Vi lever nu i teknikens tidsålder. Allting sker på nätet för generation IT; köpa semesterresor, köpa kläder, köpa soffa, köpa vänner… jag menar skaffa vänner och skaffa partner. Hur går det till? Och är utbudet större, eller mindre?
Som 18-åring gick jag med i QX, Qruiser, i syfte att lära känna kvinnor. QX är ett community, ett Facebook, för homo-, bi- och transsexuella, plus alla andra inriktningar. Vilka skiftar så snabbt att det är ett heltidsyrke att lära sig alla nya termer och deras betydelse. Datorn plingar med ens till och med. Jag gläds! Ett PM! Min förhoppning för en flickvän flammar upp. Kanske har jag äntligen hittat rätt ställe?
Pling. Pling. Pling. Du har 58 nya meddelanden.
58! Bilderna av mejlens avsändare får mig snabbt att sucka. Den mest anständiga bilden var från Mats och Roger, även de 58 år gamla. Iklädda svarta plastkläder stod de med läderpiskor hotfullt höjda. ”Vill du vara med och leka?” De andra meddelandena håller samma ton. Jag som trodde jag kommit till ett ställe befriat från heterosexualitet hade hamnat ur askan i elden.
Anständigt letande bättre?
Jag beger mig till den andra änden – kristen dejting. Tyvärr är personer av bisexuell art få på den typen av sajter. Jag får inbjudan av en frikyrklig person till spännande möten med djävulsutdrivning, något jag inte är intresserad av. Jag ser bilder inom mig av svarta kappor och vigvatten, epilepsiryckningar och avgrundsskrik då demonen far ut. Det faller mig inte i smaken.
Chatta då?
Man får vara glad om det går 20 minuter och 23 sekunder innan ens internetdejt säger något dumt. Folk är mer frispråkiga bakom skärmen än IRL (In Real Life). Frågan är, är alla bra personer upptagna?
Jag letar efter någon vars profilbild är från detta årtionde. Det är sällan den stämmer överens med verkligheten. Kanske den ”mystiska mannen i uniform” visar sig vara en pojkscout? Det är synd med retuscherade bilder, men om du stöter på sådana vet du iallafall att din blivande partner är bra på Photoshop.
Vad bör man ta reda på?
Webbkameror ger inga snygga profilbilder. Ta foto med digitalkamera i stället. Alla lägger upp de bästa, retuscherade, bilderna, det bör man vara medveten om. Man är inte snyggare IRL än på nätet för den sakens skull. Att blogga eller inte blogga, det är frågan. De flesta vinner på att använda Facebook. Där kan man dessutom spana in sitt offer. De som inte ids lägga upp foto och presentation göra sig icke besvär. Nästan alla du träffar tenderar dessutom att ha fanatiska intressen. Såsom att odla köttätande växter.
Första dajten?
Är det så att de som blivit över letar partner på nätet? Kanske ska man gå på andra sociala tillställningar, kanske en datorträff? Då ser du snart Plåt-Niklas stå vid dörren. Sannolikheten att Plåt-Niklas är oskuld, är rätt stor, så han kan man träna upp om man är lagd åt det hållet. Eller ska man sålla hårdare för att hitta guldklimparna? Nackdelarna med internet är att den du pratar med, kan vara en varg som letar efter ett får att sätta tänderna i. Dejta aldrig någon som säger;
– Jag brukar inte göra detta på första dejten, men här är mitt lösenord.
Jag föredrar att skaffa en partner på gamla goda sättet; genom alkohol och dåligt omdöme.
Text & illustration:
Maria Lundby Bohlin
ASP BLADET 