Värmländskt mottagande under lupp

Region Värmland har under hösten 2015 gjort en kartläggning över flyktingmottagandet i Värmlands län. Under en gemensam dag för de värmländska samordningsförbunden den 12 februari, redovisade Britta Zetterlund, regionsstrateg och Katarina Averås, kommunikationskonsult vad de har kommit fram till.

Under fjolårets höst besökte Britta Zetterlund och Katarina Averås samtliga kommuner i Värmlands län. Detta för att skaffa sig en bild av hur läget ser ut vad gäller flyktingmottagandet. Tanken är att dokumentera flyktingarbetet för att sedan presentera resultatet i en rapport, vilken kommer att ges ut av Region Värmland våren 2016. Rapporten ska beskriva hur kommunerna upplevde situationen i höstas.

– Det som sker i världen idag och det som sker i EU, i Sverige, i Värmland och i vardagen, det är någonting som vi alla är säkra på kommer att gå till historien. Därför fick vi ett uppdrag att dokumentera arbetet som vi har gjort, säger Britta Zetterlund.

Det man sett är att kommunerna har olika erfarenhetsnivåer. Förhoppningen med kartläggningen är att skapa kunskap och erfarenhetsutbyte. Kommunerna kan då dela med sig av det de kan och visa sina medkommuner olika vägar man kan ta i flyktingarbetet.

– Den som vet, kan och har provat olika aktiviteter och insatser, kan dela med sig till dem som ännu inte har upplevt de utmaningar som andra kommuner kan ha varit med om, säger Zetterlund.

Det finns en ambition och vilja att ha en bra och fungerande flyktingmottagning bland de värmländska kommunerna. Men det finns också en frustration över de snabba beslut som kommer från högre ort. Migrationsverket öppnar nya boenden hela tiden, exempelvis i form av anläggningsboenden. Det har även tillkommit nya boendeformer, som ankomstboenden och evakueringsboenden. Alla de nya boendeformerna medförde att man inte hann anpassa de lokala systemen i höstas.

– För kommunerna blev det omöjligt att förutse vad som skulle hända och förbereda sig, säger Katarina Averås.

Ett problem har varit kommunernas svårigheter att rekrytera personal. Detta gäller både skolan och socialtjänsten. I många kommuner har lärare och socionomer varit bristyrken långt innan flyktingkrisen. Inom skolan finns det stora behov av lärare i svenska som andraspråk, modersmålsundervisning, studiehandledare och i elevhälsan. Det finns även ett stort behov av fortbildning inom skolan för att stärka kompetensen, så att man ska kunna jobba med barn och unga som har särskilda behov.

Katarina Averås säger att det är en hög arbetsbelastning på socialtjänsten. Det finns idag en stark oro i kommunerna att medarbetarna ska bli sjuka eller sluta sina jobb på grund av brister i arbetsmiljön till följd av det höga arbetstrycket.

Det finns många utmaningar med flyktingkrisen och det medför nya lösningar på de problem som uppstår.

– Vi vet att Värmland behöver de nyanländas kompetens och fler invånare. Arbetsförmedlingen behöver fler matchningsverktyg för att kunna fånga upp de nyanländas kunnande, avslutar Britta Zetterlund.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Stefan Ek

Sociala företagsmässan 2015

Malin Eriksson från Solakoop skriver i en exklusiv sommarartikel för ASP Bladet om besöket på föreningen SKOOPI:s sociala företagsmässa. Häng med!

En kylslagen onsdagsmorgon träffades några hågade kooperatörer från Solakoop, vid tågstationen. Tåget som vi äntrade lotsade oss tryggt till Stockholm. Väl framme så letade vi tafatt efter ”vårt” hotell. Efter att ha lämnat in våra väskor så var det dags att gå till kongressen.

Små, stora och framgångsrika kooperativ samsades tillsammans i mässlokalen. Socialföretag som tillsammans umgicks och bytte idéer. Vi delade monter med Värmlandskooperativen samt flera andra av de värmländska kooperativen och dagen löpte på.

När kvällen led samlades vi i samma lokal för mingel. Kvällen blev lång och det var gott att krypa ner i sängen på hotell rummet.

Den andra dagen började med att vi fick en utsökt frukost och begav oss sedan, tidigt, till kongresslokalen. Växelvis ägnade vi oss att flanera, fönstershoppa och även inhandla lite.

Bosse, Malin, Daniel, Åsa och Kristna fick en lagom stor dos mäss mingel och när mässan led mot till slut så traskade fem par trötta fötter till stationen för att förbereda resan hemåt.

Det är gott att vara i Stockholm ibland men jag längtar jämt hem till Värmland.

Till historien hör att Region Värmland fick utmärkelsen finaste monter.

Skribent: Malin Eriksson

Region Värmland ser en framtid i Oslo

Region Värmland har i samarbete med Olav Thon startat ett kontor i Oslo får att stärka kontakten mellan Värmland och Osloområdet. Får att kunna få del av den tillväxt som är i det området. Kontoret öppnade den femte mars.

Kontorets syfte är att skapa en mötesplats för affärskontakter mellan Värmland och norska företag. När kontoret öppnade var den Svenske ambassadören närvarande, till sig har de knutit sig tre tre anställda. Det är flera Värmländska företag som redan hört av sig för att kunna få kontakt med norska företag.

– Osloområdet är en av världens mest expansiva platser med en kraftig arbetskraftsinvandring, säger Tomas Riste, som är regionråd på Region Värmland.

Nu arbetar det ungefär 80 000 svenskar i det området. Den tillväxt man kan se i Osloregionen ser inte ut att mattas utav i den närmaste framtiden. Det finns snarare tecken på att tillväxten kommer att öka ändå mer, vilket innebär att det norska näringslivet kommer att behöva mer arbetskraft.

– Norges tillväxt handlar om olja, men man har misslyckats med är att etablera en industriell verksamhet i landet, säger Tomas Riste.

För fem år sedan var det färre än tio dataföretag som arbetade i Norge, i dag är det ungefär 70 stycken, så utvecklingen är stor i Norge. Det finns inga tecken på att uppgången kommer att vika sig de närmaste 25 åren.

– Vi var först med att öppna ett kontor i Oslo. Västra Götalands-regionen är nyfikna på vad vi håller på med i Norge, säger Tomas Riste.

De tre som arbetar på kontoret är sysselsatta med uppsökande verksamhet i Oslo området. En av dom anställda är före detta kommunalrådet i Årjäng, Kjell Eriksson, som har ett brett kontaktnät i Norge att utnyttja.

I huvudsak handlar det om att skapa kontakter och bygga nätverk och på så sätt möjliggöra för värmländska företag att komma in på den norska arbetsmarknaden. Exempelvis som underleverantörer till den norska oljeindustrin.

– Vi satsar vår kompetens i Norge för att få arbeten till värmländska företag, det är det viktigaste, säger Tomas Riste.

Text: Olle Stagnér
Foto: Lotta Tammi

Nya perspektiv på psykisk hälsa

”Det viktiga är att man har något gemensamt ” för att en självhjälpsgrupp ska fungera. Eva Persson, projektledare för självhjälpsgrupper inom projektet Nya perspektiv, berättar för ASP-bladet hur hennes arbete ser ut.

Vi har satt oss i ett lugnt hörn på ASP Bladets redaktion för att prata om vad hon gör inom projektet Nya perspektiv och i synnerhet inom arbetsgruppen Psykisk hälsa. Eva Persson är projektledare för självhjälpsgrupper inom projektet Nya perspektiv. Hon är spindeln i nätet när det gäller implementering av självhjälpsgrupper för ungdomar 18-25 år.

Hon arbetar också med utbildning genom temadagar, workshops för att informera vad självhjälpsgrupper är och lär ut hur de ska fungera. Föreningen Solkatten i Göteborg är en föregångare i arbetet med självhjälpsgrupper.

– I Göteborg har de en stor lägenhet där det bara finns självhjälpsgrupper, säger Eva Persson.
Hon berättar vidare att i Göteborg har de en väl fungerande organisation. Från början var de en ideell förening och har haft tolv år på sig att bygga upp sin verksamhet, medan här i Karlstad befinner sig saker och ting fortfarande i sin linda. Det finns även självhjälpsgrupper i Norge och Danmark och våra två nordiska grannländer har kommit betydligt längre än Sverige.

Eva Persson har tidigare arbetat på studieförbundet Sensus med dessa frågor och berättar att det viktiga är att få med sig folk. Det är inte så lätt att själv starta en självhjälpsgrupp. Oftast går det till på så sätt att folk visar intresse om att starta en självhjälpsgrupp. Eva berättar att när hon jobbade på studieförbundet Sensus och Svenska Kyrkan ringde folk och sa de ville vara med i en grupp för bipolära. Hon bildade ingen grupp själv utan det skötte deltagarna själva.

Att verka för samverkan mellan olika intressen so0m kommuner, landsting och andra aktörer ger också bättre resultat.  Det behövs även skapas strukturer som bygger på att människor samarbetar. Det viktiga är därför strukturen, betonar Eva Persson.

Hur det går till
En igångsättare visar självhjälpsgruppen hur den ska arbeta. Han eller hon lär ut reglerna och har som syfte att skapa trygghet i gruppen. Det går inte att börja prata hursomhelst. Man pratar en i taget och om någon vill ha en kommentar måste den be om det.
– Det är väldigt strukturerat eftersom det ska kännas tryggt att vara i gruppen, berättar Eva Persson.

Gruppen får inte vara för liten och inte heller för stor. Idealgruppen är fem till åtta personer. Igångsättaren är med högst fem gånger och sedan vet gruppen hur den ska fungera. Gruppen kan fungera i flera år eller under kortare tid och det finns alltså ingen tidsbegränsning på hur lång tid man får mötas.
Till en början ger man kanske det en chans för det tar ett tag innan man förstår hur det fungerar. Eva rekommenderar att man är med åtminstone fem gånger innan man bestämmer om det är något att satsa på. Det viktiga är att de i gruppen kan lita på varandra och det som sägs stannar bland deltagarna.

Målet med gruppen är att prata om något som är gemensamt för gruppen och dela med sig av sina erfarenheter. Det måste finnas ett tema som samtalet kan byggas kring. Sedan kan det finnas ämnen som hänger ihop med huvudtemat som man också kan prata om.

I Sunne håller de på att intervjua ungdomar för två självhjälpsgrupper under temat Ung i Sunne. Det är ungdomsmottagningen som är drivande i arbetet. I mars satte man ihop en arbetsgrupp som bestod av kuratorer, barnmorskor och diakoner för att testa hur en självhjälpsgrupp fungerar.  På flera plaster i Värmland börjar man nu att förbereda igångsättandet av självhjälpsgrupper.

Kontakten med verkligheten
För att detta ska fungera måste kommun, landsting och andra aktörer samverka intimt, menar Karin Haster, division psykiatris biträdande chef. Hon förklarar vidare i informationsmaterialet för Nya Perspektiv att sättet att jobba är brukarfokuserat. Individen har ett tydligt inflytande och det krävs en delaktighet för att detta ska fungerar, säger Karin Haster.
– Jag tycker att det är jättebra att kommuner och landsting ser att det behövs samtal om livet, tycker Eva Persson.
Hon berättar om ett stort möte där politiker och anställda möttes i Sunne. Under mötet var det en deltagare ur en självhjälpsgrupp som berättade om sina erfarenheter. Det var väldigt positivt och hade lett till nya kontakter som utvecklat sig till vänskapsband. Eva berättade att de till och med firade jul tillsammans. Det var ett starkt vittnesbörd om hur självhjälpsgrupper kan påverka på ett positivt sätt.
– Det finns ett stort behov av vård- och stödsamordning. Jag har tidigare jobbat med metoden och vet vilken betydelse den har för den enskilde brukaren, säger Karin Haster.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad

Fakta:
Nya Perspektiv är ett samverkansprojekt som ska leda till ett samarbete mellan kommun och landsting. Detta leds av Region Värmland. ”En gemensam kunskapsbas” som det heter i Nya perspektivs informationsbroschyr ska byggas för att gynna värmlänningarnas vård, omsorg och folkhälsa.

Den sårbara familjen
Arbetslöshet och medelinkomsten är lägre än riktes total siffror. Det saknas statistik över de värmländska skolbarnens hälsa.
Mål: alla föräldrar ska få föräldrastöd om de vill innan 31 december 2012

Psykisk hälsa
Självmordsförsök bland unga har ökat.
Mål: kvinnor 18-25 år som lider av psykisk ohälsa ska vara 30 % 2012.
män i åldrarna 18-25 med nedsatt psykiskt välbefinnande ska 2012 vara 15 %

Riskbruk/riskbeteende
Mål: bekämpa övervikt med tonvikt på rätt kost och motion.
Sexuellt överförda sjukdomar och konsekvenserna av dessa ska begränsas.  Tobaksanvändandet måste minskas med fokus på gymnasister i första årskursen.  Det krävs en minskning av riskbruket av alkohol i alla åldrar och en halvering av ungdomar med risbruk till 2018.

Äldres hälsa
Mål: negativa effekter av läkemedelsanvändandet ska minskas som fallrisk och förvirring. Överbehandling av läkemedel och även underbehandling ska reduceras.

Källa: www. regionvarmland.se