Etikettarkiv: Robert Halvarsson

Mindre lidande med sprututbyte

Enligt en rapport från EU:s narkotikacentrum, EMCDDA, har Sverige näst högst narkotikarelaterad dödlighet i Europa. Tvärtom vad man kanske kan anta verkar det inte främst vara brist på lag och ordning som inneburit ett dystert resultat för Sveriges räkning.

Det är istället andra metoder som kan minska dödligheten och det svåra lidandet. Därför är det glädjande att som värmlänning notera för att det nu äntligen finns en färdriktning och plan för att genom landstinget införa sprututbyte i vårt län.

Vad innebär det då att genomföra sprututbyte? Jo, det är ett sätt för samhället att erbjuda möjlighet för personer som injektionsmissbrukar att byta ut sina smutsiga kanyler och
sprutor mot oanvända. På så sätt minskas spridningsmöjligheten av svåra sjukdomar och en möjlighet för kontakt och stöd öppnas upp mot målgruppen.

Detta är ett viktigt steg att bekräfta det vi alla vet; bakom varje person som missbrukar finns en människa, med föräldrar, släkt och vänner. En person vi som samhälle vill väl.

Sprututbyte är en beprövad metod som använts länge ute i flera europeiska länder, men också under en längre tid i Skåne, en insats som förordas av Folkhälsomyndigheten och även av vår regering. Varför? Jo, för att det funkar. Smittspridning minskar till följd av sprututbyte.

Det mänskliga lidandet sådana här förändringar kan spara ska därmed inte underskattas. Att slippa allvarliga sjukdomar, att etablera en kontakt med vården, gör att fler så småningom vågar ta emot hjälp och ta steg ut ur sina missbruk mot ett bättre liv.

Det behövs förstås fler initiativ på området för att minska dödligheten. Saker som vi kan och bör göra. Däribland har Regeringen tagit initiativ till en snabbutredning för att se över möjligheten för att öka tillgängligheten utanför sjukvården till opiod- och opiatmotgiftet Naxolon, som häver heroinöverdoser.

Tillsammans med insatser som sprututbyte, visar sådana här ställningstaganden på en behövlig kursändring i synen på missbrukaren som medmänniska. En illa åtgången grupp personer ska få den vård de behöver. Värmland har tagit ställning för att minska lidandet.

Det är jag stolt över att vi gör.

Text: Robert Halvarsson

Hur nås bättre resultat i missbruksvården?

Maria Branting, Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys.
Maria Branting, Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys.

Vilka resultat är viktiga för personer med alkohol eller narkotikamissbruk? Under Socialchefsdagarna pratade Maria Branting om detta utifrån frågeställningen: Missar vi målen för missbruks- och beroendevården?

Maria Branting är utredare för Myndigheten för Vård- och omsorgsanalys. Hon berättar hur brukare och patienter uppfattar de insatser och den omsorg som riktas mot dem i en särskild rapport som nyss givits ut, liksom hur kunskapsuppföljning ser ut.

Det finns tolv viktiga områden för de patienter och brukare som blivit intervjuade i denna studie. Dessa områden som uppfattas som viktiga är, utan inbördes rangordning: grad av missbruk och beroende, fysisk och psykisk hälsa, boendesituation, ekonomisk stabilitet/försörjning arbete/sysselsättning, kriminalitet, trygghet och säkerhet, närstående, socialt nätverk, självständighet, stigmatisering, sammanhang.

– De här områdena går in i varandra och påverkar varandra. En övergripande slutsats man kan dra är att hela livssituationen är viktig och att uppföljningen i större utsträckning borde ta hänsyn till helheten, berättar Maria Branting.

Vårdanalys-intervjuer har varit kvalitativa och bestått av ett antal djupintervjuer. Utifrån det urval man har, drar de inte några slutsatser kring skillnader i attityder mellan könen, inkomstnivåer och vilka områden som är viktigare än andra.

För att nå framgång med bättre resultat för denna grupp, tänker Vårdanalys att det behövs mer kunskap och bättre strukturer genom alla nivåer för att följa upp vilka effekter insatserna ger. Såväl på lokala, regionala som statliga nivåer. De betonar också behovet av helhetsperspektiv som återspeglar brukarnas perspektiv.

– Vi tror att det är viktigt att fler använder sig av de verktyg som redan finns, för att samla in uppgifter på ett systematiskt sätt. Det är också viktigt att länka samman resultaten med hela kedjan av processer. Vi ser också ett behov av att man ser över de juridiska förutsättningarna för insamling av kunskap, med hänsyn till den personliga integriteten, säger Maria Branting.

Vårdanalys övergripande rekommendation utifrån sin rapport är att det behövs ett större grepp för hur man följer upp det arbete som redan sker mot de som missbrukar eller missbrukat:

”En övergripande rekommendation är att Rådet för styrning med kunskap tar initiativ till en struktur för en gemensam uppföljning av resultat inom missbruks- och beroendevården – en struktur som förtydligar vad som ska följas upp, vem som ska göra det, när det ska göras och på vilket sätt.

Text & foto:
Robert Halvarsson


Läs Vårdanalys rapport här:
http://vardanalys.se/Rapporter/2016/Missar-vi-malen-med-missbruks–och-beroendevarden/
”Uppskattningsvis har 800 000 personer ett missbruk eller är beroende av alkohol. 55 000 personer har ett missbruk eller är beroende av narkotika, och 45 000–65 000 personer har ett läkemedelsrelaterat missbruk eller beroende”, sammanfattar Vårdanalys läget i rapporten. Då anhöriga som har släkt eller vänner som missbrukar är antalet drabbade personer långt fler än så.

Hög tid att dra i bromsen gällande adhd medicin

666Läkemedel används för ofta för barn och unga med adhd, hävdar Ingemar Engström och Torgny Gustavsson, specialister i barn- och ungdomspsykiatri för DN Debatt. De menar att orimligt många barn behandlas med läkemedel för adhd.

Med en ökning av förskrivning av läkemedel på flera hundra procent under de senaste åren, menar specialisterna att det finns anledning att ifrågasätta utvecklingen. Att se kritiskt på detta, menar de, behöver inte innebära ett ifrågasättande av själva diagnosen som sådan, skyttegravskriget för eller emot diagnosen som redan är över, skriver de.

Det råder i praktiken konsensus att förekomsten av adhd är cirka fem procent av befolkningen, menar författarna. Samt att gruppen med medelsvår eller svår adhd är cirka tre procent. Det är i det senare fallet som läkemedel anses vara aktuellt. Men i Sverige idag finns det 23 kommuner där över 10 procent av pojkarna får läkemedel för detta, liksom i några kommuner där antalet är över 14 procent, påpekar de.

”För en del barn kan läkemedel vara en del av behandlingen, som dock inte bör vara första och aldrig enda åtgärd som sjukvården tillhandahåller. Det är emellertid hög tid att dra i bromsen när det gäller läkemedelsbehandlingen då den börjar nå orimliga nivåer”, skriver de i sin debattartikel.

De ser ett stort tryck på psykiatrin att sätta diagnoser som kommer såväl från familjer, som skola och socialtjänsten. Skolan i synnerhet, med de problem som finns för elever med särskilda behov, erbjuder inte tillräckligt god utbildning eller pedagogik för sina elever.

Läkarna behöver förstå detta, och reflektera kring sin egen roll, menar de.

”[…] det är väldigt viktigt att läkaren också lyfter blicken och ser vad som håller på att ske på samhällsnivå. Barn- och ungdomspsykiatrin riskerar att bli en verksamhet som med läkemedel som redskap ska kompensera för ofullkomligheter och misslyckanden i andra delar av samhället, framför allt i skolan.”

I en replik har Ann-Kristin Sandberg, förbundsordförande Riksförbundet Attention, kritiserat Ingemar Engström och Torgny Gustavsson. Hon menar att de för ett resonemang som påminner om de som ifrågasätter diagnosen helt och hållet, hon ser inga problem i dagsläget med den ökade förskrivningen av läkemedel, utan menar att den snarare nu börjar hamna på den nivå den bör vara på.

Specialisterna ser inte till patientgruppens bästa, menar hon.

”Artikelförfattarna vill bromsa läkemedelsbehandlingen av adhd, utan att reflektera över vad det skulle innebära för dem som har stor hjälp av behandlingen. Från Attention efterfrågar vi snarare att samhället gasar på och gör en samlad satsning på tidiga och breda insatser bestående av psykologiska, medicinska, sociala och pedagogiska insatser.”

På en punkt är dock Attentions förbundsordförande överens med Ingemar Engström och Torgny Gustavsson, och det är att det inte borde behövas en diagnos för att få rätt stöd och hjälp i skolan. Tidiga insatser bedömer Ann-Kristin Sandberg som viktiga.

”Den metodik som behövs finns tillgänglig, men är för lite spridd. Det bäddar för dyrbara misslyckanden senare i livet.”

Text: Robert Halvarsson
Illustration: Martin Bäckström-Ledin

Svårt att behandla depression hos äldre

2222Äldre personer drabbas oftare av depression än andra. Sveriges Television uppger att socialstyrelsen kan komma att ändra riktlinjerna för behandling av depression hos äldre. Ökad kunskap om antidepressiv medicinering har visat att äldre får sämre effekt och fler biverkningar.

Socialstyrelsen har i uppdrag av staten att utarbeta riktlinjer för vård av sjukdomar, framförallt allvarliga och långvariga sjukdomar som är kostsamma för samhället. I en kartläggning om läkemedelsorsakad sjuklighet hos äldre gjord av Socialstyrelsen 2014, framgår att antidepressiv medicin hamnar på tredjeplats av de läkemedelsgrupper som orsakar flest biverkningsrelaterade sjukhusinläggningar av äldre (personer över 65 år). Vanliga biverkningar som fallolyckor, yrsel och problem med hjärtrytmen innebär ofta sjukhusinläggning.

Dagens Nyheter skriver att antalet deprimerade äldre har ökat kraftigt under 2000-talet, och forskarna tror att näringsbrist är en av de utlösande faktorerna. Även sömnapné som är mycket vanligt hos gamla personer och biverkningar av andra mediciner tros vara viktiga orsaker varför de blir deprimerade. Det är inte ovanligt att ålderstigna personer har fler än fem föreskrivna läkemedel. Det är därför mycket viktigt att den föreskrivande läkaren vet hur medicinerna fungerar tillsammans och vilka biverkningar de kan ge.

– Om man redan står på en behandling som fungerar bra finns ingen anledning att ändra den, men ju äldre man blir, desto sämre effekt har medicinen. Biverkningarna blir fler, eftersom de gamla är mycket känsligare säger Yngve Gustafsson, professor vid Umeå universitet.

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU) publicerade i januari 2015 en sammanställning av forskningen om nytta och risk med de vanligaste behandlingsalternativen vid depression hos personer över 65 år. I en korttidsstudie har det visat sig att selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) inte haft bättre effekt än placebo för äldre med depression utan enbart gett den deprimerade biverkningar. De andra behandlingsalternativen som utvärderats i sammanställningen är samtalsterapi, fysisk aktivitet, elbehandling (ECT) och ljusterapi. Det finns dock för få studier gjorda på dessa behandlingsalternativ för att veta om de ger bättre effekt, mindre biverkningar och lägre kostnader för samhället.

2010 skrev Socialstyrelsen att SSRI till äldre med depression kan vara bra vid medelsvår depression. Nu kan riktlinjerna komma att ändras.

– Det har kommit ny kunskap på det här området som kan förändra rekommendationen, säger Arvid Widenlou-Nordmark, enhetschef på socialförvaltningen, till Sveriges Television.

Källa: Dagens Nyheter, Socialstyrelsen, Sveriges Television

Text: Ylva Alsterlind
Foto: Robert Halvarsson

Ingen ska behöva äta ensam

15ASP Bladet besökte föreningsmeckat Kårgränd 4 för att träffa Mildred Gullfeldt på Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH). Där serverar de lunch för en billig penning till den allt större medlemsskaran.

Direkt i mötet möts man av en avväpnande humor, och samtalet pågår med ett leende på läpparna. Du känner dig avslappnad i den ljusa och trevliga restaurangen.

Mildred är studieorganisatör, hon berättar för ASP Bladet att de idag serverar lasagne. De har även semlor, tillägger hon med en pigg och nöjd stämma. Utav de 75 medlemmarna kommer cirka tio till femton medlemmar som äter mat varje dag, men det varierar. De som jobbar på Kårgränd 4 tycker det är så fantastiskt roligt när så många kommer dit, för då föds många nya matidéer. De tror att just lunchen har varit en bidragande orsak till det ökande antalet medlemmar.

Öppet varje dag
Från början var det tänkt att de skulle ha lunchöppet cirka tre dagar i veckan. Men eftersom det har kommit fler hungriga matgäster, tycker de som jobbar där att det är bättre att ha öppet varje dag, säger Mildred med stolthet i rösten. Alla medlemmar betalar 30 kronor för sin måltid, och man kan även ringa dit och fråga vad dagens lunch är, berättar hon. De bedriver även en caféverksamhet som är öppet dagligen mellan 9.00-16.00. Där kan man få ta del av en social gemenskap, för de som önskar. Mildred hälsar att man får givetvis komma och prova en lunch och känna efter om man vill bli medlem i föreningen.

Aktiviteter
Hit kommer inte bara matgäster, utan även personer som vill delta i någon aktivitet. Det finns en caféverksamhet och självhjälpsgrupper. De har även olika studiecirklar såsom friskvård, matlagningscirklar, bokcirkel och intressepolitik.

Det finns tre självhjälpsgrupper som är viktiga för föreningens medlemmar. En grupp för psykossjukdomar, en grupp för styrelsen och praktikanter, och en för depression, ångest och fobier.

Varm lokal
Mildred berättar att alla människor är välkomna, ingen människa ska behöva känna sig ensam. De som har psykisk ohälsa ska känna att de är lika värda, samt känna trygghet i de gemensamma måltiderna. Hon tillägger att det blir mycket mysigare att sitta vid ett dukat bord med levande ljus och avnjuta en god lunch som faktiskt inte kostar för mycket.
– Alla behöver få möjligheten att äta i en trevlig miljö, det gör gott för själen.

Vad ska vi äta?
– Det är inte lätt att laga mat, när man kommer hem till ett tomt kylskåp. Det fungerar kanske inte på en gång, utan man kan behöva stöd och hjälp med det. Här får matgästerna komma med önskemål på vad man vill äta, samt att medlemmarna ska känna en gemenskap, det är jätteviktigt.

Deras kock heter Agneta, hennes humör verkar vara på topp. Ibland tar de även emot gästkockar här. De vill vara som en vanlig restaurang, men inte konkurrera med dem, berättar Mildred och Agneta.

Mildred tycker RSMH är helt fantastiskt, för man kan utvecklas åt alla olika håll och kanter. Det beror helt och hållet på medlemmarna och vad de vill med verksamheten.

Text: Cathrin Johansson
Foto: Robert Halvarsson

Ett öppnare och mer tolerant Karlstad

098324Karlstads kommun bedriver sedan mars i år ett Mångfaldsforum, ett försöksprojekt som kommer att vara i två års tid. Det innebär att kommunen ska hitta ett sätt att bygga broar mellan olika minoritetsgrupper.

Flera invandrarföreningar var inbjudna till ett möte som hölls vid Gamla Wermlandsbankens lokaler. Det var flera politiker som närvarade vid invigningen. Mötet tog cirka en och en halv timme och invigningstalet hålls av det folkpartistiska kommunalrådet Nicklas Wikström.

Nicklas berättar att i dag är det första utåtriktade mötet som hålls, och att det är invandrarföreningarna i Karlstad som är först ut. Vid senare möten kommer det även att handla om andra diskriminerade grupper i samhället.

– Mångfaldsforumet är ganska nytt och de här blir första stora arrangemanget. Min förhoppning är att det ska komma invandrare från olika föreningar och att nya kontakter ska knytas, säger Robert Halvarsson som är ledamot i Mångfaldsforum och medlem i Miljöpartiet Karlstad.

Flera politiker och en tjänsteman ska kontakta olika grupper i samhället för att driva olika sakfrågor. Målet är att Karlstadsbornas kunskaper och erfarenheter ska tas tillvara på bästa sätt.

8765Robert berättar att detta är bara början. Under dagen handlar Mångfaldsforum om att lyfta fram etnisk mångfald. Senare ska de jobba med frågor som rör kvinnor, funktionshindrade eller olika sexuella läggningar. Roberts förhoppning är att folk ska lära sig av varandra och det ska vara öppet för alla, Karlstad ska vara en bra plats att leva på.

Pridefestivalen var ett första steg i brobyggandet, där ledamöter från Mångfaldsforum fanns på plats.

Presentationer
Konferencieren Nils-Gunnar Magnusson skickade runt mikrofonen till olika politiker och verksamheter, som fick berätta om sina specialområden. De som representeras var Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Socialdemokraterna, Arbetsmarknad och socialnämnden och givetvis de olika invandrarföreningarna.

56756

Skolan
Jenny Gladh är enhetschef för Mångfald och integration på Barn och ungdomsförvaltningen, hon berättar:
– Vi har till uppgift att se till att barn får modersmålsstöd i förskolan och att barn i gymnasiet och grundskolan får undervisning i sitt modersmål.

I Karlstad finns det undervisning på trettiosju olika språk, det är femhundra elever i förskolan och ettusen tvåhundrafemtio barn i grundskolan. På gymnasiet är det cirka fyrahundra ungdomar. Barnen kan stanna efter skolan för att få modermålsundervisning. Det finns ungefär sjuttio lärare som undervisar i olika språk.

– Det är inte bara språket man blir bättre i utan även matematik och naturvetenskap. Det gynnar eleverna otroligt mycket, vi behöver folk som kan flera språk, svenska är ett litet språk, avslutar Jenny.

Text: Lotta Tammi
Foto: Johanna Englund

Myndighet vill se utökat rökförbud

1Rökförbudet inne på krogar ska även innefatta bland annat uteserveringar och lekplatser, föreslår Folkhälsomyndigheten i en rapport. De har via en undersökning från SKOP kommit fram till att en majoritet av svenskarna vill se större inskränkningar för rökning i offentliga miljöer.

Idag säger Tobakslagen att rökning i vissa offentliga miljöer och gemensamhetslokaler i bland annat skolan och vården, ska vara förbjuden. Det vill Follkhälsomyndigheten utöka till att inkludera fler utemiljöer.

Förmynderi, tycker Mattias Svensson, ledarskribent på liberala magasinet Neo. Bra för arbetsmiljöer och folkhälsa, menar Aftonbladets ledarskribent Somar Al Naher, då de båda möttes i debatt under Gomorron Sverige kring förslaget.

– Det kommer att leda till att fler människor kan röra sig fritt, i fler miljöer. Framförallt människor med astma och även barn, säger Al Naher till Gomorron Sverige.
Mattias Svensson låter sig dock inte övertygas av argument kring bättre folkhälsa.

– Det visar att det kliar i förbudsnerven hos skatteavlönade byråkrater som inte kan låta bli och låta det vara bra. Det blev för roligt helt enkelt, hävdade Svensson för Gomorron Sverige.

– Förbuden blir alltmer långtgående och vi blir mer präktiga och känsliga, hävdade Svensson vidare.

I skrivande stund har inte Folkhälsomyndighetens rapport publicerats för allmänheten.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Per Rhönnstad