Etikettarkiv: Regeringen

Civilministern vill överge detaljstyrningen

Civilminister, Ardalan Shekarabi
Civilminister, Ardalan Shekarabi

En tillitsbaserad styrning för verksamheter inom det sociala området. Det önskar regeringen stödja, berättade civilminister Ardalan Shekarabi under Socialchefsdagarna i Karlstad.

Målet är att provverksamheter ska komma igång, som ska ge medarbetaren inom den offentliga sektorn möjligheten att arbeta annorlunda med styrning. Ambitionen är stor. Måltavla för kritiken är det som kallas för New public management, en typ av verksamhetsledningsfilosofi som uppstod som reaktion på hur offentliga organisationer arbetade under 1970-talet.

– Vår utgångspunkt är att låta proffsen vara proffs. Ska vi låta dem vara det måste vi våga lita på dem och medarbetarna i den offentliga sektorn. New public management hade fördelar, det bidrog till effektiv resursanvändning, men har också lett till en del perversa effekter, berättade Shekarabi.

Däribland åsyftas en ökad detaljstyrning och byråkrati, liksom omfattande rapport- och interndebiteringssystem. Istället talar Shekarabi om en tillitsmodell som man önskar främja. Detta ingår i ett paraply i något de kallar för tillitsreformen, för vilket de nu söker provkommuner.

– Målet är att eliminera omotiverade tidstjuvar från den offentliga sektorn. Om vi begär ut uppgifter som inte används bör vi nog sluta begära ut dem, berättade Shekarabi.

Det var inte enda frågan som diskuterades. Under en frågestund fördes även kritiska synpunkter fram angående planerandet av stor-regioner, liksom kring hur regeringen tänker kring kostnaderna för de ensamkommande flyktingbarnen, vilket i det sistnämnda fallet regeringen avser minska.

För många myndigheter och stödinstitutioner var belastningen runt mottagandet av nyanlända stort under föregående år. Shekarabi adresserade detta vid slutdelen av sitt anförande.

– Jag vill rikta ett stort tack till er och era medarbetare för det goda arbete ni utförde under månaderna hösten 2015, och som ni arbetar med även nu, avslutade Shekarabi.

Text & foto:
Robert Halvarsson

Vad händer med de i FAS 3

0925451929216_max

Penilla Gunther är näringslivspolitisk talesperson för Kristdemokraterna. I Riksdagen har hon ställt en fråga till Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson, från regeringen. Gunther frågar sig vad som händer med de sociala företagen när fas 3 avvecklas. ASP Bladet har fått tillstånd att publicera hennes fråga som helhet.

Det rapporteras att avvecklingen av den kritiserade arbetslöshetsinsatsen fas 3 går fortare än vad som förväntats. Det kan ju låta bra om det då finns några planerade aktiviteter och stöd i stället för fas 3, exempelvis de utlovade 20 000 extratjänsterna. Dessa har dock inte kommit upp i fler än cirka 800 i nuläget.

I början av året utsågs också en person att ge förslag på åtgärder för att utveckla och stärka de arbetsintegrerande sociala företagen. En bra tanke och ett gott initiativ från både arbetsmarknadsministern och näringsministern, eftersom det rör personer som har stått långt ifrån ordinarie arbetsmarknad och får en ny chans till arbete genom socialt företagande. Men ej heller där har något presenterats, vilket gör att många i fas 3 som även funnits i arbetsintegrerande sociala företag inte får vara kvar men får inget i stället.

Kristdemokraterna vill se ett samhälle där människor får jobba 100 procent av sin förmåga. Att därför få komma ut i arbete på ett arbetsintegrerande socialt företag eller på arbetsträning där eller i andra företag och verksamheter, med sin befintliga ersättning i botten – oavsett om det är försörjningsstöd, aktivitetsersättning etc – betyder oerhört mycket.

Någonstans måste karriären i arbetslivet börja eller kunna fortsätta om man haft arbetshinder under längre tid av olika skäl. Nu riskerar tusentals personer både sina ersättningar och sina möjligheter att komma vidare i sin strävan efter ett arbete. Om det är på två, fyra, sex eller åtta timmar om dagen spelar ingen roll. Det ska handla om den förmåga varje person har.

Penilla Gunthers fråga till arbetsmarknadsministern är:
Var är det tänkt att de drygt 100 000 långtidsarbetslösa ska få sin arbetsträning, praktik eller anställning om varken löftet om insatser för arbetsintegrerande sociala företag eller extratjänsterna infrias?

Text: Penilla Gunther
Foto: Kristian Pohl, Regeringskansliet

Interpellation:
Är en fråga i riksdagen eller annan folkvald församling från en enskild ledamot till en ansvarig politiker. Ibland leder en interpellation till en debatt mellan den som ställer interpellationen och den ansvariga, som är representant för exempelvis den styrande koalitionen i en kommun, ett landsting eller Sveriges regering.

 

Följ debatten vidare:
Ylva Johanssons svar kommer efter riksdagsmöte att publiceras i september månad på riksdagens hemsida, liksom eventuell debatt, som äger rum på riksdagssammanträdet.

Se den här:
http://www.tinyurl.com/zfe3erg

I Fokus: Kvinnojouren Karlstad

777I årets första I fokus har ASP Bladet besökt Kvinnojouren. Den har funnits sedan 1982 och hjälper kvinnor och barn som i en nära relation är utsatta för våld. ASP Bladet träffade Elisabeth Björk, vice ordförande i Kvinnojouren, som berättade om deras verksamhet.

Kvinnojouren i Karlstad har verkat för kvinnors rättigheter, i över trettio års tid. De har varit en hjälp i den utsatthet som våld i nära relationer kan innebära.
Elisabeth Björk, vice ordförande, har varit aktiv i Kvinnojouren sedan 2010 och stöttar bland annat upp ordföranden och hjälper till med en del av hennes uppgifter. Hon jobbar ideellt och har ett vanligt jobb vid sidan av.

Kvinnojoursrörelsen började på 1970-talet i England och kom hit till Sverige på början av 1980-talet. Här i Karlstad var det från starten ett flertal politiska partier i samarbete med olika föreningar som startade Kvinnojouren. Efter ett par år blev det en helt egen förening, vilket den också är idag.

Kvinnor som är utsatta för våld kan med hjälp av jouren få möjlighet att bo i skyddat boende. Detta boende är beläget på en hemlig adress. Det finns två typer av boenden, en större lägenhet och en mindre där man kan ha med sig husdjur. Det är vanligt att även djuren utsätts för våld eller att man hotar att skada djuret, för att komma åt kvinnan. En del av kvinnorna kommer via, eller i samråd med Socialtjänsten.

Det varierar hur stort trycket är på det skyddade boendena. Ibland står det tomt, men under vissa perioder är det fullbelagt.
– Det är i det akuta läget som det är tänkt att man ska vistas i boendet. ”Nu är jag i livsfara och behöver jag någonstans att bo, tills jag hittar ett eget boende”, förklarar Elisabeth Björk.

Den största delen av Kvinnojourens verksamhet inriktar sig på stödsamtal. Dessa samtal äger rum i Kvinnojourens lokaler. Det finns tre anställda och en person på tjejjouren som möter kvinnorna. Oftast ringer kvinnorna jouren och bokar en tid för ett samtal.

Våld mot kvinnor har inga gränser vad gäller klass eller socialgrupp. Det ser ut på samma sätt, menar Elisabeth.

– Efter den långa erfarenhet vi har, kan vi säga att ingen speciell grupp är mer vanligt förekommande, våldet finns i alla samhällsgrupper. Det finns överallt och följer liknande mönster oavsett om man är rik eller fattig, säger Elisabeth Björk.

Hon säger att de flesta politiska partierna är positivt inställda till Kvinnojourens verksamhet. Jouren vill att man ska få ett mer långsiktigt stöd till verksamheten. Något som partierna är med på.

– Vi anordnade en paneldebatt i valrörelsen 2014 om kvinnofridsfrågor, där alla närvarande partier ”sa ja” till ett långsiktigt stöd och en säkrare ekonomisk framtid, eftersom vi är beroende av stöd. I samhället överlag tror jag att det finns en positiv inställning till Kvinnojouren, säger hon.

Kvinnojourens största utmaning är idag att få till en hållbar ekonomisk situation. Som det ser ut nu finansieras verksamheten av bidrag från kommunen och sökta projektpengar.

– Nu har regeringen tillsatt hundra miljoner kronor om året till kvinnojourerna, därifrån kan vi söka pengar, men ännu vet vi inte vad vi får, säger Elisabeth Björk.

Elisabeth menar att samhället idag inte är mer våldsamt än tidigare. Däremot säger hon att vi har annan syn på vad våld är, jämfört med femton, tjugo år sedan. I dag har vi större kunskap att våldet finns i vårt samhälle.

– Kvinnojoursrörelsen har generellt jobbat med att synliggöra våld som sker mellan hemmets fyra väggar. Det finns större kunskap om detta idag, men vi har långt kvar att gå, menar hon.

Text och foto:
Henrik Sjöberg

För sent för utbildning?

yyyyRegeringen har under hösten 2015, lagt ett budgetförslag på 537 miljoner kronor. Den föreslagna summan ska gå till rätten till studier, och avsättas årligen med start 2017. Personer som inte har en gymnasieutbildning, ska ha möjligheter till att läsa på den kommunala vuxenutbildningen. Förslaget berör tiotusentals personer varje år. Lotta Tammi oroar sig för den rådande utbildningssituationen.

Effekten börjar synas från den slappa skoltiden. Var femte person i åldrarna 20-34 år, saknar fullständig gymnasieutbildning. Man kan ta sig en funderare på vad som har hänt i samhället de sista åren, eftersom vi har hamnat i den här situationen med fler outbildade personer.

Rätten till utbildning kommer att gälla även de nyanlända, som inte har någon utbildning enligt den svenska normen. Genom vuxenutbildning ska de lyfta sina kunskaper. Kunskapslyftet investeras och fördelas på 51 000 nya utbildningsplatser, fördelade på den kommunala vuxenutbildningen (Komvux), yrkesinriktade vuxenutbildningen (Yrkesvux), yrkesskolan, folkhögskolor, universitet och högskolor.

Datanörd – enligt trenden
Frågan är om det är inte redan är för sent? Kunskapsglappet har redan visat sig under en generation. Alla kan till exempel inte vara datanördar, som trenden har blivit de senaste åren. Det finns fler yrken i samhället, som behöver utvecklas och bemannas med folk. Kraven på kunskap hos de arbetssökande ökar, och i dag är det arbetsgivarens marknad.Där kan de välja och vraka bland de få kompetenser som de finner bland de sökande.

Som det ser ut på arbetsmarknaden i dag, så finns det 90 000 lediga jobb, och det blir fler. Många med olika yrkeskompetenser går i pension, och det kommer att bli ett glapp på arbetsmarknaden med stor efterfrågan på utbildade personer till de olika yrkena, enligt Svenskt näringsliv. Frågan är; kan det vara för sent för Sverige att utbilda sina medborgare? Många av de länder som tidigare låg långt ner på listan, vad gäller utbildning och kunskapsnivåer, har börjat dra förbi oss med råge.

Med facit i hand
Efter många år med FAS 3 och många unga vuxna som vill satsa på dataspel, så undrar jag, kommer vi att kunna få ordning på det här landet? Kommer vi någonsin tillbaka till toppskiktet där vi befann oss en gång i tiden?

Text & foto:
Lotta Tammi