Tema Familjen: Barnfamiljen med rockabilly i blodet

Att vara unga och snart tvåbarnsförälder tycker Catrine och Timo, 25 och 22 år, bara är positivt. Deras dotter är snart tre år, och de väntar med stor spänning på sin nya bebis som kommer till sommaren.

ASP Bladet har intervjuat en ung familj, som ska föda sitt andra barn till sommaren. De går emot trenden, föräldrar i dagens läge blir allt äldre innan de skaffar sig barn.

– För oss känns det bara naturligt att vara unga föräldrar, vi har fortfarande barnasinnet kvar. När våra barn är i tjugo års-åldern, är vi själva runt fyrtio, det känns som vi fortfarande är unga. Att vi blir förälder för andra gången, känns både spännande och kul, men det blir också tufft med två små barn, tycker både Catrine och Timo.

När Timo tog studenten för snart tre år sedan, var deras dotter Doris med för att fira. Han tycker inte det var några problem att studera klart på naturbruksgymnasiet, fastän han skulle bli pappa. I dag jobbar han med att köra skördare (skogsmaskin), ett jobb han tycker om. Han ser ofta vilda djur, till och med vargen har sprungit bredvid hans skogsmaskin.

Hoppade av studierna
Catrine i sin tur hoppade av sina studier, eftersom barnet kom i februari sista året på gymnasiet. Catrine försökte ta upp studierna efter mammaledigheten. Men då familjen flyttade till Dalsland, för att Timo fått jobb där, fungerade det inte för Catrine att pendla 18 mil, tur och retur varje dag.

– Jag åkte mellan Åmål och Sunne, fem dagar i veckan men det fungerade inte i längden. Jag försökte komma in på skolan i Säffle, men på grund av en ändring av utbildningsprogrammet, som skedde under min ledighet, fick jag inte börja där, säger Catrine.

Deras dotter pratar mycket om den kommande bebisen.
– Hon blev överlycklig när hon fick se ultraljudsbilden, hon förstod direkt att det var bebisen som är i magen. Hon gick omkring och var stolt resten av dagen, säger Catrine.
Catrine berättar vidare.

– Det är bra att vi har många barnsaker kvar, sånt som aldrig hinner bli slitet: kläder, spjälsäng, leksaker, skötbord och så vidare. Kläder har vi också turen att få från kusiner som vuxit ur sina barnplagg. Det vi behöver investera i den här gången är en syskonvagn och bilbarnstol. Det gäller att leta på olika forum för begagnat, där kan man spara mycket pengar.

Älskar musik
– Vi spelar mycket musik i vår familj. Det märktes redan under första graviditeten vilken musik barnet i magen tyckte bäst om. Vid en viss musik sparkade hon mer och vid en annan sorts musik, var det som om hon vaggades till ro. Som ganska nyfödd valde hon att sova till hårdrock, men nu är hon tillbaka till rockabillyn. Det händer ganska ofta att hon frågar om vi kan spela musik. När jag undrar vad hon vill höra, säger hon att hon vill höra rockabilly, skrattar Catrine.

Timo spelar själv ståbas. Det är ett stort stråkinstrument som är cirka 180-200 cm högt, instrumentet har en mörk och dov ton. När man spelar på basen ska man knäppa med fingrarna på ett visst sätt över strängarna, för att få fram rätt ljud. För familjen är det inga konstigheter att kombinera barn och musik. De flesta brukar älska musik och rytmer, särskilt barn. Att stilen är rockabilly, gör det hela mer spännande.

– Att vara rockabilly, innebär att vi älskar rockmusik och kläderna som är tidstypiska från den tiden. Som prickiga, rutiga vida kjolar, jeans med en uppvikt bred kant nertill, rutiga flanellskjortor, spetsiga skor och fina femtiotalsbilar, med mycket krom, säger Timo.

Text & Foto: Lotta Tammi

Fakta

• Stilen uppkom på 1950-talet, i den använder man sig av en viss kläd – och musikstil. Musiken är en blandning av country och blues, genom Bill Haley samt Elvis Presley blev rockabillyn stor på 50-talet.

• Klädstilen är också inspirerad av 50-talets pinupartister. Tjejer bär höga kjolar eller klänningar, tajta byxor är också populära bland rockabillybrudar. Skjortorna ska vara uppkavlade i armarna och helst knutna i stället för knäppta. Tjejer använder sig även mycket av prickiga eller rutade mönster, på sina kläder eller som inredning i hemmet.

• Killar bär jeans med bred uppvikt kant nertill. De kan också ha vita t-shirts, rutiga flanellskjortor eller läderjackor. Skor kan vara så kallade ”boots”, och vara spetsiga framtill. Eldsflammor används både på kläder och bilar.

Källa: Rockabilly kläder online

Enligt statistiken blir småbarnsföräldrarna allt äldre. Totalt 30 barn i Sverige föddes förra året av kvinnor som var 49 år eller äldre. Det kan jämföras med 1999 då åtta barnaföderskor var 49 eller äldre. Tre av tusen födande kvinnor förra året var 45 år eller äldre. Tio år tidigare var det en på tusen födande som uppnått denna ålder.

Källa: SCB

På fritiden: Med Country och dansband i bagaget

Jan-Olof Ekström arbetar till vardags för kommunen inom Fält och uppsökarteamet, som är en del av ASP/ANA. Bakom sig har han arbetat en lång tid som yrkesmusiker, och har spelat i flera större dansbandsorkestrar. ASP Bladet träffade Jan-Olof för att prata om musiken som yrke och fritidsintresse.

Jan Olof med den skiva han sist medverkade i. En odyssé i countrymusik som samlar ett par riktigt skickliga Torsbymusiker.

Redan i grundskolan upptäckte Jan-Olof musiken och fastnade då för trummorna. Ett instrument som har följt med honom ändå tills idag. Då var det hårdrock som gällde, inspirerad av 70-talsband som Eagles och Thin Lizzy. Nu har han en större bredd och dansband har blivit lite av Jan-Olof Ekströms signum.

Efter att i sin ungdom ha spelat med en hårdrocksorkester så flyttade han så småningom till Karlstad. I solstaden började han så att arbeta med reklam. Men han berättar att han inte kunde bortse ifrån att musiken lockade honom.
– Hela tiden låg den där drömmen och malde i bakhuvudet, att det var musik man ville pyssla med. En dag någon gång i slutet på 1989 sökte jag en heltidsband i dansbandet Sound Express. Efter en provspelning fick jag veta att jag fick en plats där. Efter det drog vi iväg till Teneriffa en månad för att spela där, berättar Jan-Olof.

Väl på plats i spanska Teneriffa fick de så spela för turistande svenskar och finnar. Schemat var ganska späckat, då de lirade sex dagar av sju möjliga. Spelpassen var inte heller de särskilt korta, utan varade ett antal timmar per kväll.  De blev ett så kallat husband.
– Det var ganska stort för mig då, och jag tänkte inte så mycket runtomkring det hela då. Det var något jag kände att jag skulle göra och det var en bra start. Jag hade spelat inför publik sedan tidigare så det var inte nytt på det sättet, men kraven höjdes givetvis, berättar Jan-Olof.

Turnélivet kan vara rätt så tufft och kan innebära en skytteltrafik genom Sverige. 30-50 mil mellan spelningarna tillhör inte ovanligheterna. En livsstil som gör att samhörigheterna med gruppen blir viktig. Allt är inte en dans på rosor, men vissa tillfällen gör att allt känns värt det.
– Ibland känns det oerhört tungt att dra iväg och man kanske inte tycker att det är så roligt alla gånger. Men så kommer en spelning som gör att allt det där negativa försvinner. Det är lite svårt att ta på, men det handlar nog om att allt stämmer den där kvällen, tycker Jan-Olof.

Vi kommer att tala om fördomar som kan finnas om musiker, som också finns om människor i andra kreativa intresse- och yrkesområden.  Man får ifrågasätta den rådande bilden, för de flesta musiker festar inte på det sättet man ibland kan få intrycket av. Rockstjärnemyten är just detta, en myt. Även om den har viss verklighetsanknytning också.
– En fråga man har fått många gånger är vad man gör ”på riktigt”. Vad jobbar man med liksom? Det är många som har trott att man har ett riktigt jobb också. Att det här med musiken inte kan vara ett riktigt jobb utan att man bara gör det för att det är roligt, säger Jan-Olof.

Den senaste gruppen han medverkade i var countrybandet The Wanted från Torsby. De har släppt ett album och en singel 2006.  Utöver Jan-Olof på trummor bestod gruppen av Marie Pettersson på sång, Kristian Blom och Niklas Eriksson på gitarr samt Morgan Eriksson på bas.
– Det finns väldigt mycket musiker i Torsby inom rockabilly, dansband, country och bluegrass.  The Wanted spelade tillsammans i drygt fem år. Just nu ligger det på is, säger Jan-Olof. Han säger att det är svårt få ihop familjeliv med musicerandet. Men i framtiden finns det säkert chans att gruppen förenas igen.

När vi pratar om framtiden berättar Jan-Olof att han ska spela i nyårsföreställningen Cabary i år, om allt går som det är tänkt. Cabary firar sitt 30 årsjubileum och lär bjuda på något alldeles särskilt.  Jan-Olof har ett tidigare engagemang i föreställning, både genom att ha hjälpt till med rekvisita och senare som deltagare i orkestern. ASP Bladet önskar honom all lycka och hoppas få höra hans rytmer i flera sammanhang lång tid framöver.

Text: Robert Halvarsson, Henrik Sjöberg Foto: Robert Halvarsson