Andlighet, religion eller psykos?

Hur kan man veta vad som är religion och vad som är en psykos? Finns det några fasta gränser? Kan en ateist få religiösa vanföreställningar? Eller andliga upplevelser? Hur kan man veta vad som är vad och utesluter de båda varandra?

En psykos är när en person tappar kontakten med verkligheten. Ofta är det uppenbart, hon kan höra och se saker som andra inte kan höra och se. Hon kan tro att läkaren placerat fjärilar i öronen på sig, att någon opererat in ett chip i nacken på dem eller att någon styr deras tankar med hjälp av röntgenstrålning.

Dessa symtom ovan är hallucinationer (att se, höra, känna och smaka saker som inte har någon grund i verkligheten) eller vanföreställningar (exempelvis att man är jagad av SÄPO eller är utsedd att rädda världen från en kommande attack från utomjordingar). Vid dessa tillfällen är det uppenbart för omgivningen att någonting inte står rätt till och personen tror intensivt på sina upplevelser oavsett vilka motargument andra kommer med.

Hörselhallucinationer är det vanligaste förekommande symptomet vid schizofreni, de kan vara kommenterande, imperativa eller uppmanade. Man kan känna att man är ett med naturen, fåglar talar till en, stenar och blommor är symboler, vinden ger budskap.

Men att uppleva saker som går utanför den fysiska verkligheten är också en del av de stora världsreligionerna. Religioner som Kristendom, Judendom och Islam bygger alla på övernaturliga händelser, till exempel den brinnande busken Moses såg och hörde tala. Micael Nilsson nämner via sin hemsida flera personer ur Bibeln som sett Gud; Gideon i vinpressen, Elisa kallas till profet när har arbetar ute på fältet, Petrus och Andreas möter Guds kallelse i en fiskebåt och Matteus utanför tullhuset, där han var en föraktad överlöpare som ansågs en landsförrädare och svikare.

Till synes övernaturliga fenomen kan ha fysiska orsaker. Den brinnande busken, som brann men inte brann upp, kan ha flera förklaringar skriver Nilsson: en överladdning av elektricitet, ljusreflexer, ett vulkaniskt utbrott, en solstråle som bröts genom bergsmassivet, en gasläcka som fattat eld eller en psykologisk reaktion. Eller så var det Gud.

VANFÖRESTÄLLNINGAR

Vissa anser att all tro på något som inte går att bevisa existensen av bör definieras som vanföreställningar, men, liksom med alla andra ”vanföreställningar” så måste tron vara till skada för sig själv eller andra för att den skall anses nödvändig att behandla. Den skall också vara utanför vad som anses socialt och kulturellt normalt i den omgivningen som personen tillhör, således anses normalt inte en person som svimmar på scenen på ett väckelsemöte som sjuk.

Tidningen Kyrknytt, nummer tre 2008, har en artikel om ämnet ”andlig kris”. En man var mitt i livet stressad och började, utan att tidigare alls haft religiösa funderingar, fanatiskt leta, yoga, symboler och terapi. Han såg betydelser i allting och korsade gränsen för vad som var ”normalt” i fråga om tänkande och beteende. Han hamnade på psyket en kort stund, men ”valde” att gå tillbaka till det normala, för att slippa ett eventuellt vårdintyg och behandling. Han hittade information om ”andlig kris” och kände igen sig. Andliga kriser kan likna psykoser, med besvärliga vanföreställningar som kan vara svåra att hantera, men andliga kriser anses man kunna gå stärkt ur. Andliga kriser kan även tolkas inom en religiös ram, exempel på detta finns även utanför de judeokristna traditionerna, som inom schamanismen.

En andlig kris kan också vara negativ. Moder Theresa och St. John av korset är två som drabbats av ”själens dunkla natt” eller som det kallas ”dark night of the soul”. Det kan te sig som en depression och/eller en känsla av att ha mist kontakten med Gud. Lis-Bodil Karlsson som är lärare på Karlstads Universitet anser att man bör tala om dessa fenomen mer, ofta står personer helt ensamma med dessa erfarenheter, till exempel genom att känna sig utanför sin kropp, höra röster, se gestalter och ljussken. Det kan vara svårt att förstå vad som skett.

En enkel lösning på problemet att förstå alla dessa upplevelser är att kalla dem för vanföreställningar. Så gör exempelvis de nya ateisterna, däribland Richard Dawkins och Christopher Hitchens. Med tanke på att många väntar på att Jesus ska återvända kan vi konstatera att om han väl gör det, så kommer han förmodligen i sådana fall få sitta på psyket.

Text: Maria Lundby Bohlin

Kan man knyta ihop olika livsåskådningar med psykisk ohälsa?

I dagens samhälle är det många som söker sig till olika livsåskådningar för att finna något som de på ett eller annat sätt söker. Det finns många olika livsåskådningar, en del bygger på religion medan andra inte gör det. Det jag reflekterar över är vad som får oss människor att söka olika vägar för att komma till ro och finna oss själva.

På något sätt tror jag att det här sökandet är en konsekvens av samhällets utveckling, då allt går så fort att man ej hinner med att reflektera över vad som sker runt omkring en. Vare sig det är i ens omedelbara närhet eller inom ens familj och andra sociala bands omgivning. Jag upplever att man i dag springer i från människans basbehov, som till stor del består av sociala bitar såsom familj och vänner. Ett behov som när det är tillfredställt också ger saker som trygghet, vänskap och närhet.

Att ha någon att kunna vända sig till då man har ett behov av att prata ur sig är jätteviktigt. I dagens samhälle sker mycket av den sociala kontakten med mobiltelefoner och Internet, vilket gör att vi riskerar tappa bort den viktiga sociala biten av att umgås i verkligheten. Om man ser bakåt i tiden så transporterade människor sig sinsemellan med häst och vagn: detta var bara för hundra år sedan! I dag åker vi istället med bil, tåg, mc och flyg – jag är helt övertygad om att det påverkar människor, bland annat genom ökad stress.

Hur viktigt det än kan vara att alltid vara tillgänglig kan jag därför inte låta bli undra över tillgänglighetens effekter på människan. För inte så många år tillbaka i tiden var det ett helt annat samhälle ur kommunikationsperspektiv, och då var även sådana termer som mental utbrändhet inte heller så vanliga.

Bara att ta en kort promenad till lokala affären innebär idag att man möts av en ständig rörelse i trafiken och att man ständigt hör en massa ljud som ens hjärna registrerar, oavsett man vill det eller inte. Sinnesintrycken upplevs kanske utan att man ens tänker på att dem, eller ens märker att de sker – jag tror man kan bli väldigt trött i själen av allt detta. Utvecklingen under de senaste decennierna har gått fort och jag individen har svårt att hänga med i alla förändringar som sker.
Jag tror som sagt att den mentala utbrändheten och psykiska ohälsan kan kopplas samman med människors olika intressen över olika livsåskådningar. Tappar man tråden till vad som sker med en så börjar man tillslut leta efter en ny tråd att koppla an till – och då kan man många gånger bli inspirerad av andra sätt att se på livet.

Att söka lugnet I dag har människan en tendens att börja söka efter meningen med livet och vart de har sin roll eller plats i det hela. När man känner sig stressad och jäktad kan ett naturligt steg vara att börja använda sig av olika livsåskådningar för att finna vägen till själaro. Det ligger nära till hands att man genom olika livsåskådningar söker vägen till ett mentalt lugn.

För mig är kopplingen mellan livsåskådningar och psykisk ohälsa ganska tydlig. Tappar man bort sig själv på ett eller annat vis får man kämpa med att finna åter till ett välmående. Vägarna varierar, en del går till psykiatrin men många kommer ut därifrån och känner att svaren till ens mående inte finns där att hämta, så de söker vidare och kanske finner den i någon form av livsåskådning.

Motsatsen till lugnet människor söker är exempelvis den utbrändhet som blir allt vanligare i dag. Utbrändhet kan i bland inte kopplas samman med någon specifik händelse eller förändring; en del människor bara går in i väggen och tappar all energi och ork till att orka med sitt liv för stunden. Det i sig kan vara en skrämmande upplevelse. Det kan ta åratal att komma ur den fasen, till och med kan man vara märkt för livet av den utbrändheten.

Viktigast att må bra Det viktigaste torde vara att man mår bra och utvecklas som människa på alla plan, oavsett vad man har för livsåskådning så är det i sig ett förhållningssätt till hur man ska hantera allt som sker i livet – för att på så sätt finna ett harmoniskt sätt att leva på.

En livsåskådning är för mig ett sätt att göra det enkelt för mig i min tillvaro, skapa trygghet och harmoni i mitt inre och på så vis minska den inre stressen jag har känt av så stora delar av mitt liv. Mitt sätt att se på livet genom en livsåskådning har hjälpt mig på många sätt. Bland annat genom att jag har fått lättare att hålla fokus på vad som sker i mina tankar.

Då jag har ADHD så har mina tankar ofta skapat känslor som lett till inre stress. Ofta har den processen skapats av något yttre som skett i min omgivning då allt gått så fort runt mig. Mitt val har varit att ha en livsåskådning som jag känner att jag kan identifiera mig med, vilket har gett mig hjälp att hålla fokus på det som jag tycker är viktigt och bra för mig. På så sätt har jag också äntligen fått uppleva det jag sökt under hela mitt liv, inre lugn och en själ full med harmoni.

Text: Thomas Andersson Bild: Per Rhönnstad