Första linjen har fått pris för sitt samarbete med ungdomar!

Första linjen är ett samarbete mellan landstinget och kommunerna Karlstad, Hammarö, Grums, Forshaga och Kil. Verksamheten har tilldelats den nationella utmärkelsen Psynkpriset 2016 i kategorin samverkan. Priset ges för förtjänstfulla insatser kring barn och ungas psykiska hälsa.

ASP Bladet har pratat med Christina Sand som är avdelningschef för Första linjen. Verksamheten finns till för barn och unga mellan 6-20 år och syftar till att så tidigt som möjligt erbjuda hjälp och stöd till de som har av olika anledningar lindring till måttlig psykisk ohälsa. På mottagningen arbetar två psykologer, fem socionomer, en sjuksköterska, en administratör samt avdelningschef.

– Det här är ju ett samarbete mellan kommun och landsting och att vi i personalen har så olika kompetens gör att vi har större möjligheter att ringa in problemet och ge de unga samt deras familjer den hjälp de behöver och vill ha, säger Christina

Under de snart två år som mottagningen funnits har cirka 1 200 barn och ungdomar sökt hjälp via Första linjen. Christina Sand berättar att det är nästan lika många pojkar som flickor som vill ha hjälp och att det de flesta sökande är mellan 16-19 år.

– Ångest, nedstämdhet, oro och stress är de vanligaste problemen. Många av de negativa känslorna och tankarna är kopplat till skolsituationen, berättar Christina.

Pris för samverkan
Verksamheten fick 2016 utmärkelsen Psynkpriset för sin samverkan med unga. Priset instiftades 2010 och i kategorin samverkan utdelas utmärkelsen till konkreta exempel eller verksamheter där samverkan bidragit till praktisk nytta för barn och ungas psykiska hälsa.Christina anser att de hade aldrig kunnat starta denna typ av verksamhet utan ett samarbete med unga.

– De ser saker ur sitt perspektiv och hjälper oss att sätta fokus på vad som är viktigt för dem. Den här verksamheten bygger ju på att barn och unga ska tycka att det är lätt att få kontakt och hjälp. Då måste det finnas kontaktvägar och en miljö som barn och unga känner sig bekväma i.

Christina berättar att ungdomsgruppen bland annat har varit med och färgsatt mottagningen. De unga har uttryckt ett behov av att personalen ska kunna tillhandahålla självhjälp. ”Vad kan jag själv göra för att må bättre?” De tycker även att skolan bör ta upp ämnet psykisk ohälsa i mycket större utsträckning. Ungdomarna har också haft önskemål på en webapplikation för att kunna kontakta och boka en tid hos Första linjen. En sådan app är i princip klar och Christina tror att den kommer sättas i drift efter sommaren.

– Många barn och unga känner sig inte bekväma med att prata i telefon eller anpassa sig efter telefontider, menar Christina.

I applikationen kommer det att finnas skrivfält och man kommer även kunna använda sig av emoji-symboler om man tycker det är svårt att formulera sina besvär i ord. Det kommer också att finnas kryssalternativ för att på ett enkelt sätt förmedla sitt mående samt behov av hjälp.

Kontakt
Första linjens lokaler ligger på Drottninggatan 1B i Karlstad och har öppet dagligen. Man kan också sms:a på 070-244 95 11 eller mejla forstalinjen@liv.se. På http://www.liv.se finns ytterligare information.

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Första linjen

200 psykologer hotar att säga upp sig från BUP

Sveriges Television rapporterar att över 200 psykologer inom barn och ungdomspsykiatrin i Stockholm skrivit på en namnlista där de hotar att säga upp sig. Psykologerna anser att arbetsförhållandena är så dåliga att de hotar patientsäkerheten.

– Vi protesterar framför allt mot den dåliga löneutvecklingen. Många psykologer slutar av den orsaken och det medför stora konsekvenser för de psykologer som arbetar kvar och för de patienter vi möter, säger Cecilia Wänerstam Silfverskiöld psykolog och initiativtagare till löneuppropet till Sveriges Television.

Enligt Psykologtidningen har 67 psykologer på BUP i Stockholm sagt upp sig sedan 2015. I uppropet till ledningen och ansvariga politiker kräver  206 psykologer inom BUP att högre kompetens ska ge högre lön.
– Erfarenhet, kompetens och tjänst återspeglas inte i lönekuvertet, vilket det borde, säger Cecilia Wänerstam Silfverskiöld.

På grund av alltfler vakanser lockar man nyanställda med lika hög lön som de som arbetat länge på samma position, vilket har väckt irritation hos de med lång anställningstid.

– Den höga personalomsättningen kan hota patientsäkerheten. Jag tror att familjer som kommer till BUP kan komma i kläm om de måste träffa ny personal varje gång. Det blir brist på kontinuitet, säger Cecilia Wänerstam Silfverskiöld.

– Vi tar uppropet på stort allvar och ser att vi måste bli bättre på att hålla kvar våra anställda. Vi ska nu se hur vi kan bygga in kompetensutvecklingssteg där lönen påverkas utifrån roller och ansvar, säger Peter Eriksson, verksamhetschef för öppenvården på BUP i Stockholm.

Text: Ylva Alsterlind

Onödig polarisering hjälper inte personer med NPF

Det finns ett akut behov av nya hållbara insikter för samhällsstödet till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Polariseringen mellan specialister förhindrar integrerade och flexibla modeller. Dessa behövs för att luckra upp budgetstyrda stuprör och organisera ett effektivt stöd med individen i fokus.

Regeringens utredare av problematisk skolfrånvaro har fått förlängt till december 2016. Det är ett enormt samhällsproblem att stora barngrupper tillåts falla ur redan i skolan – socioekonomiskt svaga, barn som far illa, och så den allt tydligare gruppen NPF. Att födas med ADHD eller autismspektrumtillstånd (AST) innebär rent statistiskt enorma svårigheter att få fungerande skola med långtgående konsekvenser för hela familjens hälsa och ekonomi. Värst drabbas flickorna konstaterade nyligen Barnombudsmannen.

Hjälpen vi ger idag är samtidigt dyr och ineffektiv och det eviga problemet är bristen på samverkan. Samhällsinstanserna förblir statiska eftersom de framför allt förhåller sig till den egna budgeten. Paradoxalt nog förvärras problemet ofta av kravet på evidensbaserade metoder som gör att bara ett behandlingsalternativ erbjuds. Ett barn med NPF kan sitta hemma i åratal i väntan på att myndigheterna skall ”samordna sig”. I praktiken är ofta familj och tjänstemän eniga om vad barnet behöver, men inte vems ansvar det är. Så kallad SIP (samordnad individuell plan) misslyckas när själva ersättningssystemet är uppdelat mellan psykosocial (socialen eller psykiatri) och funktionsnedsättningsproblematik (LSS).

Läkare, psykologer och socionomer, forskare som kliniker, tycks ofta glömma att de behärskar en begränsad del av verkligheten och uttalar sig istället som om deras kunskaper är svaret på allt. Starka profiler uttalar sig kunnigt om det de behärskar, men kan samtidigt göra kategoriska och illa grundade uttalanden om det de inte kan särskilt mycket om. Fältet lämnas fritt till media att spekulera i huruvida ADHD ”finns” eller är en konspiration av läkemedelsbolagen, eller om föräldrar kan ”beställa diagnoser” för att öka barnets chanser i skolan.

För att förbättra samhällsstödet måste professionella mötas och låta respektive kompetensområde befrukta varandra. Integrerade och hållbara modeller måste formuleras som gör att rätt och individualiserad hjälp kan nå fler och i tid. Hur skall annars den som uteslutande har anknytningsglasögon på sig kunna se de neurokognitiva svårigheterna? Kan den som bara ser tillvaron i ”ADHD eller inte ADHD” se att frågan också måste ställas om barnet far illa?

En viktig del är att skapa ett utredningsförfarande med barnet i centrum, lyhördhet och redskap för att upptäcka olika typer av psykisk ohälsa. Samma beteende kan dölja olika orsaker. Samma barn kan ha multipla svårigheter som måste adresseras med multifokus. Traumabearbetning med kunskap om ADHD. Ångestbehandling med kunskaper om AST. Med en ny tids informationsteknologi borde det gå att styra om så att planering och budget skapades närmare brukarnas behov.

Som psykolog vill jag se mitt förbund agera konsekvent och tydligt varje gång förenklade uttalanden görs i media. Idag utmärks professionalism och framgång inte av den som har mest kunskap inom ett område, utan av den som är vis nog att tillämpa kunskapen integrerande och flexibelt.

Text: Malin Holm
Leg. Psykolog

Läs fler av Malin Holms texter här: http://www.signeratmalinholm.se