Etikettarkiv: Reklam

Finland vill förbjuda alkoholreklam i sociala medier

SpriiiiiiiiiiitI ASP Bladet nummer 7/2013 skrev undertecknad om att norska TV 3 har förbud mot alkoholreklam, medan svenska TV 3 tillåter den. Nu vill Finland följa efter Norge och förbjuda alkoholreklam i sociala medier, till exempel på Facebook. Sidan Pop Nad redogör för några av turerna i denna härva.

Enligt Pop Nad, vilket står för Nordens Välfärdscenter, är sociala medier en nattmara för folkhälsoorganisationerna och rena önskedrömmen alkoholindustrin. Den här debatten är inte aktuell, utan den har förts fram och tillbaka i flera år. Frågan har bollats mellan olika instanser i några år nu.

Champion är Eurocares benämning på länder som tar ansvar för välbefinnandet hos sina medborgare. I och med att Finland nu vill skriva om alkoholreklamlagstiftningen får de nu denna ”titel”. Detta är den näst högsta beteckningen ett land kan få. Enda länderna som har totalförbud, Norge och Island, är kungar. Debatten har böljat fram och tillbaka mellan den amerikanska kontexten visavi den europeiska. Amerikansk forskning visar att alkoholreklam ökar förbrukningen. Men yttrandefriheten gör att kontrollen av reklamen regleras mer eller mindre av industrin själv.

Ismo Tuominen, regeringsråd från social- och hälsovårdsministeriet säger att Finland har två vägar att gå; antingen ett totalförbud som i Norge, eller också att göra som i Grekland, där det knappt finns några restriktioner. När Finland införde en lag som förbjöd utomhusreklam, lyckades branschen införa ett undantag vid idrottsevenemang. Han försvarar inte undantaget, utan hävdar att det var ett resultat av en politisk kompromiss. En amerikansk forskare, David Jernigan, säger till Pop Nad, att undantag gör att reklamen flyttar på sig och företagen blir mer innovativa.

Kampen om utrymmet
Det som är intressant är att kampen tas upp mot reklam på sociala medier. Regeringsförslaget går ut på att förbjuda marknadsföring där konsumenterna uppmanas att dela visuellt eller skriftligt material. Tidigare var det lättare att se vem avsändaren av reklambudskapet var. Men hur är det nu när någon eller några laddar ner en bild eller film av sig själv/a när de är berusade och flaskan/burken på en alkoholfabrikants hemsida? Eller när användarna skickar reklamfilmer mellan sig på sidan? Ju mer reklamen engagerar, desto större är effekten, menar Tuominen.

Debatten följs med stort intresse av andra länder som överväger att förnya sin alkoholreklamlagstiftning. Jernigan hävdar att alkoholindustrin är bland de snabbaste att börja använda nya tekniker och kanaler i sin marknadsföring. Alkoholindustrin måste också ta ett egenansvar, säger Jernigan till sajten.

– Vi kommer alltid att vara beroende av att alkoholindustrin reglerar sig själva till viss mån. De är snabba på att hitta nya marknadsföringsstrategier och myndigheterna kommer alltid att vara steget efter. Men det är upp till myndigheter och allmänheten att bestämma ramen för industrin, avslutar Jernigan för Pop Nad.

Text: Liselotte Frejdig
Illustration: Janni Littorin

Pop Nad är en populärvetenskaplig webbplats för forskning inom alkohol och narkotika. De återfinns via följande websida:

http://www.nordicwelfare.org/popNAD/

Den missnöjda konsumenten

ASP Bladets Martin Bäckström-Ledin funderar över västvärldens konsumism, vår köpmentalitet och den massiva marknadsföringen som hör till. Hur tänker vi, och vad händer med miljön?

Produkten du senast köpte, behövde du den? Kanske köpte du en ny version av något du redan har? En bättre, dyrare och finare. En produkt som framställts i ett ljus som fick dig att välja just den. Ett visst märke kanske? Alla andra har ju en sån och man har ju hört att den ska vara bäst. Kan det rent av vara så att produkterna du köper, det du äger, definierar dig som person? Ditt värde, din status. Bilden du vill att andra ska få av dig. Kan det till och med vara så att du ser shopping som ett intresse? Produkten kanske är nyckeln till lycka? Men när blir du egentligen nöjd? Fenomenet kallas konsumism.

Livsstil till salu
Du ser bilreklamen där det spontana och levnadsglada kompisgänget susar fram över kullerstensgatorna i en pittoresk sydeuropeisk stad med en diffus doft av kultur och individualism på väg mot nästa spännande oskrivna blad i livet. Allt sminkat i de senaste livsstilstrenderna. Killar med helskägg, tjocka glasögon, den där frisyren och 70-talsdoftande kläder med ett stänk av modern professionalism. Är det en LP-skiva han har i baksätet? Det där kan vara du, bara du köper!

Eller så ser du på IKEA-reklamerna som talar om för dig hur du ska ha det hemma. Samma trendkoll och livsstilsporr hittar vi här. Nu har vi ju tröttnat på förra trenden med bländande vitt, borstat stål och den sterila operationssalskänslan. Nu ska vi som sagt leka 70-tal och inse charmen med den lite småstökiga men ack så personliga villan inramat i den varma familjekänslan toppat med ungdomlig spontanitet. Titta, farfar har somnat i kökssoffan under det bruna lapptäcket, barnen tittar fram från kuddkojan under trappen och mamma sitter och stickar vid tomatplantan! KÖP!

Reklambranschen spelar en nyckelroll i vårt konsumerande. Förr ville man visa på överdrivna fördelar hos en produkt. Nu vill man också koppla samman produkten med dig som person, din livsstil, eller snarare den livsstil du bör ha om du ska vara lyckad och ball. Som konsumenter blir vi otillfredsställda och rastlösa. Vi är sällan nöjda och tillfreds. Det finns alltid mer lockande och finare alternativ på produkter och tjänster. Det finns alltid nåt du inte har som du skulle kunna ha.

Ökad status, se bättre ut, få bättre självkänsla och ha ännu roligare. Områden reklamen ständigt betonar och som vi konsumenter ständigt exponeras för genom datorn, telefonen, radion, på stan, på TV:n, med mera. Köp, köp, KÖP!

Den missnöjda konsumenten
Visst, man vill kanske inte se sig själv som en blind slav för reklam och konsumtion. Men oavsett vilken nivå man ligger på kommer vi inte ifrån faktumet att vi ÄR just konsumenter, samt att många upplever att den egna tillfredsställelsen är beroende av den egna konsumtionsnivån i förhållande till andras. En social konkurrens. Man vill vara först, bäst, finast, ha hög status och därmed känna sig lyckad och helst visa upp det. Är din köpförmåga överlägsen eller underlägsen andras? Sociala medier är som vi vet ett ypperligt forum att visa upp sina inköp och lyckade livsstil för andra. Låtom oss jämföra! Vem är bäst?

Den ständiga konsumtionsökningen bygger alltså på otillfredsställelse. Det var inte länge sedan vi i västvärlden vande oss vid dessa enorma resurser, som kunde gå till annat än bara mat. En nivå som för bara ett par generationer sedan var fullständigt otänkbar, och som fortfarande är rena utopin för det stora flertalet på jorden. Våra tekniska framsteg och ekonomiska tillväxt som gett oss vår materiella bekvämlighet och standard betyder dock inte att vi är lyckliga. Forskningen visar gång på gång att vårt ökade välstånd INTE leder till vår individuella lycka och tillfredsställelse. Däremot kan man se ökad tillfredsställelse när man går från fattigdom till trygghet och stabilitet.

Varför är en person med bra lön som gör att denne kan äta gott, betala räkningarna, åka på semestrar, roa sig, köpa nya kläder, möbler, prylar, tjänster och teknik så mån om att ständigt öka sin lön? Varför detta omättliga behov efter mer och bättre när man redan har det så bra? Förutom tidigare argumentation kan ökad inkomst också upplevas som en bekräftelse på den egna förmågan, och därmed blir en löneökning viktig. Ett kvitto på sitt värde.

Ribban höjs hela tiden
Hur skulle du svara på frågan om du generellt fått det materiellt bättre eller sämre de senaste tio åren? I USA menade ett urval amerikaner att de fått det sämre, trots att konsumtionen ökat. Det visade bland annat att det inte verkar finnas någon relation mellan volym och tillfredsställelse. En annan studie visade att den inkomst och förmögenhet som krävs för att bevara sin tillfredsställelse ekonomiskt över en 15-årsperiod, nästan perfekt ökade i samband med ökningen av samhällets materiella välfärdsnivå. Detta betyder att mer pengar krävs för att vara lika nöjd med sin ekonomi som man var förr. Ribban för tillfredsställelse höjs alltså i takt med tillväxten.

I ytterligare en amerikansk studie framgick att folk trodde att de behövde en dubbelt så hög inkomstnivå för att vara lyckliga. För folk som tjänade mindre än 30 000 dollar krävdes 50 000, och för de som tjänade över 100 000 dollar krävdes 250 000. Önskenivån ökar alltså uppåt ju mer pengar man har. Det tar aldrig slut, och får man inte hela tiden mer blir man missnöjd. Majoriteten jämför sig med det lilla fåtal som har det bättre än genomsnittet, vilket gör det svårt för de flesta att någonsin bli nöjd. Den massiva konsumtionspropagandan skruvar upp förväntningarna samtidigt som denna karusell i det närmaste blivit som en naturlig del av tillvaron. Som om det vore det enda sättet att leva i ett samhälle. Som om det inte var en kulturell konstruktion. Vi har anpassat oss.

Man kan på ett vis förstå att det inte är särskilt lätt att ta avstånd från detta, då samhället är uppbyggt på denna modell och dömer dig utifrån status, ekonomi och ägande. De flesta vill ju bli uppskattade och inte sticka ut på fel sätt, samtidigt som vi i stort köpt hela konceptet att ständigt konsumera på en skyhög nivå och aldrig bli nöjda.

Den miljömedvetna svensken
Många av oss propagerar för sin miljömedvetenhet, när de i själva verket står för extrem ohållbarhet. Exempelvis tycker många att man måste byta ut något fullt fungerande till nyaste modellen eller stilen. Vi köper och slänger ofantliga mängder med mat och prylar, och allt ska vara så billigt som möjligt. Istället för att underhålla livslängden på en produkt så köper vi nytt, vilket industrin anpassat sig till genom begränsad kvalitet och billig produktion i fattiga länder. Produkter som sedan marknadsförs skickligt hemma hos oss och skapar konsumtionsiver.

Ca 16% av jordens befolkning står för 80% av resursförbrukningen. Skulle alla leva som en svenskar skulle vi behöva ungefär 3,4 jordklot. Ändå är mantrat fortfarande ökad tillväxt. Resterande 84% av jordens befolkning som förbrukar 20% av klotets resurser, strävar naturligtvis också för att nå samma levnadsstandard som oss, samtidigt som vi blir allt fler. FN beräknar att jordens befolkning ska ha passerat 9 miljarder år 2050. Som kontrast släpper en etiopier ut 0,1 ton växthusgaser per år. En svensk 10-12 ton. Det beräknas att genomsnittssvensken behöver minska sina utsläpp med över 90% för att hejda den globala uppvärmningen.

Hur man än vrider och vänder på det är det ett faktum att konsumtionen och vår mentalitet inför densamma är ohållbar rent miljömässigt, och inte blir vi lyckligare heller. Frågan är om man kan, och vill, säga nej till köphetsen. Kan man begränsa sin konsumtion utan att känna sig värdelös och socialt missanpassad? Ett steg är att faktiskt tänka på det. Ifrågasätta all reklam och fundera på om lyckan verkligen kommer efter du köpt senaste livsstilspaketet, i form av en sak. Definieras du verkligen av det du äger? Tänk om du på riktigt skulle praktisera dina miljömedvetna uttalanden. DET vore faktiskt rätt ballt.

Text och illustration: Martin Bäckström-Ledin

Det var inte pengarna som var drivkraften

ASP Bladet har träffat Mikael som under ett antal år var fast i ett omfattande spelmissbruk. I en öppenhjärtig intervju berättar han om hur han hamnade missbruket och varför det blev så. Det är inte alltid de mest uppenbara orsakerna som gör att en person fastnar i en destruktiv livssituation. Mikaels berättelse är ett bevis på det påståendet.

Under sex års tid var Mikael fast i ett allvarligt nätpoker-spelmissbruk som tog upp hela hans tillvaro. Han levde i en bubbla där det enda som existerade var spelandet.

– Jag gick in i mitt spelande för att tjäna pengar, trodde jag, men det kanske inte var hela sanningen, utan det var ett sätt att fylla ett tomrum, berättar Mikael.

Det var när Mikael förlorade sitt jobb som spelandet tog fart. I början förlorade han en del pengar men han gav sig inte, utan ville lära sig mer om hur poker fungerar. Det fanns även ett element av revanschlusta, att bevisa för sig själv att han kunde bli en skicklig pokerspelare. Mikael ville tjäna stora pengar på sitt pokerspelande. Poker anses vara ett skicklighetsspel och Mikaels mål var att bli så skicklig som möjligt.

– Jag såg framöver att jag skulle tjäna stålar på detta, om jag bara lärde mig spelet, säger han.

Under de tre första åren förlorade Mikael en kvarts miljon kronor. Till en början använde han sparade pengar men när de tog slut, finansierade Mikael sitt spelande genom att låna från banker och diverse internetbanker.

Mördande reklam förför
Aggressiv reklam i bland annat TV lockar nya spelare till de virtuella spelborden. I varje reklamavbrott saluförs spelbolagens olika tjänster på ett förföriskt sätt. Mikael tycker att spelbolagen är cyniska och menar att bolagen vet att de många unga personer lockas av snabba pengar.

I tider av av hög ungdomsarbetslöshet är det många som ser spelandet som chans att ta sig ur en jobbig ekonomisk situation.

– Det känns som spelbolagen utnyttjar människor som sitter i en dålig sits.

Fylla tomrummen
Det är inte bara spänningen att vinna stora pengar som är orsaken till att en person fastnar i ett missbruk. Det finns underliggande orsaker som är inte lika uppenbara. Livssituationen kan också spela en stor roll. Det saknas något inombords, ett tomrum som behöver fyllas med något. Nätpokern fyllde det tomrummet som arbetslöshet och sysslolöshet skapade.

– Jag har hela tiden trott att det är pengarna som är drivkraften, men jag har förstått det nu, när jag har lagt av, att det var inte det som var drivkraften, utan det var ett sätt att fylla mitt tomrum.

När ett missbruk tar slut tar ett annat vid
Mikael har ett alkoholmissbruk bakom sig och han menar att det hänger ihop med spelberoendet. Han hävdar att alkoholberoende och spelberoende är samma sak. Det handlar att fylla ett hål inombords och samtidigt som det är en flykt från verkligheten.

– Jag gick från ett missbruk till ett annat, säger Mikael.

Han beskriver sig som en beroendeperson med ett behov av kickar, likt en bergsklättrare exempelvis, som drivs till allt högre höjder. I Mikaels fall var det inte bergsklättring, utan nätpoker som gav kickarna. Mikael menar även att det finns genetiska orsaker som spelar in. Han poängterar att alla typer av missbruk har en genetisk orsak. Mikael nämner att flera i hans släkt har haft missbruksproblem i form av alkoholmissbruk.

Spelmissbruket har under de senaste åren ökat i omfattning. Som artikeln här intill visar har cirka 164 000 personer problem med sitt spelande. Mikael menar att samhället har dålig kunskap vad spelmissbruk är och inte tar problemet på allvar. Han säger att myndigheterna inte ser likheten mellan alkoholmissbruk och spelmissbruk. Mikael menar att de bakomliggande orsakerna är de samma.

– En spelmissbrukare som är med på ett AA-möte , får lika mycket ut av det som en alkoholist, hävdar han.

De sista åren innan han slutade spela, gick han ordentligt med plus. Då levde han bra ekonomiskt men trots det gick det upp för honom att han måste ut från lägenheten och sin isolering. Det var en fängelseliknande tillvaro att sitta inne tio till fjorton timmar om dagen och stirra på en dataskärm.

Idag håller sig Mikael borta från spelandet. Han känner att om han börjar spela som förr, är risken stor att hamna i samma problem som tidigare. Mikael säger att det finns en rädsla inom honom att falla dit och den rädslan hindrar honom från att börja spela nätpoker igen.

Viktigt med rutiner
Han menar att det är viktigt att få in rutiner i sitt liv, att inte fastna i sin bostad, utan att komma ut i verkligheten.

– Ibland blev man nästan rädd för vad som fanns ute i trappuppgången, säger Mikael.

Det som fanns utanför lägenheten var farligt. Tryggheten existerade i bubblan som spelandet skapade.

Idag handlar det om att sköta tillvaron som den ser ut nu. Mikael har nu en praktikplats inom FAS 3 och är då tvungen att hantera normala arbetstider och kan därför inte spela pokerturneringar som förut. Spelandet skedde ofta på nattetid och på dagarna sov han. En annan anledning till han slutade spela var den sociala aspekten.

– Jag var så fruktansvärt asocial. Jag satt hemma och gjorde inget annat. Om någon ringde och ville något sa jag nej. Jag hittade på alla möjliga förklaringar varför jag inte kunde. Det var spelet som gällde hela tiden, förklarar Mikael.

Om spelandet mot all förmodan skulle återupptas, tror han att han skulle börja missköta sina tider. Att han gick in FAS 3 som har närvaroplikt var bra för Mikael, tycker han själv, annars hade han antagligen fortsatt med sitt spelande.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Lotta Tammi