Silverhantverk – ett rofyllt arbete

Silverhantverk är ett rofyllt arbete för mig. Det finns tusentals olika varianter av länkar, bland annat armband, halsband och örhängen. Det hela började som hobby så att jag fick något roligt att göra. Jag ville slippa att bara sitta och stirra in i väggen. När jag kom till Sandbäcken-Killstad fick jag möjlighet att utveckla mig kring hantverket.

Smycken som jag gillar att göra kallas för Orb, Kungslänkar och Blomsterlänkar. Av dessa tre alternativ gör jag gärna halsband, örhängen och armbandslänkar. En blomsterlänk ser ut som en blomma, då man tar tre ringar, två av dem låser man på en ring, sedan tar man den ensamma ringen och lägger den emellan de två ringarna, de två nya ringarna låser man sen så det ser ut som en blomma.

Så fortsätter man tills det blir till ett halsband, armband eller örhänge.
I Kungslänken använder man fler ringar i varje sektion.

Man börjar med två ringar som ska låsa de första ringarna. I de två ringarna sätter man sen fyra ringar, och sedan fyra ringar igen. Efter det ska man vika två ringar på vardera sida med hjälp av en nål. När du har gjort det ska du sätta in tre ringar mellan nerviket. Sedan fortsätter man så tills det blir ett halsband eller armband.

En Orb gör man genom att sätta ihop två ringar, sedan drar man isär dem så det blir ett mellanrum. I det mellanrummet sätter man in en, två eller tre ringar och låser dem i samma ringpar, ovanför de ringarna som sitter i de första två. På så sätt har man gjort en sektion, sedan fortsätter man så tills det blir ett halsband eller armband.

Processen
Silvret kommer som trådar i olika grovlekar och längder, beroende på vad du vill ha. Du kan bestämma det själv när du beställer materialet. När du jobbar mäter du ut en meter av tråden, sen klipper du av den för att sedan sätta fast den på en så kallad coiler. Sen snurrar du upp tråden så den blir till en fjäder.

För att kunna snurra tråden behövs även ett fäste med olika storlekar med hål, där pinnen med tråden snurras till en tät fjäder, som sedan sågas ut till ringar, för att till sist sättas ihop till ett mönster som redan är bestämt.

Coilern kan vara en pinne man brukar virka med, eller en pinne i stål som är böjd som ett U på ena sidan. Tängerna som används bör ha plana ytor så att det inte blir märken. Om de är räfflade så ska de tejpas.

Beroende på vilket mönster man har, går det åt olika längd med tråd. Till ett halsband behövs cirka tio meter och till en armbandslänk behövs cirka 4,5 meter tråd, vid användning av ringar som är tre millimeter.

Vid större ringstorlekar behövs inte så mycket tråd. Ett halsband kan jag tillverka på två veckor, ett armband på en och halv vecka och ett par örhängen tar två dagar. Ett armband är nitton till tjugo centimeter lång beroende på handledens bredd, ett halsband är i normala fall femtiosju centimeter lång.

Kunskap och fakta
Vad man får ut genom hantverket är att man lär sig koordination, koncentration och noggrannhet. Jag har ganska lätt att lära mig något nytt. Men det kan ta en stund att lära sig, hantverket, så ge inte upp i första taget. Nu gör jag länkar som jag sedan säljer, priset varierar beroende på hur dyrt eller billigt silvret är att köpa in. Priset på silvret beror på världsmarknaden, och kostnaden hos de olika försäljare som finns.

Det tar olika lång tid för leveranserna beroende på vilka försäljare man beställer från. Leveranstiden kan vara mellan en vecka till en månad. Man kan även köpa trådar och olika lås på hobby-butiker som Panduro, Silver Norden eller Slöjd-detaljer. Det finns även kurser som man kan söka, för att lära sig det hela. De finns däremot inte i Värmland, utan bland annat i Stockholm, Göteborg och Malung, men även på andra orter.

Text: Jimmy Thuresson
Foto: Theresia Axelgård & Jimmy Thuresson

---

Fakta
Grovleken på en silvertråd varierar mellan 0,30 till 2 millimeter. Det finns olika sorters silvertrådar, från exempelvis finsilver, ett väldigt rent silvermaterial, till mjukare sorter som innehåller andra ämnen som koppar (sterling silver). Rent silver är lite hårdare, trots att även den innehåller en liten procent koppar.

Ifrågasätt dig själv – för jämställdheten

En sund och respektfull arbetsplats är något alla förtjänar men många aldrig får uppleva. Att ifrågasätta sig själv och reflektera över hur andra påverkas av ens beteende, är vi åtskilliga som kan bli bättre på. ASP Bladet språkar med Manuel Almberg Missner, som gjort karriär av normförändring.

Det är tidig förmiddag när Manuel ringer på dörren. Trots sitt skruvstädsliknande handslag ger han ett sympatiskt och tillmötesgående intryck.

Manuel berättar att han driver företaget MM Gender Advice och att han sedan sju år tillbaka jobbar som genus- och jämställdhetskonsult. Han har också varit anställd som genusvetare på Karlstads universitet. Som konsult har han en bred repertoar. Härskartekniker är en del av den, och det var på dessa som samtalets fokus skulle hamna.
Jämställdhetsfrågor är en aldrig svalnande potatis och ett ständigt pågående arbete. Manuel säger sig märka en attitydförändring kring frågorna sedan han började jobba med dem för sju år sedan.

– Jag tycker att det sker en positiv utveckling. Sättet att prata om frågorna har förändrats. Det blir inte bara en fråga om vad jämställdhet är, utan det handlar mer om hur man rent konkret kan göra för att skapa jämställda verksamheter.

– Man vill hitta metoder och tillvägagångssätt för att skapa jämställdhet i praktiken, så att det inte bara blir en teoretisk fråga, fortsätter Manuel.

Härskartekniker
Fler och fler grupper, verksamheter och organisationer ser ett värde i genus- och jämställdhetsarbetet, och ny forskning pekar på att jämställdhet är kopplat till lönsamhet och nytta för både arbetsplatser och samhället i stort. Men att engagera sig i dessa frågor är inte alltid riskfritt.

– Jag har råkat ut för många härskartekniker. Jag har blivit utsatt för alla varianter, förutom möjligtvis våld. Risken blir större om man jobbar med genusfrågor och att förändra normer. Män löper lika stor risk som kvinnor att bli utsatta, säger Manuel.

Han går vidare med att utveckla begreppet ”härskartekniker”, och förklarar att de kan gå till på väldigt många olika sätt och att det ofta handlar om mer eller mindre subtila utspel.

– Ett vanligt exempel som jag tror många kan känna igen sig i, är något som kallas för komplimangsmetoden: ”Du som är så duktig, kan inte du göra det här?”. Om man får en komplimang så vill man gärna leva upp till den. De flesta säger nog inte: ”Tack, men jag tänker inte betala tillbaka för din komplimang.”

– Det pågår mycket kroppsspråk också. Det är inte bara vad vi kan höra i ord. Det handlar om hur vi sitter och hur vi tittar, eller om att bläddra i papper samtidigt som någon försöker prata, berättar Manuel.

Status, makt och hierarkier
Det finns osynliga statussystem som gör att negativa beteenden kan ”smitta” i en grupp. När den högsta ledaren, vilket inte behöver vara den officiella chefen utan en person med informell makt, beter sig på ett visst sätt så är det fritt fram för de övriga att uppföra sig på liknande manér.

Ett än värre scenario är om den högsta chefen går ut och pratar i sin mobil, tittar bort eller på annat sätt kör över en anställd som försöker få uppmärksamhet, då detta kan signalera till de andra i gruppen, som vill få status av chefen, att det är helt okej att osynliggöra den här individen.

– Mycket är kopplat till hierarkier, men det är inte alltid en överordnad person som använder härskarteknikerna mot en underordnad. Ibland kan det också vara tvärtom. Man kan använda teknikerna även ur ett underläge, nyanserar Manuel.

– Det är inte alltid säkert att den som utsätter dig för teknikerna själv är medveten. Ofta kan personen vara helt omedveten.

Manuels ord gör att jag börjar fundera kring mitt eget kroppsspråk. Har jag haft ögonkontakt med honom? Har jag bläddrat i mina anteckningar? Har jag skruvat mig i stolen? Hur har han uppfattat mig?

Män och kvinnor
Även om potentiellt varje människa kan använda sig av härskartekniker, används de ofta olika beroende på om du är man eller kvinna, och utifrån vilket position du har socialt.
– Den bullrige chefen som är positiv, glad och skämtar mycket men styr med järnhand är ett exempel på en härskarteknik som vissa män använder sig av.

Kvinnors härskartekniker missas ibland, om man förutsätter att de måste användas på samma sätt som av män. Manuel manar oss att tänka på hur det kan skilja sig åt. Att uppmärksamma hur människor kan manipulera den andre till att ifrågasätta sig själv, är något vi bör vara vaksamma på.

– Det är relativt vanligt att vissa kvinnor försöker få andra kvinnor att ifrågasätta sig själva och sin kvinnlighet genom att själva framstå som nätta och feminina. Det kan ske diskret, genom ett höjt ögonbryn, ett huvud på sned och till och med ett leende.

Manuel Almberg Missner

Våga ifrågasätta dig själv
Anledningarna till att härskartekniker används kan vara många, berättar Manuel. Ofta handlar det om makt och status – vilja att bevara den och rädsla att förlora den. Teknikerna kan ibland också användas när man känner sig utmanad i sin egen identitet. Man upplever sig vara en viss person och när någon får en att ifrågasätta den egna bilden så kan man ta till fula knep för att försvara sig.

– Det är bekvämt att behålla sin syn på sig själv, men ibland kan det finnas en mening i att ifrågasätta sig själv, konstaterar Manuel.

Kontentan blir att en jämställd och respektfull arbetsplats tjänar på en öppen, ärlig och rak kommunikation. I en sådan miljö är risken mindre att härskartekniker frodas. Ouppmärksammade kan dessa tekniker i värsta fall utvecklas till vuxenmobbning eller rena våldshandlingar.

Kanske kan en viss jargong kränka någon utan att det var ens avsikt. Finner man modet att synliggöra teknikerna för sig själv och reflektera över sitt eget beteende, så har man kommit en bra bit på väg.

Text: Peter Sundström
Bild: Lotta Tammi & Robert Halvarsson