kunskap om och utveckla hjälpmedel till personer med psykisk funktionsnedsättning.

Vad är det ni gör här idag? Vi har fått ett uppdrag från regeringen att jobba med samma frågor som HumanTeknik gjorde, rörande hjälpmedel för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Det finns stor erfarenhet här, till exempel hos Gunilla och Inger som jobbat i projektet, samt alla deltagare som var med. Vi är här för att prata om hur vi ska kunna samarbeta. Det här projektet kommer att innehålla mycket information till brukare, anhöriga och berörda myndigheter.

Det ingår också utbildning till alla berörda personalgrupper för det är viktigt att de ska kunna det här. Slutligen har vi fått medel för att utveckla bättre hjälpmedel, metoder och tjänster. Vi tycker att det finns för få hjälpmedel och vissa kan behöva lite annan funktion och dessutom se snyggare ut. Funktion och design för olika hjälpmedel samt metoder för hur man använder dem, men också metoder för att hitta rätt hjälpmedel. Tjänster kan tillexempel handla om att söka på internet, att hantera sin ekonomi, påminnelsetjänster är en del av detta.

Hur mycket pengar kommer att fördelas till Karlstad? Det kan vi inte riktigt svara på idag för det måste först och främst göras en ordentlig plan, och det är också en del av det vi gör här idag. Naturligtvis så kommer en del av de avsatta medlen att gå till Karlstad för vi behöver verkligen ha den här kompetensen.

Vilken typ av hjälpmedel är det som avses?
Detta projekt gäller bara för personer med psykisk funktionsnedsättning, men det kan ju vara så att just dessa hjälpmedel faktiskt passar till fler grupper men själva syftet, uppdraget från regeringen, gäller personer med psykisk funktionsnedsättning. Det är det som är roligt med just detta projektet, att själva fokus ligger på personer med psykiska funktionshinder.

Hur mycket fokus ligger på att utbilda personal?
Det är en tredjedel av hela projektet och vad de här medlen ska gå till. Det är viktigt att de som berörs verkligen kan det här och vet hur de ska göra.

Handifon i hand CMYKDet finns en del hjälpmedel redan nu, som ni vill utveckla, har ni hittat några nya behov hos andra grupper? Man brukar säga att den här typen av hjälpmedel, som är kognitiva, handlar om Tid, Planering och Påminnelse. Man kan behöva hjälp med att räkna ut hur lång tid en viss sak tar att göra, planera för veckan vad som ska göras och sen bli påmind.  Det här måste göras och det här vill jag göra och att man sen blir påmind om det. Det är mycket det som är grunden för den här typen av hjälpmedel. Det kan röra sig om allt från en äggklocka till att hantera en handdator. En hel del av dessa hjälpmedel är riktigt fula och en del, som är framtagna av de särskilda hjälpmedelsföretagen, kan också behöva medel för att utveckla och anpassa funktionerna. Om man tänker i nya banor vad gäller hjälpmedel så är ekonomi en sådan del. Hur ska man betala sina räkningar och hur kommer man ihåg att göra det? Hur får man in rutinerna och ser till att jag har pengar till det?

Det vore bra om man kunde hitta någon bra struktur för det som kan fungera för våra klienter. Då kanske några som idag har ”gode man” kan klara av det själva. En annan sådan sak är medicinhantering, där det redan finns en variant av påminnelsedosett som behöver utvecklas och förbättras.

Dessa dosetter är både stora och klumpiga och kan vara svårhanterliga för många. Majoriteten av våra klienter äter ju medicin så där finns det ett stort arbete att göra. Produktmässigt finns det säkert saker som inte finns i dag, men som behövs, och den kunskapen sitter egentligen brukarna själva på. Det är ju först och främst de som kan tala om vad de själva behöver.

Innebär det att ni kommer att fråga brukarna om vilka behov de har? Ja, det kommer vi att göra. Jag tror det är en förutsättning för att det överhuvudtaget ska bli ett bra arbete av det här, att vi tar reda på vad individen behöver. Det ligger en utmaning i att få dessa människor att berätta. Det kommer ju inte fram om vi inte frågar dem det faktiskt berör. Det kan vara det mest enkla saker som förbises och sådant kan vara svårt för brukaren själv att uttrycka.

Kommer ni att anlita speciella företag för att ta fram dessa produkter? Nej, men vi kommer att informera om utvecklingsmedlen på ett antal platser i Sverige och hoppas då att företagen vill komma dit och lyssna, kanske bli inspirerade och söka pengar till nya produkter eller till utveckling och förbättring av redan befintliga produkter.

De platser där information skall hållas är Malmö, Örebro, Umeå och Stockholm under maj månad. Vi håller som bäst på att skicka ut inbjudningar, till bland annat universiteten, kommuner, landsting samt företagarföreningar.

Hur ska brukare/klienter få reda på att det finns sådana här hjälpmedel? Det är min uppgift i projektet att ordna fram den informationen, och jag skulle verkligen vilja ha bra förslag på hur det ska gå till, säger Catarina Brun. Vart någonstans kan man träffa människor som INTE är anslutna till någon brukarförening eller annan organisation. De människor som är anslutna når man ju ändå ganska enkelt via deras organisation…men de andra då? Det behöver jag verkligen hjälp med! Hur ska jag nå dessa människor? Det är min stora utmaning och min huvudvärk just nu, att ta reda på hur det ska gå till.

Hur långt är detta projektet och vad vill ni komma fram till? Projektet löper på 3 år. Vi vill att alla som har behov av hjälpmedel verkligen får det utan att behöva kämpa som ”en tiger” för att få tillgång till något som bör vara en självklarhet.  Jag vill att myndigheter, brukare, anhöriga, och personal är välinformerade i de här frågorna. Kanske kommer det att ta åtskilliga år att nå dit, men vi har i alla fall börjat resan här.

Text: Lena Båtman

Regeringen har beslutat om nya satsningar

I ett pressmeddelande från den 20 februari meddelar Regeringen att man har beslutat om nya satsningar när det gäller personer med psykisk funktionsnedsättning.

Hjälpmedel
Hjälpmedelsinstitutet har fått i uppdrag att utveckla och informera om bra hjälpmedel för människor med psykiska funktionsnedsättningar. För att genomföra uppdraget får Hjälpmedelsinstitutet 15 miljoner kronor under 2009. Under 2010 och 2011 avser Regeringen att fortsätta satsningen med ytterligare 15 miljoner kronor per år.

– Alla vet att det finns bra hjälpmedel för den som är blind eller hörselskadad. Betydligt färre känner till att det finns fantastiska hjälpmedel för den som lider av psykisk ohälsa. Genom att informera om de hjälpmedel som finns, och utveckla nya, kommer många som lider av psykisk ohälsa att må mycket bättre, känna sig säkrare och tryggare och få vardagen att fungera, säger socialminister Göran Hägglund.

Attityduppdraget
Myndigheten för handikappolitisk samordning, Handisam, får i uppdrag att i samarbete med brukar- och anhörigorganisationer utforma och driva ett riksomfattande program för att öka kunskapen om och förändra attityder till personer med psykisk sjukdom och psykisk funktionsnedsättning.

Handisam får 4 miljoner kronor under 2009 för att genomföra Attityduppdraget. Regeringen avser att fortsätta satsningen 2010 och 2011, men då med 10 miljoner kronor per år.

Stärkt tillsyn
Statens tillsyn av socialtjänstens verksamheter för personer med psykisk funktionsnedsättning ska stärkas under 2009. Det är en fortsättning på en satsning som inleddes under senhösten 2008.

Länsstyrelserna får 25 miljoner kronor under 2009 för att genomföra den förstärkta tillsynen. Regeringen avser att fortsätta tillsynssatsningen 2010 och 2011 med 25 miljoner kronor per år.

Kunskapsöversikter
Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, ska ta fram kunskapsöversikter inom det psykiatriska området.

SBU får för detta 5 miljoner kronor. Regeringen avser att fortsätta satsningen 2010 och 2011 med 5 miljoner kronor per år.

Sammanställt av Karl-Peter Johansson

Behov av boende och bostad inom avdelningen för socialpsykiatri, alkohol och narkotika

Under flera år har ASP i årsredovisningar och ramyttranden,  boendeinventering och boendekartläggning m.m. påtalat det ökade behovet av  platser i särskilda boenden och lägenheter för gruppen personer med psykisk funktionsnedsättning.

Socialstyrelsen ger kritik efter inventering

En endagsinventering baserad på den 6 maj 2008 har gjorts av Socialstyrelsen. Då tvångsvårdades 3 066 personer, hälften enligt LRV och hälften enligt LPT. Den dagen hade ca 40 procent av de tvångsvårdade permission. Av psykiatrins ca 4 000 vårdplatser upptogs 1 800 platser av tvångsvårdade patienter. Socialstyrelsens inventering och analys visar att det finns skäl för alla aktörer hjälpas åt för att utveckla den psykiatriska tvångsvården.

De personer som vårdas med stöd av LPT och LRV har ofta stora vårdbehov och behöver omfattande vårdinsatser. Ändå visar Socialstyrelsens endagsinventering och den analys som gjorts att de flesta som vårdades den aktuella dagen endast fick läkemedelsbehandling. Det var bara en mindre grupp patienter som också fick psykologiska behandlingar och omvårdnads-/rehabiliteringsinsatser mm.

En stor grupp av patienterna har barn, men det var få som fick t ex familjestöd eller psykologiska insatser. Det finns alltså ett behov inom tvångsvården att etablera kontakt med patientens familj och övriga nätverk.

– Den psykiatriska tvångsvården är mycket tungt belastad med hög beläggning. Det påverkar vårdmiljön, vårdinnehållet och patientsäkerheten för patienterna och därför är det viktigt att alla aktörer hjälps åt för att förbättra situationen inom tvångsvården, säger Anders Printz, chef för nationellt utvecklingsstöd till verksamheter för människor med psykiska sjukdomar och funktionshinder.

Källa: 2009-02-23, Socialstyrelsens pressmeddelande: ”Tvångsvård är ett stort ansvar”

frodingshojd

Motsvarande svåra bostadssituation för personer med missbruksproblematik har påtalats från ANA. Vi kan nu konstatera att situationen är akut. Detta märks tydligt i flera avseenden: På korttidsboendet Eriksdalsgatan har boendetiderna blivit allt längre.  Boendet har under året haft full beläggning och den uppsatta maxtiden tre veckor för vistelse har inte kunnat hållas. Flera brukare har bott på Eriksdalsgatan under hela 2008. Bristen på lägenheter och boendeplatser i särskilda boendeformer har omöjliggjort för dem att flytta vidare. Tillgången på korttidsplatser har därmed varit så gott som obefintlig.

Antalet personer som är medicinskt färdigbehandlade ökar. Idag måste vår avdelning pga brist på boendeplatser betala 3 524 kronor per dag till Landstinget eller fatta besluta om externa placeringar.
Antalet ej verkställda gynnande beslut avs särskilt boende ökar. Idag har avdelningen fyra gynnande beslut som inte är verkställda, och vi räknar med flera under året. Främsta orsaken till ökningen är det nya vårdformen i LRV-lagstiftningen. Länsstyrelsen utövar tillsyn och kan hos staten ansöka om sanktionsavgift för kommunen. Resursbrist är inte ett godtagbart skäl. Sanktionsavgifter kan variera per ärende från 10 000 kr till en miljon kr.

På våra egna interna rehab- och boendeverksamheter inom missbruksvården (Ullebergsgården, Gökhöjden, Bore/Hjorten) varierar beläggningen under januari mellan 72 % och 90 %, beroende på aktuell drogsituation, efterfrågan och kravet  på lediga platser för akuta situationer.
Alternativet för dem som är i behov av särskilt boende blir istället externa placeringar. Under 2008 har kostnaderna för externa placeringen för gruppen personer med psykisk funktionsnedsättning ökat. Vi har tidigare klarat behovet med en budget motsvarande 1,5 årsplaceringar. Under 2009 kan kostnaden för externa placeringar komma att uppgå till fem årsplaceringar; 3,6 miljoner kr.

Alléns gruppboende fyller inte längre de krav som finns på särskilt boende vad gäller lägenhetsstandard och arbetsmiljö för personal. Nybyggnationen vid Stockfallet projekterades som ersättningsboende för Allén, med utökning en utökning med 11 boendeplatser. Varken investerings- eller driftskostnader prioriterades i den politiska processen.

Våra brukare/klienter har stora svårigheter att få egna lägenheter på öppna bostadsmarknaden. De som skulle kunna flytta till eget boende blir kvar i gruppboendet eller rehabverksamheter. De får inte möjlighet att utvecklas vidare till självständighet och flödet i verksamheten hämmas.

Vi ser en klar diskriminering på bostadsmarknaden för de målgrupper vi ansvarar för. Vi arbetar med människor som tillhör de mest utsatta., och deras behov av grundtrygghet utifrån sin funktionsnedsättning och förmåga är stort. Deras möjlighet att få en bostad inom den öppna bostadsmarknaden är starkt begränsade. Garantier om boendestöd är sällan tillräckligt.

Antalet ärenden vid ASP har ökat med 50 % sedan 2006. Handläggarna har en ökad arbetsbelastning och behovet av bostadsinsatser är stort. I många ärendet är boendet och stödet i boendet det centrala problemet. Att arbeta med bostadsanskaffning och vräkningsförebyggande åtgärder är viktigt.

Omvärldsförändringar har bl.a inneburit nedskärningar inom psykiatrin, med färre slutenvårdsplatser och kortare vårdtider. Nya diagnosgrupper har kommit till. Missbruksvården möter personer med allt svårare och tyngre missbruk. Droger är idag lätt att få tag i och missbruket börjar i allt yngre åldrar.

Den allt mer desperata situationen på bostadsmarkanden innebär risker för att våra klienter också blir mer desperata, vilket på sikt kan bli ett allvarligt arbetsmiljöproblem och öka kostnader för säkerhetsåtgärder i form av larm och ombyggnationer.

Sammanfattning: För att kunna tillgodose våra målgruppers behov och uppfylla Socialtjänstlagens krav; för att kunna arbeta med framförhållning, planering och med goda hemmaplanslösningar som ger kontinuitet och stabilitet för målgrupperna,  så krävs fler platser i särskilda boendeformer och ökad tillgång till egna lägenheter (spridda och samlat i trapphus).

Text:  Karl-Peter Johansson