Se oss – vi är värdefulla

ASP Bladet träffade Lilian Hamsch, projektledare för KulturKlivet vid Tempelriddaren. Hon och Martin Sällström, dramapedagog – ställer tillsammans med en entusiastisk ensemble upp teaterföreställningen ”Den bästa versionen av mig”.

¨Det är en härlig grupp som möter oss. Deltagarna spelade upp tre rollspel som smakprov och man kan se att de har det roligt tillsammans. Föreställningen som de förbereder visas i två veckor, med cirka 70-80 personer per föreställning – premiären är den 16 maj.

Nyfikenheten väcks
Lilian och Martin vill använda teater för att stärka deltagarna och låta dem utvecklas. Men givetvis hoppas de också väcka intresse för teater och kultur. Målet är att ge personerna en skjuts i självförtroendet och bidra till en meningsfull fritid.
– Kombination av flera faktorer är genialisk, säger Lilian.

Lilian har själv sökt upp de personer som i sitt arbete träffar människor ur målgruppen. Skådespelarna har själva visat ett intresse och valt att delta. Föreställningen håller nu på att ta form, och deltagarna gör allting tillsammans. De målar, snickrar och bygger även scenografin. Allting som ingår i föreställningen är de med och skapar. Olika kultur- och fritidsaktiviteter finns också schemalagda.

Energin flödar
Innan utageringar och handlingar utförs, improviserar de och gör övningar för att komma vidare ifrån tankestadiet. För att känna sig friare i sitt agerande. I början kunde deltagarna fråga ”gör jag rätt eller fel?”, nu vågar de bjuda mer på sig själva och testa olika saker. Det stärker Martin att se dem utvecklas.
– När deltagarna säger att de redan längtar tillbaka efter dagens slut, då får man energi tillbaka, säger Martin.

Sist men inte minst
I teaterns värld finns många krafter, där allt är lika för alla och där man kan känna sig välkommen.
– KulturKlivet är på riktigt, det är ingen låtsas-grej.

Man får lära sig exakt hur det går till, säger hon. Föreställningen är i Tempelriddarens lokal i Karlstad, vid hörnet av Drottninggatan närmare bestämt. Man vänder sig till Lilian angående biljett som är gratis, men de kommer troligtvis ha en utkorg där man kan lägga pengar i om man vill.

De kommer ha en premiärfest, som brukligt på Värmlandsteatern – den är såklart alkoholfri. Vi väntar nu med spänning och förväntan på
föreställningen.

Text: Cathrin Johansson
Foto: Stefan Ek

Eva – en lång och mödosam väg

För ett par år sedan drabbades Eva av en depression. Hör ASP Bladets reporter Olle Stagnér berättar hennes historia.

Hon var gravid i femte månaden när det hände. Det började på så sätt att hon fick smärtor i magen och kräktes. Hon har fobi för att kräkas men hon lyckades ringa efter en ambulans som hämtade henne. Först så trodde hon att det var något med fostret men det visade sig vara en urinvägsinfektion.

När hon fick lämna akuten och kom hem så började hennes sömnproblem, som hon har haft tidigare. På så sätt började depressionen som utvecklades snabbt. Själv tror hon att det var ett samband mellan urinvägsinfektionen och de hormoner man har i kroppen när man är gravid som utlöste depressionen.

I Göteborg

När Eva var på besök hos sin pojkvän i Göteborg så kände hon att hon var tvungen att få hjälp. Hon blev inlagd i Göteborg och fick en person som stängigt höll henne under uppsikt. I och med att hon inte var skriven i Göteborg så blev hon hemskickad dagen efter till Karlstad. Här i Karlstad blev hon inlagd direkt.

 

Totalt var Eva inlagd i två och en halv månad.  Hennes behandling bestod främst av medicinering. En och en halv månad efter hon blev utskriven så födde hon sin son. Hennes pojkvän från Göteborg fick flytta upp till Karlstad. Hon var inte helt bra utan fick tillbaka sin depression efter två år. Positivt nog så mår hon nu på det hela taget mycket bättre.

Gott samspel

Efter en tid i Karlstad fick hon börja på det som kallas för Samspelet. Hon fick höra talas om det via sin sjukgymnast inom psykiatrin. Först tänkte hon att det lät lite negativt och vara på en lägre nivå, och inte innebära någon stimulerande. Men hon hade fel.  Samspelet gav henne möjlighet att få göra sådant som hon mådde bra utav: exempelvis motionera, få massage och framförallt sysselsätta sig med måleri och teckning.

Text: Olle Stagnér

Fakta: Samspelet är en verksamhet som riktar sig till den som är 18 år eller äldre och har en psykisk, fysisk och/eller social problematik som innebär svårigheter att kunna få ett arbete alternativt att kunna studera. En form av samordnad arbetslivsinriktad rehabilitering.

Horisont – en möjlighet för dig mellan 18-29 år

Horisont är ett nytt projekt som vänder sig till dem som av olika anledningar ej har en fullgjord gymnasieutbildning och är mellan 18-29 år. Horisont vänder sig till de som bor i Grums, Kristinehamn, Hammarö och Karlstads kommun, dvs. fyra kommuner sträcker sig projektet över.

Man kan få hjälp inom flera olika områden för att gå vidare ut i arbetslivet. Flera aktörer är inblandade. Arbetsmarknads- och socialförvaltningens avdelning IFA (integration, försörjning och arbete) är projektägare och har tillsammans med Samspelet och Folkuniversitetet sökt pengar för detta projekt.

De flesta av ungdomarna, cirka 90%, har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och har känt ett utanförskap i skolan. Jag har träffat projektledare Cecilia Cekestrand som har svarat på frågor där hon därigenom förklarar lite mer om projektet Horisont.

Vad är ni för slags organisation?

– Vi är ett projekt som är via samordningsförbundet. Samordningsförbundet är ett samarbete mellan olika myndigheter bland annat arbetsförmedlingen, försäkringskassan, landstinget och kommunen. Det här är ett projekt som IFA, Arbetsmarknads- och socialförvaltningen, Folkuniversitetet och Samspelet, som här i Värmland har sökt pengar tillsammans. Det är ett ettårigt projekt.

Ni är ganska nybildade?

– Ja, vi startade i slutet av augusti och sedan dess har jag träffat ett 40-tal ungdomar. Vi har tänkt nå ut till cirka 100 ungdomar per år!

Vilka är det ni vänder er till?

– Vi vänder oss till hemmasittarna. Ofta är det så att man måste vara inskriven på arbetsförmedlingen eller ha försörjningsstöd för att få hjälp. Det som är unikt med det här projektet är att man inte behöver höra till någon myndighet utan det här vänder sig till de som är mellan 18-29 år och saknar gymnasiebetyg.

Vad är det för form av hjälp ni erbjuder ungdomarna för att gå vidare med utbildning/arbetspraktik?

– Då gör vi så att vi får igång hemmasittarna och ser vad de behöver och stöttar dem till vad de vill, till praktikplats eller studier. Vi jobbar även mycket med hälsan eftersom väldigt många av deltagarna har vänt på dygnet och det finns mycket psykisk ohälsa.

Går det att läsa till gymnasiekompetens hos er?

– Vi samarbetar med folkuniversitetet och där kan man läsa några ämnen. Tanken är inte att vi skall utbilda alla utan vi skall slussa dem vidare till olika sorters studier på annat håll. Till exempel via komvux eller grundvux. Många har inte färdiga betyg från grundskolan eftersom de har hoppat av skolan tidigare. Vi har även samarbete med folkhögskolor och vi försöker hjälpa till att finna den rätta vägen för deltagaren. Vissa ämnen kan man läsa via oss och då kopplar vi de ämnena till folkuniversitetet.

Hur kommer man i kontakt med er?

– Man tar kontakt med mig, Cecilia Cekestrand, alternativt kan man tala med sin handläggare som man eventuellt har via landstinget, arbetsförmedlingen, kommunen eller i stort sett varifrån som helst. I och med att man inte behöver ha kontakt med någon myndighet så kan man vända sig direkt till mig!

Hur klara man sig rent finansiellt sett under tiden man deltar i Horisont?

– Det är lite olika, en del har redan försörjningsstöd, en del har aktivitetsstöd via arbetsförmedlingen. Många som kommer till oss har ingen inkomst eftersom de har levt på sina föräldrar och om de är berättigade försörjningsstöd hjälper vi dem till det. Vi har även hjälpt vissa med att bli inskrivna på arbetsförmedlingen för att därigenom få ekonomisk hjälp. Vi vet även att ekonomin är A och O för att man skall ta sig till oss överhuvudtaget.

Får man ett intyg eller någon form av betyg ifrån er?

– Det beror på, om man läser någon utbildning eller något ämne via folkuniversitetet får man betyg via oss kan man säga, eftersom vi slussar till den här utbildningen. Annars är det inga speciella intyg men vi släpper inte deltagaren förrän vi vet att någon annan tagit vid!

Vart befinner ni er?

– Eftersom vi är tre aktörer som är inblandade i projektet, en lärare på halvtid, en som arbetar med hälsa på halvtid som kommer från folkuniversitetet och så är det jag som kommer från IFA. Jag är överallt, på folkuniversitetet, samspelet och jobbcenter. Vi försöker att vara så mycket som möjligt på folkuniversitetet om det är studier det handlar om. När det gäller hälsa befinner vi oss jättemycket på samspelet för där har vi friskvårdsaktivieteter.

I och med att det är många som inte varit i skolan sedan de gick i åttan så träffar vi dem där de känner sig trygga! Jag har träffat ungdomar i innebandyhallar och jag har träffat ungdomar i hemmet, där de känner sig som tryggast. Det är ingen speciell plats utan vi gör upp med ungdomarna vart vi skall ses och så kommer vi dit de vill!

Text: Jane Alsing

Foto: Per Rhönnstad

 

Kontakt Cecilia Cekestrand för Horisont via:

Telefon:

054-540 5347

e-post:

cecilia.cekestrand@karlstad.se

Ett samspel i rätt riktning

Att ge nya möjligheter till personer som har varit utanför arbetsmarknaden under lång tid är en viktig insats för  samhället. Det är detta som Samspelet jobbar med. ASP Bladet besökte Annika Dahlman, arbetskonsulent på Samspelet, för att få en närmare inblick i deras verksamhet.

I det nordvästra hörnet av Stadsträdgården ligger Orangeriet, en byggnad med anor från mitten av 1800-talet. I denna fina och inspirerande miljö  har Samspelets sina lokaler. Annika Dahlman som arbetar där är tydligt engagerad i sitt yrke. Ett jobb som är till för att unga människor med funktionsnedsättningar i sin tur även de ska komma närmare arbetsmarknaden.

– Det gäller att fokusera på här och nu, vad personen behöver för att denne ska få ett jobb. Samspelet har tillkommit för att hjälpa deltagarna. Jag jobbar med personer som är långt ifrån arbetsmarknaden, berättar Annika Dahlman.

FLERA HUVUDMÄN
Samspelet är en organisation som bildades 2008 och är en sammanslutning mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, landstinget och kommunerna Karlstad, Hammarö, Grums och Kristinehamn. Med andra ord står dessa samarbetsparter bakom organisationen, ett praktiskt exempel på den allt större orienteringen mot samordning som så ofta talas om.

Inom Samspelet finns två delprojekt: Futuro och VäxtKraft. Dessa två projekt i sin tur erbjuder flera olika aktiviteter som friskvård, yoga, inspirerande måleri och jobbsökaraktiviteter. Denna bredd menar Annika har sitt syfte. Det gäller samtliga aktiviteter som står till buds. Att måla kan exempelvis bidra till att deltagaren bättre lär sig att fokusera och bättra på sin självkänsla. Känslan av att uppleva att man är bra på något är viktigt  och ger deltagaren självförtroende.

– Det gäller att hitta något som gör dem lugna och trygga, menar hon.

Annika säger också att den röda tråden i Samspelet är arbete. Målet är att finna en praktik som kan leda till ett jobb. För att lyckas med detta måste man ta hänsyn till deltagarens problematik. Alla har olika bakgrund som har skapat den man är.

Samspelet betonar arbetet med individen. Deltagarna betraktas inte som en livlös klump, utan får hjälp utifrån sina egna livserfarenheter.

ROM BYGGDES EJ PÅ EN DAG
Steg för steg är tanken att deltagarna ska kunna ta mot ett bättre och mer självständigt liv. För som bekant byggdes inte Rom på en dag, och för en person som har varit sjukskriven länge kan mera avslappnande aktiviteter vara ett sätt att vänja sig vid nya sociala sammanhang.

– Vi jobbar mycket med stegförflyttningar. Det är kul när deltagarna växer som människa. Det är något man lever på länge, menar Annica Dahlman.

Annika menar att det är svårt att mäta mänsklig utveckling. Samspelet använder begreppet stegförflyttning för att få en bild av deltagarnas förändring över tid.

En person kan ha vara varit isolerad på grund av arbetslöshet och inte haft något socialt umgänge. Genom Samspelet kan den personen få ett socialt sammanhang, tack vare praktik eller de projekt som Samspelet har till förfogande. Stegförflyttningen från utanförskap till att få en fast punkt i tillvaron är ett stort steg, som inte går att mäta med pengar.

För att bli deltagare måste man bli remitterad från landstinget, arbetsförmedlingen eller kommunen. De själva summerar sitt uppdrag på följande sätt: ”Syftet är att genom samordnad rehabilitering hjälpa människor som hamnat illa till på grund av sjukdom, arbetslöshet, familjeförhållanden eller något annat. När en partner uttömt sina egna möjligheter att hjälpa en människa fram till egen försörjning genom arbete eller studier kan verksamhet finansierad av Samspelet vara en möjlighet mot målet egen försörjning.”

I olika organisationer och företag används utvärderingen som verktyg för se hur projekt har gått. Deltagarna utvärderar Samspelet efter tre och nio månader. De får anonymt sätta betyg på Samspelets verksamhet, utifrån frågor som exempelvis kan vara om de har blivit sedda eller fått den hjälp de vill ha.

Varje deltagare har även en individuell handlingsplan som får sin form redan vid remittering. Den löper hela vägen genom Samspelet och vid periodens slut utvärderas deltagarens resultat.

Alla utvärderingar till trots, finns det andra värden som är minst lika värdefulla. Den personliga utvecklingen är ett sådant. Samspelet visar att det att det går att gå bortom siffror och statistik samt arbeta med  människor utifrån ett humant och värdigt sätt.

Surfa in på http://www.samspelet.se för att lära dig mer om dem.

Text: Henrik Sjöberg Foto: Per Rhönnstad