Etikettarkiv: rehabilitering

Ny aktör i Karlstad: Work for you AB

Här står från vänster till höger: Helena Berkes, Mattias Ransfeldt, Margareta Finnqvist och Pernilla Löfkvist.

Sedan 1 september i år finns en ny verksamhet i Karlstad som arbetar för att få långtidsarbetslösa ut i arbete, studier eller starta eget. Det handlar om företaget Work for you och vi har träffat dem för att få reda på mer.

När startade verksamheten i Karlstad?

– Vi öppnade 1 september i år. Vi har även kontor i Hagfors och Karlskoga. I Sverige finns vi på ett tjugotal orter och huvudkontoret ligger i Kista. Företagets grundare har lång erfarenhet inom  rehabilitering och företaget har arbetat mycket med omställning och arbetsmarknad.

Avtal med Arbetsförmedlingen

– I grunden till Work for you’s verksamhet ligger ett avtal som man fått genom en upphandling med Arbetsförmedlingen (AF). Rollen som man har är att vara en kompletterande aktör, en kompletterande förmedling. Man har lång erfarenhet av att arbeta med långtidsarbetslösa i allmänhet, men nu har avtal tecknats att speciellt inrikta sig för funktionsnedsatta som har behov av specialistkunskaper. I dagsläget har kontoret i Karlstad cirka 80 deltagare och 4 anställda.

Vilka är ni som arbetar här?

– I Värmland är vi fem personer för tillfället som arbetar för Work for you. Det gemensamma för oss är att vi tidigare har arbetat med människor och kommit i kontakt med psykisk ohälsa. Vi känner också till arbetsmarknaden för målgruppen och hur myndigheterna fungerar.

Hur konceptet ser ut

– På Work for you arbetar man individanpassat genom så kallat ”empowerment”. Ordet kommer från engelskan och kan översättas till ”egenmakt”. Tanken är att deltagaren ska kunna ta makten över sitt eget liv när det gäller arbete och sysselsättning, och att rustas för arbetsmarknaden.

Målsättningen är att deltagaren antingen kommer ut i ett jobb, eller någon form av egen försörjning som exempelvis studier, och att arbetsförmågan fastställs. Den kan vara 25, 50 eller 100%. Det kan också vara så att det inte finns någon förmåga att arbeta.

I processen att förmedla jobb till deltagarna hör även personalens kompetens att hitta dolda arbeten och även att skapa nya arbeten som är anpassade efter personens förmåga. Många gånger innebär det att vara som detektiver för att få tag i lämpliga lösningar.

Hur går det till?

– En handläggare på Arbetsförmedlingen anvisar en person till Work for you på max 6 månader. Förutsättningen är att arbetssökanden befinner sig i fas 1 eller fas 2. När man skrivs in som arbetssökande på AF börjar man i fas 1 som varar i 150 arbetsdagar. Under denna period ska man aktivt söka jobb. Sedan går man över i fas 2 vars längd är 300 arbetsdagar. I denna period sätts extra stödåtgärder in. Fas 3 finns också, men i det läget kan man inte komma till Work for you.

Vad en deltagare tycker

– Det är ett bra sätt för mig som långtidsarbetslös. Det är värdefullt att träffa ”arbetskamrater” i samma situation, vi är som en familj. Man har en tillåtande atmosfär här också, det finns förståelse när man har sina bra och dåliga dagar. Efter vad vi vill veta mer om, bjuder man in olika aktörer som berättar om sin verksamhet. Jag hoppas och tror att detta kan leda till ett jobb.

Work for you ger resultat

– Efter att ha varit i gång i ungefär tre månader, så har man lyckats förmedla arbete till en handfull personer. Utöver det är flera i praktik, som kommer att leda till jobb efter årsskiftet.


Text: Karl-Peter Johansson

En sjuk försäkring

ASP Bladets reporter Olle Stagnér beskriver i detta nummers debattartikel en havererad sjukförsäkringsreform. Bilden om det ”fuskande folket” som aktivt överutnyttjar systemet för att få sjukpenning stämmer inte, menar bland annat flera samhällsforskare.


Flera rapporter krossar myterna om att sjukfrånvaron i Sverige beror på fusk och överutnyttjande. Fusket är marginellt visar sociologen Tor Larsson vid Uppsala universitet i en undersökning som han har gjort i en mellansvensk kommun. Ett fall var en myglare när han gick igenom 102 sjukfall. Resten var undersköterskor som hade ont i muskler och leder. En tredjedel hade mycket tydliga diagnoser. Åtta var svårt cancersjuka.

Statsvetaren och forskaren vid Malmö högskola Björn Jonson kommer fram till samma slutsats i boken ”Myten om sjukfrånvaron”. I boken visar han på hur påståenden om fusk och överutnyttjande antingen var felaktiga eller grovt överdrivna. Han pekar på att det inte var antalet sjukskrivningar som ökade mellan år 1996-2002. 85 procent av sjukfrånvarons ökning berodde i stället på att sjukskrivningsperioderna blev längre.

Jonson pekar på två förklaringar till varför sjukskrivningarna blev längre. För det första så bidrog nedskurna stadsbidrag till ett havererat rehabiliteringssystem. För det andra så innebar 1990-taletskrisen stora negativa konsekvenser för kommuner och landstingens verksamheter.

Den nya politiken har grundats på myter och vandringssägner enligt Jonson. Det är inte fusk och missbruk som är förklaringen till sjukskrivningarna. Det finns en rad åtgärder som är möjliga att pröva argumenterar han: fler lönebidragsanställningar, plusjobb, sociala arbetskooperativ och samhall.

TCO: s Sture Nordh, Ingalill Björn Astma, allergiförbundet och Anne Carlsson från Reumatikerförbundet menar i samma anda att vi behöver bygga ut en ”alternativ arbetsmarknad” där de som inte klarar en anställning på den öppna arbetsmarknaden kan få ett jobb. Tidningen NSD argumenterar också att det nu gäller att snabbt skapa konkreta alternativ till alla de som har eller kommer att fasas ut från sjukförsäkringen.

Ungefär en tredjedel som söker primärvård har psykiska problem, säger Region Skåne om psykisk ohälsa och sjukskrivning. Det finns ett starkt samband mellan nedsatt psykiska hälsa och sjukskrivningar. De två viktigaste orsakerna till sjukskrivning från arbetet är belastningssjukdomar och psykiska problem där stress i kombination med brist på inflytande har en central roll. Att förbättra den psykiska hälsan innebar att man måste arbeta på flera nivåer för att förbättra det psykiska välbefinnandet för individer och samhälle.

Studieförbundet Sensus skriver under kampanjen ”tema fattigdom” att det kan många gånger vara svårt för personer med funktionsnedsättning att få jobb. Var sjätte europé i arbetsför ålder klassas som funktionshindrad. Bland 65 miljoner funktionshindrade européer är det bara 50 procent som har ett arbete, vilket kan jämföras med 68 procent för den övriga befolkningen.

Text: Olle Stagnér Foto: Kajsa Jansson

Nätverket RSMH-Ordmakt

Under detta år, 2010, kommer vi i ASP bladet att ha en artikelserie som vi kallar ”Förening i fokus”. Här tittar vi närmare på olika föreningar, organisationer och nätverk, både stora som små, med den gemensamma nämnaren att man på olika sätt verkar för personer med erfarenhet av psykisk ohälsa.

Denna gång är nätverket RSMH-Ordmakt i fokus.

Hur nätverket kom till
Initiativtagare till bildandet av RSMH-Ordmakt är Håkan Barck från Landskrona. Han arrangerade en upptaktskurs på Löftadalens folkhögskola mellan 6-7 april 2002, och på denna kurs kom man fram till att bilda ett nätverk. Det var nämligen så att en av kursdeltagarna satt med i RSMHs förbundsstyrelse, och kursens mening var att låta denna styrelseledamot ta upp frågan om nätverket Ordmakt på ett förbundsstyrelsemöte. Den 10 april 2002 godkände förbundsstyrelsen att låta Ordmakt vara ett nätverk inom RSMH och därmed hade nätverket RSMH-Ordmakt kommit till.

Poängen med poesi- och novellskrivande
Att skriva poesi och noveller kan vara ett sätt att återhämta sig samt att bearbeta sig själv och sina känslor. Nätverket erbjuder mötesplatser där man kan och vågar prata om poesiskrivande samt novellskriveri.

Vad är RSMH-Ordmakt?
Det handlar inte om en skriverigrupp, där en person leder gruppen, utan om ett gemensamt intresse. Ordmakt innebär att öka sitt självförtroende och att utbyta olika erfarenheter. Det handlar om kamrater, vilka stöttar varandra, när det gäller skriveriverksamhet. Ett tillvägagångssätt för en lokalförening inom RSMH att öka sitt kamratstöd.

Nätverkets organisation
Sättet som RSMH-Ordmakt är organiserat på, ser inte ut på traditionellt vis. Nätverket har ingen styrelse med ordförande, sekreterare och kassör. Istället leds arbetet av en så kallad projektgrupp, och i denna grupp finns en basgrupp som utgör den innersta kärnan. Gruppens arbete leds av två gruppledare, som kan sägas motsvara ordförandeposten i en traditionell förening.

Verksamheten
Nätverkets projektgrupp har tagit fram ett workshopstudiematerial med temat ”Vad är bra poesi?”, och ett annat sådant material med temat ”Skriv dig hel! Skriv dig psykiskt frisk!” är under framställning.

RSMH-Ordmakt arrangerar också skrivarkurser, poesifestivaler och annat inom området poesi och novellskrivande. Nätverket har även en medlemsportal på Internet

Text: Karl-Peter Johansson  Foto: Per Rhönnstad

VIKTEN AV EN MENINGSFULL VARDAG

Avdelningen för socialpsykiatrin, alkohol och narkotika, är en del av Arbetsmarknads- och socialförvaltningen i Karlstads kommun. Sysselsättning inom ASP/ANA finns bl.a på spegeln, brillianten och mediagruppen.

Mediagruppen är en kreativ grupp människor som gemensamt skapar en meningsfull sysselsättning. Att jobba med media är en kreativ kanal för personer som tycker om att skriva, fotografera, filma, redigera och arbeta med grafisk formgivning samt layout.

Mediagruppen fungerar som ett komplement till- och är en del av ASP/ANAs, övriga öppna verksamhet, vilket ger ytterligare möjligheter till arbetsträning samt en meningsfull sysselsättning. För en del av deltagarna fungerar mediagruppen som praktik medan andra har det som sysselsättning, lönebidrag eller aktivitetsersättning. Gemensamt för dem alla är att arbetet sker i rehabiliterande syfte, både fysiskt och psykiskt.
Genom att deltagarna dagligen arbetar med utrustning och programvaror som liknar det som används på tidningar, reklambyråer och TV får man värdefull erfarenhet.

En erfarenhet som kan leda vidare till praktikplats, jobb eller fortsatta studier.

Inom mediagruppen finns många olika roller och arbetsuppgifter som tex formgivare, kameraman, redigerare, ljud- och ljus, fotograf och skribent till avdelningens egna tidning, ASP bladet.

I dagsläget är det 14st nöjda och kreativa personer som arbetar med all produktion som produceras av mediagruppen.

Jag ställde tre frågor till olika deltagare från mediagruppen.

Vad fick dig att börja på mediagruppen?

  • Per Jag är utbildad fotograf och vill fortsätta jobba innom detta yrket.
  • Jane (Nyligen börjat på mediagruppen) Jag har tidigare jobbat på en tidning men eftersom jag är pensionär nu så kan jag ju inte skaffa mig ett riktigt jobb, men ända sedan jag hörde att detta stället fanns har jag alltid velat jobba här.
  • Karl-Peter Jag ville ha en regelbunden sysselsättning och struktur på min vardag.
  • Robert Jag var sjukskriven sen 2005 men i slutet av 2007 kom jag i kontakt med Annika Lund min dåvarande handläggare på IFA. Det var hon som hjälpte mig hit. Tidigare hade de försökt få in mig på Gemet och sådana ställen, men det blev aldrig något bestämt. Det var dessutom inte något direkt passade mig och min situation tills jag fick höra om Mediagruppen. Jag har alltid varit intresserad av reklam, film och media så de va en självklarhet att jag vill göra ett försök. Jag har testat att jobba med t.ex photoshop hemma på fritiden, nu fick jag att äntligen chansen att prova på att jobba med det på riktigt, därför börja jag på mediagruppen.
  • Ola Jag var arbetslös just då och blev utskickad på olika insatser inom socialen, kommunen, solareturen, sola-jobb och liknande men det fungerade dåligt. Men eftersom min socialsekreterare visste att jag höll på med film en hel del på fritiden och har ett stort intresse för film, så tipsade hon mig om Mediagruppen och att jag skulle testa att jobba. Det var på den vägen jag kom in.


Vad betyder de för dig att jobba här på mediagruppen?

  • Per Det har betytt jättemycket, jag kan nu använda detta som merit när jag senare skall söka andra jobb.
  • Jane Jag har ju inte varit här så länge men det har redan betytt mycket.
  • Karl-Peter Det betyder en hel del faktiskt, bland annat när folk frågar vad jag jobbar med så kan jag lätt säga att att jag jobbar med media, dessutom har jag lönebidragsanstälning så de känns väldigt bra.
  • Robert Det har betytt väldigt mycket, dels för min personliga reabilitering. Jag har gått från att ha socialfobi mer eller mindre till att bli den jag är idag, en social och öppen person. Det är mycket tack vare att man är ständig kontakt med andra människor och det betyder väldigt mycket för mig. Jag har nu hittat tillbaka till den person jag mer var förut. Sedan just detta med att ha en mening med vardagen har betytt mycket för mig, speciellt det med att möta folk som kanske frågar vad man gör, förut när man har berättat att man är sjukskriven reagerar de flesta mer eller mindre som om det är något fel på en, typ som om man är dum i huvudet. Idag kan jag stolt säga att jag jobbar på mediagruppen något som ofta brukar leda till samtal om vad man gör där osv. Det är skönt att ha en mening med vardagen på så sätt för det betyder mycket för självkänslan och hur man blir uppfattad som person.
  • Ola Jag har utvecklas mycket sedan jag kom hit, jag får jobba med mitt intresse och har fått möjligheten till att utveckla mig själv på olika sätt som t.ex. klippa film och lärt mig de bättre, få rutiner och även att hantera en kamera bättre.

Vad är dina Framtidsplaner?

  • Per Att få fortsätta att jobba som fotograf och inom media.
  • Jane Inget specifikt, att jobba kvar på mediagruppen kanske?
  • Karl-Peter Jag har funderat lite på att försöka stundera och kanske kan starta nått eget någon gång i framtiden.
  • Robert Jobba mer på min egen rehabilitering. Försöka komma på fötterna igen rent mentalt, och på så vis kunna gå vidare vid ett senare tillfälle ut i arbetslivet.
  • Ola Jag vill ju jobba inom media, på fritiden håller jag på mycket med kortfilmer och spelfilmer, så att bli en etablerat långfilms regisör är väl mitt slutgiltiga mål.

Text: Stefan Ek  Foto: Per Rhönnstad & Robert Olsson

En dag i mitt liv

thomasTänkte berätta utförligt om hur en dag i mitt normala liv eller min normalitets värdering ser ut. Jag känner mig ofta lite utanför i olika sammanhang men orsaken är jag osäker på, för om jag saknar inre referensramar om situationer som jag är med om, betyder ju det snarare att jag inte skall känna mej utanför utan snarare spetsa mina öron mer och vara intresserad av det jag är med om. För det är ju något nytt jag lär mej och får vara med om.

Att känna utanförskap torde rimligtvis för mig, i alla fall i ovan nämnda stycke, tyda på att jag själv har för låg självkänsla och för lågt självförtroende för att kunna identifiera mej själv i att vara intresserad och nyfiken på det jag inte kan så mycket om.
Tänkvärt är det för mej i alla fall.
Så här ser oftast en dag ut i mitt liv och detta är min verklighet som jag skriver om.
Brukar vakna mellan fyra och halv sex på morgonen och sällan eller aldrig helt utvilad för jag vaknar ofta under natten. Sen gör sig mina 22 operationer påminda i min kropp, så det knarrar lite då jag kliver upp. Förr kunde jag vakna och bara spontant hoppa ur sängen mitt i nätterna och undrande ställa mig frågan: Vad var det jag skulle göra nu då? Jo just det, klockan är tre så du ska lägga dej igen.
Nu för tiden ligger jag lugnt kvar och vilar så gott jag kan. Sen när jag kliver upp, oftast vid fem tiden så har jag min skönaste stund på hela dagen, eller snarare så lägger jag grunden för mitt mående under min kommande dag. Jag sätter på kaffe och tar en kaffekopp sen sätter jag mej vid datan och börjar svara på mailen jag fått under kvällen och natten och det tar mej en timme minst att komma igenom det.
Sen har jag som rutin att alltid varje morgon innan jag går utanför dörren hemma att skriva lite om hur jag skallvara själamässigt under dagen och vilken inställning jag ska ha till mej själv. Så varje morgon skriver jag till mig själv att i dag skall jag vara positivt inställd till mej själv, samt vara kärleksfull och ödmjuk mot mej själv. Det fungerar alltid lika bra och ända gången det inte fungerar är när jag inte tror på mej själv.Men då det fungerar så är det en riktigt skön känsla för de känslorna jag försätter mig själv i om mig själv blir dom samma som jag uppfattar omgivningen!
Sen vid sjudraget så brukar jag dra mej ner mot stadsmissionen för den obligatoriska morgonstunden av kaffe och smörgås, med fina kärleksfulla och omtänksamma inslag av mänsklig värme från personalen och av de andra besökande. Där läser jag tidningen och byter några ord med både besökande som personal. En fin fortsättning på en morgon som börjat bra.

Jag till jobbet och försöker som alltid få något vettigt gjort men ibland slår osäkerhetskänslan åter på mig. Oftast när jag har rätt själslugn så fungerar allt jättebra. Känner mej väldigt nöjd med det jag själv skriver om, det som jag har varit med om själv. Är väldigt trygg i att lämna ut mej själv i tidningen som läses av många inom kommunen samt av många på webben. Gillar att lämna ut mej själv, för jag har levt ett hårt liv och kan man avskräcka en männsiska till att gå samma väg som jag, så är ett liv kanske räddat. Dock om jag ska ut på en intervju, så kan mina tankar dra i väg med mej, jag undrar om han ser på mig att jag levt ett liv i beroende, med allt som det innebär, eller ser han ner på mig för at det syns kanske på mej vad jag är för någon.
Den tankegången eller snarare tankegångarna kan rakt av skrota en halv dag för mej nästan, förr kunde en sådan tankebana sluta inlåst på en anstalt på grund av mitt impulsagerande som alltid byggdes på negativa delar. I dag kan några timmar gå åt pipan men av någon anledning så får jag till intervjun till något bra ändå!

Så mina framsteg märker jag själv nu, ännu bättre när jag skriver om det.
Sen brukar jag gå ut och promenera lite under dagen eller sätta mig på stan och ibland bara vara och ladda batterierna. Dock kommer stunder då jag sitter och ser på människor som kommer och går förbi och undrar vad det är för fel på mig! Hur nu detta egentligen kan blomma upp i min tanke bara genom att titta på en människa som passerar mig. Snacka om att sätta krokben för sig själv liksom..
Grejen blir ju att jag själv ställer mig utanför då jag tänker så, jag blir inte annorlunda utan jag gör andra till annorlunda jämfört med mej själv. Sen när det drar ihop sig till arbets-dagens slut så kommer nästa problem? Vad ska jag hitta på nu? Andra kanske går hem och är slitna och inte har behov av att det alltid måste ske saker efter jobbet. Själv brukar jag ta en promenad, sen, efter jag kommit hem försöker jag bara varva ner och känna mig lugn i själen. Inte det lättaste men jag jobbar på det. Kvällen brukar jag finna själaron på genom att bara vara, och förhoppningsvis lyckas jag släppa alla förväntningar och krav jag har på mej.
Det är då jag kan slappna av och bara vara.
Nu är inte alla mina dagar på detta viset som tur är, men dom infinner sig med jämna mellanrum men med tiden har jag märkt att jag oftast bara släpper taget om allt och bara är. Att gå runt och tänka på vad jag har för fel i mig är bara energikrävande och då är det betydligt lättare att lägga energierna på att man bara är den man som hela tiden utvecklas som individ..
Problemet som jag börjar att se på det och inse är att den ende som ställs utanför via mitt nämnda tänkande är just jag själv! Jag är den jag är likväl som andra är, de som är som de är! Skillnaden på oss människor är ju det som gör det hela intressant och ger oss en chans till att förkovras som människa… Detta blev en blandning av en dag i mitt liv och mina inre tankegångar och reflektioner..
Ta det för vad det är, för det gör jag…

Text: Thomas Andersson  Foto: Robert Olsson