Etikettarkiv: RSMH

Folkhälsominister besökte RSMH Kalstasola

Folkhälsominister Gabriel Wikström besökte den 31 augusti RSMH. Han var där för att få en bild av verksamheten.

De som hade samlats förutom RSMH:are var landstingspolitiker, en riksdagsledamot samt folkhälsominister Gabriel Wikström. Tanken med politikerbesöket var att informera om verksamheten och vad den betyder för de som använder sig av RSMH:s olika aktiviteter.

I den stora och ljusa matsalen bjöds det på kycklinggryta och ris för en billig slant. Den här dagen var det extra festligt, och det hade därför samlats ett femtiotal personer för att träffa de besökande politikerna.

Under de senaste åren har RSMH växt, vilket har medfört att lokalerna på Klaraborg blev för trångbodda. Under sommaren har föreningen flyttat till Kupan, ett stenkast från Carlstad Conference Center. I de nya lokalerna finns det gott om plats för de aktiviteter som RSMH erbjuder. ASP Bladet fick en visning av lokalerna som ännu inte är färdigställda. Det finns plats för alltifrån pysselrum till mötes- och vilorum.

ASP Bladet fick även en pratstund med Gabriel Wikström. Han menar att mötesplatser som RSMH är viktiga. Wikström säger också att det behövs mer av verksamheter som denna.

– Om vi kunde få till de här samlingsplatserna och kontaktytorna med människor som har olika former av psykiska problem, skulle vi tidigare kunna hjälpa människor och få en bättre verksamhet. Föreningar som RSMH är en viktig mötespunkt för att kunna jobba förebyggande och att arbeta med andra hälsoinsatser, säger Gabriel Wikström.

Text: Henrik Sjöberg
Foto: Stefan Ek

Nytt väx(t)hus för RSMH Kalstasola

img_9477

Karlstasola, riksförbundet för social och mental hälsa, har under en tid haft växtvärk, därför passade de på att byta boning. Från att under ett antal års tid haft sina lokaler och lunchservering vid Kårgränden, har de nu landat vid Tage Erlandersgatan, nära stenbron och Klarälven.

Besökarna var många. Allt från medlemmar, nyfikna gäster och ett större pressuppbåd hade samlats för att mötas av personalens leenden, liksom serveras god dryck och smaskigt tilltugg. När så väl det blågula bandet skulle klippas tog Christina Wahrolin till orda, socialdemokratisk landstingspolitiker och vän till föreningen.

– När jag tittar på era mål så finns det ett som jag gärna skulle vilja nämna. Det handlar om att ni ger möjligheten för människor att växa. Det tycker jag att ni har uppfyllt med råge. Därför är det med stor glädje jag inviger detta stora växhus för RSMH, där ni kan växa i gemenskap och i delaktighet, berättade Christina Wahrolin.

Efter invigningen deltog medlemmar och gäster på fika och minglade i våningsplanet RSMH numera huserar. Intrycket är att det är stort, mycket stort, och stilmässigt lika ljust som i de tidigare lokalerna, framförallt på grund av de chica inredningsdetaljerna.

Fantastisk utveckling

Mattias Gullfeldt är ungdomsledare och engagerad i RSMH Unga Vuxna Kalstasola. En nystartad grupp som riktar sig till personer som är mellan 18 och 30 år gamla. Mattias tycker att flytten har inneburit ett stort lyft, ett lyft han tror kommer innebära många positiva saker framöver.

– Jag har sett en fantastisk utveckling. Allt från då vi var vid Norra Kyrkogatan, till Kårgränd där vi nu är. Vi har flera rum så att man inte behöver vara lika tätt inpå varandra. Vi får också ha detta för oss själva. Det finns fyra toaletter samt rum för pyssel, målarcirklar och individuella samtal. Det blir bättre för både personal och medlemmar, fler personer kan komma hit, berättar Mattias.

Bland kökspersonalen är också glädjen på topp. Trots den stora besökstillströmningen skrattar och ler Elisabeth Lidström stort då hon berättar om föreningen. Snart går hon in i en anställning och det går inte att missta sig på entusiasmen då hon frikostigt berömmer såväl kollegor som medlemmar.

– Här tar man hand om varandra på riktigt. Det är inte bara fina ord. Det ÄR. Annars märker man att folk kan säga fina saker som egentligen inte betyder någonting. Men, att orden här betyder något tycker jag verkligen att de gör, berättar Elisabeth med eftertryck.

Och Elisabeths berättelse på RSMH är också något av en solskenshistoria. Att vara här känns helrätt.

– Jag började praktisera i somras, och hittade min plats direkt. De tyckte om mig, och jag tyckte om dem. Jag hade en idé om att starta ett eget ”vanligt-ovanligt” café, och så fick jag praktik på detta café! I och med att vi gillade varandra, och det fanns en möjlighet att bli anställd, så blev det så, berättar Elisabeth.

Och glad personal lär behövas, för över hundra medlemmar har de hunnit bli, som tillsammans ryms i detta rymliga växhus, vid den klarälvsnära fastigheten nära stenbroa.

Text: Robert Halvarsson
Foto: Stefan Ek

Finbesök från riksdagen

1RSMH i Karlstad är en av flera platser som under en dag besöktes av Mikael Dahlqvist. Han var här för att bland annat lära sig mer om värmlands sociala verksamheter.

Mikael Dahlqvist är riksdagsledamot för Socialdemokraterna och ordinarie ledamot för Socialutskottet, med ansvar för frågor som rör Värmland. Med sig har han Ingela Wretling, Vård- och omsorgsnämndens vice ordförande. De var bjudna till föreningen på lunch, där Mildred Gullfeldt passade på att berätta om RSMH:s alla aktiviteter.

Verksamheten
Mikael Dahlqvist besöker RSMH för att på plats se och höra vad som händer i deras verksamhet, erfarenheterna tar han med sig till Stockholm. Det är så en riksdagsledamot jobbar, genom att befinna sig så nära verkligheten som möjligt, för att sen arbeta för att påverka och lägga förslag genom regering, riksdag eller de utskott som finns.

– Det bästa med mitt uppdrag är att jag får träffa människor och se deras verksamheter, för att få möjligheten att få olika synpunkter och idéer, berättar Mikael Dahlqvist.

Mikael är talesperson för Socialdemokraterna i Socialutskottet, i vilket det ingår hälso- och sjukvård, äldreomsorg, socialtjänst och funktionshindersfrågor. Sådant som ligger honom varmt om hjärtat. Mikael har sedan tidigare jobbat inom hälso- och sjukvården, och har gedigen kunskap om funktionshinderfrågor. Han brinner för att Värmland ska ha adekvata resurser i kommuner och landsting.

– Kunskap är ett verktyg för att kunna påverka, säger Mikael.

23432RSMH
Under tiden som besökarna fick äta av RSMH:s köttgryta, med potatis och sallad, lyssnar Mikael uppmärksamt på Mildred, som berättar om deras verksamhet. Mildred förklarar att verksamheten de bedriver ger människor rum att vara där de kan känna trygghet och tillit växa.

Mildred berättar att bland annat Personligt ombud (PO) kommer en dag i månaden till RSMH. Hon tycker att det är bra för deras medlemmar att få möjligheten att lyssna och ställa frågor till PO, vilka fungerar som ett stöd för personer med psykisk funktionsnedsättning.

32234234Hon berättar dessutom att RSMH redan har växt ur sina lokaler, som de flyttade in i för ungefär ett år sedan. RSMH är idag en växande förening, lokalen de har nu är begränsad till ett tjugotal personer som får vistas i den åt gången, men det kommer hela tiden nya personer som vill vara med i gemenskapen.

– Vi skulle bland annat behöva ett tyst rum för vila och återhämtning, säger Mildred.

När lunchen är klar, frågor ställda och samtalet ebbat ut, så är det dags att hasta vidare för socialdemokraternas besökare till nästa aktivitet. Det är ett späckat schema, dagen till ära, för Mikael Dahlqvist.

Text: Lotta Tammi
Foto: Stefan Ek

Ingen ska behöva äta ensam

15ASP Bladet besökte föreningsmeckat Kårgränd 4 för att träffa Mildred Gullfeldt på Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH). Där serverar de lunch för en billig penning till den allt större medlemsskaran.

Direkt i mötet möts man av en avväpnande humor, och samtalet pågår med ett leende på läpparna. Du känner dig avslappnad i den ljusa och trevliga restaurangen.

Mildred är studieorganisatör, hon berättar för ASP Bladet att de idag serverar lasagne. De har även semlor, tillägger hon med en pigg och nöjd stämma. Utav de 75 medlemmarna kommer cirka tio till femton medlemmar som äter mat varje dag, men det varierar. De som jobbar på Kårgränd 4 tycker det är så fantastiskt roligt när så många kommer dit, för då föds många nya matidéer. De tror att just lunchen har varit en bidragande orsak till det ökande antalet medlemmar.

Öppet varje dag
Från början var det tänkt att de skulle ha lunchöppet cirka tre dagar i veckan. Men eftersom det har kommit fler hungriga matgäster, tycker de som jobbar där att det är bättre att ha öppet varje dag, säger Mildred med stolthet i rösten. Alla medlemmar betalar 30 kronor för sin måltid, och man kan även ringa dit och fråga vad dagens lunch är, berättar hon. De bedriver även en caféverksamhet som är öppet dagligen mellan 9.00-16.00. Där kan man få ta del av en social gemenskap, för de som önskar. Mildred hälsar att man får givetvis komma och prova en lunch och känna efter om man vill bli medlem i föreningen.

Aktiviteter
Hit kommer inte bara matgäster, utan även personer som vill delta i någon aktivitet. Det finns en caféverksamhet och självhjälpsgrupper. De har även olika studiecirklar såsom friskvård, matlagningscirklar, bokcirkel och intressepolitik.

Det finns tre självhjälpsgrupper som är viktiga för föreningens medlemmar. En grupp för psykossjukdomar, en grupp för styrelsen och praktikanter, och en för depression, ångest och fobier.

Varm lokal
Mildred berättar att alla människor är välkomna, ingen människa ska behöva känna sig ensam. De som har psykisk ohälsa ska känna att de är lika värda, samt känna trygghet i de gemensamma måltiderna. Hon tillägger att det blir mycket mysigare att sitta vid ett dukat bord med levande ljus och avnjuta en god lunch som faktiskt inte kostar för mycket.
– Alla behöver få möjligheten att äta i en trevlig miljö, det gör gott för själen.

Vad ska vi äta?
– Det är inte lätt att laga mat, när man kommer hem till ett tomt kylskåp. Det fungerar kanske inte på en gång, utan man kan behöva stöd och hjälp med det. Här får matgästerna komma med önskemål på vad man vill äta, samt att medlemmarna ska känna en gemenskap, det är jätteviktigt.

Deras kock heter Agneta, hennes humör verkar vara på topp. Ibland tar de även emot gästkockar här. De vill vara som en vanlig restaurang, men inte konkurrera med dem, berättar Mildred och Agneta.

Mildred tycker RSMH är helt fantastiskt, för man kan utvecklas åt alla olika håll och kanter. Det beror helt och hållet på medlemmarna och vad de vill med verksamheten.

Text: Cathrin Johansson
Foto: Robert Halvarsson

Hjärnkoll skapar dimridåer

11Projektet har desarmerat patientorganisationerna till tystnad. Nu är det dags att mobilisera och kräva en mänskligare vård, menar vårddebattören Torsten Kindström.

När jag engagerade mig inom psykhälsa i slutet av 90-talet var det sällsynt i Sverige att människor offentligt berättade om sina psykiska sjukdomar. Det krävdes mod av det fåtal som vågade. Så småningom lotsade till exempel RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa, ut patienter och anhöriga i media.

Det var viktigt att värna om oerfarna intervjupersoner. Efterhand har det blivit vanligare att ”komma ut”. År 2010 tog staten grepp över hanteringen av människor som ville berätta om sina sjukdomar och sin återhämtning. Det skedde genom att via myndigheten Handisam/ NSPH, Nationell Samverkan för psykisk hälsa, skapa Hjärnkollsprojektet. Patientföreningarna fick nu kreera rollen som leverantörer av ”attitydambassadörer” till Hjärnkoll.

Hjärnkoll såg till att hålla kvar på central nivå de statliga miljoner socialminister Hägglund flaggat med i valrörelsen 2010. Efter åratal av mest verkningslösa åtgärder för patienter och personal i psykiatrin från båda de politiska blocken. På det sättet undgick regeringen risken att de efter hand välformulerade ambassadörerna skulle börja använda sin plattform för att systematiskt analysera och kritisera vården i större utsträckning – och använda sina kontaktytor i landet för att föra ut iakttagelserna.

Eller att man skulle använda ambassadörsorganisationen för att mobilisera de hundratusentals drabbade av psykisk sjukdom – patienter och anhöriga – för en mänsklig vårdorganisation. Hjärnkollsprojektet har positiva inslag, fattas bara med så mycket skattepengar – men har i princip fungerat som ett led i desarmeringen av patientorganisationerna; en process som pågått sedan mitten av 2000-talet. Hur kan vi annars förklara att nedskärningarna inom psykiatrin fått fortgå i stor tysthet – till skillnad från protesterna mot nedskärningar av somatisk vård, förlossningsvård, äldrevård…?

Intresseorganisationerna har utan hörbara protester tillåtit den kräftgång för psykiatriskan som politiker och byråkrater ansvarar för. Projektet har fyllt funktionen att dra uppmärksamheten från den på många ställen underfungerande och ibland havererade vårdorganisationen.

Nyligen kom en rapport från Ersta Sköndals högskola som beskriver hur RSMH har förändrats från att bevaka medlemmarnas intressen till att bli serviceorgan för stat, kommuner och landsting, en konsultorganisation bland andra. Nya projekt som nu startar är ofta i tidsandan individuellt inriktade: juridisk rådgivning, kartläggning av diskriminering och så vidare – projekt som når ett fåtal och har marginell opinionsbildande effekt. De är i huvudsak plåster på en sårig vårdverklighet och ändrar ingenting, utom för enstaka individer.

Idag syns många patienter och anhöriga i media utan att många tycker det är konstigt. En del startar föreläsningsföretag och kan leva på sina livshistorier. Öppenheten är viktig av olika skäl. Men den växande frimodigheten ses inte som en möjlighet att mobilisera till gemensamma aktioner för bättre vård.

Hur blir det framöver? När fler och fler representanter för psykiatriska diagnoser och funktionsnedsättningar syns i och ibland utnyttjas av klickmedia? Kommer allmänheten att avtrubbas? Finns det en gräns där medborgarnas empati riskerar att gå förlorad? Kan man jämföra med de ambivalenta känslor många kämpar med inför explosionen av tiggare framför våra fötter? Eller kan de berättartekniker som ”ambassadörerna” använder för att förmedla personliga öden utvecklas, så att medkänslan lever vidare?

När nu Hjärnkoll organiseras om till ett riksförbund finns en chans att tänka över mål och medel.

För om inte patient- och anhörigorganisationerna kan och vill återta sin identitet i förhållande till de överlägset starka aktörerna stat, kommun och landsting kommer de psykiskt sjuka som snart sagt enda grupp att stå utan självständiga företrädare.

Text: Torsten Kindström

Artikeln är tidigare publicerad i tidningen SocialPolitik nr 1 2015. Torsten Kindström är vårddebattör och var tidigare ordförande i det som numera heter Riksföreningen Balans, där initierade han ett projekt med syfte att stötta patienter att berätta om sina psykiska sjukdomar i media.

Att sköta om både kropp och själ

67887En tisdag i mitten av maj ordnade RSMH en temadag om att må bra. Medlemmar fick till en liten kostnad både fotvård och hårklippning. Millan Gullfeldt, pådrivande i föreningen, berättade för ASP Bladets reporter att även massage kommer att ordnas längre fram.

Undertecknad bestämde sig för att prova fotvården. Väntetiden var lång, uppenbarligen en populär aktivitet. På plats några minuter före 10.30, väntan till efter lunch, ca 13.00, var det så äntligen dags för att bli ompysslad. Först ett varmt och skönt fotbad. Mmm…

De började med höger fot, spray med någon märklig vätska och ingnidning av naglar och fot. Sedan skrapning av kartnaglar, nagelrester, slipning av naglar och fötter så att flisorna yrde i vårsolen.

Under tiden behandlingen pågick, berättade Millan Gullfeldt att RSMH kommer att ordna fler tema- och må-bra-dagar. Närmast står massage på agendan.

Sedan fick högerfoten vila, medan vänsterfoten fick samma behandling. Avslutningsvis var det fotmassage och insmörjning av fotvårdskräm på båda fötterna. Verkligen fantastiskt skönt och mer än väl investerade två timmar! Och jag är övertygad om att de som valde hårklippningen också fick lika god omvårdnad och service!

Jag lämnade behandlingen med lätta och välmående fötter, mycket nöjd med dagen, trots den långa väntetiden.

Text: Liselotte Frejdig
Bild: Anette Ivarsson

Hårvård är också själavård

234234Ett tiotal personer nappade på Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH:s) erbjudande om subventionerat pris på hårvård, när de arrangerade en må-bra-dag i mitten av maj. ASP Bladets reporter har träffat frisören David på Shine Salong i Karlstad.

David har arbetat i 22 år som frisör och tidigare har han jobbat som tolk för kommunen. När han började bli etablerad som tolk hade han det som extraknäck. När det gäller frisöryrket har han flera gånger hjälpt till när det anordnats ”Gör-om-mig-arrangemang”.

– Då har jag arbetat tillsammans med stylister, make-up-artister och människor som hjälpt till med nya kläder. Det ger väldigt mycket att se hur glada människor blir med ny frisyr och nya kläder.

I år var det första gången han arbetade tillsammans med RSMH. Han blev uppringd av RSMH som frågade om han ville vara med på må-bra-dagen. Han gick med på det, på en gång.

– Det gav verkligen mersmak och blir det fler gånger, ställer jag gärna upp igen. Att se människor nöjda med sig själva känns som en belöning i sig.

Dessutom ville många komma tillbaka igen, om det händer en gång till. Det känns alltid trevligt, bra och roligt att hjälpa till. Det känns bra, helt enkelt.

Text och foto: Liselotte Frejdig