Månadens tips: Handbok för psykon och Skyfall

Skyfall – James Bond is back

Visningen av den nya James Bond-filmen på landets biografer innebär att 23 bondfilmer har visats sedan premiären 1962. I år är det 50-årsjubileum för filmerna.  Filmens namn Skyfall anspelar på karaktären James Bonds föräldrahem i Scottland. Regissör är Sam Mendes, som har gott rykte att göra bra filmer.

Handlingen innebär att en före detta agent vill hämnas på den mystiske M, Bonds chef, genom att avslöja hemliga agenter. Skurken tränger in i Mi-6 datasystem och kan på så sätt avslöja de hemliga agenterna. Bonds uppdrag blir att stoppa honom till varje pris. Boven hade blivit sviken av M och vill döda henne. Den våldsamma upplösningen sker i Bonds föräldrahem Skyfall. Andra inspelningsplatser för filmen är Istanbul och Shanghai. Daniel Craig om spelar James Bond är en trovärdig skådespelare. Roligt för oss svenskar är att medbrottsling till huvudskurken är den svenske skådespelaren Ola Rapace.

Text: Olle Stagnér

 

Handbok för psykon av Tove Lundin

Nyligen har det utkommit en bok vid namn ”Handbok för psykon” vilken, liksom sin titel, är en lättläst och spetsigt skriven bok som ger mycket reda i den komplicerade röra av begrepp, hjälp, diagnoser, bidrag, arbetsmarknadsinsatser och annat som rör sig runt samhällets ”psykon”. Titeln är givetvis skämtsam och betecknar personer med psykiatriska diagnoser, vilka enligt min syn lär ha mycket god användning utav denna bok, oavsett om man är nydiagnosticerad, eller om man har haft några år i ”branschen”.

Tove Lundin har själv ADHD och bipolär sjukdom typ 1 och skriver utifrån sin situation, men läsaren behöver definitivt inte ha dessa diagnoser för att ha nytta av texten. Boken är skriven så man behöver inte läsa hela, utan man kan titta i innehållsförteckningen och snabbt hoppa till det kapitel som man är intresserad av, har man tid på bussen att läsa så passar den att läsa hela då den är peppande, mycket underhållande och avdramatiserande kring psykisk sjukdom.

Text: Maria Lundby Bohlin

Perspektiv på tillvaron

Ett tjugotal personer i form av personal hade den 25:e augusti samlats i det tämligen nya psykiatrihuset för att lyssna till när Karl-Peter Johansson berättade om sitt liv och sina erfarenheter av psykiatrin.

Karl-Peter börjar det hela med att visa en film som Hjälpmedelsinstitutet producerade för ett antal år sedan och där han är en av de två medverkande. Där beskriver han sig som ”ett typiskt Karlstadsansikte” – En ung man, som vilken som helst. En ung man som tränar karate. En ung man som är i vuxenlivets start med allt vad det innebär.

Allt är dock inte frid och fröjd och via filmen förstår jag att det här är också en människa som i perioder upplever tillvaron som ett totalt kaos, en total oordning. En man som i många år levt med psykisk ohälsa.

I filmen beskriver Karl-Peter tillvarons olika grundpelare. Han utvecklar det vidare för oss åhörare genom att teckna ett bord, där själva bordsskivan symboliserar tillvaron i stort och bordets fyra ben föreställer de grundpelare det hela vilar på.

De fyra pelarna

Den första grundpelaren är bostad. Har man inte tak över huvudet så har man i princip ingenting att utgå från. Sedan är det ekonomi. Utan ekonomi kan man inte bo, äta eller leva. Och något som kan ge individen en ekonomi, är tillgången till meningsfull sysselsättning. Det skapar även rutiner och sociala kontakter. Slutligen nämner Karl-Peter att det också är hälsofrämjande med en givande fritid.

Men vad gör man då om något av de fyra benen blir lite kortare och skapar en obalans i tillvaron? Karl-Peter kastar ut frågan till åhörarna och efter en stunds diskussion kommer många bra åsikter fram men det ord som framkommer mest är identifikation, att se vad som felas och hur man ska ställa det till rätta. En sjuksköterska menar att i den akuta situationen är det också minst lika viktigt att få ”plåster på själen”, bli omhändertagen och läka innan man börjar identifiera vad som skapar den eventuella obalansen.

När det kommer till att förebygga allvarliga perioder med eventuell inläggning som följd talar Karl-Peter mycket om att han med åren fått en bättre sjukdomsinsikt. Han är diagnosticerad med Schizoaffektivt syndrom och det beskrivs lättast som en form av bipolaritet fast med psykotiska inslag.

En del av den växande insikten är att han numera lättare identifierar tidiga varningssignaler. Det kan vara signaler som yttrar sig på så sätt att han får en förändrad jagkänsla, ett slags oigenkännlighet. Han kan också ha en tendens att vända på dygnet samt få en ökad misstänksamhet gentemot omgivningen. Han har lärt sig att det då är dags att agera för gör han inte det kan det i förlängningen leda till ett psykotiskt tillstånd.

Karl-Peters första kontakt med psykiatrin skedde när han var i 15-årsåldern. Idag har det gått nästan  25 år, och han kan se hur psykiatrin förändrats under den tidsperioden.  Då blev man mer ”omhändertagen” och han menar på att ”idag utmanas man mer som patient”. Detta på både gott och ont.

Avslutningsvis tror undertecknad att alla som lyssnade på Karl-Peter denna eftermiddag fylldes av hopp och en känsla av att allt är möjligt trots att man lever med en psykisk funktionsnedsättning. Man kan arbeta inom en mediagrupp, man kan vara med och starta ett kooperativ, man kan vara engagerad i flertalet brukarorganisationer och man kan framförallt föreläsa och sprida sitt eget perspektiv på livet till andra.

Text: Kajsa Jansson Foto: Henrik Sjöberg

Psykisk sjukdom även i Afrika

Umeå Universitet berättar i ett pressmeddelande att psykiatrikern Abebaw Wassie Fekadu nyligen presenterade sin avhandling om depressioner och psykisk sjukdom i Etiopen.

Fekadu visar i den största undersökning i sitt slag, att depressioner och bipolära tillstånd är lika vanliga i Etiopien som i västerländska länder. Depressioner har under lång tid ansetts vara ovanliga i u-länder. Detta har motbevisats av undersökningar som gjorts i fattiga länder i Latinamerika, Asien och Afrika. Det som visar sig är att förekomsten av pysisk ohälsa är väldigt lik den i i-länderna, säger PM:t från Umeå Universitet.

Abebaw Wassie Fekadu diskuterar i sin avhandling orsakerna till varför det så länge ansågs vara ovanligt med psykiska sjukdomar i u-länder. En förklaring är att det inte fanns ett språk som kunde hantera psykiska problem på samma sätt som i i-länderna. Detta ledde till att västerländska läkare och forskare inte kunde tolka de afrikanska patienterna enligt de västerländska mediciniskt-psykiatriska modellerna.

Fekadu menar vidare att den psykiatriska sjukvården inte var utbyggd och att många människor sökte sig till medicinmän och schamaner. Det har efterhand genomförts utbildning av den afrikanska sjukvården som medfört att man har hittat psykiska störningar i samma omfattning som i västvärlden.

Text: Henrik Sjöberg

Förening i Fokus: Socialpsykiatriskt Forum

Under 2010 har vi en artikelserie här i ASP bladet som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa. Denna gång är föreningen ”Socialpsykiatriskt Forum” i fokus

 

Vad var bakgrunden och hur kom föreningen till? -”Ett tidigt minne som finns dokumenterat från år1992 är ett samtal en försommarkväll, i den finlandssvenska skärgården, om ett behov av en mötesplats för socialpsykiatrisk arbete och forskning”, så skriver Margareta Axelsson-Östman i ”Information inför bildandet av socialpsykiatriskt forum”. Ett socialpsykiatriskt forum skulle kunna stimulera samhällsutvecklingen till att ge de psykiskt sjuka ett bra liv: och genom förebyggande insatser medverka till att så få som möjligt drabbas av svår psykisk sjukdom.

En nationell konferens under rubriken: ”Samling för socialpsykiatri” i november 1992 blev startskottet; kraftfulla röster betonade vikten av ett tvärvetenskapligt forum och förslagen på innehåll var många; här ett axplock:

• Belysa social etiologi som orsak till sjukdom
• Verka för samarbete över organisationsgränser och för tvärvetenskaplighet
• Bevaka de psykiskt långtidssjukas rättigheter inklusive möjligheter till behandling i en föränderlig vårdstruktur med marknadsinslag
• Granska välfärdsutbudet ur den psykiskt sjukes perspektiv och verka för ett ökat inflytande för vårdtagarna
• Stödja socialpsykiatriska synsätt i vårdutbildningar och socialpsykiatrisk forskning

Vilket syfte har föreningen idag? Vi vill vara en mötesplats där patienter/ brukare, närstående, professionella och andra intresserade kan utbyta kunskaper och erfarenheter kring socialpsykiatriska frågeställningar. Sådana möten kan stimulera deltagarna att utveckla, sprida och tillämpa socialpsykiatriska synsätt i praktiskt arbete.

Vilka vänder ni er till? Till alla personer och verksamheter som stöder föreningens syften och ändamål. Det unika i föreningen är att den inte är yrkes- eller verksamhetsspecifik; alla med intresse för socialpsykiatriska frågor är välkomna.
Hur är ni organiserade? En nationell styrelse med representanter från olika delar av landet, från olika yrken och verksamheter leder arbetet. Den består av 13 personer; en representant ska finnas från  en brukarorganisation respektive en anhörigorganisation. I år finns dessutom följande yrkesgrupper representerade; mentalskötare, sjuksköterskor, läkare, socionomer, psykolog och en antropolog. Geografisk representation är Skåne, Blekinge, Västra Götaland, Värmland, Jämtland, Örebro och Stockholm.

Styrelsen sammanträder ca 5-7 ggr/år och en del av det löpande arbetet sker i mindre grupper, s k ämnesgrupper där fördjupat arbete fokuseras. Under en arbetshelg varje år fördjupas planeringar. Telefonmöten fungerar som förberedelse till styrelsemöten. Hemsidesansvarig anställd har en viktig roll som nyhetsbevakare och samordnare.

Vilken verksamhet har ni?

• Hemsidan socialpsykiatrisktforum.se är ett prioriterat område som erbjuder fortlöpande uppdatering av färsk information som berör socialpsykiatriska frågeställningar.
• Ett nyhetsbrev kommer ut regelbundet och krönikor varvas med olika artiklar.
• Deltar i utvecklingsarbete, kan vara remissinstans.
• Exempelvis har indikatorsarbetet  på Socialstyrelsen kring psykosociala insatser för personer ur målgruppen bevakats och kommenterats.
• Genomför seminarier och konferenser, senast konferenserna ”Med barnets ögon” i Göteborg och  ”Tillställning om inställning”  i Stockholm och Göteborg. Planering pågår nu  för  årskonferensen  i Örebro 24 och 25 mars 2011. Betoningen ligger på ungdomars eget perspektiv på stöd och vårdstruktur. Socialpsykiatri i primärvården kommer likaså att vara ett tema under en av dagarna.
• Väljer pristagare till God socialpsykiatri årligen. Förra årets pristagare blev Ritva Gough för sina insatser som forsknings- och utvecklingsledare vid Fokus i Kalmar: -”I sitt arbete lyfter hon fram brukarens delaktighet och röst i såväl den skrivna utredningen som i det praktiska arbetet”, står det som en del av motiveringen.
• Delar ut hedersmedlemskap. Ett första hedersmedlemskap  förärades Filipe Costa psykiater och chef för psykiatrin södra Stockholm 2010, för ett  konsekvent socialpsykiatriskt arbete under decennier.
• Initierar och genomför olika typer av nätverksträffar. Ett doktorandnätverk har stimulerats och fungerar och nu planeras ett nätverk för de s k BISAM, brukarinflytande-samordnare som är en satsning på samordning för att öka inflytandet för personer med psykiska funktionshinder.
• Förvaltar Olle Lönnerbergs minnesfond som gör det möjligt för personer med egen erfarenhet av psykiska funktionshinder att delta på föreningens arrangemang utan kostnad.

En stor del av arbetet sker i ämnesgrupper

• Socialpsykiatri i primärvården
• Barn/ungdom och familj
• Redaxarbete med bl a hemsida
• Hjälpmedelsfrågor
• Attityder och stigmatisering
• Internationellt arbete
• Samverkansfrågor

Arbetet bedrivs av styrelsens ledamöter och med hjälp  av en hemsidesansvarig anställd. Föreningen Steg för Steg sköter olika administrativa uppgifter.

Något mer ni vill lyfta fram? Socialpsykiatrin är en konsekvens av vår människosyn, den är ett sätt att tänka kring vårt relationsarbete och kring hur vi organiserar våra insatser.
Förändringar i våra liv sker både inifrån och ut och utifrån och in. Det är något mycket speciellt att arbeta tillsammans med andra kring angelägna frågor och att få uppleva att förändring är möjlig. Vår vision är att samhället utformas så att uppkomsten av psykisk ohälsa begränsas och att funktionshinder till följd av sådan ohälsa minimeras och att diskrimineringen av funktionshindrade ska upphöra.

Samhällets insatser ska vara lättillgängliga och utformade med förståelse för den enskildes villkor, så att alla får möjlighet till återhämtning och kan leva sitt liv utifrån sina egna behov och önskemål.

Text: Karl-Peter Johansson