Växtplats Viken

Charlotta Hedström, diakon i Vikenkyrkan, önskar alla varmt välkomna till en gemenskap som ska vara öppen för alla. – Idag öppnar vi dörrarna och bjuder in till vårt gemensamma vardagsrum och kök.

Invigningstalet fortsätter med Monica Persson, socialdirektör på arbetsmarknads- och socialförvaltningen, hon önskar alla varmt välkomna. Hon har med sig Per-Inge Liden, ordförande för arbetsmarknaden och socialnämnden samt Marita Halvarsson, avdelningschef på vuxenavdelningen.

I talet berättar Monica hur idén föddes. Hon satt på sitt kontor vid Kungsgatan och funderade på hur man kan lösa olika frågor angående människor som har problem eller någon form av utanförskap i samhället.

– Som socialdirektör företräder jag arbetsmarknads- och socialförvaltningen. Där ansvarar jag för sociala frågor som gäller olika svårigheter för människor, berättar Monica.

Funderingar
På samma gång funderade diakon Charlotta Hedström på hur man ska kunna hjälpa. Ingemar, som har haft ett långvarigt missbruk bakom sig, satt även han på sitt håll och funderade på hur man ska lösa situationen. Det var många olika frågor som dök upp och behövde besvaras. Ingemar som i dag har varit nykter och drogfri i ett par år ville göra något för att hjälpa andra. Han jobbar nu för att stötta sina medmänniskor i Vikenkyrkan.

– Jag satt på min kammare och tänkte, medan Ingmar och hans bror satt på sin och tänkte, och i dag inviger vi Växtplats Viken, säger Charlotta.

Växa fram
Genom Ria blev Ingemar tipsad om Charlotta, varpå han och hans bror Tommy tog kontakt med henne. Där kom de fram till att alla tre hade haft liknande tankar. Från detta möte där de började samarbeta tillsammans, tog det cirka ett år från planering till slutresultat. Det är utifrån Charlottas verksamhetsplan de har jobbat.

Ingemar och Tommy hade också varit i kontakt med kommunen för att berätta att något behöver göras för missbrukare. Där träffade de Per Johansson som tände på idén. Monica Persson blev kontaktad, och efter några möten bjöds också Charlotta med varpå allt knöts samman och föll på plats.

Tanken
Charlotta har jobbat som diakon både inom Ria och Stadsmissionen. Hon berättar att det finns många människor som tycker att de inte passar in någonstans. Det var under dessa förhållanden som tanken växte fram att man skulle öppna en drogfri verksamhet dit alla människor är välkomna.

– Det finns så många ensamma människor, som är långtidssjukskrivna, ensamma eller lever i någon form av missbruk, berättar Charlotta.

Hjälpa
Ingemars dotter Sandra, som är beteendevetare i psykologi, har stöttat sin pappa i hans idé om att hjälpa andra människor. Hon säger att man måste våga sätta ned foten.
– Den drabbade måste nå botten innan det vänder tillbaka för att bli bättre, berättar hon.

Plan
– Under behandlingstiden bör man besöka personerna för att göra en planering. Att ha en plan att erbjuda när personen kommer ut underlättar och är ett steg i rätt riktning. Det är viktigt att vara med från början så inte personerna faller tillbaka i sina dåliga vanor, tillägger Ingemar.

Idén fick han efter att ha varit på behandlingshem ett antal gånger. Om det inte finns något att gå till eller inget att göra, då är det lätt att falla tillbaka.

Detta kan nu Växtplats Vikenkyrkan hjälpa till med, är tanken. Alla ska vara välkomna, gammal som ung, ensam eller tillsammans.

– En mötesplats där man känner sig välkommen, en plats där man kan vara med för att påverka från början, säger en nöjd Marita Halvarsson.

Kristina Traulsen, som är präst i Vikenkyrkan, hoppas att det kommer att växa och bli stort.

– Jag finns till om någon vill prata, jag har mitt rum här bredvid, avslutar Kristina.

Text och foto:
Lotta Tammi

Julmys på Tingvalla

Får två dagar sedan på nyöppnade Träffpunkt Tingvalla, jobbade Anna-Greta och Vasti med att värma julglögg och sätta fram pepparkakor en julkväll, som ackompanjeras av vacker körsång av Festiskören.

Alla är välkomna på Träffpunkt Tingvalla. Särskilt denna dag; då personalen har fixat en mysig stämning med ljus, granar och glitter, det luktar glögg och pepparkakor och de är i julstämning inför dagens körsång. Festiskören sjöng några julsånger och en liten men varm grupp människor samlades för att lyssna och njuta av julfikat.

Alla välkomna
Platsen är öppen för alla som vill komma oavsett åldrar, det behövs ingen biståndsbedömning. Det varierar mycket hur många som kommer på träffarna, allt mellan 3-15 personer, de yngsta besökarna hittills har varit ett år gamla. Några sitter 15 minuter med en tidning och går sedan, andra sitter 3-4 timmar, fikar och tittar på film. Snart kommer även en dator att finnas tillgänglig.

Nyöppnat
Träffpukten öppnade i slutet av september 2012, meningen är att besökarna själva skall få vara med och bestämma utvecklingen. Fika finns: Skinkmacka 5kr, kaffe 3kr, sockerkaka 3kr och idag är glöggen gratis. ”Vi ska inte gå med vinst här”, säger Anna-Greta, alla ska kunna komma hit.

Under just denna dag fikade hela sångkören i köket, det bjöds på glögg med russin, mandel och pepparkakor även till besökarna. Det kom cirka sju personer och lyssnade på kören. Kören hade med sig gitarr och en elorgel som ackompanjerade sången. Det blev fikapaus och sen sjöng kören igen. Repertoaren bestod utav julsånger och alla blev glada av de fina tonerna!

Öppettider
Under jul har dock Träffpunkt Tingvalla stängt. RIA och Stadsmissionen har också julledigt, så för dem som inte har någonstans att vara under högtiden så har Norrstrandskyrkan öppet under julafton och juldagarna bland annat med Gudstjänster, mat och sysselsättning.

Träffpunkten har i vanliga fall öppet tisdagar, onsdagar och torsdagar mellan 10:00 till 15:00, men har nu stängt sin verksamhet och öppnar igen den 8 januari 2013.

Text: Maria Lundby Bohlin
Foto: Stefan Ek

Från kunskap till handling

Det behövs mer kontakter mellan brukare och myndigheter. Det bör skaffas lokalgrupper på flera håll där man kan jobba tillsammans brukare, beroendevård, psykiatri och socialarbetare, i enligt med rådande evidens.

Kunskap till praktik höll i en utbildningsdag i Karlstad 7 mars, angående missbruks- och beroendevården. Den stora kärnan var om, och i så fall hur, man ska jobba tillsammans på regional och kommunal nivå, för att få så bra vård som möjligt. Det talades om evidensbaserad praktik, som är sammanfattningen av brukares erfarenheter och önskemål, professionellas erfarenhet och bästa rådande evidens. Grums jobbar till exempel med aktiviteter, för att brukaren skall kunna må bra en stund.

Grums samarbetar Ria, Länkarna och Verdandi. De har flera grupper som arbetar med olika saker. Exempelvis finns det träningsgrupper, samtalsgrupper, känslogrupper, matgrupper och även en målargrupp.

Några av killarna är så fattiga att de får bada i kalsongerna. Det viktigaste är att samlas för att göra någonting tillsammans. Både kommunala och privata bostadsbolag bör hjälpa till, då det behövs bostäder för att klara sig undan missbruk, någon stans att bo, helst inte i missbrukarområden, är ett minimum för att kunna bygga upp ett nytt liv. Det konstaterades att det finns väldigt lite skrivet om missbruk från högre ort, jämfört med exempelvis skolfrågar och psykiatrin. Kanske är detta för att missbruk upplevs som skamligt? Under en period höll Sverige på att supa ihjäl sig, då byggdes nykterhetsrörelsen upp av kyrkan, nykterhetsförbund och arbetarrörelsen.

Att få vara med och påverka  I Grums finns brukarenkäter där brukare efter sin vårdtid får fylla i vad de tycker varit bra och sämre i den vård de fått. Ett problem är att mottagare av vård, så kallade ”brukare”, får vara med i grupper för att förbättra vården, men då de blir utskrivna får de inte det längre. En person som är djupt nere i ett missbruk eller psykisk ohälsa har inte kraft och vilja att jobba i intressegrupper när man ligger nere på botten. Det bör därför skapas lokala råd utan knytning till myndigheter för att kunna påverka politiker direkt, menar en deltagare på föreläsningsdagen.

Definitionen av ordet brukare, är ”en användare av offentliga tjänster”. Brukarinflytande handlar om rätten att påverka sin situation i förhållande till dessa tjänster. Det är viktigt att stå på sig med vårdgarantin, vilken gäller även för missbrukare, även om Socialstyrelsen själva ger delade budskap. Det är viktigt att folk får hjälp med detta, för vem orkar stå på sig och hävda sina rättigheter under en kort tids vård?

I dagsläget ser det så ut att anhörigorganisationer inte får vara med i råden. ”Min mamma ska inte vara med och bestämma hur ofta man ska ta urinprov”. Det kan vara svårt för anhörighetsorganisationer att arbeta tillsammans med myndigheter, då de lätt hamnar i minoritet och blir överkörda. Anhörigorganisationerna bör ha kontinuerlig kontakt med politiker, tjänstemän i vården och ta plats i planeringen och återkoppla resultaten, hävdade en deltagare.

Egen plats vid psykiatrihuset  Brukarorganisationerna har egna rum i nya Psykiatrihuset i Karlstad, dit även beroendeenheten flyttar 4 april, med 12 platser.

”Missbruksvården är ofta som en schweizerost, mer hål än ost”, tyckte en kvinna. En åsikt som dryftades var att anhöriga bör engageras till och med i rekryteringsprocessen av nya läkare till missbrukarvården. Politiker bör också vara välkomna att visa intresse för frågorna, det uppfattas lätt som att det är något fel då politiker kommer på besök, men så behöver det inte vara. Man ska våga pröva nya vägar.

En uppfattning som även togs upp var att det var lättare att få hjälp i början av året, i januari eller februari är det större chans att man får hjälp än i november december. För sent på året har budgeten sinat och små medel finns kvar.

Ett regionalt råd som paraplyorganisation kan vara ett gott val, där organisationer som både är för och emot Subutex och Metadon kan samarbeta utifrån de viktiga gemensamma nämnarna som faktiskt finns. En sådan punkt kan vara att man är överens om att det är svårt att vara nykter om man ingenstans har att bo.

Text: Maria Lundby Bohlin Foto: Per Rhönnstad

Ria ”Ett hus fullt med värme och människor med stora hjärtan.”

ASP Bladet hade en pratsund med Catarina på Ria en tisdag förmiddag, innan hon öppnade för dagen. Efter över 20 år har hon sett många människor passera Ria.

Vilka är Ria?
Hela människan ria heter vi säger Catarina och berättar att det finns på riksnivå ett 100 tal lokala enheter som varje enhet är enskild, dom styrs inte av riksenheten. I Karlstad har dom som alla enheter en egen styrelse och den består av olika representanter från församlingarna som blir valda in i styrelsen. Ria är ett socialt arbete på kristen grund. En gud som vill förmedla hopp och trygghet.
Varje årsmöte är det ombud med från dom olika församlingarna så dom får en insyn i hur arbetet på
Ria ser.

Hur länge har ni funnits i Karlstad?
Det började med interimstyrelse 1973 i Karlstad så det har blivit några års hjälpverksamhet. Ria har alltid haft kafé verksamhet och det var så det började för 35 år sedan, men det har även funnits rum i huset för dom hemlösa och Ria har även drivit härbärget som fanns förr i Karlstad. Sedan fanns det ett kortidsboende som hette Ria-Ro som låg vid busstationen. Så fanns det ett projekt som hette Nya Centrum som drevs tillsammans med kommunen och vårdkedjan, då hade Ria längre öppethållande och det var för människorna som höll till i centrum. Ett sätt att försöka ge dom andra alternativ till att hänga på centrum.

Projektet pågick i tre år och Catarina säger att hon under den tiden märkte av att det var mer människor som rörde sig i Rias lokaler. I dag har Ria ett litet boendeprojekt på Sjöstad där kommunen äger ett hus, och det har varit lite stökigt där men nu är det lugnt och tryggt tycker dom boende, Ria har personal där tre timmar om dagen och det ger dom boende en trygghet och skapar ett lugn, så det arbetet har fallit väl ut. Ria har fått beviljat ekonomiskt stöd för ett år för att bedriva projektet på Sjöstad och man kan ju bara hoppas på att dom får fortsätta efter ett år har gått, för människorna som bor där uppskattar personalen mycket.
Har besökarna ökat i antal under åren?
Svårt att säga säger Catarina, men det har gått upp och ner med antalet besökare under årens lopp. Det var i slutet av 80-talet som hemlösheten blev så mycket större och helt plötsligt blev ett väl synligt problem i samhället. Innan dess så var det inte ett så stort problem men det blev det senare. I samband med att det fanns härbärge så var det mycket folk och rörelse runt och i Ria huset.

Har ni samarbete med kommunen?
Ja det har vi, säger Catarina, mellan individer och assistenter, så det finns ett nätverk av hjälpande händer som alltid gör vad dom kan när någon ber om hjälp. Viktigt att ta vara på den kraften som finns i en människa vid det tillfället som dom ber om hjälp, att stötta och lyssna är mycket värt då. Catarina har även kontakt med kommunen som kan hjälpa till i olika fall när någon vill ha hjälp.

En viktig roll som Catarina har, och med dom små resurser som Ria har så gör dom ett väldigt bra jobb. Sedan ser ju dom människorna på ett annat sätt än vad dom som sitter på socialkontoret gör, så det känns bra att veta att socialens anställda lyssnar på människor som har kontakt med dom som har det svårt i dagens samhälle. Det är ju sådana organisationer som jobbar på fältet och dagligen kommer i kontakt med dom utslagna människorna som vet vad dom pratar om, deras erfarenheter är guld värda. Ett gott samarbete med kommunen är viktigt och det fungerar bra i dag.

Hur ser du på Rias framtida utveckling och roll i Karlstad?
Det är viktigt att vi utvecklas och det är viktigt att vi har flera ben att stå på. Just nu finns boendestödet och vi kan tänka oss att utveckla den biten med flera Bostödjare.
Sen vill vi jobba lite mera utåtriktat och att vi jobbar med individer som vill ta tag i sitt liv. Det är viktigt att få dom unga att tro på att dom behövs i samhället och är viktiga, säger Catarina. Varje människa är unik och alla är lika mycket värda i Rias ögon och det är viktigt att få människorna att känna sig lika mycket värda som andra.

Det finns något som heter ”Ria plus” nu som går ut på att Rias personal går och pratar varje dag med olika människor som är i olika behov av hjälp i sitt liv. Att ha någon som finns till hands varje dag är ju ovärderligt tycker jag, det gör Ria väldigt unikt; att man kan gå till och ha personliga samtal med någon varje dag är ju guld värt, jag kan bara relatera till mej själv då jag gått den långa vägen i livet, och på Ria har man alltid varit välkommen för en stunds omsorg från personalen. Att kunna ta sig en fika och en macka i deras sällskap är något som i dom lägena sätter lite värme i kropp och själ. Det svåra är att ge människor ett litet hopp. Men det är hela samhället som behöver förändra sig anser jag själv som skriver detta, för det är en kall och hård värld som beroende människor lever i och det är en kall och hård värld våra unga ska växa upp i. Att bry sig mer om medmänniskan är ett steg på vägen.

”Ria vill ge människor ett hopp och med kristendom som grundsten är ju omtanke och budskapet om att alla människor är lika mycket värda en guldregel. Som det ska vara.”

Sen bollar vi tanken lite om hur ett natthärbärge skulle kunna se ut i Karlstad, och att ha ett natthärbärge som en bas för att motivera dom som kommer och söker en säng att sova i. Vart kan människor vara mer motiverade till att förändra sitt liv om inte på ett härbärge. Där skulle olika människor från olika enheter kunna jobba som motivatörer samt även kommunen ha sina socialsekreterare som en form av uppsökande motivatörer. Ett center för människor som är utslagna ur samhället, nog mest min egen tanke som fick form där.

Hur får du motivation efter alla år ?
Jag trivs väldigt bra på mitt jobb och tycker fortfarande att det är roligt att gå hit, säger Catarina. Jag tycker det är härligt att träffa människor och kunna ge lite av mitt liv till dem, och det är då jag känner att jag får tillbaka det jag ger. Att känna sig uppskattad är viktigt och det gör Catarina efter alla år på Ria, och hon är väldigt omtyckt av människorna som kommer dit, för hon har alltid en stund över till att prata med dem när de som mest behöver det.

Motivationen kommer från att hon får så mycket tillbaka av människorna som besöker Ria. Alla bär med sig en historia, och att det finns sådana som Catarina med övrig personal på Ria, som tar sig tid att lyssna och stötta, är beundransvärt och något som alla berörda är enormt tacksamma över. Man får hoppas att Ria kommer att finnas kvar i många år för dom fyller en varm och bra funktion i samhället i dag.

Text: Thomas Andersson