Under senare år har ”Grön Rehabilitering” diskuterats flitigt. Isabell Axner och Sara Handzic vid Mittuniversitetet i Östersund skrev sin C-uppsats ”Grön rehabilitering – En väg till hälsa?” höstterminen 2010. I den har de talat med tre olika anställda på verksamheter där grön rehabiliteringsträning pågår. De har även talat med några av deltagarna.
Empowerment
Det som genomsyrar verksamheten är Empowerment, vilket på svenska brukar kallas egenmakt, vilket kort kan beskrivas som att alla människor har insikter, färdigheter och förmågor vilka ska bekräftas då alla människor duger som de är. Empowerment uppmärksammar att människan har rätt att själv definiera viktiga problem och lösningar på dessa. Ett annat ord för Empowerment är bemästrande, som används i rehabiliteringssammanhang. En viktig aspekt i rehabiliteringsarbetet är att hjälparen inte ska vara styrande, utan istället verka som en samtalspartner som ger stöd i ett samarbets- och lösningsinriktat samtal samt att möta individen där denne är. Fokus ska ligga på individens resurser istället för på problem och brister. Detta ska bidra till att individen känner att den har inflytande över sitt eget liv.
Känsla av sammanhang – KASAM
Enligt uppsatsen används denna metod inom Grön Rehabilitering för att kartlägga deltagarnas behov och hur de ser på sin situation. Aaron Antonovsky införde begreppet salutogenes 1978. Perspektivet handlar om att förstå hälsans ursprung och vad som gynnar den. Detta kom som en motreaktion till det patogena synsättet där fokus ligger på vad som orsakar ohälsa och sjukdom. Det viktigaste är att identifiera och förklara vilka skyddande faktorer och processer som leder till rörelse i riktning mot hälsa. Antonovsky beskriver med hjälp av KASAM människans rörelse mot hälsa oberoende av hälsotillstånd. Det ingår tre delar i KASAM; begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Det är ett sätt för att försöka tolka individens personlighet, mottaglighet för förändring, hur eventuella problem hanteras och hur meningsfull tillvaron är för individen. En deltagare som har tappat hoppet om att hitta ett nytt arbete tar längre tid på sig att bli bra medan en som är positiv behöver en kortare tid.
Grön rehabilitering i Sverige
Det finns tre olika verksamheter som arbetats fram av Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp.
Det som är gemensamt för alla tre är att deltagarna är mycket ute i skogen och naturen, både på promenader, svamp- och bärplockning, stavgång, dessutom ingår samtal och deltagarna umgås i största allmänhet.
Upplägg av verksamheten
Inom verksamhet 1 pågår rehabiliteringen i 16 veckor med tre träffar i veckan. Dagen börjar med fika som följs av aktiviteter i skogen, exempelvis promenader och svampplockning. En eftermiddag i veckan får gruppen träffa en beteendevetare. Då diskuteras stress, återhämtning, kommunikation, sömn och konsten att säga nej. Det ingår även övningar i qigong och mindfulness. En eftermiddag i veckan kommer en friskvårdare och talar om motion och kost och berättar var i samhället de kan få hjälp. Ett verktyg som används är mindmapping för att bryta ner sina mål i delmål.
I verksamhet 2 håller rehabiliteringen på under 14 veckor med två eller fyra träffar i veckan. Kärnverksamheten är naturaktiviteter och samtal, både i grupp och enskilt. Naturaktiviteterna kan vara stavgång, qigong och skogspromenader. Dessutom får de lära sig kroppsmedvetande, basal kroppskännedom, medveten närvaro och trädgårdsodling.
Verksamhet 3 har ett varierat program från sex veckor upp till ett år. Tanken är att deltagarna ska träffas totalt tio timmar i veckan, uppdelat på tre dagar. Dagen börjar med fika och avstämning, vilket avgör hur dagen kommer att se ut. Aktiviteterna är väldigt varierande och kan vara promenader, hantverk, avslappningsövningar, yoga, mindfulness, odling. Ibland förekommer föreläsningar eller att gruppen åker på studiebesök. Även i denna grupp förekommer samtal, både i grupp och individuellt. Men till skillnad från verksamhet 2, så är inte dessa samtal schemalagda, utan deltagaren får själv ta initiativ till dem.
Vilka deltagare återfinns i de olika verksamheterna
I verksamhet 1 återfinns många som har (haft) en dysfunktionell familj med bland annat missbruk, andra har upplevt problem på arbetsmarknaden med långvarig stress eller en känsla av att inte passa in.
Även i verksamhet 2 finns ett mönster. I denna grupp återfinns till största delen väldigt högpresterande personer som jobbat sönder sig: ”(…) engagerade och driftiga som blir väldigt, väldigt vilsna när de inte längre klarar av att prestera på den nivå de är vana vid. De andra personerna har egentligen aldrig fått fotfäste på arbetsmarknaden och med den stressen som det innebär, ofta blir ganska omfattande social problematik kopplad till det.” Citatet är taget från en medarbetare inom verksamhet 2.
Inom verksamhet 3 är de flesta deltagarna högpresterande och produktiva individer. De har höga krav på sig själva och när de inte längre kan prestera som tidigare uppstår prestationsångest.
Text: Liselotte Frejdig
Foto: Per Rhönnstad
Några röster från informanterna i uppsatsen
* Det viktigaste var att jag blev avstressad. Naturen har inte bråttom, så att det är bara att anpassa sig till det.
* Det var väldigt prestigelöst, eftersom alla hade samma problembild.
* Det var inga problem att komma in i gruppen som ny deltagare, eftersom de andra också hade varit nykomlingar och mindes hur det kändes.
* Vi deltagare blev även ett stöd åt varandra. Eftersom vi hade samma ”problematik” var det ingen som behövde skämmas.
* Det var en helt ny upplevelse att gå ut i skogen, utan att behöva känna stress eller måsten. Precis som när vi fick odla själva och vara med hela tiden, från frö till blomma eller växt.
Ett annat gemensamt drag hos deltagarna var att alla var nöjda med verksamheten och tyckte att den verkligen hade hjälpt och stöttat dom. Men Axner och Handzic lägger in en brasklapp, i och med att de hade så pass få informanter, är det osäkert om de utgör ett tillräckligt representativt urval för samtliga deltagare.
ASP BLADET 